Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt
Söndag 21 juli
00.12 Vi skulle redan ha varit framme i Arica om allt gått som planerat under denna resa. Vi hade ju inte riktigt trott att vi skulle sitta i en mörk buss i fyra timmars tid. Det har både varit kallt och tålamodsprövande att vänta i ovisshet dessa timmar. Nu är vi äntligen i rörelse igen. Underbart!
01.55 Vi har under alltför lång tid rest mot vår första stad i Chile. En trafikolycka sinkade vår färd. Den enda vägen från gränsen ner till kusten var avstängd för polisutredning. Tydligen har någon avlidit när en buss från ett annat bolag kört in i en lastbil. Äntligen är vi framme i Arica. Det slog lock för öronen på vägen hit ner. Inte så konstigt kanske, vi har förflyttat oss från över 4000 meters höjd över havet ner till havsnivå.
02.05 Bussen stannade bakom bussterminalen här i Arica och vi gick med stora kliv till framsidan av terminalen där vi fick tag på en taxi som smidigt körde oss in till centrum.
02.41 Hotel Amaru (https://hotelamaru.cl) och rum 300 blir vårt första chilenska hem. Vid betalningen var ännu en kortläsare grinig. Den ville inte acceptera mitt VISA-kort. Vi får lösa det på något vis. Lysknappen till badrummet sitter bredvid dörren in dit. Alltså inte inne i badrummet. Efter att ha ätit upp den medhavda matsäcken ska vi äntligen få sova.
09.11 Buenos dias! Vi är i Chile, vårt åttonde besökta land här i Sydamerika. Sömnen, som borde varit längre, var god. Gränspassagen igår ligger på över 4600 meter över havet. Så högt har vi aldrig varit till fots. Ett annat rekord är att vi nog aldrig varit på en torrare plats förut. Norra Chile med Atacamaöknen är ju den plats i världen som får minst regn.
10.24 Vi är i ännu ett land och stad där man får en hotellfrukost. Det finns också en frälsare uppe på ett berg som tittar ner på staden som väntar på oss. Cristo de la Concordia de Arica heter denna Jesus-staty.
11.19 Vi har lämnat hotellet och har kommit ut till en lugn, nästan öde stad. Visst är det söndag och tid för kyrkobesök men lite mer liv och rörelse hade vi förväntat oss. Framför oss just nu är ännu ett av arkitekten Gustave Eiffels verk, i detta fall en katedral. Katedralen heter Catedral de San Marcos och har en spännande historia. Arica har tidigare tillhört Peru och det var Perus president som beställde denna katedral direkt från Eiffels verkstad i Paris. Den skickades sedan hit. Detta hände på 1870-talet. Tyst och lågmäld körsång strömmar ut ur byggnaden. Stilen är gotisk och materialet gjutjärn.
13.05 Räddaren erbjöd varma hällakakor och blaskigt kaffe. det var i alla fall skönt med en liten kaffepaus på en solig liten uteplats. Efter alla kyliga dagar på hög höjd är det skönt med ett behagligare klimat. Ute på stan åker folk omkring i bilar. De har gula, röda och blå ballonger samt colombianska flaggor. Har Colombia nationaldag idag? nej, vid en koll så var den faktiskt igår. I vilket fall som helst så firas landet ordentligt. Vid Parque Carlos Ibañez Del Campo pågår dessutom någon form av marknad. Det är många stånd uppställda och det säljs lite av varje.
15.22 På hemvägen från lunchen tog vi ut mer chilenska pesos i en bankomat längs Calle 21 de Mayo och väl hemma på Hotel Amaru har vi nu äntligen betalat för uppehället. Här i rummet är det också städat. Tyvärr är handdukarna också bortstädade.
Måndag 22 juli
Vi har nått Chile och landets nordligaste stad Arica.
Hotel Amaru, Arica.
Vårt efterlängtade hotellrum.
Det är söndag och lugnt på gatorna.
Ännu en skapelse av Gustave Eiffel, gjutjärnskatedralen i Arica.
Christer på ett torg och en man som bär en tavla.
Catedral de San Marcos.
Plaza Vicuña Mackenna nedanför klippan Morro de Arica.
Christer njuter av förmiddagssolen.
Resans första kontakt med havet.
Stadens namn ihop med en av symbolerna för staden.
Järnvägsstationen är numera ett museum. Det går inga tåg till La Paz.
Chiles flagga på Morro de Arica.
Calle 21 de Mayo, en gågata genom centrum.
Christer dricker kaffe hos Café Amapola.
Colombianer firar, kanske på grund av gårdagens nationaldag?
Mi Casa (mitt hus). Någon vill lätt kunna hitta hem.
Lunch på Pizzeria Lucano.
Peter äter middag hos Café Catedral.
Katedralen lyser vackert i kvällsmörkret.
07.12 Jag tror bestämt att jag är tröttare den här morgonen. Men om jag vill uppleva imorgon på en annan ort så måste jag piggna till nu.
07.55 Det råder ett typiskt morgondis över hav och kust. Därute möter an kall havsström från Antarktis en varm luftmassa, därav diset. Det är samma fenomen som vi upplevde i Peru häromåret. Vissa dagar lyckas dock solen lösa upp diset senare under dagen. Snart ska vi lämna Hotel Amaru för att promenera mot bussterminalen. Först hade vi tänkt ta en taxi men en dryga två kilometers morgonpromenad kan ju vara ett bra sätt att starta den nya veckan. 08.34 En stärkande och uppfriskande promenad genom Arica har tagit oss ut till rodoviarion, busstationen. Det är här vi inleder nästa inlandsresa. Vi ska nu inleda vår färd söderut genom detta långsmala land. Ifall vi skulle åka norrut hamnar vi i Peru. 08.47 Efter lite strul och krångel är vi äntligen ombord på bussen från Pullman Bus (https://www.pullmanbus.cl). Först gick vi till fel utgång. Vid rätt utgång saknade vi något som kallades boarding. Vi hänvisades till en lucka. Det var en skatt, en terminalavgift på 200 pesos som skulle betalas. Väl ute ur terminalen påpekades det att de biljetter vi har köpt på internet gällde till en annan typ av buss. Nåja, en sådan buss existerar inte på den här avgången så nu är vi ombord på fordonet som ska ta oss söderut till Iquique. 10.17 Landskapet omkring oss känns nästan som om det vore utomjordiskt, på månen kanske? Det är gråbruna, kuperade kullar. Jag tror att vi åker på en gammal bekant väg. Det är nog Pan American Highway. Tidigare har vi setts i Centralamerika 2011 och i Peru 2015.
Vi har släppts ombord på denna lyxiga buss.
Vyer i norra Chile.
Vi reser söderut längs väg 5 (Ruta 5).
Den torra Atacamaöknen.
Vi har siktat Iquique, dagens slutdestination.
11.15 Efter att ha färdats bland berg och djupa dalgångar har landskapet sträckts ut, plattats till. Vi har avsmakat tilltugget vi tilldelats i en låda från bussbolaget. Om tre timmar är vi på plats i nästa ort på den här chilenska resan.
12.17 Det som hänt sedan sist är det faktum att vi kommit närmare ankomstorten. Det är fortfarande samma buss och samma öken. 13.09 Efter ett kortare stopp i Pozo Almonte strax söder om avtagsvägen mot Iquique är vi nu på väg igen. Vi reser nu västerut mot kusten. Dessutom har vi fått ris och kyckling att äta som lunch, rena lyxresan detta. Dessutom är det lugnt på bussen, få passagerare ombord. 13.21 Nedanför oss, alldeles vid havet ligger den, staden Iquique. Vårt nästa stopp och hem. Det är en fantastisk utsikt ner mot kustlinjen. 14.13 Bussen rullade in i Iquique och letade sig fram till den lilla bussterminalen Rodoviario de Iquique i norra delen av centrum. Vi promenerade sedan till Hotel Bamboo (http://bamboo.hotelsiquique.com) på Calle Eleuterio Ramirez mitt i stadens centrum. Här i rum 404 finns förutom vi två även AC, handdukar, sängar och ett litet badkar. Hotellet är inhyst i en större byggnad där det även finns en del andra kontor och företag. 15.40 Det finns saker som behövs göras nu under eftermiddagen. Vi behöver dricka lite kaffe, ta foton av staden innan mörkret faller och även skaffa drycker att ha här i rummet. Kanske hinner vi även göra något mer? Vi får se. 16.02 Det är svårt att skaffa sig en uppfattning om staden än så länge. Troligast är det för att vi har sett för lite. Just nu ser vi inte mer än varandra och insidan av ett café, mämligen Agnes Coffee på Calle San Martín. 16.19 Här hos Agnes råder lugnet. Dekorationen består av foton på diverse kända personer som Einstein och Mozart. Bakom disken brinner ett ljus vid ett foto av en äldre kvinna. Är det Agnes själv som gått bort eller bara någon i personalen? Vi har beställt kaffe och till detta rostat bröd.
I denna byggnad finns Hotel Bamboo.
Peter vid rum 404.
Kända personer syns på tavlor. Gästerna syns i spegeln.
Peter besöker Agnes Coffee.
En hund kommer ut från frisören.
17.17 Stadens, regionens och landets godaste kaffe fick jag enligt uppgift hos Agnes Coffee. Därefter har vi gått runt här i staden för en okulär besiktning. Nu vet vi om ställen där vi skulle kunna äta middag, varifrån nästa buss avgår och lite till. Efter inköp av drycker i en liten butik på Calle Thomson gick vi hem till hotellet. Ännu en gång krånglar kortläsaren med oss när vi skulle betala vårt rum. Är mitt konto tomt, är det spärrat? Får den ingen kontakt med banken eller görs något fel? Dessutom får vi bara betala när hotellets ägare är på plats. Det var därför vi inte betalade vid incheckningen tidigare idag.
18.56 TV:n i rummet erbjuder en del kanaler t.ex. CNN. CNN i sin tur erbjuder nyheter från hela världen. Det är fortsatta konflikter med Iran. De hävdar att de gripit en CIA-spion. Konflikten med det bordade brittiska/svenska tankerfartyget fortsätter. Donald Trump meddelar att han vill medla i Kashmirkonflikten. Vidare säger han att han kan men inte vill avsluta konflikten i Afghanistan. Hans lösning skulle innebära miljoner döda. 19.45 Vi har lämnat hotellet bakom oss och gått mot middag. Vi valde en av de restauranger vi sett under eftermiddagen, den kinesiska restaurangen Chifa Nan-King. Chifa är ett begrepp vi känner igen från Ecuador och Peru på resan 2015. Om vi förstått det rätt så är en chifa en kinesisk restaurang med latinamerikanska influenser. Nåväl, nu har vi beställt utan att ha full koll på vad vi beställt då det gäller dryckerna. 20.46 Hos oss finns nu inga spår av hunger. Det blev enorma mängder med god mat. Det var mer än jag mäktade att äta upp. Vad gäller dryck så blev det tyskinspirerad öl från södra Chile, Kunstmann. Riktigt god öl var det. Jag trodde mest att det var vin som gällde i Chile men ölen här är fantastiskt bra. Nu är vi åter i rum 404 för att lyssna på Anderson Cooper och hans kollegor analysera och kommentera senaste nytt på CNN. 22.24 Don Lemon på CNN tittar närmare på Donald Trumps uttalanden och tweets. Det är inte nådigt hur han uttrycker sig den gode presidenten.
PJ utanför PJ.
Kopiösa mängder asiatisk mat hos Chifa Nan-King.
Tisdag 23 juli
08.15 Denna morgon kunde ha fått en udda start. Jag la nyss ner planerna på att bada i det lilla badkaret här i vårt rum på Hotel Bamboo, Iquique. Insikten är den att ner hade jag kommit men det är inte helt säkert att jag hade tagit mig upp helt själv. Ute i världen har Boris Johnson blivit brittisk premiärminister. Idag fyller dessutom vår vän och resekamrat Roberth 46 år. Här funderar vi över var rummet där det serveras frukost är. Förklaringen igår var lite luddig.
09.31 En trappa upp fanns ett rum med dukade bord och en serviceminded ung dam som servade oss och serverade bröd. Det blev ju frukost men ingen grund som håller ända fram till solnedgången. Från frukostrummet hade vi en fin utsikt över staden. 10.21 Innan utgång härifrån hotellet frågade vi igen om det gick bra att betala. Det gick inte bra. Betalning görs bara till ägaren, mannen vi träffade igår. Han var inte på plats just nu. Vi däremot är på plats på torget Plaza Arturo Prat. Det här är väl så centralt det går befinna sig här i Iquique. På ett hus här står det, Hrvatski Dom, Club Croata. Det är alltså en kroatisk klubb här i norra Chile. Det är kanske inte det man förväntar sig. Vädermässigt har Stilla havets dis svept in rejält denna dag. Det känns lite kyligt och höstlikt. Fast egentligen är det ju mitt i vintern. 10.54 Efter att jag köpt souvenirer i en liten marknad längs gågatan Baquedano har vi fortsatt längs gatan mot havet. Tyvärr är det fortsatt blåsigt väder och dis. In i en buss vid statyn av Arturo Prat på Plaza 21 de Mayo går det en grupp pensionärer. Vi hoppas att de har det trevligt och roligt på sin resa. Arturo Prat som vi nämnt två gånger är förresten en av Chiles nationalhjältar, en sjöofficer och advokat som stupade i slaget om Iquique 1879.
Christer äter frukost på Hotel Bamboo.
Insidan av byggnaden där vårt hotell ligger.
Plaza Arturo Prat, Iquique.
Torre del Reloj (Klocktornet) på Plaza Arturo Prat.
I staden finns det en kroatisk klubb.
Varning för tsunami.
11.35 Stilla havets vågor rullar in mot stranden. På vågorna rider surfare fram. Det är däremot alldeles för kyligt för att några ska bada och njuta av det. Några andra människor tar det mera lugnt och utövar yoga. Vi däremot sitter på en bänk och funderar kring kommande kaffestopp och när vi ska äta lunch idag. Vi har promenerat längs stränderna söder om stadskärnan bl.a. Playa Cavancha.
11.58 Nu är vi på väg ut ur kartbilden i guideboken. Inget kaffe finns i sikte. Dock ser vi ett barn på en vuxens axlar. Det kanske är lika bra att vända tillbaka mot mer centrala delar av staden. Vi ska ju ändå inte gå in på Dreams Iquique, casinot som finns här där vi står, ej heller till hotellet Hilton Garden Inn eller fotbollsarenan Estadio Cavancha. 12.45 Strandpromenaden återvandrades i andra riktningen och därpå gick vi även längs gågatan Baquedano i andra riktningen. Nu sitter vi på uteserveringen till Bulldog Sport Bar. Inom kort blir det lunch här. Vi har nappat på ett prisvärt luncherbjudande bestående av milanesa (schnitzel) med tillbehör. 14.17 Vi fick sallad till förrätt/tillbehör, en huvudrätt bestående av två schnitzlar med ris och till efterrätt blev det glass. Det är en bra lunch det. Dessutom var servicen utmärkt. Det är också trevligt att sitta vid en gågata och iaktta alla som passerar förbi. Nu är vi som hastigast hemmavid i vårt hotellrum.
Förbjudet att klättra på laman vid souvenirerna.
Baquedano heter den bilfria gatan genom Iquiques centrum.
Frukt till salu en mulen dag.
En turistbuss har stannat till på Plaza 21 de Mayo.
Christer framför Stilla havet.
Höghus på halvön Cavancha.
16.01 Hastigast har vi stannat i rummet, nja. Det blev väl inte så hastigt. Det är lätt att slöa till, bli försoffad och fastna i ett hotellrum. Nu är det dags att gå ut igen. Lite mer vill vi se och göra här i Iquique innan det blir kväll och nörkt.
16.41 Till sist har vi fått betala för vårt rum. Det ska uppges att man betalar med kreditkort, inte debit som jag gjort tidigare. Vid betalning med ett internationellt kort ska man tydligen alltid påstå att det är ett kreditkort, oavsett om det är det eller inte. Nu väntar vi på att klockan ska bli 17.00. Det är då som det uttänkta kaffestället öppnar. Vi bytte ju ordning på våra stopp idag. Först blev det lunch och nu snart kaffe. Detta beror på bristen på hittade caféer eller caféer med mindre passande öppettider. 16.54 Ibland går minuterna långsamt. Vi har flanerat omkring på diverse gator, suttit på en bänk utanför Bernardo O´Higgins-skolan och gjort lite annat också. Ännu är klockan inte 17, men snart så. 17.12 Väntan var inte förgäves. Cafeteria Muselina har nu äntligen öppnat. Vi sitter i draget från fönstret och undrar hur stora kaffekopparna och tårtbitarna är. Inredningen är verkligen speciell. Här har man samlat alla möjliga prylar och skyltar.
Fin strand men iskallt vatten.
Röd flagga innebär att man ska hålla sig på land.
Denna fisk äter PET-flaskor.
Stadens namn vid Playa Cavancha, populärt att fotografera.
Lunch hos Bulldog Sport Bar Baquedano.
18.19 Det blev en stor tårtbit till mig och en ännu större till Christer. Frt finns en gräns när en tårtbit inte blir god längre, bara jobbig att äta upp. Då det gäller kaffekopparna så var de precis så stora som vi ville. Innan vi återvände till hotellet och rummet så var vi in på ett litet bageri och köpte resdrycker för vår bussresa imorgon.
20.20 Lagom långt bort från hotellet, ungefär hundra meter, finns restaurangen Schopdog. Den och en grupp andra restauranger finns på en lägre nivå här på torget Plaza Condell. Här sitter vi i varsin soffa av konstläder. Schopdog (http://schopdog.cl) är en restaurangkedja som finns lite överallt här i Chile. De har funnits sedan 1987 och serverar lite enklare rätter som ändå inte är snabbmat. De har dessutom öl. 21.12 Vi fick lämpligt med mat och en god öl. Nu har vi balans i magarna och ekonomin. Dags för lite CNN här i hotellrummet. Det börjar bli en tradition. 22.29 CNN bevakar till största delen den kommande rapporten från Roberth Mueller. Han är utnämnd till särskild utredare (specialåklagare) av frågan om möjlig inblandning av ryska intressen i Donald Trumps kampanj under presidentvalet 2016.
Mysigt på Cafeteria Muselina.
Christers tårtbit är större än kaffekoppen.
Schopdog, en chilensk restaurangkedja.
Middag strax innan stängningsdags på Schopdog i Iquique.
Du kan se 56 foton från 21 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 24 foton från 22 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 67 foton från 23 juli i detta fotoalbum.