08.25 Jag känner mig knappast utsövd. Det kan bero på att det var 28 grader varmt vid tiden för sänggåendet och att det saknas luftkonditionering i rummet. Något annat som saknas är frukost. Får ordna det där med sömn och frukost på något vis. Sömn får det bli på bussen och frukost får ordnas i hotellkaféet, köpas och tas till rummet eller något annat. Utredning pågår.

09.08 I hotellet finns inget kafé. Utanför hotellet står bussar från Iran, bussar för det större sällskapet som checkade in på Hotel Alican. De är här pga den stora "Universiaden", idrottstävling för studenter som hålls här i Izmir.

09.48 Jag gick ut och gick om hörnet och köpte frukost av en äldre herre. Det blev apelsinnektar och nybakat bröd.

10.43 Det var en rejäl och god frukost. Vi känner oss laddade att ta oss till (baka)(till) busstationen. Dagens slutstation: Pamukkale.

11.15 Har nu stått ett tag och väntat ännu en gång på buss 64.

11.30 Till slut kom så buss 64. Är nu på väg mot busstationen.

12.16 Är ombord på bussen mot Denizli. Färden kostar oss 14 lira. Även idag är det varmt. Vi har kortärmat och shorts, vi svettas! En dam på bussen har en knäppt tjock kappa, inte en droppe svett.

13.17 Har ätit kaka, druckit kaffe och åkt genom 75 Yil tunneln. Det sistnämnda tog 2-3 minuter. Vilket ger om vi höll 80 km/h 2.5-4 km. Höll vi 90 km/h 3-4.25 km/h. Landskapet är fortsatt kuperat.

13.46 Rullar in i Aydin. Innan vi kom till stan ringde min mobil. Detta väckte visst förtret bland passagerarna. Det råder nämligen mobilförbud på bussen. Bussvärden skriver just något, böter?

14.55 Bara någon mil kvar. Många hus har solfångare. Verkar vara för att värma vatten. Jag verkar slippa böter.

15.40 Framme i Denizli. Vad ska hända nu?

15.48 Ryggsäckarna är instuvade i bagaget. Vi är instuvade i en dolmus, (minibuss). Vår destination är Pamukkale. Där väntar Hassan. Han är storebror till killen som värvade oss alldeles efter vi klivit av på busstationen i Denizli. Han ska visst ta oss till vårt nya boende, ett familjedrivet hotell.

Pamukkale, en vy över byn med kalkklipporna i bakgrunden.

16.53 I rum 204 på Hotel Dört Mevsim, de fyra årstiderna. Har en vy över hotellets pool. Nu ska vi fräscha upp oss innan vi går och äter. Poolen på hotellet är ockuperad av en familj från Stockholm som trots ortens alla sevärdheter inte verkar ha lämnat hotellet och verkar mest bekymrade över var de har sina mobiler och klagar över att maten inte är som hemma.

19.14 Vi har vandrat runt i byn, hälsat på några glada barn, sett de berömda vita kalkklipporna på avstånd och handlat dryck. Det är en gemytlig by där alla verkar hjälpa varandra. En hjälpsam herre vi mötte bjöd oss just på något ostkroksliknande.

21.06 Vi sitter på uteplatsen till hotellet. Har just avslutat en smakfull måltid. Tomatsoppa, Pamukkalekebab, strips och en kall öl. Pamukkalekebab är en rätt med kyckling, tomat, pepparfrukt och kryddor blandat med ris och är en mäktig måltid. En fest för många sinnen. Jag vill nu bara sitta och koppla av. Detta är livet. All mat är hemlagad av familjen. Betalar gör vi vid utcheckning.

Peter avnjuter hemlagad "Pamukkale kebab".

21.55 Hemma igen efter en ny sväng på byn. Det är mörkt, mycket mörkt i Turkiet när det är ont om gatubelysning. Nu planerar vi hur morgondagen ska bli, när göra vad och sånt. Inom kort återupptas en gammal tradition, kvällsölen.

22.33 Ute sitter folk och pratar. Ute hörs syrsor och/eller cikador. Ute är det mörkt och +31°

Söndag 10 juli

06.30 Fågelsång och fläktsus hörs. Endast av detta morgonfriden störs.

09.10 Har vaknat till igen. Jag får se om det blir mer sömn eller om jag rekar om det erbjuds frukost.

10.30 Det blev frukost på rummet baserad på föda inköpt igår. Nu blir det nog lunch på byn innan vi besöker kalkklipporna och den gamla romerska staden Hierapolis som ligger strax ovanför.

11.31 Har köpt bussbiljetter till morgondagen. Biljettförsäljaren var en trevlig herre som tipsade om en bra lunchrestaurang. Försäljaren hade sin telefon ”spärrad”. Han hade ett litet lås i hålet för nummerskivans första siffra. Nu har vi satt oss ner för att få lunch, lammkotlett och Coca Cola. Vi sitter på restaurangen Űnal. Ägarfamiljen sitter och äter frukost/lunch vid ett bord en bit bort. Förutom dessa är vi ensamma här.

Christer vid lunchen på restaurangen Űnal i Pamukkale.

12.16 Strax innan betalningen passerade en bil med en glad trudelutt. Det var vattenbilen. Det är bara +33 grader och nyss passerade en tyskregistrerad bil. Nu är det dags för "klippning".

Dags att ta av sig skorna och fortsätta barfota längs Pamukkales klippor.

13.02 Vi sitter på en klipphäll med utsikt över dalen och två naturliga pooler. Allt är som ett fruset vinterlandskap. Ser ut som en isflod som hindrats i sitt lopp.

Peter steks (kokas?) i 37-gradig värme i Pamukkale.

Christer vid en av kalkklipporna i bomullsslottet (Pamukkale).

"Bassängerna" vid Pamukkales klippor.

13.49 Det har blivit dags att lämna klipporna bakom och nedanför oss. Att vandra över dem, barfota, var en otrolig upplevelse. Ska vila lite nu innan vi söker oss mot Hierapolis, en ruinstad från romersk tid.

14.10 Har varit och köpt vykort i en liten kiosk. Jag hade även tänkt att köpa en dricka. För att betala detta krävdes en större sedel, något som det inte fanns växel till. Det blev till att ställa tillbaka drycken.

14.35 Vi sitter på några stenar och skriver på vykorten. Vi fick frimärkena billigt. Killen på posten som sålde dem måste ha räknat fel. Det som återstår nu är att klistra på dessa billiga frimärken. Detta är lättare sagt en gjort, ett av dem verkar sakna klister, får lösa det på något vis. Härnäst en titt på ruinerna. Det är hett, mycket hett. Våra försök att smörja in oss verkar inte hjälpa. Vi har också tagit ut pengar ur en bankomat som fanns inuti en glasbur. För att komma in i buren (och hettan där) måste man dra sitt kontokort.

15.13 Tittar ut över den gamla romerska teatern, utsikten är riktigt skaplig. Nu har det blivit dags att kryssa sig ner över klipporna igen.

15.53 Återvandringen över klipporna var helvetisk het. det kändes som om alla jag mötte ville knuffas, trängas och stå i vägen. Att temperaturen var kring +36-37° gjorde inte det hela speciellt gladare. Nu blir det dopp i hotellets pool.

Den romerska teatern vid Hierapolis. Pamukkales klippor skymtar längre ner i sluttningen.

16.46 Det svalkade skönt med ett hopp och ett dopp i poolen. Den röda torson behövde kylas av. Efter doppet torkade vi till vid poolkanten och pratade med en holländsk och en belgisk tjej.

17.27 Tror det passar bra med en liten siesta nu.

20.07 Vila i all ära, men vi måste posta våra vykort och få oss mat. Det frimärke som inte ville fästa är nu fast, fäst med hjälp av isoleringstejp.

21.29 Då vi gick för att posta vykorten mötte vi en liten grabb som på perfekt engelska undrade vart vi var på väg. Det finns hopp för landet. Nästa generation kanske inleder frågandet till turister med ”var är ni på väg” istället för tjatet om var vi är ifrån. Vi svarade att vi var på väg att posta vykorten. Efter detta undrade han var vi var ifrån. Han undrade om Sverige låg i Europa och vi förklarade var det låg. Strax därefter bjöd han in oss till sin familjs restaurang. Han avslutad med att önska oss lycka till. Vi gick och postade vykorten och återvände hem för en bit mat. Idag blev det, linssoppa och kycklingkebab. Kycklingbitar med ris, tomat, sallad, lök och gurka. Det serverades strips vid sidan om och kaffe och äppelte som avrundning.

22.34 Svalare ikväll, milda +30°. Mindre svalt i rummet. Hoppas takfläkten gör susen. Den har börjat låta illa och vi samtalar kring vem och hur den skadar när den eventuellt lossnar från taket.

Måndag 11 juli

08.10 Fläkten har INTE gjort sitt jobb. Den lät konstigt då vi skulle till och sova och vi fick köra den på låg effekt. Det blev aldrig svalt i rummet, en tuff natt med andra ord. Nu blir det dags för frukost.

10.37 Vi har checkat ut, betalat 75.50 lira var varav 40 var för boendet, tipsats om nästa ställe vi ska bo på, lovat att hälsa till ägaren där, sagt hej och gått mot busstationen. På busstationen fick vi springa till den anslutande minibussen. En liten grabb stoppade bussen och hjälpte oss in med packningen. Bussen tog oss till busstationen i Denizli och här sitter vi och väntar på bussen till Antalya.

11.27 Bussen mot Antalya som skulle vara här 11.00 och avgå 11.30 har inte synts till. De andra bussarna med avgångstid 11.30 har börjat göra sig klara för avfärd.

11.32 Bussen är här och på bussen vi är. Den kom rätt fort från en annan ort.

Rastplatsen Velibey söder om Denizli, en underbar plats!

12.09 Stopp/rast/paus i bergen vid ett ställe som heter Velibey. Här erbjuds mat, dryck, utsikt och en liten (konstgjord?) bäck. Visst är det skönt med bensträckare men kunde den inte kommit senare? Hur länge blir vi kvar här?

12.30 Dags att färdas vidare.

13.38 Har sedan sist serverats kaffe/te, kaka och godis. Att ha kaffekoppen på det lilla bordet framför sig då det är guppig väg är svårt. Om personen framför lutar sig max tillbaka och sedan gungar gör det hela ännu värre.

14.24 Av resan återstår det 6 mil. Vi rullar nerför en backe, genom ett eroderat, torrt landskap. Passerar just Korkutelli stad.

15.20 På plats i Antalya. Vi sitter på en bänk och hoppas på att få tillbaka normal hörsel. Det har totalt slagit lock för öronen på oss båda. Bussvägen var ibland på över 1000 meter över havet.

16.16 Viss förbättring med hörseln. Jag har varit och köpt biljett till morgondagens resa mot Silifke. Här finns det två terminaler att välja bland och självklart valde jag fel. För att komma in på terminalerna var man tvungen att passera metalldetektorer. Killarna vid biljettdisken hade begränsade kunskaper i det engelska språket. Nu blir det buss mot boendet i centrum.

17.02 Vi ledsnade på att vänta på bussen mot centrum. En man ordnade med taxi åt oss. Han åkte med själv eftersom han var på väg hem från sitt jobb på stationen. Taxin tog mannen hem och oss till det förbokade boendet, Pansiyon Sabah. Nu är vi här och ska till att checka in.

17.22 På plats i vårt nya rum. Incheckningen skedde i ett svalt rum med en klocka som visade, tid 17.05, dag måndag och datum 32:a. Killen ville ha 31 lira för rummet. Christer betalade 41 lira. Killen gick iväg, kom åter, hämtade badlakan och visade oss rummet. Var är växeln på 10 lira?

Den avbrutna minareten, en sevärdhet i Kaleici, gamla stan i Antalya.

Hadrianus port, ingången till Antalyas gamla stadsdel.

19.01 Innan vi gick på stan framförde vi hälsningen från Pamukkale och Christer fick tillbaka växeln av vår ursäktande värd. Innan vår vandring började köpte vi vykort av en dam som sålde vykort och porto till ”paketpris”. Vet inte om vi gjorde någon större vinst. Vi började vandra in mot centrum och mötte snart en man, med små kunskaper i svenska, som bjöd oss på ”Hälsogodis”. Vi har sett och fotograferat, den avbrutna minareten, Hadrianusporten och Tekele Mehmet Paşa Camii, en moské. Nu sitter vi vid den gamla romerska hamnen, marinan. Det är FUKTIGT och VARMT.

19.28 Har sökt oss förbi diverse stånd med varierande utbud. Vid var och vartannat stånd fanns en människa som absolut ville ha oss som kunder. En kille som jag vägrade svara flinade till och sa att jag såg trött ut. Just nu pustar vi ut vid klocktornet alldeles nära nyss nämnda moské. Närmast besök i en supermarket och därpå middag.

Klocktornet i centrala Antalya.

Peter vid middagen i Antalya. Både marken och Peter är blöt. Har det regnat? Nej. Har personalen spolat marken? Ja. Har de spolat på Peter? Nej. Det är varmt! Det är fuktigt! Här svettades vi mest på hela resan.

20.09 Dags för middag på ett litet ställe vid Hadrianusporten. Det blir Adana kebab och grillspett med lamm. Vi är alldeles nära huvudstråket men här är det lugnt och skönt.

21.17 Hemma och fyller på med vätska, massor med vätska. Vår senaste vän här gör rummet svalt. Hans namn är Mitsubishi. Hans yrke är luftkonditionerare. Nu blir det vykortsskrivning.

22.33 Det svalnar på. Är det kustklimatet? I kväll är det låga +27°. Christer har blivit blåst av vykortstanten. Han har fått för lite porto. Kan det bero på att hon hade tappat bort sina glasögon? Ett vykort får vänta. Nu verkar det som om kroppen behöver sömn.

Vid Medelhavet i Antalya.

Tisdag 12 juli

09.02 Man sover fasen så mycket bättre i ett svalt rum. Närmast avspolning av kroppen innan det blir frukost.

10.49 Vi åt frukost ute på innergården. Det var varmt och fuktigt omkring oss. Nu ska vi göra klart det sista innan vi checkar ut.

11.14 I en taxi på väg mot busstationen. Hopas det är svalt där för det är det inte här i bilen.

11.37 Sitter i skuggan med vinden fläktande. Vi har gott om tid att förbereda oss på dagens, i tid och sträcka, långa färd.

11.45 Christer har gått för att posta vykorten. Tar han sig förbi metalldetektorn? Mycket folk här idag, vart ska alla åka? Några ska nog hem och andra ska bort.

11.54 Inga problem med detektorn. Större problem med postandet. Har de avskaffat postlådor här i Turkiet?

13.12 Vi gick till biljettkassan. Där fick vi veta när bussen inkommer och vi fick även en telefonbok vardera. Därefter gick vi på restaurang. Där fick vi köttgryta med mycket grönsaker, bröd och vatten. Ja fick och fick det kostade 6.50 lira. Nu i nytt basläger för att proviantera och fräscha upp oss inför trippen.

14.02 Nu går bussen mot Silifke med oss ombord på platserna 23 och 24. Bussen går mot Diyarbakir i Kurdistan men vi ska inte åka så långt som tur är. Innan ombordstigningen var en äldre herre skitförbannad på något. Han skällde rejält på busschauffören, gick omkring och tillsynes skrek rätt ut i luften men han skällde på någon över telefon. Jag tror bråket gällde att få med en moped/scooter på bussen.

14.57 Bussen stannade till i Serik och som råttorna lämnar det sjunkande skeppet for rökarna ut för att få sig ett bloss.

15.37 Dags för avfärd efter ännu ett stopp. Det är nu fler passagerare än platser i bussen. Vi lämnar Manavgat.

15.52 Så färdas vi åter alldeles nära ett hav. Jag ser människor som badar och ser fram emot att själv få bada.

16.27 Framme i Alanya efter att ha passerat otaliga hotell. Tar mig nog en bensträckare.

17.17 Till vänster om oss en stigande brant. Framför oss en slingrande väg. Till höger om oss en stupande brant, klippor och hav.

Paus under den långa resan (9 timmar) Antalya-Silifke. Varför blundar Peter?

17.39 Kort stopp, hoppas jag, i Caltilibűk nära Gazipasa. Vi pustar ut och bussen blir avspolad. Snart har vi åkt halva sträckan. Under stoppet samtalade vi med en man som var nyfiken på var vi kom ifrån och vart vi skulle.

18.32 Längs en serpentinväg nedstiger vi mot lägre höjder. Magnifika vyer. Just som jag skulle fota en vy körde bussen om en lastbil lastad med meloner. Detta missöde väckte viss munterhet hos en man i bussen.

19.15 Vår slingriga färd går vidare. Längs vägen säljs bananstockar förmodligen lokalt odlade. Vi har sett vad vi antar är bananträd.

20.35 Vi snirklar oss längs bergssidan, mörkret faller, vägen är slirig. Ett sånt äventyr. Stora delar av sträckan har 30 km/h som hastighetsbegränsning. Det blir en lång kväll.

21.45 Ljus vid horisonten. Är de resans mål? Vi har avnjutit en turkisk komedi på bussens TV, riktigt bra och kul. Den var av den sorten som var rolig utan att förstå språket.

Silifke, denna dags slutmål.

22.30 I Silifkes närhet, Tasucu. Vi har stannat för ja vem vet, paus, bensträckare, mat?

23.36 Vi släpptes/slängdes ut i till synes mitt i ingenting i det som sades vara Silifke. Bara vi skulle av här. Läget pejlades in efter att vi kommit till en flod och även sett den i guidebokens karta. Rätt snart såg vi Hotel Ayatekla. Nattportierns engelska var skral eller snarare icke existerande. Han sökte efter rätt ord till oss i en turkiskt-tyskt? lexikon, försökte förgäves kopiera Christers pass och undrade nog mest varför han drabbats av oss. Vi har betalt 22.50 lira var och rum har vi i nummer 304. Nu stundar dusch, nattmål och planering för imorgon. Visst ja, vi såg den arge mannens scooter då vi hämtade ryggsäckarna i bussen.