Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt
Fredag 2 augusti
08.17 Utanför Hotel Soberania (http://www.hotelsoberania.cl) i La Serena hörs trummor och trumpeter. Här inne i vårt rum är det fortfarande kallt. Lite värme, nej en hel del av det önskas. Solen kommer så småningom att värma upp vårt rum under dagen men nätterna är kalla.
08.47 Vi sitter just nu här och undrar om det blir det som vanligt eller kommer vi att överaskas på något sätt vid den kommande frukosten?
09.32 Vid frukosten som serverades vid några bord nära receptionen frågades vi vid två tillfällen om vi ville ha mjölk i vårt kaffe. I frukostmatsalen satt även en annan gäst. Gällande underhållningen vid måltiden erbjöds en jazzpianist. Ja, inte live och på plats men väl i högtalarna.
10.02 Undrar om vi riskerar att få mjölk i vårt kaffe även ute på stan? För att få veta mer om detta ska vi ge oss ut. Det finns även andra anledningar till att gå ut. Har man rest till La Serena är väl tanken att man också ska se La Serena. igår kväll rörde vi ju oss bara runt bussterminalen, hotellet i ena riktningen och Mall Plaza-gallerian i andra riktningen.
10.43 Vi är ute och rekognoserar, bekantar oss med La Serena. Städer ser annorlunda ut i dagsljus jämfört med kvällsmörker. Vi har promenerat genom de kvarter vi har mellan oss och centrum. Vi har bland annat hållit utkik efter möjliga middagsrestauranger i närområdet. Nu har vi stannat till i en liten park mellan två vältrafikerade gator. Det är Avenida Francisco de Aguirre som går på båda sidor om grönområdet där vi sitter just nu.
11.07 Nu är vi förvånade. Servitören pratade faktiskt engelska med oss. Syns, hörs det att vi inte har spanska som modersmål? Det ska nu bli en kaffestund här på Lighthouse Coffee Company. Det blir åter igen kaffe utan mjölk, precis som det ska vara. Någon fråga om det ställdes inte heller. Det är dyrt här men det får det vara värt. Kaffet är gott och atmosfären trevlig här.
13.00 Två sejdlar med öl står nu på vårt bord. Nu fick de dessutom sällskap av vitlöksbröd och bestick. Detta sker hos DiaVolo Beer House. Här finns gott om spännande ölsorter och intressanta pizzor. Vi kommer att testa båda sakerna. Vi sitter på andra sidan gatan från universitetet här i La Serena. Man kan anta att det här är populärt bland studenterna.
18.37 Hur många timmar, dagar, ja kanske veckor har vi inte spenderat på rygg i våra sängar på ett hotellrum. Fast jag är ju inte helt aktiv på vardagarna hemmavid heller. Just nu tar vi det lugnt, kollar senaste nytt på internet och inväntar en kommande middagshunger.
Lördag 3 augusti
Har vi hyrt ett rum eller ett helt hus?
På väg mot centrum.
När ska den röda gubben bli grön?
Bortom parken ligger socialkontoret.
Det är skönt i solen.
En anledning till att vi besöker Lighthouse Coffee Company.
Christer framför diverse foton på Lighthouse Coffee Company.
Ingen mjölk i kaffet!
Peter lämnar kaffepausen.
Catedral de La Serena.
Härifrån styrs regionen Coquimbo.
Plaza de Armas (Plaza de la Ciudadanía) i La Serena.
Fontän i mitten på Plaza de Armas.
Skulpturen Poetisa maior.
DiaVolo Beerhouse. Här ska det bli lunch.
Fotbollsvimplar, goda öl och unika pizzor på DiaVolo Beerhouse.
Goda öl från Cervecería Guayacan.
En pizza men ändå två.
Iglesia La Merced, La Serena.
Avenida Balmaceda går genom stadens centrum.
Vackert träd i korsningen Avenida Balmaceda/Calle Eduardo De La Barra.
Iglesia San Francisco de Asís, La Serena.
Hotel Soberania. Det är här vi bor.
Vi blev fotograferade under middagen hos Casona del 900.
07.36 Vi har fått uppleva ännu ett kallt uppvaknande här i rummet i slutet av trappan. Är det idag som vi inleder hemresan eller är vi bara på väg mot den? Känslan av att vi påbörjat slutet på resan och är på väg hemåt brukar ju infinna sig när vi har ungefär en vecka kvar varje sommar.
08.17 Vi vet vad vi fått till frukost här men inte vad som väntar. Jag saknar en riktigt brakfrukost av hotellvarianten. En sådan där buffet där det finns obegränsat av allt. Man blir inte alltför mätt av det som erbjuds här på Hotel Soberania. 08.56 Efter att ha tagit farväl av vår trevlige värd är vi nu nere vid busstationen. Undrar just hur många gånger jag skrivit ordet busstationen genom åren. Nog om det, snart är det dags att köpa färdkost. Vi ska inhandla några smörgåsar här på stationen. De blir en enklare lunch ombord på bussen senare under dagen. 09.32 Allt är inhandlat och klart. Solen lyser och värmer upp oss. Allt som fattas nu är bussen. Den har förvisso varit på väg i ett dygn så förseningar kan förekomma. Det finns en buss här från rätt bolag, Turbus, men den är skyltad med en nordlig destination, Arica. Dit vill vi inte igen. Inget fel på den staden men ett besök får räcka. 09.36 Vi har omgrupperat till några bänkar med bättre utsikt mot infarten till busstationen. Nu är det bara att vänta, frågan är hur länge?
En enkel frukost på Hotel Soberania.
Peter antecknar i väntan på bussen.
09.46 Bussen som var skyltad Arica sist vi tittade på den rullade plötsligt iväg, nu skyltad med destinationen Viña del Mar som är Valparaísos grannstad. Det borde vara i vår åkriktning. Bussen stannade till innan den lämnade busstationen för att fortsätta ut i trafiken iväg från oss. Det blev en rask språngmarsch mot bussen och vi hann med. Stort tack till den livliga trafiken. Utan den hade vi inte hunnit med vår buss. Vad lär vi oss av detta? Lita inte på tidtabeller, håll koll på de bussar vi ser med våra egna ögon.
10.26 Vi reste den korta sträckan till La Serenas grannstad Coquimbo vid kusten och har sedan dess fortsatt söderut. Gradvis blir landskapet mindre torrt. Det är vatten i vattendragen istället för grus och damm och en tendens till gröna löv kan anas på träd och buskar. Blir det äntligen grönska vid resans slut? 11.02 Ingen markant förändring då det gäller grönheten i vår omgivning än så länge men det ändras så sakteliga i alla fall. 11.44 Park Eolico Monte Redondo stod det på en skylt som pekade mot några vindkraftverk. Färden fortsätter fri från incidenter. Vi reser längs väg nummer 5. 12.34 Kilometer läggs till kilometer. Avståndet tillbaka till La Serena ökar allt mer. Valparaíso kommer allt närmare. En gång på 1990-talet jobbade jag med några herrar som var från just den staden. Många av chilenarna som kom till Sverige under diktaturens tid hade sitt ursprung där.
Lite oväntat står det en moské på ett berg i Coquimbo.
Vägen söderut är kantad av vindkraftverk.
Vi passerar genom tunneln El Melón.
13.08 Det är nu 215 kilometer kvar till Chiles huvudstad Santiago. Dit ska vi åka om tre dagar. Där slutar denna långa turné genom södra Sydamerika och där börjar hemflygningen. Vi kommer dock att lämna väg nummer 5 snart och åka mot kusten istället.
14.02 Vi är nu inne i tunneln El Melón. Den är förvisso lång, 2520 meter men snart är den slut. Vi ser ljuset i slutet av tunneln. 15.17 Hejdå Quilpué! Solen skiner därute och Scorpions spelar och sjunger härinne i bussen. Livet är gott. Quilpué är en förort till Viña del Mar som i sin tur är en stad som ligger i anslutning till Valparaíso, dagens slutdestination. Vi närmar oss. 15.44 Det är nu dags att lämna bussterminalen i Viña de Mar. Vid ett rödljus stod det en ung jonglör. Han fick lite pengar för sin insats, dock inte av oss. Vi sitter ju innanför glasrutor på bussens övervåning. Vi ser nu Stilla havet igen. 16.32 Det var trångt på busstationen i Valparaíso. Snabbt och smidigt tog vi oss därifrån och gick den korta sträckan till La Joya Hostel (https://lajoyahostel.com). Efter överlämnande av information, nyckel och karta från personalen i receptionen och uppgifter från oss, cash och pass från mig gick vi sedan till rum 17. Vi bor på två våningar, sovplatserna är en våning upp. Jag tror att detta boende är det längsta hemifrån vi någonsin varit. Det är 13 093 kilometer hem fågelvägen. 18.02 Det är en trevlig eftermiddag och kväll här uppe på loftet. Vi verkar inte ha några tomtar på vårt loft. Om inte vi själva räknas förstås. 19.24 Här händer inte mycket. Det pratas, surfas på nätet och räknas pengar. Inte mycket fart på dessa globetrotters efter en lång bussresa.
Peter spanar från loftet.
Christer testar La Joyas förmåga att göra goda hamburgare.
Chica del 79.
20.18 Lite fart fick vi så småningom och sökte upp La Joyas egen restaurang (La Joya Cantina y Sánguches). Nyss beställde vi hamburgare och öl. Förvisso låter det enkelt i sig men det är ju bara så gott. En annan anledning är att de inte har så många andra rätter att välja bland. Jag har beställt en Playera och Christer äter den enorma Chica del 79. Ölen är av märket Kunstmann.
22.10 Att äta och dricka gick smidigt. Att betala för kalaset vållade oss heller inga problem. När vi sedan på egen hand skulle räkna ut vad var och en av oss skulle betala så blev resultatet annorlunda mot det som det betalats för. Vi har 15% rabatt för att vi bor här och till det lades 10% dricks. Antingen har vi eller de räknat galet. Vi får i alla fall inte ihop matematiken. 22.42 Vi håller på att strukturera morgondagen här i Valparaíso. Som vanligt är internet fullt med varningar om hur farlig staden är. Vi har överlevt förr och lär nog göra det imorgon också. Gör vi inte det så spelar det ju ingen roll vad jag skrivit här.
Söndag 4 augusti
08.15 Vårt rum här på La Joya Hostel är en bra plats för sömn. Enda haken är lite instängd luft. Vi har i alla fall ett takfönster som kan öppnas vid behov. Idag ska vi inte resa, annat än i vårt inre. Dagens plan är att till fots upptäcka och uppleva Paradisdalen, eller Valparaíso som man säger på spanska. Här i staden bor det ungefär 250 000 invånare men ihop med grannstäderna finns det ungefär 1 miljon människor i det här storstadsområdet. Den chilenska nationalkongressen ligger också här efter att ha blivit flyttad från Santiago under de sista åren av general Augusto Pinochets diktatur.
09.20 Tillsammans har vi hundratals högskolepoäng men vad hjälper det för att lyckas få upp rumsdörren. Till slut lyckades vi ändå att ta oss ut. Har vi lärt oss hur man gör nu? Knappast! Kommer man inte ut ur rummet så blir det inte mycket till turism. Nu mot frukosten! 10.12 Det var en god frukost vi fick i samma restauranglokal som vi satt i under gårdagskvällen. Vi har nu återvänt till rummet. Det är lättare att öppna dörren utifrån. För att undvika besök från renhållarna som är på väg kommer vi nu att gå ut. Fast får vi upp dörren igen och klarar vi av att låsa den igen? Vi får se. 10.35 Vi tog oss ut och mannen i receptionen gav oss matnyttig information om sevärdheter och hur vi kan använda de olika transportmöjligheterna i staden. Nu är vi för vilken gång i ordningen hos ett Starbucks Coffee.Just denna lokal finns i en mindre galleria, Mall Paseo Ross. Det lilla vi sett av staden så här långt har varit rätt slitet, en typisk hamnstadskänsla. Vi ser fram mot vackrare delar av staden senare under dagen.
Christer äter frukost på La Joya Hostel.
Peter är redo att lämna rummet för att se Valparaíso.
Vi bor inte i stadens vackraste kvarter.
En skön förmiddagspaus hos Starbucks.
Vi går längs Calle Victoria mot centrum.
Parque Italia, Valparaíso.
11.38 I Parque Italia finns en staty av en varghona, två diande småpojkar och texten SPQR kan studeras. Jag vill minnas att vi sett en liknade staty tidigare. Såg vi inte en i Timisoara, Rumänien 2003? Det är i vilket fall som helst en symbol för Rom. Remus och Romulus, Roms mytologiska grundare adopterades ju av en varghona.
11.53 Vi har promenerat vidare genom Valparaíso och har nått nästa vackra torg. Livet går sin gilla gång här på Plaza Victoria. Det är skönt att sträcka på benen men inte heller fel att sätta sig ner och mest betrakta vad som händer omkring oss. Bredvid oss har just två väninnor i pensionsåldern hälsat ömt på varandra. Bakom oss finns stadens katedral. 12.23 Den Lasagne Bolognese som jag tänkt beställa fanns inte. Istället valde jag att beställa en annan utan att först titta på innehållet. Bara den är fri från fisk så ska det nog gå bra ändå. Något konstigt är att Christer kunde beställa Fettuccini Bolognese. Var det lasagneplattorna som var slut? Oavsett vad så heter restaurangen Piazza di Fiori. Klockor ringer i kyrktornen, undrar varför. Det är ju inte heltimme nu. 13.28 Lasagnen var köttig, god, men främst dyr. Vi lämnade restaurangen bakom oss och har promenerat bort till Plaza Anibal Pinto. Nu ska vi åka med hissen/bergbanan Reina Victoria som går härifrån. Respriset blir 100 pesos, inte så dyrt. Valparaíso är känt för sina hissar som hjälper människor att ta sig upp längs de branta sluttningarna. Nu åker vi upp mot Cerro Alegre (Alegrekullen).
Från Parque Italia kan man se de typiska Valparaíso-sluttningarna i bakgrunden.
Christer har undvikit att snubbla på en hund.
Vattenlös fontän på Plaza Victoria.
Den gotiska Catedral de Valparaíso.
Peter har avslutat sin lunch.
Dagens lunch blev hos Piazza di Fiori.
13.35 Det blev en kort resa uppför sidan av berget. När vi kom upp fick vi se en fantastisk utsikt över Valparaíso, både mot havet och de vackra byggnaderna här uppe på kullen.
13.41 Innan vi satte oss ner för att jag skulle kunna skriva detta så fick Christer en fråga om restaurangen Montpellier. Frågade kvinnan om var den var eller om vi ville gå dit? Kullen vi nu är på heter Cerro Concepción. I närheten av oss har vi kyrkan Catedral Anglicana de San Pablo.Det är gott om turister här i staden. Vi hör alla möjliga språk talas. 13.48 Sitter man bara still och betraktar sina omgivningar så får man se en hel del. Till exempel har vi sett ett par (holländare eller tyskar?), han med en ryggsäck som det stod Karolinska Institutet på, en ung man som spelar på ett bleckblåsinstrument, vilket vete tusan, månne en kornett samt en kvinna som styrde en tom sittvagn och en som bar ett barn. Nu sitter barnet i vagnen. "Jag var normal för tre katter sedan" står det på tröjan på en passerande dam. Ja inte på svenska då. 14.03 Munspelsspelande hörs en bit bort. Vi är vid en mirador, alltså en utkiksplats. Den heter Mirador Paseo Gervasoni. Solen skiner skönt. En bit bort ligger en hund som inte är en valp här i Valparaíso. I järnräcket framför har förälskade fäst sina hänglås. Det är fantastiska vyer härifrån. 14.22 På väggarna hänger konst. På bordet ligger det menyer. Stället vi sitter på heter Café Central och vi är åter vid ett vippbord. Vid beställningen lade jag dagboken det skrivs i nu över servitörens penna. Det är skönt att sitta ner för ett kaffestopp även om det vore skönare om vi kunde ha hittat en plats utomhus i solen.
Reina Victoria-hissen ska ta oss mot högre höjder.
Den välklottrade gatan Cumming.
Vacker utsikt från toppen av Reina Victoria-hissen.
Vy mot Cerro Concepción.
Det vackra gula hotellet Casa Vander.
Gatan Almirante Montt går mellan kullarna Alegre och Concepción.
14.37 Under kaffestoppet på Café Central hörde vi inte mindre än tre olika artister förneka faderskapet till Billie Jeans son. Det var två coverversioner men även originalet med herr Michael Jackson. Vem är då pappan egentligen?
14.51 Nu ska vi åka hissen ner till en lägre nivå igen. Vi har ju några kilometer att promenera innan vi är hemma igen. Innan vi kom hit till den nyrenoverade Concepción-hissen så har vi fotograferat gatukonst utanför Café Central. Det var starka färger och fantasifulla motiv. 15.14 Det är grön gubbe. Vid övergångstället står just nu en kille och jonglerar med tre käglor och en boll. Vi är så sakteliga på väg hemåt mot vårt lokala och temporära hem, La Joya. Det har varit en skön dag med mycket att se, vackra vyer och härligt väder. Speciellt farligt har det inte vasrit heller trots allt som står på internet. 16.06 Vi är hemkomna igen. Det gick betydligt fortare att ta sig hemåt. Vi gick väl helt enkelt den kortaste och snabbaste vägen. Nu ska jag tvätta och vi ska vila lite. 18.56 Tvätten torkar och vilan här i rummet är snart över. Det är dags att leta upp den kommande middagen. Ett problem är att vi inte känner till någon öppen restaurang. Det är ju söndag idag och det är inte så mycket fart på den här delen asv Valparaíso. Dessutom är vår egen hamburgerrestaurang här på La Joya stängd på söndagar. Vi hoppas på att en kinesisk restaurang vi sett tidigare idag är öppen nu ikväll. Den var stängd på förmiddagen men ska öppna senare enligt uppgifter på internet.
Vy mot hamnområdet i Valparaíso.
Christer vid Mirador Paseo Gervasoni.
En soluppvärmd hund njuter.
Christer fotograferar gatukonst.
En utsmyckad gränd nära Café Central.
Har en utomjording målat ett självporträtt?
19.32 Vi har gått ut på Valparaísos gator igen och har navigerat oss fram till Calle Victoria. Självklart var det stängt dit vi ville gå och äta. Dock hade den peruanska restaurangen Sazón Nazca (https://sazonnazca.cl) öppet och vi fick komma in.
20.41 Vid betalningen här på restaurangen kunde jag konstatera att jag har för många föremål i min lilla ryggsäck. Jag hade svårt att hitta plånboken. Vi har i alla fall ätit gott och tagit oss hem igen. Imorgon stannar vi nog här på La Joya för middag. Då har vår egen restaurang öppet igen. 22.28 Vår jakt på nästa resa, den jag nyss köpt dagboksunderlag till, går vidare. Vart vill och kan vi resa runt nyår? Vad kostar det och vad ger det? Det är ju ingen brådska än för såna beslut men ibland vandrar ju tankarna iväg mot framtida äventyr. 23.45 Det finns några uppslag för nyår. Uppslaget eller kanske heter det öppnat är också fönstret i taket. Frisk luft strömmar in till oss här på vårt loft. Blir sömnen ännu bättre med fönstret öppet? Vi får se.
Så här ser La Joya Hostel ut från utsidan.
Peter äter middag hos Sazón Nazca.
Du kan se 56 foton från 2 augusti i detta fotoalbum.
Du kan se 14 foton från 3 augusti i detta fotoalbum.
Du kan se 73 foton från 4 augusti i detta fotoalbum.