Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt
Tisdag 30 juli
08.18 Morgonen gryr här i Antofagasta och på Hotel Diego del Almagro Express (http://www.dahoteles.com). Det känns som om detta har gjorts förr och det har det. Mycket nytt väntar oss. Hur mycket och vad lär visa sig allt eftersom. Först ska det bli frukost denna avresedag.
08.57 Vi är inte ensamma här på hotellet. På väg till frukost åkte vi hiss med en i städpersonalen. Hissen med oss i åkte upp till takvåningen och där väntade en i personalen. Därefter åkte vi ner till frukosten och här är vi nu.
09.39 Efter frukosten kom vi åter i kontakt med en i städpersonalen. På vår väg upp till vår våning åkte vi först ner med en av dessa. Det är alltid intressant att träffa andra, även om det är i en hiss.
10.58 Avresedagar är dagar då vi behöver vänta. Frågan är bara var vi ska vänta. Ska det göras i den lugna vrån på hotellet? Är det bättre att vänta på busstationen med vetskapen att vi är på plats och redo, att allt är klart?
11.59 Jävla strul! Det är en bra beskrivning av saker och ting här på busstationen. Allt gick bra från början. En taxi tog oss smidigt hit. Christer beställde sedan en stor kaffe och en smörgås i ett fik här på stationen. Han fick något oväntat betala för två kaffe av en stressad kassörska i munskydd. Efter påpekande fick han sina pengar tillbaka. Struliga rutiner här, beställ hos en, betala till en annan och hämta ut hos den första igen. Baños, toalettbesök är en procedur i sig. Betala 500 pesos, runt 7 kronor, få en jetong som släpps i en springa vid ett vändkors och sedan är man inne. Nu ska väl inget mer jävlas för oss.
12.47 Trodde vi ja! Viss kan det fortsätta krångla när det väl börjat. Vi gick till bussbolaget Cikturs lucka för att hämta ut de förbeställda biljetterna. Där fick vi ett besked att bussen inte går, den bokade avgången existerar inte. Vi vet dock inte vad det beror på. Vi hängde inte med i den spanskspråkiga förklaringen. Vi verkade dock väntade, pengar att betala tillbaka till oss fanns redan klara. Dessa sedlar tog vi med oss till Turbus biljettlucka. Där köpte vi biljetter till deras avgång 14.10. Det är senare än planerat. Kanske dags att döpa om Ciktur till Cirkus?
17.07 Den nedåtgående solen sprider ett smått magiskt ljus över horisonten. Jag kan inte sluta att fascineras av solens upp- och nedgång. Det är något speciellt med det.
Onsdag 31 juli
Terminal de Buses Cardenal Carlos Oviedo Cavada.
Att dricka kaffe är något man kan göra när man väntar på en buss.
Vi har fortfarande öken omkring oss.
Solen har försvunnit ner bakom Stilla havets vatten.
Vårt rum på Hotel Montecatini.
08.46 Jag vet inte mycket om vad som kommer att ske idag, den sista dagen i juli månad. Åter igen kommer vi att ha varit hela juli månad på utländsk mark. Det jag vet är att vi ska unna oss något trivsamt här i Copiapó. Det håller inte i längden att bara åka buss. Ibland måste vi ha lite extra trevligt också. Vi befinner oss i en av de två olika byggnader i staden som ägs och drivs av Hotel Montecatini (https://www.hotelmontecatini.cl). Just vårt hotell ligger på adressen Atacama 374.
09.13 Månadens sista frukost kommer att ge oss styrka att klara av ännu en resdag. Ärligen klarar jag mig långt på en kopp kaffe men kroppen behöver säkerligen mer än så. 10.26 Efter frukosten som serverades i en trevlig liten matsal har vi gjort oss redo för dagen samt läst in oss på hotellets regler. Det är som vanligt med regler, vissa saker som vi förväntas göra och andra som det är mindre smart att ta sig för. Nu ska vi ge oss ut inom kort. Undrar om nyckeln ska lämnas på hotellet? 10.37 Personalen hade inget emot att låta vår nyckel bo hos dem under det att vi promenerar runt och bekantar oss med denna stad. Copiapó har ungefär 150 000 invånare och är väl inte känt för något särskilt. Det var i alla fall här i närheten som 33 gruvarbetare satt fast under jord i 69 dagar innan de kunde räddas. Detta hände 2010. Vi använder mest staden som en sovplats på vägen söderut. 11.00 Äntligen en chans till äkta elvakaffe. Vi är på populära Café Diventare. På ena väggen kan man läsa We love to make coffee for the city that loves to drink it. Har de gjort sig besväret att ordna med kaffe så kan ju inte jag låta bli att dricka det.
Peter utanför rum 4 på Hotel Montecatini.
Vinterklädda hundar i Copiapó.
Vi går längs Atacama-gatan mot centrum.
Café Diventare, Copiapó.
Inget oväntat har skett. Peter har druckit kaffe.
Christer på Café Diventare.
12.00 Framför oss har vi en man som skulle passa in i Monty Pythons sketch om "The ministry of silly walks" Det är växlande molnighet och snålblåst idag. Klockorna i katedralen de ringer. Vi då, ja vi sitter i stadens centrum, på torget/i parken Plaza de Armas. innan vi kom hit har vi promenerat runt lite i staden för att se vad som erbjuds.
12.17 En man står just nu på torget och pratar om den sista tiden, Guds ord och Jesus. Han har med citat från de olika breven i Bibeln. Några direkta detaljer kan jag inte komma med. De kunskaper jag har om Bibeln är inte så avancerade. Inte heller min spanska. 12.47 Det har blivit dags för en bänkrast framför mineralmuseet, Museo Mineralógico. Undrar om deras chef heter Sten? Snart är det dags att hitta en lämplig restaurang för lunch. Inget fel på frukosten idag men kropparna vill ha något stadigare. 13.05 Med hjälp av Google Maps fann vi ännu en restaurang i kedjan Bavaria (http://www.bavaria.cl). Den hade gömt sig i ett hörn av torget, mer eller mindre på den enda plats i stadens centrum vi inte hade hunnit gå förbi. Här inne spelas musik från tiden då jag var en finnig, fjunig tonåring. Mer rättfram och sanningsenligt, den tid som gjort sig känd som åttiotalet. 13.38 Frukost må vara ett viktigt mål men vill man bli mättad så är det lunch som gäller. Det gäller att ha rätt balans då det gäller lunch. Den ska ta vid där frukosten försvunnit men inte vara kvar så länge att middagen inte finns för. På Bavaria fick vi bra mat men vi är ännu inte så övertygade om de har lyckats med sitt tyska tema. 14.09 Här hemma i fyran har vi haft besök. Det är både bäddat och städat. Tänk om jag var lika noggrann med bäddandet och städandet hemma. Fast hemma jobbar jag åt mig själv och gratis. Här finns ju folk som har det som jobb och inkomstkälla.
På upptäcksfärd i Copiapó.
Peter studerar en karta över regionen Atacama.
Plaza de Armas i Copiapó.
Chiles flagga längs Avenida Copayapu.
Catedral de Copiapó.
14.37 Ute på stan var det mest liv och rörelse, många människor i farten. Verksamheten här inne i hotellrummet stannar vid liv. Rörelsen den får vänta till ett senare tillfälle idag.
15.12 I rum fyra samlar två herrar på sig energi och lust att ta för sig mer att ta sig för. Vi behöver dock något som lockar, driver oss ut. Går man ut utan mening och mål finns risken att man snabbt återvänder. I sådana fall är det mest mindre smart att gå ut. 16.00 Nu klämtar kyrkklockorna i katedralen igen. Det ser vi som ett lockrop, kallelse, till ut och njut. Fast de klämtar nog snarare för att klockan är fyra än för att locka ut oss. 16.53 Det är dags att besöka ännu ett köpcentrum, dags för en ny Mall Plaza (https://copiapo.mallplaza.cl) och ett nytt café i kedjan Le Coin (http://lecoin.cl). Vid beställningen skapade jag nytt kaffe, Espresso Americano. Det var ju tänkt att jag skulle säga dubbel espresso. 17.56 Innan vi lämnade shoppinggallerian försökte jag köpa underlag för nästa dagbok. Allt jag fann var rutade eller olinjerade häften. Innan hemkomst fann vi dock en annan pappershandel med det jag sökte. Nu blir det nog mer dagböcker skrivna trots allt.
Christer undersöker Copiapó.
Lunch hos Bavaria.
På väg till Mall Plaza Copiapó.
Vi har hittat in i ännu ett Mall Plaza här i Chile.
19.22 Det mesta i vårt rum går i vitt. Det enda som bryter färgerna är de kläder vi har med oss samt de drycker vi inköpt på vägen hem från Mall Plaza.
20.19 Vi har lovat oss själva att unna oss saker samt njuta idag. Vi har gjort så gott vi kunnat i en ganska innehållslös stad och halvkallt väder. För att hålla detta ska vi nu uppsöka en middagslokal. Var kan det tänkas bli någonstans i afton? 20.44 Detta med att njuta verkar vara kopplat till återkomst. Vi är åter igen hos en restaurang vi känner igen från tidigare, nämligen Raconto (http://www.raconto.cl). Den är i samma koncern som den trevliga restaurangen vi besökte andra kvällen i Antofagasta. Vi har här beställt vin och entrecote. Båda dessa är eftersökta och väntade. 21.52 Det kostade en del men det var vi värda, tror jag i alla fall. Entrecote och vin är en på flera plan särdeles god kombination. Det är ju inte lika billigt att äta kött i Chile som det är i Argentina men jämfört med Sverige är ändå priset acceptabelt.
Vi besöker Raconto även i denna stad.
Torsdag 1 augusti
08.15 En ny månad är här. Vad klockan är slagen har jag precis upplyst Christer om. Om två veckor är vi åter tillbaka på våra arbetsplatser. Men mycket ska göras innan dess. Vi har ju minst tre städer kvar att besöka här i Chile innan resan hemåt inleds.
09.01 Månaden augusti inleds som så många andra månader förr och framöver med ett morgonmål. 09.27 Innan vi reser vidare med bussen måste vi se till att vi lämnar Hotel Montecatini skuldfria. Det är snart dags att betala för oss. 10.10 Det gick inte helt smidigt att betala. Kortläsaren ville att vi skulle kalla mitt VISA-kort för kreditkort för att det skulle dras pengar. Nu är vi och en grupp människor som jag inte känner nere vid busstationen. Åter igen ska vi resa med Turbus. Problemet är att vi är på Turbus-terminalen och alla bussar ser likadana ut. 10.42 Efter att Christer frågat på sin artigaste spanska blev vi hänvisade till en buss. Bagaget och vi själva är nu på plats. Nu hoppas vi att det också blev rätt buss. Idag ska vi resa 342 kilometer. Vi har för övrigt fått lära oss att handikapptoalett heter baño minusválido på spanska. Det är positivt att lära sig något nytt.
Äntligen på väg igen.
Torra bergiga landskap passeras.
11.10 Marken är brun och platt. Vad annat kan man förvänta sig i de här trakterna? Atacamaöknen vill inte riktigt ge upp än. Vi får vänta ett tag till på grönskan. Vår resa denna dag är på allvar igång. Vi sitter långt fram i bussen och utsikten är väl inget att klaga på.
11.37 Ett gråvitt dis sprider sig sakta över det torra landskapet. Bussen bromsas in för att stanna vid en vägtull. Nu är allt klart och bommen gled just upp. Vi fortsätter färden söderut mot La Serena, numera är det 262 kilometer kvar. 12.28 En försäljerska har erbjudit oss smörgåsar. Bussen står på tomgång i Vallenar. Damen med smörgåsar får erbjuda sina tjänster och smörgåsar till någon, några andra. 13.07 Det händer inte så värst mycket för oss denna dag. Bussen fortsätter i sin vanliga takt. Inget fantastiskt erbjuds då det gäller händelser och vyer heller. 14.00 Inom dryga timmen är vi förhoppningsvis framme i dagens slutmål, La Serena. Nyss så passerade vi några vindkraftverk. Det finns ett miljötänk här i Chile. 15.15 Innan vi lämnar busstationen här i La Serena ska vi luncha på restaurangen Bustop som ligger en trappa upp här i bussterminalen. Det är alltid bra med mat i magarna innan incheckning. Det är aldrig trevligt att behöva rusa ut på jakt efter mat när man nyss kommit till ett skönt hotellrum.
Vår buss har kommit fram till La Serena.
Peter njuter av en god lunch på bussterminalen i La Serena.
16.22 Hotel Soberania (http://www.hotelsoberania.cl) erbjöd oss ett rum med nummer 33. Vi har ett unikt rum i en smal byggnad på innergården. Vi har en egen dörr och en lång trappa upp till den. Det är viktigt att veta om och tänka på då vi ska gå ut.
16.50 Christers tappra försök att trycka på fjärrkontrollen gjorde inget åt TV:n. Dock fick det hit en i personalen, troligtvis ägaren. Han hade genom fönstret sett Christer försöka få igång TV:n. Han försökte också men lyckades inte han heller. Slutligen fick vi rum 34:s fjärrkontroll istället. 17.20 Det går bra att titta på TV fast det inte är vår fjärrkontroll. Det är också skönt att ta det lugnt efter ännu en lång bussresa. 18.03 Vi är lite slöa fast vad kan vi göra? Det är för tidigt för att gå ut för middag och själva boendet har inte mer än just ett rum att erbjuda. 19.09 Ibland går tiden särdeles fort. Det planerade kaffestoppet följd av ett restaurangbesök får nu modifieras. Vi blev helt enkelt kvar i rummet så länge att hungern driver bort kaffepausen. Möjligen kan det tas senare. 19.44 Irene Cara framför ledmotivet till "Flashdance". Vi är inom väggarna av ännu ett köpcentrum, ännu ett Mall Plaza. Här har vi funnit ännu en restaurang i kedjan Schopdog. En annan bekant som vi inte sett sedan början av resan residerar en våning upp. Vem vet, kanske återses vi?
Peter i rummet på Hotel Soberania.
Ännu en Schopdog-middag, denna gång i La Serena.
Mall Plaza i La Serena.
Äntligen kan vi besöka Starbucks igen.
20.43 Det är ett klassiskt Schopdog-besök, inget kulinariskt fantastiskt men gott och mättande. Nu har vi återsett och förenats med vår gamla bekant. Vi är på Starbucks Coffee. Jag tror bestämt att det är det 35:e Starbucks-landet de senaste 15 åren. Det första besöket var i Beirut, Libanon, 2005. Jag kan inte låta bli att fundera i vilket land vi är på Starbucks nästa gång?
21.30 Gallerian vi besökte ville stänga men kaffet hann vi dricka upp. Vi är uppe i rummet igen. Vi blir nästan kungligt mottagna här på boendet. En person låser upp grinden in till hotellet och en annan ger oss nyckeln och vägleder oss till rummet samt tänder belysningen. 22.37 Ibland är de rum vi bor i helt magiska och fantastiska, i andra tillfällen är de mest slätstrukna. I detta fall är vi någonstans mittemellan. 23.29 Tänk att vi fick ett svalt/kallt rum till på denna resa. Nåja, vi tenderar att sova bra i rum av den sorten. Blir det så nu med? Är detta den sista sommarresan vi gör då vi är i kalla rum? Sanningen är den att vi varit i de flesta länder i världen då det är kallt under den tid vi i Sverige kallar sommar. De enda som återstår är väl Australien och Nya Zeeland.
Du kan se 8 foton från 30 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 42 foton från 31 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 15 foton från 1 augusti i detta fotoalbum.