Tisdag 3 augusti

Vår resa startar i Umeå och vi tar oss med flygbuss ut till flygplatsen. Efter flygresan till Stockholm så gällde det att ta sig till utrikesterminalen för att checka in vårt bagage inför flygresan Stockholm - Manchester. Vi hoppas att allt ska fungera väl. När Christer gjorde samma resa 1997 så hamnade Christer i Manchester, men ryggsäcken i Zürich.

Flygresan gick i klart väder över Göteborg och Ålborg på Jylland. Sedan beundrade vi gamla Nordsjön under en lång stund innan vi siktade den engelska kusten. En intressant detalj så här uppifrån är att England har olika färger. De östra delarna med mest jordbruksmark är mer brunt, medan de västra delarna med mer betesmark går i grönt. Under inflygningen mot Manchester så såg vi hus så långt ögat kunde nå. Här är tätbefolkat! Vi såg också en fotbollsarena med bokstäverna SCFC på stolarna. Vi funderar på att undersöka vilken det kan vara.

Vår packning kom fram. Nu gäller det att hitta ett sätt att ta sig från flygplatsen. Först hittade vi bara regn, sedan hittade vi vårt tåg in mot Manchester. Vi reste in till Piccadilly Station och bytte sedan till Metrolink som går i nordsydlig riktning genom staden på sträckan Altrincham-Bury. Vi ska av på stationen i Crumpsall. Vi har via internet bokat ett rum på Tarlsco House som ska ligga på Crumpsall Lane 2 (Idag heter hotellet Wilton Grange Hotel). Vi hittade vårt hotell och träffade ägaren Norman. Norman är skotte så det var inte speciellt lätt att förstå något av språket. Han berättade också smått upprörd att några tidigare gäster från Frankrike kallat honom för engelsman.

Onsdag 4 augusti

Laddade för att upptäcka Manchester. Vi har ätit engelsk frukost i hotellets matsal. Kocken sjunger i köket, "I´m gonna run away, runaway..." Christer var ju här i Manchester 1997 men i ett annat hörn av staden så det mesta här är nytt för oss båda. Vi började med att ta oss till centrum med Metrolink. Där inleddes en lätt förvirrad promenad som slutade i några skumma kvarter med allt annat än vackra hus.

Efter att ha orienterat oss en aning och insett behovet av en stadskarta så kom vi på rätt köl igen och kom slutligen till järnvägsstationen Piccadilly. Från Piccadilly blev det tåg till den södra förorten Stockport. En av våra teorier angående SCFC var att S skulle kunna stå för Stockport. Vi hittade arenan för Stockport County FC efter att bl.a ha besökt biblioteket. Vår teori visade sig stämma. Arenan var den vi sett från luften. Dags för ett besök på puben!

Denna bild är hämtad från Stockport söder om Manchester. På bilden syns två pubar.
Den största var tom, den mindre var bemannad och serverade ett gott öl som heter Robinson´s.

Två pubar låg bredvid varandra. Vi testade först den ena men den var helt obemannad (självservering?). Då gick vi vidare till grannpuben där vi drack ett gott lokalt öl som heter Robinson´s. Efter denna paus i en oas så tog vi tåget tillbaka den korta sträckan in till Manchester.

Vi köpte det eminenta lilla karthäftet "Manchester Street Atlas A-Z" på en liten bokhandel för att undvika fler vilsna promenader. Sedan påbörjades en lång vandring! Vi tänkte oss en promenad till de södra delarna av staden, bl.a för att besöka Manchester Citys fotbollsarena på Maine Road. Det var långt. Det var varmt. Det gick åt mycket energi. Till slut nådde vi arenan och gjorde även ett besök på souvenirshopen alldeles intill. Christer köpte en videofilm och en t-shirt.

Detta är Maine Road. Hemmaarena för Manchester City FC fram till säsongen 2002/2003.

Denna väg leder in till Manchester söderifrån. Detta var en ökenvandring i stekande sol.
Tydligen begicks några mord i området vid samma tidpunkt som vi gick denna väg.

Vägen tillbaka gick längs en rak, lång, till synes oändlig väg tillbaka mot centrum. Det hade blivit ordentligt varmt. En vila i gröngräset var helt enkelt ett måste.

Efter att ha nått tillbaka till centrum så vandrade vi runt i flera timmar. Varför kan man fråga sig? Sightseeing, sökning efter restaurang, förvirring, är några av svaren som man kan ge till denna fråga.

Efter många om och men så har vi hittat en kinesisk restaurang i Manchesters "Chinatown". Vad vi inte anade var att de bra priserna endast gällde huvudrätten. Ris och andra tillbehör tillkommer. På restaurangens toalett spelas det musik, smäktande kinesiska toner.

Chinatown i centrala Manchester.

Kvällen ägnades åt lite promenerande runt i Crumpsall där vårt hotell låg. Vi besökte en liten kvartersbutik och ringde även hem från en telefonkiosk.

Torsdag 5 augusti

Morgon igen. Den kock som igår sjöng "I´m gonna runaway" har försvunnit (rymt?). Det är en ny kock i köket idag men frukosten är densamma, English breakfast, vita bönor, bacon, varm tomat, stark korv, rostat bröd, te och apelsinjuice. Idag blir det en lite längre utflykt. Vi ska ta oss till Chester, en stad med anor från den romerska tiden. Den ligger nära gränsen till Wales.

Resan till Chester gjordes med tåg. Efter ett tag somnade Peter och det fanns en viss risk att han skulle sova när kaffevagnen kom förbi, men icke! Dörren till vår vagn hann knappt öppnas innan Peter rycker till och med ljudlig stämma utbrister; "Coffee please!". Den smått förvånade kaffeservitören gjorde som han blev tillsagd. Allt är frid och fröjd och resan går vidare. Framme i Chester möttes vi tyvärr av en regnskur. Tur att järnvägsstationer har tak.

Efter att regnet lugnat sig något så begav vi oss till en vacker park, Grosvenor Park. Ska sanningen fram så hittade vi inte till centrum utan hamnade i parken istället, men det är inget vi ångrar. Det är lugnt, vackert och det finns små grå ekorrar här och där.

Grosvenor Park, en stor mysig park i centrala Chester.

Lyckas du se den grå ekorren?

Vädret allt bättre och vi kommer närmare centrum för varje steg. Efter ett tag nådde vi de centrala delarna med korsvirkeshus, romerska lämningar och en mur runt centrum. För 1 pund hittade vi också en bra karta över Chester.

Gågatan genom centrala Chester.

Vid denna mur försvann vår stadskarta över Chester spårlöst. Någon som sett den?

En vy över Chesters gågata uppifrån stadsmuren som går genom staden.

Säg den glädje som varar för evigt. Under en kort rast på en bänk vid stadsmuren så har vår karta försvunnit spårlöst. Trots ett intensivt detektivarbete så är gåtan olöst. Den ligger inte på bänken, är inte i någon ficka, inte i någon väska, inte på marken, och vi har inte sett någon annan än oss i närheten. Här verkar övernaturliga krafter verka. Kan det ha att göra med att lämningar efter ett romerskt tempel fanns några meter bort?

Vi promerade sedan runt Chesters centrum på tidigare nämnda stadsmur. Vackra vyer mot Wales skådades, gatorna iakttogs ur fågelperspektiv och vi passerade mängder av andra turister samt en vacker kyrka. Nu har vi fått en idé! Vi ska gå på zoo.

Vi ville gå på zoo, men det blev också att gå TILL zoo. Utan att ha kontrollerat avståndet så började vi glatt att promenera i den riktning vägskylten pekade. Vi gick, gick och gick. Till slut nådde vi en pub "Gröna Grodan". Det blev inte Gröna Grodan, men gröna gräset för Christer. Han har just nu en mindre promenadstrejk. Det är varmt idag, mycket varmt! Till slut avbröts strejken och vi vandrade vidare. Bebyggelsen blir alltmer gles och vi börjar fundera på vilken ort vi befinner oss i nu egentligen. Efter en extremt lång promenad nådde vi äntligen en korsning med en väg in till Chester Zoo. Vi besökte en bensinmack, handlade bl.a. blåbärsmuffins och vilade sedan vid en liten damm. Nu ska djuren ses!

Inlösta på Chester Zoo. Den långa promenaden avskräckte inte oss att fortsätta promenera inne på zoot. Vi såg pingviner, kängurur, elefanter, zebror och mycket annat. Vi försökte också träffa orangutangen men han var inte hemma. Då försökte vi ringa vår vän Patrik, men han var inte heller hemma.

Pingvinkolonin på Chester Zoo. Den långa vandringen till Chester Zoo
utfördes till fots av någon outgrundlig anledning. Får skylla på solsting!

Efter vårt besök på Chester Zoo så var vi inte helt laddade för att promenera tillbaka samma sträcka. Lösningen uppenbarade sig i form av en buss. Med detta fordon så gjordes en snabb resa tillbaka till centrum. Bussen körde fort och de platser vi mödosamt släpat oss förbi till fots svischade förbi utanför bussfönstret. Tillbaka i centrum så påbörjas nu en jakt på mat.

Pizza visade sig vara dyrt här i England. De pizzerior som finns är oftast italienska restauranger där det kostar en del. Efter att ha vandrat runt en del så hittade vi till sist ett litet kebabställe. Som så många andra snabbmatsställen så hämtas bara maten där, äta får man göra någon annanstans, i vårt fall på järnvägsstationen. Efter att ha mumsat i oss kebab och strött sallad över halva perrongen så har nu resan tillbaka till Manchester inletts. Peter gissar vad nästa station ska heta. Han har fel hela tiden. Resan gick bra, inga bekymmer förutom att delar av vegetationen hamnade inne i tåget.

Hemma i Crumpsall igen. Det har varit en händelserik dag.

Fredag 6 augusti

Samma frukost som vanligt, samma kock som igår dessutom. Idag tänker vi resa till Liverpool. Resan dit görs med buss. Vi åker med National Express, det företag som kör bussar runt om hela riket.

Bussresan till Liverpool var kort och bekväm. Det är inte speciellt långt mellan Manchester och Liverpool. Kort efter ankomsten till Liverpool så såg vi en lokalbuss med destinationen "Penny Lane". Genast associerade vi till 60-tals-musik. Det var inte första gången denna dag skulle det visa sig.

Vi strosade i de centrala delarna av Liverpool. Här är inte speciellt vackert, men det går heller inte att kalla staden ful. Efter att ha provianterat lite godis och annat på en livsmedelsbutik så har vi nått ner till floden Mersey. Hamnområdet "Albert Dock" har rustats upp från att ha varit "skumma hamnkvarter" till att ha blivit ett trendigt ställe med små butiker, gallerior och annat smått och gott. Precis när vi satt oss i gräset för att äta godis så börjar det duggregna.

Detta är det upprustade hamnområdet Albert Dock, i Liverpool.

Ferry ´cross the Mersey... en gammal låt från 60-talet. Detta är den berömda färjan över floden Mersey, går mellan Liverpool och Birkenhead.
Nämnda låt hördes i högtalarna på båten. Obs! denna är numera endast en turistattraktion eftersom det nu går en lång tunnel under floden.

På floden Mersey åker en liten färja omkring. Den fraktar turister och i högtalarna hörs 60-talsmusik, "Ferry ´cross the Mersey" med Gerry & the Pacemakers. Duggregnet har börjat att avta. I vattnet här bland husen finns de brittiska öarna, dock inte i naturlig storlek.

Ibland lär man sig av sina misstag, andra gånger inte. Nu när vi var i en stor fotbollsstad som Liverpool (Liverpool FC och Everton FC) så tänkte vi att det skulle vara intressant att se en känd fotbollsarena i verkligheten. (O)vis av erfarenheterna från Chester så började vi gå längs en gata där det skyltades mot fotbollsklubbarna Liverpool och Everton. Det var än en gång lååångt att gå. Till slut nådde vi ändå Anfield Road, Liverpools stadion. Den dök upp från ingenstans mitt i ett slitet radhusområde. En hypermodern fotbollsarena mitt bland slitna radhus var en ordentlig kontrast.

McDonald´s finns överallt. Nu även inuti Anfield Road, Liverpools hemmaarena.
Gillar du inte fotboll eller hamburgare så bör du i alla fall testa deras högteknologiska toalett.

En förteckning över allt du bör lämna hemma om du vill gå och se på fotboll i Liverpool.

Ett minnesmärke över de som dödades i Hillsborough-katastrofen 1989, då många klämdes till döds i Sheffield.

Vi tvingades kapitulera och var tvungna att inta en måltid på McDonald´s. Språket är ju inte direkt enkelt att förstå i de här trakterna. Både i Manchester och Liverpool är dialekten så skum så att de egna engelskakunskaperna känns lika användbara som en examen i hindi. Efter att vi beställt vår mat på McDonald´s fick vi frågan om vi hade ätit en häst? "ate a horse?". När förvirringen släppt insåg vi att hon frågat om vi ville ha ketchup, "tomato sauce?". Engelska är ett svårt språk.

Efter att ha ringt vår vän Patrik i Umeå från en telefonkiosk utanför Anfield så åkte vi dubbeldäckarbuss (övervåningen längst fram) tillbaka till centrala Liverpool. Inget mer dramatiskt inträffade innan vi satte oss på bussen tillbaka till Manchester.

Tillbaka i Crumpsall så gav vi oss ut på jakt efter nåt ytterligare att äta på kvällen. Det var minst sagt ont om restauranger i grannskapet, endast "take away". Vi hämtade varsin pizza och satte oss vid en mur och åt med händerna. Hade vi lagt pizzakartongerna på trottoaren hade vi kanske fått några slantar. Vi var dock bara hemlösa fram till att pizzorna ätits upp. Sedan gjorde vi kväll och gick tillbaka till vårt tillfälliga hem på Crumpsall Lane 2.

Lördag 7 augusti

Denna lördag så började den engelska fotbollssäsongen 1999/2000. När vi var i landet så tänkte vi se en fotbollsmatch "live" för första gången i England. Denna helg så hade ligorna under Premier League (div.1,div.2,div.3) premiär så någon match från högsta ligan var inte aktuell. Efter att ha funderat hit och dit så åkte vi till slut tåg till Oldham strax öster om Manchester för att se matchen Oldham-Preston i division 2.

Vi kom fram till Oldham mitt på dagen denna lördag. Vi vandrade omkring i centrum, såg att ett bröllop pågick i kyrkan, tittade i en del butiker och på en marknad. Vi försökte på olika sätt hitta information om var Oldhams arena, Boundary Park ligger. Till slut fann vi den informationen och insåg att den låg bakom en stor kulle. Så småningom började vi gå över den här kullen som täcktes av ett hedlandskap. Därifrån hade man en fin utsikt över det kuperade landskapet i trakten. Vi skymtade också fotbollsarenan som tur var.

Oldham i dis.

Framme vid Boundary Park. Vi har hittat vart biljetterna säljs men vi vet inte hur man kommer in på arenan. Vi tog en paus i funderandet och gick till en mindre butik för att köpa oss lite fika som intogs på parkeringsplatsen utanför arenan. Huvudsponsorn till Oldham är "Slumberland", sängar, hoppas inte att matchen blir en sömnig historia.

Innan vi går in på arenan gör vi ett besök på supporterpuben. Skylten som talade om att puben var för enbart medlemmar i supporterklubben såg vi först när vi senare gick ut. På en storbilds-TV visades cricket och vi smuttar på varsin god öl. Några filurer skrattar åt att Peter har kvar "British Airways-lappen" på sin ryggsäck.

På plats på hemmaläktaren på Boundary Park. På andra kortsidan sitter den stora bortaklacken från Preston. De har varit på plats länge, sjunger och lever om medan arenan sakta fylls med hemmasupportrar. Matchen ska snart börja. Nedanför finns en trevlig maskot som försöker roa publiken.

Boundary Park. Maskoten muntrar upp publiken innan matchen Oldham-Preston.

Matchen är igång. Det är bra fart på publiken på vår läktare. En ung kvinna som tidigare sett ut att vara blyg och tystlåten har förvandlats till ett svärande monster med vildsint blick. Någon har kastat upp en badboll som åker runt bland publiken. När Oldham missar en målchans så vrålar någon "Grandma should´ve scored!" Första halvlek är en svår pina för Christer. Behovet av att hitta en toalett blev akut när ölen ville ut.

Halvtid! Horder av supportrar rör sig ner mot toaletterna som finns under läktarna på långsidorna. Där är så trångt att det lätt borde bli panik och klämskador men allt flyter effektivt. I högtalarna läser man upp namn på supportrar som avlidit och spelar deras favoritsånger.

Matchen slutar 0-1 sedan Jonathan Macken gjort mål för Preston. Tyvärr var målet framför den andra kortsidan så vi såg inte så mycket av det hela.

Slutsignalen har gått. Arenan töms. Oldham - Preston 0-1.

Oldham. Ser man bara bilden syns inte hur fruktansvärt brant denna backe var.

Vi vandrade sakta tillbaka mot centrala Oldham för hemresa mot Manchester. Vi gick bl.a uppför en enormt brant backe som borde innebära enorma problem på vintern oavsett snömängd.

På perrongen på järnvägsstationen Oldham Mumps. Vi väntar på vårt tåg. Ett gäng supportrar till Preston börjar att prata med oss. En vill inte prata eftersom han tror att vi är tyskar. En annan, en rödhårig murare berättar om hur hemska tjejerna från Lancaster är och hur bra de är i Preston. Han pratar också skit om Tomas Brolin och vill att Sverige ska hjälpa England att nå fotbolls-EM 2000 genom att besegra Polen. Några av hans vänner har börjat att "låtsas-boxas" på perrongen. De slår i luften och hoppar omkring. Plötsligt händer något. Vi hör ett otäckt dovt ljud och en av supportrarna stupade raklång ner på perrongen. Någon har råkat slå fel och har träffat honom. Han verkar vara medvetslös. När vårt tåg gick så låg han fortfarande kvar. Han var dock borta 12 augusti när vi passerade här på väg till Rochdale.

När vi återvänt till Manchester så gav vi oss ut på upptäcksfärd för att undersöka vilket torn vi sett varje dag på resan upp till Crumpsall. Det visade sig tillhöra fängelset "Strangeways". Vi såg också "Manchester Evening News Arena", en hockeyrink. Det är hemmaplan för Manchester Storm.