SUNDSVALL
20 mil österut och allt väl. Sitter i Christers lägenhet och väntar på den traditionsenliga snapsen som består av några droppar svart balsam från Riga. Resan hit var mer tråkig än händelsrik.
Lite om Sundsvall, stan brann ner 1888 sen byggde man upp den igen. Här finns Norrlands största nöjespark för kvinnor. I decennier har kvinnor vallfärdat hit och förlustat sig. På senare tid har även parken byggts ut och anpassats för män, men fortfarande är den kvinnliga delen den mest dominerande. Den största attraktionen är IKEA.
Positiva nyheter för kvällen är att taket på flygplatsen i Tbilisi inte blåst av. Svensk media är inte alltid att lita på. Enligt de på flygplatsen var det bara en dekoration som blåst av. Flygplatsen var aldrig stängd.
Mer rapporter följer
Roberth i Österled
ARLANDA
Än så länge går resan som ett urverk. Har just fikat lite. Det gäller att äta när man kommer åt. Man vet aldrig när man får mat nästa gång.
Många har hört av sig och är oroliga. Därför vill vi göra ett förtydligande. Vi ska inte på någon repmånad eller militärtjänstgöring, vi ska till Armenien, inte armén igen!
Om Arlanda finns inte mycket att säga. Flygplatsen ligger i Sigtuna kommun, här finns tre rullbanor, 15 000 anställda, 18 miljoner passagerare varje år, 218 000 landningar och starter varje år, här finns också ett fik där man får dricka hur mycket kaffe som helst för 24 kr.
Två timmar kvar till flyget i Riga, ska växla till mig lite dollars, göra lite inköp och sen bär det iväg.
Fler rapporter följer
Roberth i Österled
RIGA
Riga och allt väl. Vi flög hit i ett litet plan, 2 propellrar, 50 passagerare och usel service. Men sånt far man tåla om man flyger lågbudget. Fjäsk och benutrymme är exkluderat.
Vi har ätit gott och druckit Lettöl (lettiskt öl) på vår favorit restaurangkedja, Lido. Här serveras mat för en karl, man blir mätt för en liten penning.
Lite om Riga flygplats, den är liten och det kostar 5 euro att parkera sitt plan har. Pratade med en pilot som satt bredvid mig på flyget. Han hade flugit i sitt plan från Bromma till Riga en gång.
Vi flög på 6 000 meters höjd, högre kunde inte planet gå, lite beige eftersom riktiga plan brukar ligga på 10 000 meter.
Vädret har vi inte märkt av, vi har knappt varit ute, men det ar lite snö här, antagligen runt noll.
Om någon timme lyfter vi mot Tbilisi. Som det verkar är allt som det ska. Det krånglade lite när vi skulle checka in eftersom vi inte hade betalat for bagaget. Charm och övertalning funkade inte, det var bara att betala.
Förhoppningsvis kommer nästa brev från Georgien
Roberth i Österled
TBILISI
Tbilisi och allt väl. Vi landade klockan 4 på morgonen. Vår agent mötte oss och var till stor hjälp. Han körde oss till hotellet som var svårt att hitta, men det fanns i alla fall, han hjälpte oss att checka in, något som inte var så enkelt eftersom den lilla gumma som driver hotellet inte pratade engelska. Agenten verkar vara någon sorts allt i allo, vi ringer honom så fort något krånglar. Agenten heter George Khoperia. Vi kan varmt rekommendera att skaffa en agent om ni ska åka till Georgien.
Lite om hotellet, det drivs av en pensionerad matematiklärarinna, en liten gumma som mötte oss i en pälsväst. Hotellet har knappast några stjärnor men är ändå rätt trevligt. Frukosten är väldigt speciell, den serveras när vi vill och består av bröd, stark getost, yoghurt, kaffe och korv och ett rejält glas vodka. Vodka som vida överstiger 40%. Den rev kan man säga. Så nu är frågan om det är så här överallt i Georgien eller om det bara är vårt lilla hotell?
Just nu är vi på jakt efter Armeniens ambassad for att söka visum till Armenien. Verkar vara rätt lugnt där.
I Georgien finns 4 olika sorter av vildget.
Det är kväll i Georgien. Vi har just ätit mexikansk middag. Till lunch åt vi klassisk georgisk mat. Fråga oss inte vad, de har bara menyer på georgiska. Georgiska har ju som bekant ett helt annat alfabet än oss. Det gör det svårt att hitta och beställa god mat. Men pengarna här gillar vi. De är inte värda så mycket. En praktmiddag på en restaurang vi inte vet namnet på kostar ca 40 kr inklusive öl och vodka. Allt är billigt har, vi är kungar här med andra ord.
Vi hittade tillslut Armeniens ambassad men tyvärr var den stängd. Vi får fixa visum vid gränsen.
Lite om religionen här i landet, det är ett sammelsurium av folkgrupper här, allt från tatarer till judar. De flesta är ortodoxa kristna men de flesta märkliga kristna samfund finns representerade här. Här firas det ingen påsk just nu, de spar på den godbiten eftersom Georgien kör efter den julianska kalendern när det gäller högtider. Georgien är det andra landet i världen som blev kristet. De har levt med Gud och Jesus ett bra tag med andra ord.
Idag har vi strosat runt i stan. Vi gick runt i gamla stan som är rätt slitet. Stadsdelen har drabbats hårt av jordbävningar och förfall. Fattigt och eländigt, även om det fanns några renoverade gator. I gamla stan hittade vi ett svavelbad, antagligen något som har med underjordiska källor att göra. I gamla stan finns de flesta trosriktningar representerade. Ortodoxa och katolska kyrkan, moskéer, synagogor mm. Inte lätt att vara religiös i detta land.
Vi har aven gått och klättrat uppför ett berg. Sista biten var kämpig men väl uppe hade vi en fantastisk syn över Tbilisi. Där uppe fanns en gammal borgruin. Det lär kännas i lårmusklerna imorgon.
Ett tag trodde vi att vi var de enda turisterna har, men så är icke fallet. På vårt hotell bor en lettisk familj. Annars ar det dött när det gäller turister. Det tog oss lång tid innan vi hittade några vykort, posten hade några under disken. Än så länge har vi inte sett någon postlåda.
Vi provade på att åka tunnelbana. En upplevelse eftersom det ar svårt att veta var man ska kliva av. Georgiska bokstäver är ju lite krångliga. Det är svårt att hitta överhuvudtaget, som tur är har vi en bra guidebok.
Dagens höjdpunkt var bryggeriet vi besökte. Ett litet bryggeri som har pub och restaurang. Ölen var god liksom maten, mexikanska enchiladas.
Imorgon tar vi bussen till Armenien. Det tar 7 timmar att åka dit. Nytt alfabet och nya prövningar.
JEREVAN
Sitter nu på vårt fina rena vandrarhem. Vandrarhemmet är ett internationellt vandrarhem som skulle kunna finnas var som helst i världen. Vi känner oss som hemma. Idag har vi strosat omkring i staden. Jerevan ar betydligt enklare att vistas i, de använder även västerländska bokstäver och här finns faktiskt turister, inte så många. Här är också trafiken i mer ordning, det finns trafikljus och trafikregler, något som saknades i Tbilisi. Dar var kaos ideligen. Här finns inte heller lika mycket poliser som i Tbilisi. Rätt lugnt med andra ord. I Tbilisi är det mycket mer förfall och fattigdom än här. Här verkar fattigdom och elände finnas på landsbygden.
Befolkningen här är kristna. Armenien är det första landet i världen som blev kristnat. Jerevan ligger nära turkiska gränsen vid berget Ararat. Ni som kan er bibel vet att det var på det berget som Noa strandade med arken. Detta har man gjort till en stor sak har, armenierna anser fortfarande att Ararat är armeniskt, trots att det varit turkiskt länge. Armenien har lite problem med sina grannar. Hatade av turkar, varit i krig med Azerbajdzjan, dock är förhållandet med Iran gott.
I affärer blir vi punktmarkerade, söta små expediter ränner efter oss och kollar oss hela tiden. De är hur många som helst, de är val inte vana att man inte handlar över disk längre. I en av affärerna kunde man fånga sin egen fisk som sen klubbades ihjäl.
Idag har vi varit upp på ett berg igen. Vi besökte ett gammalt kommunistmonument. Den har gången åkte vi rulltrappa under en gigantisk trappa. Se bilder på bloggen, just nu krånglar det lite men vi pumpar upp bilder eftersom. Vi hade en fantastisk vy över stan. Tyvärr var det för disigt för att se berget Ararat. Vädret här är lite för varmt för våran planering. Vi missade att kolla upp vädret. Det är över 20 grader varmt och stekande sol.
Kvinnorna här är välklädda, vackra och uppsminkade (inte så vackra som i Sverige). Till skillnad från Tbilisi är de inte klädda i svart. I Tbilisi klädde sig de flesta, även män i svart. Tiggeriet är utbrett i Tbilisi, små utarmade gummor sitter i varje gathörn och tigger. I Jerevan är det lite bättre.
Pa vårt rum bor en tysk som rekommenderade oss att åka till Nagorno-Karabach, en provins som är lite ostabil, som Stalin gav bort till Azerbajdzjan och Armenien snott tillbaka, ingen bra ide att åka dit kanske, fast tysken hävdade att det var rätt säkert.
Fler rapporter följer.
Har just ätit frukost på vårt vandrarhem. Vi funderar på vad vi ska göra sista dagen i Armenien. Vi ska nog åka lite metro, besöka ett palats och strosa runt. Jerevan är en av världens äldsta städer, grundades 782 före Kristus. Det bor ca 3 miljoner armenier i landet och ca 8 miljoner armenier utanför landets gränser.
Den största risken i det här landet och Georgien är passiv rökning. Här röker man som skorstenar. 30 % av läkarna röker när de tar emot patienter, 30% av befolkningen anser att rökning inte är farligt. Det är ständigt en dimma om man ska gå på restauranger. Igår gick vi till posten där det röktes friskt, vi som inte är vana kunde knappt vara där inne. Ett paket cigaretter kostar under 10 kr .
Språket ställer till det för oss även här. Vi var på en fin restaurang och åt mat. Vi beställde och som vanligt blir det lite av en överraskning varje gång vi får in maten. Vi fick in ett stort fat med grillat kött och rå lök och inget mer. Vi försökte förklara att vi även ville ha något till, typ potatis eller dylikt. Genast försvann servitören och kom tillbaka med en korg med bröd. Vi gav upp och åt vårt kött och bröd. Det var gott och vi blev mätta. När vi ville betala kom servitören in med tre glas sherry. Efter många om och men fick vi till slut betala det hutlösa priset 63 kr, för det fick vi ett glas starköl, ett glas sherry, massor av grillkött och en korg med bröd.
Igår kväll var vi ute på stan och upptäckte var alla poliser tagit vägen. Vi tyckte ju att det var lite poliser i farten jämfört med Tbilisi. Några kvarter härifrån finns en stor opera och där var alla poliser. Där fanns poliser och kravallpoliser. Det kryllade av dom. Varför vet vi inte. Det har väl att göra med demonstrationerna och upploppen i början av mars. Då dödades några poliser och demonstranter. Det hela handlar om att oppositionen anser att det var valfusk och att presidenten måste bort.
Armenien är fattigt, en tredjedel är extremt fattiga, alltså de lever på under 1 dollar per dag, men många är självförsörjande och har inga inkomster. I Jerevan märks inte fattigdomen så mycket. Här byggs det för fullt. Men vi har sett fattigdomen och armodet från vårt minibussfönster.
Länk till vårt vandrarhem
http://www.envoyhostel.com/
TBILISI
Så har vi tagit oss över bergen och fjället och kommit tillbaka till Tbilisi. Bussfärden var som väntat trång och eländig men det gick bra. Att åka buss i det här landet är ju lite speciellt. Vi tog taxin, till en kostnad av 15 kr, till busstationen i Jerevan. Genast dök det upp folk som undrade var vi skulle. Eftersom det inte går att läsa på skyltar så är det ju svårt att veta vilken buss man ska ta. Men det ordnar sig eftersom det finns de som hjälper en på bussen. Busschauffören gormar och pekar var man ska sitta, sen stuvar man in sig så gott det går, finns det inte plats så gör man plats genom att t.ex. lägga en brädstump mellan sätena i mittgången.
Språket är ju som det är här men det går ändå att prata med befolkningen. Pa bussen kallpratade jag med en gumma som bjöd på choklad. Jag råkade sätta ned foten i hennes väska, men det gjorde inget. Vi förstod inget av vad den andre sa men det var trevligt ändå. Men trevligast var det nog for Christer som hamnade bredvid en ung snygg tjej som pratade engelska.
Man får som sagt se mycket under bussturen. Landskapet och naturen är fantastisk men vi har också sett massor av förfallna sönderrostade fabriker från sovjettiden. Man undrar ju var de som arbetade där gör nu. Man undrar ju även om de hade det bättre under kommunisttiden. Demokrati mättar ingen hungrig. Sen är det väl lite si och så med deras demokrati. Sen ska väl erkännas att det inte bara bor fattigt folk här, en hel del är ju rika och lever samma liv som vi. Men många har det nog svårt. Sjukhusen i Armenien kan bara ordna sjukvård åt 30% av behovet. Som det verkar byggs det mycket i båda länderna, kanske håller de på att resa sig från fattigdomen?
Vi såg även en hel del av tamdjur på vår färd. En ko betar inte här som hemma. Här betar kor, får, åsnor och hästar som de vill var de vill utan hage. Vi såg en flock kor beta på en fotbollsplan, några åsnor vid vägrenen. Plötsligt och från ingenstans dyker det upp en georgier på häst i full galopp.
Gränsen mellan länderna var tidskrävande. De ville se våra pass 4 gånger och kolla våra väskor.
Igår var vi på ännu en fin restaurang, där de envisades med att ge oss gratissprit. Den här gången fick vi vodka som skulle kunna sänka en ryss, fy vad stark den var!
Just nu bor vi på ett guesthouse en bit från centrum, något finare och nyare stadsdel. Vår bokning där fanns inte men den glada kvinnan som drev stället kunde få in oss på ett rum i alla fall. Ikväll har vi mest bara dragit på stan. Dum som jag var beställde jag in rökt kyckling. Jag bröt mot reseregeln som säger att man aldrig ska äta fjäderfä på resan. Vi får väl se vad magen säger.
Imorgon ska vi åka och titta på Stalinmuseet i staden Gori och träffa Christers Turkietkompis och hennes syster. De ska bjuda på traditionell mat. Om det är turkiskt eller georgiskt återstår att se.
Christer och Peter har gått iväg för att prata med vår agent så att allt är klart inför nattens resa till flygplatsen.
Imorse trängde vi in oss i en minibuss igen och åkte iväg till Gori, Stalins födelsestad. Det är antagligen enda stället i världen som har en Stalinstaty och där man fortfarande väntar på bevis för gulag (sovjetiska koncentrationsläger). Här hyllas Stalin som stadens store son. Att han var en stor mördare och diktator vill ingen kännas vid. Vi fick se huset som han föddes i och hans tågvagn som han åkte runt i.
Staden Gori är ungefär lika stor som Östersund och helt befriad från engelsktalande. Bussturen dit tog en timme och bjöd på fin natur och vacker landsbygd, denna gång utan gamla sönderrostade sovjetfabriker. Jag vet inte hur många herdar vi sett. Man undrar ju vad herdarna tänker på hela dagarna medan de vallar sina kor och får.
I Gori försökte vi oss på att äta lunch. Det var inte så lätt. Till slut lyckades vi beställa in en pannkaksliknande rätt med ost. Det är mycket gott och är vanligt på alla restauranger här i Georgien. Men mätt blir man inte på lite ostpannkaka så vi ska nog äta lite mer. Lunchen idag gick på hutlösa 12 kr.
Nu ska vi försöka få oss något till livs och sen leta reda på turkkompisarna.
Roberth i Österled
RIGA
Efter att ha rest genom natten är vi nu framme i Riga. Agenten kom och hämtade oss 02.50 (23.50 svensk tid) och skjutsade oss till Tbilisis flygplats. Det var lite tungt att kliva upp den tiden eftersom vi avslutade vår sista kväll i Georgien med en fin turkmiddag.
Det var lite svårt att hitta till Christers turkiska kompis och hennes kompisar. De gamla gatunumren satt kvar så vi villade bort oss lite. Men till slut hittade vi till deras höghus. Men redan i hissen stötte vi på patrull. Vi fick inte igång den. Till slut hittade vi en liten metallåda där vi stoppade pengar och då fick hissen fart. Middagen var god och bestod av traditionell turkisk mat och georgiskt vin, naturligtvis kom vodkan fram. En glad georgier var också bjuden till bords. Han hade lite skrämmande information om trafiken i Georgien. 8% av de som kör saknar körkort, många kör fulla och många chaufförer är religiösa, inte så farligt kan man tycka, men lite dumt eftersom så fort en georgier ser en kyrka måste de göra korstecknet och då släppa ratten.
När vi kom till Riga vid 6 på morgonen var vi lite trötta och inte har det blivit bättre nu. Vi upptäckte till vår stora sorg att vårt kära gamla sunkiga hotell Aurora har gått i graven. Det finns inte mer. Vi som alltid brukar bo där.
Ikväll flyger vi till Arlanda sen blir det tåg norrut.
Roberth i Österled