09.07 Det är skönt att sova med öppet fönster. Sval, frisk luft är perfekt när man ska sova. Det är dessutom skönt att ta en dusch. Vad mera skönt händer idag?

10.29 Det går lugnt och stilla till här idag. Vi är kvar i rummet på Nomad´s Guesthouse. Detta är förvisso avkopplande men kan inte fortsätta. Vi lade ju upp planer igår afton. Dessa bör ju också genomföras. Idag måste vi också börja minska på mängden lusgrus, småslantar. Plånböckerna är tunga av alla mynt.

10.44 Vi har promenerat på tidigare kända gator men sedan klivit in i nya trakter i och med att vi gått in i den stora Panfilovparken. Den har fått sitt namn efter en händelse i andra världskriget när 28 infanterister från Almaty offrade livet utanför Moskva i kampen mot nazisterna. Här i parken är det vår i luften, fågelkvitter, lugnt och skönt.

11.01 En liten pälsvarelse med stora öron sitter på en gren och tittar på oss. Vi sitter på en bänk här i Panfilovparken. Framför oss är den vackra ortodoxa Zenkovkatedralen. Den uppfördes 1904 och är helt byggd i trä, detta gäller även spikarna. På tal om trä, den långörade ekorren har klättrat ner från sitt träd nu.

11.23 Vi har vandrat runt den fantastiska katedralen och fotograferat den från olika håll. Nu ska vi se några fler sevärdheter här i parken.

11.55 Nu har vi hunnit med ännu ett typiskt sovjetiskt monument och ännu en evig låga. Denna låga är till minne för de som stupade i inbördeskriget efter det första världskriget och de som stupade i andra världskriget. Vi lämnar snart Panfilovparken. Det blev dags att gå när en sur polis började vandra i vår riktning.

En ekorre bevakar oss.

Christer vilar i Panfilovparken.

Zenkov-katedralen, byggd 1904.

Denna fantastiska katedral är helt byggd i trä.

Hästtransport i Panfilovparken.

12.17 Vi har promenerat några korsningar längs avenyn Dostyk. Det har nu blivit dags för ett kaffestopp. Vi är på Gloria Jean’s Coffees. Det är samma kedja som vi var på då vi besökte Cypern. De verkar inbyggt i, samarbeta med Lounge Bar 29.

12.46 Det var gott med kaffe och skönt att sitta ner en stund. Nu vandrar vi vidare längs Dostyk. Vi rör oss söderut och därmed uppför.

13.04 Vi är nu framme vid torget Ploschad Respubliki som breder ut sig framför Republikens palats, Respublika Saray. Bakom oss reser sig det pampiga Hotel Kazakstan. Det är bra att veta var det är. Imorgon ska vi nämligen åka med en buss som avgår utanför hotellet. Vi är idag på väg mot transportmedlet för dagens utflyktsmål. Vi är dock skeptiska till om transportmedlet verkligen är igång. Det ser öde ut, dött.

13.24 Kabinbanan till berget Kök Töbe, Gröna kullen, är ur funktion, under reparation, så dit upp kommer vi inte idag. Visst, det finns bussar men det var ju kabinbanefärden som lockade. Utsikten över staden blir inte av. Nya planer måste göras.

13.35 Vi har bestämt oss för att vandra mot en rekommenderad lunchrestaurang. Det är en bit dit så det har blivit dags att vandra vidare.

14.26 Efter att ha gått fel några gånger och tagit diverse genvägar genom bostadsområden har vi nu promenerat till restaurangen Venetsia (Venezia) som ligger vid den lilla Malaya Almatinka-floden. Här på den vidsträckta restaurangen har Christer krypterat den kyrilliska menyn och det är dags att beställa.

Den eviga lågan i Panfilovparken.

En polis närmar sig.

Soldater kliver fram ur Sovjetunionens karta.

Förmiddagskaffe på Gloria Jean´s Coffees/Lounge Bar 29.

Det är inte Lenin, det är den kazakiske poeten Abay.

14.35 Vi har åter igen haft vissa svårigheter med språket men vi har i alla fall båda två beställt grillat kött (grillspett). Det var varsin typ av shashlik med andra ord. Till detta dricks självklart god kall öl.

14.48 Det är en stor restaurang, många bord både inne och ute. Det är kanske därför som vår mat dröjer.

15.06 Christer har i alla fall fått sin mat, ett fat fyllt med delikata grillade köttbitar och han avnjuter den i detta nu. Jag väntar på att min mat ska serveras så att även jag kan njuta. Vi kom just på att vi borde beställt något till köttet, ris eller potatis t.ex.

15.15 En servitris dök upp och vi frågade om var min mat tagit vägen. Det verkar som om något missförstånd skett. Hon ser bara skeptisk ut.

15.28 Nu har allt löst sig. Tydligen var Christers rätt, köttet på fatet våra två rätter tillsammans. Det som skulle bli rätt blev fel. Christers mat blev dyr och min uteblev eller i alla fall åts den upp av Christer. Att våra två rätter blandades på en tallrik och knappt kunde skiljas åt var ju inte direkt ett genidrag av restaurangen. Det skulle ta ytterligare 30 minuter att få en rätt till. Vi tackade nej. Nu är en av oss riktigt mätt. Det vore bättre om det gällt båda två.

16.09 Vi har vandrat mot hemkvarteren och förhoppningsvis kan jag hita något ätbart längs vägen. Ännu en gång har vi gått igenom den vackra Panfilovparken. Vi besökte en toalett och vi har iakttagit barn som jagat duvor med olika metoder, bl.a. genom hyra små bilar. Detta hände bakom Zenkovkatedralen. Nu ska nästa drag funderas ut.

17.20 Vi funderade på om jag skulle köpa min lunch i en snabbmatskiosk eller inhandla något att ta med mig till rummet. Det blev så att jag köpte mig lite att äta i vår affär i markplanet. Nu är vi tillbaka på Nomad´s Guesthouse. Här ska kvällen och morgondagen planeras.

Kabinbanan till Kök Töbe-berget är stängd. Dagens planer förändrades hastigt.

Tydligen var detta mat för två.

Duvjakt bakom Zenkov-katedralen.

Ponnyridning i Panfilovparken.

Sovjetiska symboler finns kvar i stadsbilden.

19.18 Det planerades och tänktes. Jag vet inte hur framgångsrikt det hela var. Vi gick i alla fall ut till slut. Vi gjorde det enkelt för oss och återvände till ett säkert kort. Nu blir det middag på City Kafé. Det fanns ju några spännande rätter i menyn kvar att testa.

19.33 När kommer maten? Kommer maten? Vi har beställt uzbekisk plov. På svenska heter det pilaff tror jag.

19.52 Först kom servitrisen med maten och rätt snart även med notan. Varför kom hon redan nu? Är de på väg att stänga eller var de rädda att vi skulle springa iväg utan att betala?

21.01 Restaurangen höll på att stänga så de ville göra bort betalningen. Vi åt upp snabbt och gick hemöver. Innan vi gick upp till rummet blev det några inköp i vår butik.

22.01 Tiden är inne för ännu en traditionsenlig kvällsöl vardera. Dessutom ska vi se på TV.

23.12 Vi har tittat runt bland de kanaler som erbjuds. Det är i år 70 år sedan Sovjetunionens seger över Nazityskland i andra världskriget. Det uppmärksammas flitigt. Ett TV-team har gjort ett besök hos en gammal medaljprydd sovjetisk krigshjälte från Kazakstan. Han berättar ivrigt och hans historia blandas med svartvita filmsnuttar från kriget. Det hade varit spännande att höra vad han berättar. Vi har svårt att förstå.

23.45 Nu får det vara nog med vakentid. Det är imorgon om femton minuter, en kvart.

Sen middag på City Kafé.

En kazakisk krigshjälte berättar om gamla minnen.

Tisdag 7 april

10.02 Det blev sovmorgon idag. Det är ju semester trots allt. De flesta av morgonens sysslor är avklarade. Idag är det tänkt att vi för en stund ska lämna stadspulsen för att se något annat.

10.21 Vi har lämnat vårt boende för att sakta vandra svagt uppför mot Hotel Kazakstan där vi ska hitta rätt buss för vidare färd. Det gäller att gå långsamt för att inte bli svettiga. Det är riktigt varmt idag och våra kläder är inte direkt sommarkläder.

10.51 Det har givits ett tillfälle till en bänkrast. Några längs vägen hit var nymålade/nylackade. Vi börjar nu närma oss platsen där bussarna avgår ifrån. Vi sitter just nu på några bänkar utanför vetenskapsakademin. Innan vi lämnade boendet så fick vi lämna ifrån oss nyckeln. Det är städdag idag, dagen innan vi checkar ut.

11.30 Vi har hittat busshållplatsen mittemot Hotel Kazakstan. Det var lätt att se var bussen mot bergen skulle avgå från eftersom det stod människor med slalomskidor där. Under väntan på bussen till Medeu pratade vi med en lokal herre. Han erbjöd oss taxi, undrade om vi kunde ryska, inte det, kanske kazakiska då, funderade på var vi var ifrån. Jag vet inte om han till slut fattade att vi var från Sverige och inte Schweiz. Det var svårt att få honom att förstå att det var två olika länder. Han berättade även att han varit soldat, stationerad i Östtyskland. Biljettmaskinen på bussen var trasig så vi köpte våra biljetter av chauffören. Biljetten var en vit riven papperslapp. Av någon anledning kastade chauffören min första lapp/biljett.

11.34 Vi är på väg mot en bergsutflykt. Första etappen är en bussresa med buss 12 som ska ta oss till Medeu med sin berömda skridskobana.

11.41 Fler skidåkare har klivit ombord. Vid köpcentret Dostyk Plaza klev en äldre man med urgammal skidutrustning ombord.

Skidåkare väntar på bussen.

Buss 12 har nått sitt slutmål.

Medeu, världens högst belägna skridskorink. Här har många världsrekord slagits.

Vi väntar på lunchen hos Trader Vic´s, en restaurang inuti skridskokomplexet.

11.56 Vi har lämnat storstaden efter att ha passerat diverse ambassadbyggnader. Resan går vidare mot högre höjder.

12.14 Bussen stannade vid ändhållplatsen i Medeu och vi klev av. Hållplatsen innan var vid kabinbanan mot skidanläggningarna men det väntar vi med en stund. På uppfärden har vi fått uppgifter om att det är +21°C varmt och att en liter diesel kostar 94 tenge, runt 4,30 kronor. Nu bär det av mot en klassisk världsrekordplats.

12.31 Snett ovanför oss är den klassiska isrinken som med sina 1691 meter över havet är den högst belägna skridskorinken i världen. Här slogs det världsrekord på alla skridskosistanser mellan 1951 och fram till 1980-talet. Det är lugnt och stilla här, inga skridskoåkare i farten vad vi kan se. Det enda som hänt sedan vi klivit av bussen är att vi fått erbjudanden om taxi för vidare transport högre upp i bergen och att jag lånat toaletten inne på restaurangen Trader Vic´s som ligger inne i själva skridskoarenan.

12.36 Vi bestämde oss för att ta en lunch här på Trader Vic´s även om priserna var höga. Vi vet ju inte hur utbudet ser ut senare under dagen.

12.58 Christer har fått sin mat och jag har fått veta att jag ska vänta i fem minuter. Inget är som väntans tider. Vi har bådat två beställt Island Burger

13.30 Maten kom och sedan dess har vi promenerat ner till dalstationen för kabinbanan till skidorten Shymbulak. Det har blivit dags att lösa biljetter för ett äventyr som ska ta oss upp till ett nytt höjdrekord för oss båda.

Kabinbanan från Medeu till Shymbulak startar här.

Christer åker kabinbana till Shymbulak.

Nu kan vi se Medeu isrink uppifrån.

Färden bjöd på fantastiska vyer.

Peter ser skeptisk ut.

13.51 Det var ingen kö och vi kom snabbt iväg uppåt. Nu har vi passerat över trädtopparna och nu även över själva isrinken. Under oss är Medeudammen som byggts för att skydda rinken och Almaty för lerflöden, slamströmmar. Området här var drabbat av en storm 2011 och spåren syns fortfarande i form av avbrutna träd t.ex. Vi åker med kabinbanan mot Shymbulak. Den här kabinbanan är världens tredje längsta, 4,5 kilometer lång. När vi kommer fram är vi som sagt högre över havet än vi någonsin varit förut.

14.13 Vi är framme i skidorten Shymbulak. Vi har precis lämnat kabinbanevagnen och är ute i solen och den friska luften på 2260 meter över havet. Här spelas musik, åks slalom och snön smälter. Kabinbanestationen är precis framför nederdelen av skidbacken.

14.21 Shymbulak är inte så stort. Det är en brant huvudgata, en skidbacke och diverse restauranger nedanför den. Vi fotograferade lite och besökte en liten butik men ganska snabbt hade vi sett vad som fanns att se. Här åker man skidor. Är man skidlös finns inte mycket att göra.

14.28 Vi har satt oss i sköna fåtöljer på restaurangen Chalets uteservering. Det är dags för high altitude java, höghöjdskaffe. Det är bra att få lite höghöjdsträning inför sommaren då vi ska resa till Anderna.

14.37 I underjorden under skidbacken fanns omklädningsrum, skiduthyrning och utmärkta toaletter. Vi utnyttjade ett av dessa etablissemang innan det blev dags att lämna Shymbulak.

14.52 Återfärden har börjat. Det är mer dis och dimma i dalen nu. Det hindrar inte den tystlåtna damen som åker med oss att fotografera.

15.24 Vår korgkamrat tog en hel del bilder på vägen ner. Det var närmast automateld från hennes kamera. Nu är vi åter ombord på buss 12. Det är dags att återvända till stadens centrum. Det är något fel på biljettautomaten. Chauffören har bett oss sitta ner och vänta tills vidare.

Skidbacken i Shymbulak.

Peter står framför dyra bilar i Shymbulak.

Lite propaganda för den centralasiatiska rätten plov.

Restauranger och skidåkning. Det är vad Shymbulak erbjuder.

Information om vår höghöjdsort.

Spännande brygder som vi aldrig hann testa.

16.18 Vi är åter inne i Almaty och har klivit av bussen ungefär där vi klev på. Betalning gjordes till chauffören när vi klev av. Nu sitter vi på en bänk och det görs ekonomiska kalkyler för den sista tiden här i Kazakstan.

16.34 Vi har promenerat till stationen Abay. Det är dags att färdas under jord, tuba, åka metro, tunnelbana. Detta transportmedel är billigt. Vi åker med till en kostnad under fem kronor. Det är bara att köpa en jetong, stoppa den i en springa, passera vändkorset och gå till perrongen.

16.48 Tunnelbanan är modern och fräsch, byggd 2011. Enda nackdelen är att den enligt uppgift är ett tillhåll för griniga poliser som vill titta på utlänningars dokument. Detta har vi läst om i flera källor men den ende polis vi såg var fullt upptagen med en kaffeautomat.

17.22 Efter tunnelbaneresan till stationen Zhibek Zholy gick vi och växlade till oss kirgiziska pengar, som, innan vi gick hem. Christer växlade också euro till kazakiska tenge så att vi har pengar för ikväll och resan imorgon. Nu är vi på Nomad´s Guesthouse igen och här fick vi nyckeln och beskedet att det ännu inte städats i vårt rum. Det görs i detta nu under det att vi sitter och tittar på.

18.45 Nu är frågan den vad vi gör innan vi checkar ut om sisådär 12 timmar. Något ska väl ätas, drickas och köpas för att kunna ätas och drickas. Vi vet inte vad som äts och dricks eller var det sker. Snart så vet vi mer, hoppas vi.

19.14 Det har blivit dags att gå ut för lite mat. Tyvärr så regnar det. På grund av det blir det nog en närbelägen restaurang.

Presidentens porträtt finns lite här och där.

En storstad ska ha en tunnelbana. Så är fallet även i Almaty.

Peter syns bakom en av kvällens ölsejdlar.

Middagsnotan. Notera ölpriset 0,00 (gratis).

19.32 Vi tvekade lite kring ett av restaurangalternativen. Det var två restauranger bredvid varandra som det stod mellan. Vi tog det säkra för det osäkra och gick till Pizza-Mia eftersom vi redan sett menyn där och den dessutom är på engelska. Nu kom sejdlarna med öl.

19.37 Det var kanske inte så smart att gå hit trots allt. Det vi beställt från den engelska menyn finns tydligen inte. Menyn är för gammal. Det blev till att beställa om. Det viktigaste är ju ändå att vi får mat.

20.14 Vi fick mat, blev mätta och bad om notan. I samband med det erbjöds en öl extra. De bjuder tydligen på den andra ölen. Vi tackade artigt nej. Snart kom vår servitris ändå med växeln och två stora öl. Det är bara att ta sejdeln i vacker hand. Språkproblem leder ibland till att man måste dricka mer öl.

21.11 Nu har vi varit och handlat frukost och färdkost för morgondagens resa. Att dricka mycket öl snabbt påverkar kroppen och vi var nog inte helt nyktra inne i butiken. I morgon bitti ska jag prova stomjölk (märrmjölk), även känt som kymyz. Vi ska dock inte prova de Mentos Tuttifrutti vi tänkt köpa, de behöll kassörskan. Var de för gamla, kunde inte streckkodsläsaren läsa streckkoderna eller vad? Ja vem vet. Något godis blev det inte.

22.56 Jag kunde inte hålla mig utan sprättade hästmjölken. Jag slog upp en skvätt och tog en klunk. Vad ska jag säga om smaken? Det var som icke smaksatt drickyoghurt. För mer detaljer, se filmen som tar upp det hela.

Onsdag 8 april

06.06 Här är det en blandning av gammalt och nytt. Det gamla är sängkantsfrukost och fågelsång. Det nya är att jag dricker hästmjölk (stomjölk) till frukost. Dessutom innehåller frukosten de mer klassiska inslagen kaffe och bröd. Vi är uppe denna tid eftersom vi måste checka ut 07.00 på grund av att vi checkade in 07.00. Underliga men ändå på nåt sätt logiska regler.

06.53 Nu är vi i den lilla lobbyn, redo att checka ut. Här bor man som sagt på dygnsbasis. Nu finns det tyvärr inga/ingen att checka ut till. Dessutom är dörren ut till trapphuset låst. Vi sitter där vi sitter tills någon dyker upp. Tur att vi inte har någon tid att passa.

07.09 Vi har lämnat lobbyn och återvänt till rummet där vi vilar just nu. Undrar när vi kommer ut? Vi har lämnat rumsdörren öppen så att vi hör om någon rör sig där ute.

07.21 En tjej dök upp och nu är vi utcheckade. Det ska ringas efter en taxi åt oss. Det blir förvisso billigare om vi fångar en själv ute på gatan. Billigare men även jobbigare, speciellt den här tiden när det är ganska dött på gatorna.

07.47 Vi ombads gå ut och vänta på en vit Volkswagen med nummer 625. Nu står vi här i skydd från regnet och väntar. Vi spanar efter vita bilar.

07.54 Vår bil är här. Det är skönt med värme och att få sitta ner. Nu ska vi åka till busstationen Sayran i stadens västra utkanter.

08.28 Taxin tog oss smidigt till busstationen Sayran. Vi klev ur taxin vid en trottoar utan att direkt veta var ingången till busstationen var. Här fångades vi av en armé med taxigubbar. En ville ha 10 000 tenge för att köra oss till Bishkek. Det ville vi inte betala. Vi flydde från chaufförerna, hittade en terminalbyggnad dit vi gick in eftersom Christer behövde en toalett. Nu är vi i en minibuss, rätt minibuss dessutom. Den tar oss dit vi vill för 1300 tenge. Under toalettjakten ropade någon om vi skulle till Bishkek och plötsligt hade vi hittat rätt fordon.

En välkommen paus där benen får röra på sig en stund.

10.03 Himlen är gråmulen, landskapet är lätt kuperat, filmen som visas är svår att förstå och utrymmet för benen kunde ha varit bättre. Vi är i alla fall på väg i en minibuss modell större. Slutdestinationen är Bishkek, huvudstaden i grannlandet Kirgizistan. Därifrån ska vi också flyga hemåt på lördag morgon. Nu väntar vi på gränspassagen som kommer att inträffa om några timmar.

10.26 Vår minibuss har gjort ett stopp vid en restaurang för en bensträckare, blåstömmare och annat av vikt och intresse.

10.57 Vårt fordon är på väg igen. Runtomkring oss breder stäppen ut sig. I fjärran syns snötäckta toppar. Vi har passerat en avtagsväg till Derbes, troligen hemort för ölet med samma namn som vi drack för några dagar sedan.

11.26 Vi har blivit kontrollerade och godkända av några poliser som ville kontrollera vilka som var på väg mot gränsen.

11.37 Den platta slätten där det stod några vindkraftverk har bytts mot kuperade, ensliga vidder där vi sett får graciöst beta. Naturen här påminner lite om Island, skoglöst, grönt och bergigt.

KIRGIZISTAN

12.31 Gränspassagen i Kordai gick väl inte helt smärtfritt. Kazaken tittade skeptiskt i passen, ifrågasatte om det inte behövdes visum för oss till Kirgizistan och kollade allt i en tjock bok innan han stämplade ut oss ur landet. Den kirgiziske kollegan tog våra pass in till ett separat kontor och där stämplades vi in utan problem. Nu åker vi vidare i minibussen mot Bishkek. På radion är Retro FM inrattat. Gamla hits spelas och regnet faller där ute.

12.48 Några minibussreflektioner från resan efter gränsen. Vi har sett en långtradare med ett släp som var märkt med Egna Plant AB, vi har sett en BP-mack, Bishkek Petroleum och dieselpriset är här 36,60 som per liter, det är runt 6 kronor.

12.57 Bishkek ligger mycket nära gränsen till Kazakstan och ganska snabbt kom vi in i staden där vi snurrat runt ett tag nu.

13.15 När vi ankom till busstationen i Bishkek ordnade vi med ett bryderi för taxifolket. Det tog fem herrar innan någon visste något om var vårt hotell låg. Nu åker vi i en högerstyrd bil. Vår chaufför har en lustig hatt/keps.

13.29 Vi snurrade runt bland diverse nybyggnationer men inget hotell till oss har synts till, bara en skylt där vårt hotell nämndes. Nu kollar chauffören på vår bokningsbekräftelse. Han log just, lämnade tillbaka bekräftelsen och gjorde en U-sväng. Vi får se om det blir rätt den här gången.

Rich Hotel, Bishkek.

Peter vilar i vårt rum efter dagens resa.

Peter betalar vår lunch, eller var det middag?

13.47 Allt löste sig, så småningom lyckades taxichauffören hitta hotellet som var väl dolt på grund av ombyggnationer. Den sida av hotellet som låg mot gatan såg mest ut som ett hus som höll på att byggas. Det är hotellet som håller på att växa, få nya rum. Vi hälsades välkomna till Rich Hotel av en man och en kvinna som stod och väntade på oss. Receptionsdamen/conciergen och väskbäraren stod i princip i givakt. Nu är vi incheckade i rum 11.

14.56 Vi har varvat ner, packat upp, vilat och gjort oss hemmastadda i vårt nya rum, på vårt nya hotell och i denna nya stad och land. Ute är det uselt väder. Det ska tydligen bli bättre imorgon. Idag är det bara regn och kallt.

16.02 Här kan vi ju inte ligga som två inlagda sillar. Vi måste ju få oss något att äta och dricka. Det ska ju firas att vi nått vårt 108:e respektive 104:e besökta land. Nu bär det av mot hotellets matsal.

16.12 Just som vi tänkt lämna rummet så ringde telefonen. Vi erbjöds att byta rum på grund av ljudet från ombyggnationen. Christer sa att vi var nöjda med det vi hade och fick svaret, OK, vi ses i det andra rummet. Han fick snabbt förklara igen att vi tänker stanna där vi är.

16.20 Conciergen har lovat att det kommer att blir mörkt ikväll. Hon skrattade och ändrade sig snabbt till att det kommer att bli tyst ikväll. Nu har vi beställt mat, rätterna Azu och Lazyro och dryck till det, Arpa, kirgizisk öl.

17.37 Vi avslutade måltiden och lämnade hotellet. Nu är vi i ett nytt land, en ny huvudstad och gör en ny bänkrast. Vi sitter ner vid ett torg. Nu ska vi fundera på vad vi gör närmast.

Kirgiziska filharmonikerna håller till i en byggnad med minst sagt sovjetisk arkitektur.

Rådhuset i Bishkek syns framför de över 4000 meter höga bergstopparna söder om staden.

Peter tar stora kliv hemåt efter en första promenad i Bishkek.

17.47 Vi gick under gatan och genom den lilla marknadsvärlden där. Nu sitter jag på en bänk under det att Christer handlar i en livsmedelsbutik, Narodni. När han är klar blir det min tur. Vi måste åter igen ha någon som vaktar ryggsäckarna som inte är välkomna in.

19.11 Nu är det inhandlat, hemvandrat och just nu mest avkopplat. Det känns faktiskt rätt bra. På vägen hem hade vi fantastiska vyer över de höga bergen som omger staden. Det som skiljer Kirgizistan från Kazakstan så här långt är standarden på vägar/gator. Det är knöligt och hål här och där. I Kazakstan var det betydligt mer lättpromenerat.

21.57 Slöheten fortsätter. Vi tittar igenom vårt TV-utbud. Det är mängder av kanaler på vår satellit-TV, bl.a. från Marocko, Azerbajdzjan, Iran, Irak, Libanon och ett antal fler som t.ex Somaliland.

23.04 Nu får det vara nog med all världens TV-kanaler. Nu är det dags att sova i ännu en säng, ännu en stad och ännu ett land. Hur många det är av varje ids jag rakt inte räkna ut nu. Vad väcker oss i morgon bitti, mobilens alarm eller byggjobbarna? Vi får se.