09.00 Från 08.30 fram tills nu har jag, vaknat, duschat, ätit frukost och hämtat dagboken för att skriva in detta. Framöver följer slutpackning, lugn stund och promenad mot stationen. Där blir det biljettköp, tågåthittning, tågpåstigning och avresa.

11.29 Än en gång i en kupé. Nu med destination Brasov. Innan vi lämnade boendet såg vi filmen ”Puckoon”. Rolig film som utspelade sig på norra Irland. Vårt värdpar tog ett varmt farväl. Detta är nog inte den sista värmen vi får känna av idag. Dagens resa kostar 74 000 lei och är ett senare och långsammare tåg än det inplanerade.

12.05 Tåget skakade just till och vi är på väg, mot nya äventyr.

13.20 Varm dag, kunde varit värre dock. Mäktiga berg, riktigt mäktiga med toppar över 2000 meter.

15.23 Vi reser genom ett agrart landskap. Små snabba stopp i olika byar. Vi ser folk som färdas med häst och vagn.

17.08 Knappt hade vi klivit av tåget i Brasov så dök vår gamle vän och värd från i fjol, Eugen, upp (se 25/7 2002). Han erbjöd oss ett boende dock ej hemma hos honom utan hos en dam som han kände. Nu sitter vi här på Dobrogeanu Gherea 39 och kopplar av. Vår värdinna är en trevlig dam som har en schäfer som husdjur. Hon vill ha 380 000 lei per person och natt.

Piata Sfatului i Brasov.

18.42 Sitter just nu på en takterass. Har beställt varsin pizza. Stället är enormt mysigt. Till pizzan får vi en blondin och en brunett. Det är vad ljus och mörk öl kallas, Blonde, Bruna. Vår restaurang heter Sirul Vamii.

20.50 Har handlat kvällsöl och frukostmat. Nu blir det tvätt och avslappningsövningar.

22.05 För tredje boendet i rad har vi tillgång till TV. Många kanaler att välja på här. Den mest ”egna” är nog ”Etno TV”. Människor i folkdräkter sjungandes till folkmusik. Allt utom brett, eller?

Fredag 27 juni "Toppendagen"

09.10 Har just vaknat till. Jag ska väl så sakteliga komma till skott. Idag lär vi väl vandra runt i staden och kanske åka kabinbana. Vi kommer att reka om kommande och städer på ett Internetcafé.

Den branta utförsbacken ner mot centrum från vår "villa" i Brasov.

09.45 En dusch var behövlig. Inom kort mat på vår terrass eller kanske titta på TV i vårt TV-rum. Vi bor alltså i två rum med kök plus terrass.

12.36 Kort kort- och kafferast på Café Mado. Snart drar vi åter ut i stadens vimmel. Bredvid oss, ett litet band som spelar sydamerikansk inspirerad musik

Brasov med Tampaberget i bakgrunden.

13.42 Hej igen ! Sedan sist har vi letat posten men fann ingen först. Dock såg vi en man som satt på en parkering/bakgård och lade pussel. Vi har även sett solcellsdrivna parkerings- automater. Till sist fann vi posten och vykorten är frankerade och postade. Nu sitter vi på en parkbänk, surprise, vid bergets fot. Snart bär det av uppför berget.

Christer vilar i lövskogen vid Tampabergets fot.

14.09 Kabinbanebiljett tur och retur är köpt, snart start. Vi siktar opp mot Tampabergets topp.

Vyer från Tampaberget i Brasov.

14.55 Står på en utsiktsplats och har en helt fantastisk vy över staden. Allt verkar så smått, så lugnt och så stilla. Man hör bilar tuta men ser dem knappt. Det är andäktigt.

Resenärer med Brasov bakom ryggen.

15.42 Nedstigna från berget, dock utan stentavlor med nya budord. Samlar nu kraft innan middagen. Vi planerar att beställa björnkött. Till det blir det eventuellt en öl. Efter maten, hur den än må smaka, kaffe.

16.07 Det blir inte björn, det blir vildsvin. Björnköttet, urs som det står på menyn, är slut. När jag beställde ölen Ursus till vildsvinet svarade servitrisen – No urs! Hon trodde jag trots allt ville ha björnkött. Det lilla misstaget klarades raskt upp.

17.14 Maten som serverades på Casa Padurarului var god men inte mäktig. Man blev mättad men inte mätt.

19.30 Hemma, inte med halmen, men väl med frukost och kvällsgott. Efter ett tag anländer en ny gäst till vår "villa", en amerikan som ska söka sina rumänska rötter. Han får detaljrika instruktioner av Eugen och skjutsas sedan ner till McDonald´s för kvällsmat.

23.31 För lite mer än en timme sedan började det stora äventyret. Eugen hämtade upp oss för björntittning. Knappt hade vi fått upp farten på Eugens bil så stod en man vid sidan av vägen och viftade. Det var Viorel ”Björnmannen” han som kan tala med björnar. Vi åkte till ett bostadsområde som låg nära ett skogig bergssluttning. Där, efter lite snurrande, fick vi se en stor kraftig björnhona med tre ungar. Hon och ena ungen mumsade med god aptit ur en container av mindre mått. De andra ungarna satt på en cementmur och tittade på. Fler som tittade på var vi och ett antal andra människor, vissa med kameror. En av de som fotade tog ett steg mot muren och björnhonan reste sig upp. Fotografen tog ett tigersprång på närmare två meter åt sidan i samma stund som honan reste sig. Detta var nog mitt livs mäktigast kvällsshow. Jag fick inte äta björn men väl se inte mindre än fyra.

Lördag 28 juni "De långa marscherna"

08.30 Har just kommit ur duschen och är ännu lite trött. Nu ska jag leta upp min tvättade skjorta som vår värdinna hängt på tork i trädgården, Jag undrar var?

09.11 Skjortan funnen och nerpackad. Frukost hämtad och uppäten. Snart en ny stationspromenad.

10.07 Vår lilla vandring mot stationen har nu tagit oss till en bänk vid Bucurestigatan. Solen skiner och allt känns bra. Lite ömmande knän dock, det kommer sig av vandring nerför en brant backe med tung ryggsäck på. Såg förresten folk på väg till bröllop.

10.36 Framme på stationen sitter på en bänk och lapar sol. Då vi satt och väntade förra året var det tristare väder.

11.15 Sen sist har det hänt en del. Christer har köpt biljett. I kön var det knuff och trängsel och inte många log. Några tiggde dock. Han fick även se en brottningsmatch mellan den kvinnliga pissvakten och en något överförfriskad man. Jag har träffat Eugen igen. Han kom hit för att finna fler gäster. Jag har fått mig en kopp espresso för 10 000 lei. Av Christer har jag fått min biljett. Den kostar 48 000 lei fast jag tolkade det som 4 800 och tyckte det var urbilligt.

14.50 Framme. Dock efter traditionell felgång, på Hotel Sport i Miercurea Ciuc. Vi har ett trebäddsrum som har nummer 14, TV (Etno TV?), en röd heltäckningsmatta och balkong. För detta betalar vi 260 000 lei var. Vi har en restaurang i bottenvåningen och en ishockeyhall som granne.

Hotel Sport i Miercurea Ciuc.

17.09 Sitter på uteserveringen på Restaurang Alzo. Har beställt och fått var sin Ciuc, stadens bidrag till ölkulturen. Ett excellent bidrag dessutom. Menyn var på flera språk och själva staden är liten och mysig samt har skyltar även på ungerska.

Bilder från Miercurea Ciuc.

19.00 Min middag bestod av och kostade. Gordon Bleu 110 000 lei Ciuc 15 000 lei bröd 2 500 lei espresso 10 000 lei Totalt 137 500 lei eller 34 kr och 40 öre.

Söndag 29 juni "Från helvete till det ljuva livet"

06.09 Följande har hänt efter det att väckarn ringde 05.36. Vaknat, stängt av väckaren, klivit upp, gått och duschat, kommit åter, ätit frukost, öppnat namnsdagspresent, fått ett kort och en trisslott, skrapat den, inte vunnit, hämtat dagbok, skrivit in detta. Är inte trött har sovit strålande här.

07.04 Ombord på dagens första tåg, men jag tror och vet att det blir mera turer. Gör vi inte detta når vi inte vårt slutmål. Det är en kall morgon, imma på bilrutorna.

08.23 Vi har varit på väg i cirka en timme. Ett vackert landskap med branta gräsbevuxna sluttningar panorerar utanför tågfönstret.

Vi reser genom ett kuperat landskap i Karpaterna.

09.50 Vi är en station från slutmålet för första trippen, Comanesti, och står stilla, helt stilla. Vi och några till väntar. På färden har setts, häst- och vagnekipage, små sågverk och hus med tak liknade de på en thailändsk pagod. Just nu kom ett mötande tåg och vårt tåg har börjat gnissla. En äldre dam i vagnen byter plats en gång i minuten.

10.08 Tåget kom fram och vi kom av. Men vad händer härnäst och kommer vi vidare? Undersökning pågår. Vad må komma näst?

10.10 Vi ska fortsätta med det tåg vi kom med. Avfärd om två och en halv timme.

11.07 Har uppmärksammats av en stationspolis. Han ville veta var vi kom ifrån och vart vi skulle. Det tog lite tid att få honom att förstå var vi var ifrån men när han fått veta det gick han. Han var dock snart tillbaka i sällskap med en stins som kunde franska. Det kunde inte vi. De betraktade oss och gick. Det gjorde även vi för att finna en restaurang. Det gjorde vi inte men väl en parkbänk och där sitter vi nu.

12.22 På plats på tåget igen. Jag tog mig en korv med bröd innan vi klev ombord. Om en halvtimme avfärd mot Adjud. Reskostnad dit, 39 000 lei.

14.48 På övervåningen på tåget från Adjud sitter vi nu. På tåget till Adjud ”pratade” vi med några äldre herrar. De verkade roade. Undrar om vårt språk, sätt, försök att svara dem eller vad som roade dem. De ville bland annat köpa min klocka (eventuellt få den). Den senaste biljetten gick på 27 000 lei.

16.42 Framme i Bacau, letandes boende. Vi åkte hit i ett tvåvåningståg. Hotel Decebal vill ha 1,5 miljon lei/natt. Christer har gått för att hitta andra billigare alternativ.

17.20 Allt annat vi letade fanns inte eller var under ombyggnad. Det blev Decebal och rum 508. Ett guldrum! Underbara sängar, badkar, balkong, skinnfåtöljer, TV och kylskåp. Dessutom klimatanläggning med fjärrkontroll. Hotellet ligger vid en riktigt bred lång boulevard. Vi anar oss till att Herr Ceausescu varit med i stadsplaneringen. Har sett hans gator förr.

Vy från balkongen på Hotel Decebal i Bacau.

20.15 Efter ett himmelskt bad och lite lugn sitter vi nu på "La Dolce Vita". Det är en bra beskrivning av nuläget. Efter en tillsynes ändlös tågresa inträder nu ”det ljuva livet”. Aktuell temperatur 27°.

22.03 Vi gick för att köpa kvällsvickning. Hade tänkt oss öl och lite till. Kassörskan kan inte anklagas för att inte säga flaska. Sticla var just vad hon sa. Hon ville ha en tom flaska, "sticla", för att sälja en fylld. Det blev en burköl.