Jerevan - Sundsvall 26-28 mars 2008


Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Roberth Nordin



Onsdag 26 mars

07.28 Det är tyst och slött i rummet här på Envoy Hostel men snart är det full aktivitet. En och annan fågel hörs utifrån. Idag börjar återfärden.

09.05 Packningen är packad och sängarna är avklädda. Snart bär det av.

09.33 En taxi, en Lada, tog oss till busstationen. Här klämdes packningen in i de bakre delarna av en vit minibuss. Jag hoppas att den stannar kvar tills vi behöver den igen. Jag sitter bättre på denna resa. En stoppad planka har placerats bakom mig för att ge plats åt en person till.

10.24 Vi klättrar allt högre. Det är brunt gräs och berg med snö omkring oss. Vi rullar nu in i Aparan, Ապարան med armeniska bokstäver.

Vår resa norrut bjöd på vackert armeniskt landskap.

Snön ligger kvar på 2000 meters höjd.

11.44 Vi är åter i Dzoraget. Undrar för hur länge? Här ska benen vecklas ut. En herde med en flock får vandrar på bergssluttningen högt över floden här. En annan herre gick just förbi på vägen med en vagn med träpinnar, ved kanske?

Snart framme i Alaverdi.

13.05 Vi är tillbaka vid gränsen. Det har blivit dags att stämplas ut.

13.22 Det gick bra att stämplas ut. Passpolisen övade sin engelska på Christer med fraser som "How are you?" "Have a nice trip!". Nu står vi still vid en rödvit bom. Snart släpps vi in i Georgien.

GEORGIEN

13.47 Bommen gled upp till slut. Killen i kuren tog sin lilla tid att släppa in oss. Vi kom fram till passpolisens hus och gick in för att få en stämpel. I säkerhetskontrollen pep det till då Roberth lyfte sin väska. Pipet kom från de pipande björnarna som köptes i Jerevan.

15.07 Vi kom fram till Tbilisi och flydde raskt från taxifolket. Nu har vi kort picknick vid stadens damm, den med Stalin och Lenin. Snart så fortsätter vi.

Peter gör ett stopp under vandringen från Ortochala busstation.

15.30 Vi åker tunnelbana igen. När vi skulle korsa gatan vid stationen blev det röd gubbe då vi hunnit halvvägs. Det blev bilar både framför och bakom oss.

16.21 Vi är framme vid vårt boendes (Nika Guesthouse) innergård. Vi bytte tunnelbanelinje vid järnvägsstationen och kämpade oss över en del vältrafikerade gator innan vi kom hit. En gammal beprövad metod är att ställa sig bredvid en gumma ur lokalbefolkningen och gå över vägen samtidigt som henne. Bilarna stannar snällt och gumman tar första smällen om nån bil inte stannar. Man lär sig hela tiden nya sätt att överleva. En dam i ett fönster en våning upp här på innergården var minst sagt förvånad att se oss. Hon ringer just nu efter ”direktören”. Vad händer härnäst?

16.25 Direktören är visst inte hemma och vi har satt oss på några gröna plaststolar.

16.53 En dam i svart kom in på innergården. Hon visade oss till ett rum och undrade om någon av oss kunde ryska. Visst kan jag det, da, njet, vodka och traktor svarade jag. Detta fick damen att skratta.

"Vår gata", Mitskevich Street.

17.10 Damen förklarade att hennes dotter var på semester i Tyskland. Det är visst dottern som håller i trådarna. Hon bad en av oss, det blev Christer, att följa med för att hämta handdukar. Hämta innebar att hon kastade ner handdukarna från övervåningen ner till Christer. Nu ska vi komma i ordning innan vi ger oss ut på stan igen. Vi bor på Mitskevich Street 38 i den relativt nya stadsdelen Saburtalo.

18.15 Vi har besökt en liten banklucka nere i tunnelbanan. Först fick Roberth inte växla sina armeniska pengar. De var visst trasiga. Därefter fungerade inte hans plastbricka till tunnelbanan. Han fick byta den och nu åker vi mot järnvägsstationen. Vi har en stor kraftledningsgata nära boendet.

19.01 Vi har satt oss på Café Kala http://www.info-tbilisi.com/kala nere i gamla stan i Tbilisi som även går under namnet Maidan. Här vankas det middag. Det är ett trevligt ställe med rejäla träbord, tegelvägg, trägolv och ur högtalarna strömmande jazzmusik.

Ölintag på Café Kala.

19.48 Roberth åt kyckling och Christer och jag provade en uzbekisk rätt. Det är kanske ett tecken om kommande resmål.

20.37 Vi är tillbaka på internetkaféet vid vårt gamla boende. Christer och jag har varit och letat efter kontoret som ska ordna med transport till flyget imorgon. Vi hittade inget och återkommer i morgon. Inom kort börjar vi promenaden hemöver.

21.32 Vi har travat på rätt åt helsefyr. Bara att bryta ihop och komma igen. Det är ju alltid bra att kolla kartan innan man vandrar iväg, något vi inte gjorde tillräckligt bra denna gång. Nu har vi ett zoo och ett universitet mellan oss och rätt väg.

22.43 Vi travade på och kände oss förvillade. Vi såg en vacker färgglad fontän, en cirkus och moderna caféer och butiker i det som är den modernaste delen av Tbilisi. Just som det såg som mörkast ut dök något bekant upp, vår kraftledningsgata. Nu planerar vi morgondagen. Hur ska vi ta oss till Gori?


Torsdag 27 mars

08.46 Duschvattnet är kallt som en fjällbäck. Roberths frukost har försvunnit. Roberths bädd är som betong. Christer och jag har tredelade madrasser som sviktar i mitten. Ja det är egentligen tre dynor på rad. I övrigt är allt bra. Vi har ju tak och väggar.

10.05 Frukosten dök upp, den hängde på en stol. Då vi bokade detta boende lovades varmt vatten dygnet runt och frukost på morgonen. Inget av detta har vi sett röken av. Nu har vi lämnar rummet och tagit oss till tunnelbanan.

10.17 Vi tubade oss till busstationen Didube och nu sitter vi i en marshrutka, en minibuss, som ska ta oss till Gori, (გორი). Jag undrar när vi åker och när vet vi om i är framme. Jag antar att Gori är slutstationen eftersom det stod გორი på skylten i bussens framruta.

10.56 Vi startade, rullade lite, sedan sa något knak och vi stannade. Chauffören steg ut och kollade och nu fortsätter vi för att kunna plocka upp fler innan vi ger oss av mot Gori.

Kamrat Stalin vakar över sin födelseort, Gori.

Stalintorget i Gori.

Stalin har även en egen gata i Gori.

12.32 Vi går i Gori och här har vi sett statyn över stadens store man Iosif Dzhugashvili, även känd som Stalin, mannen av stål. Han står på Stalintorget här i staden. Just nu har vi bänkrast och spanar efter ett etablissemang som erbjuder kost. Det kan eventuellt finnas något längs Stalinavenyn.

12.47 Vi har satt oss på den lilla restaurangen Imereti. Här har vi beställt khachapuri. Någon meny fanns inte och vi hade stora problem med att kommunicera med personalen. När Roberth sa "Vi skulle ha tagit en pizza" på svenska så lossnade det och vi lyckades beställa denna georgiska rätt.


Till slut lyckades vi beställa en lunch på restaurangen Imereti.

Stalinmuséet i Gori.

Stalins födelsehus.

Josef Stalins personliga järnvägsvagn.

13.47 Vi har sett Stalins bevarade födelsehem och hans gröna järnvägsvagn. Vi gick inte in i muséet på grund av tidsbrist och höga avgifter för fototillstånd. Nu står vi vid en kyrka. Jag undrar om den har en Stalinorgel?

14.11 Vi återvände till busstationen och började leta efter rätt buss till Tbilisi თბილისი. Det var inte lätt eftersom vi inte behärskar det georgiska alfabetet heller. Vad vi visste var att T liknar en spermie och B liknar en glödlampa. Vi fann bussen och löste biljett i en kur. En gumma tog betalt och skrev sätesnumret på en lapp.

Goris-Tsikhe, citadellet i Gori.

16.04 Vi är åter på perrongen på Dinubestationen. På väg hit passerades en marknad där det såldes fisk, frukt, cigaretter och träd bara för att nämna något. Nu har vi äntrat ännu en tunnelbanevagn och rullar mot centrum.

17.03 Vi klev av på Rustavelistationen och Roberth gick ut på nätet och surfade. Christer och jag gick till transferkontoret för att bekräfta nattens resa. George som var på plats hade full koll på läget och han hämtar oss i natt. Vi ändrade den bestämda mötestiden en halvtimme för säkerhets skull. Nu är vi tillbaka på restaurangen Santa Fe för kaffe och mackor. Bredvid oss sträcker sig ett träd upp genom taket. Nu måste jag sluta. Kaffet är här.

17.55 Vi står och blickar ut över Tbilisi. Vi ser Rustavelitorget, bergen omkring, huset med bland annat posten, undrar om våra vykort är kvar där eller?, folk, bilar osv. Snart drar vi på middagen vi är inbjudna på, till.

Ortodoxa kyrkobyggnader nära Vere-parken.

Roberth och Peter i Vere-parken i Tbilisi.

18.38 Vi har hittat ett hus och åkt hiss till någon våning. Roberth fick lägga i en slant för att hissen över huvud taget skulle gå. Är det rätt hus och rätt våning? Vi ska hälsa på Burcin, en tjej från Turkiet som jobbar i Tbilisi sedan några månader. Christer känner henne via internet.

18.58 Christer gjorde ett försök att ringa damen som bjudit in oss på middag. Plötsligt öppnades en dörr och vi släpptes in i lägenheten. Vi hade kommit rätt. Vi träffade Christer väninna, hennes syster Buket och deras kompis. Utsikten från den elfte våningen är som en änkling, makalös. Nu stundar en kopp turkiskt kaffe.

23.06 Det var god hemlagad mat och trevligt sällskap. En georgisk kille vid namn David deltog också vid middagen. Vi drack georgiskt vin, rysk vodka och diskuterade allt möjligt, bl.a. georgiska bilförares vana att släppa ratten och göra korstecknet när de ser en kyrka. Men allt underbart är kort. Nu är vi tillbaka på rummet och en lång, god natts sömn lockar. Det blir inget av med det, mobilen är ställd på 02.20.

David, Peter och Roberth pratar om livet och Georgien.


Fredag 28 mars

02.30 Upp ur bäddarna måste vi nu även om Roberth vägrar. Vi måste börja hemfärden. Vattnet är ännu ack så kallt.

02.59 George knackade på och hämtade oss. Vi är på väg genom natten och Tbilisi. Det är inte många i farten nu inte. På motorvägen patrullerade en ensam polisbil.

03.25 Vi är incheckade och har satt oss på den sista georgiska bänken. Vi är inne i avgångshallen på väg mot pass- och säkerhetskontroll.

03.50 Inga problem alls. Vi sitter vi ännu en gate.

04.36 Detta är den sista anteckningen med georgisk tid. Dags att ställa in sig och om klockan på först lettisk tid, bakåt två timmar. Vi är ombord på planet.

05.56 Vi har sovit lite under flygningen och nu börjar vi sänka oss mot Rigas flygplats. Från fönstret har vi sett snötäckta fält sedan ett tag.

LETTLAND

07.07 Vi fick vänta lite på packningen. Vid tullen fick jag skicka min ryggsäck på genomlysning. Nu sitter vi på en bänk vid Air Baltics incheckningsdiskar och funderar.

07.28 Vi har funderat kring hur länge vi effektförvarar vår packning, var och vad det blir för frukost samt vad det är för små gnagare i burar på bagagevagnen bredvid oss. Kan det vara chinchillor?

08.22 Det blev frukost på flygplatsens LIDO-restaurang. Vi hängde på låset när de öppnade 08.00. Nu närmast sätter vi packningen på ”dagis”. Jag hoppas att vi slipper inskolning. Vi har tre morgnar på raken ätit frukost i tre olika före detta Sovjetstater.

08.56 Vi har lämnat in väskorna för förvaring. Innan vi fick lämna dem blev de genomlysta. Nu sitter jag utanför flygplatsbyggnaden på en låg betongpelare. Vi tre väntar på bussen in mot Riga.

09.08 Vi sitter på ännu ett fordon på väg mot ännu en stad. Denna är dock välbekant. Bussbiljett är löst till en kostnad av 0.4 lats (5.55 kr).

Trötta resenärer tar en paus i vintersolens sken.

09.54 Vi är utanför vårt gamla, klassiska boende Aurora (24/6 2001, 21/6 2005, 3/3 2007). Eller för att vara exakt, vårt före detta boende. De har stängt!! Det blev en tråkig start på detta Rigabesök.

10.17 Det är ännu en stad, ännu en park, ännu en bänkrast. Vi sitter i senvintersolens sken. Vad ska vi se, göra och höra innan vi åker tillbaka till flygplatsen?


Milda och hennes vakter, Riga.

11.10 Vi har sett fredsmonumentet Milda med sina vakter, Milda vakter?! Efter det såg vi Kruttornet Pulvertornis igen och nu unnar vi oss kaffe och bakelse på Saldumu Tirdzniecîba på Mârupes 1.

13.23 Mer vandring på upptrampade stigar, gator och gränder. Nu har det stoppats i gallerian Centrs på Audejo 16. Jag börjar bli hungrig.

13.37 Vi är parkerade på en parkbänk igen. Vi är i Bastejkalnsparken. Vi kom in i parken via en liten bro i vars räcken satt fast otaliga hänglås. Jag tror att de är en symbol för evig kärlek. Förälskade par låser fast hänglåset i räcket och kastar nyckeln i vattnet.

Riga

Laima-klockan, ett av många riktmärken i Riga. Den har stått här sedan 1924.

14.32 En gammal goding finns kvar. Trogna gamla restaurangen Alus Seta i LIDO-koncernen står för dagens lunch. Detta ska smaka gott.

15.25 Det har blivit dyrare sedan sist. Ett grillspett kostar 2.90 och en kotlett lika så. Det blir 38 kronor styck. En öl kostar numera 1.80 alltså 24 kronor. Nu ska vi ha oss lite kaffe för de sista pengarna. Ja förutom de vi ska ha till bussen.

Romantiska lettiska hänglåstraditioner.

16.24 Vi är på väg mot flygplatsen. De flesta är tysta förutom några svenska ungdomar. Innan vi klev på bussen gjorde polisen ett tillslag mot en bil med förare alldeles där vi gick förbi.

16.40 Vi är tillbaka på Riga flygplats (lidosta). Om tjugo minuter får vi hämta vår packning. De har stängt fram till dess. Det enda vi kan göra och gör är att sitta på en bänk.

17.49 Vi sitter vid den sista gaten för denna gång. Vi sitter och funderar hur ofta plan går i tid.

18.55 Vårt plan kommer inte att gå i tid. Vi beräknas lyfta om tio minuter. Vi har å andra sidan varit på väg i några timmar. Sjutton tror jag visst att det är så vad sjutton gör någon minut till.

SVERIGE

19.50 Klockorna är omställda till svensk tid och vi är på plats i Sverige. Vi är tillbaka i Sky City på Arlanda för att ladda för de två sista resorna.

22.10 Vi åt vår middag på klassiska Alfredos. Det var dock inte den trevliga servicen vi vant oss vid. Nu surfar vi lite i väntan på Arlanda Express till Stockholm och sedan nattåget norröver. Vi är nöjda med resan och vi har hunnit med så mycket. Ändå har vi haft gott om tid att ta det lugnt och samla kraft. Restörsten är släckt för stunden men den lär återkomma.


FILMER


Du kan se 16 foton från 26 mars i detta fotoalbum.
Du kan se 45 foton från 27 mars i detta fotoalbum.
Du kan se 17 foton från 28 mars i detta fotoalbum.


free counters