07.20 Det blev en tidig morgon idag. Det har blivit dags att resa vidare. Vi har bott bra här på Antigua och sovit gott alla nätter.

07.56 Då vi checkade ut stod en kines (eller japan) och gnällde. Han ville byta rum. Det skulle kunna gå om han återkom senare för att se om nåt rum skulle bli ledigt. – Det vill jag inte! sa asiaten och gick. Damen i receptionen suckade och ringde efter en taxi åt oss.

08.10 Vi står utanför Cappuccino Lounge och väntar på taxin.

09.09 Taxin kom och körde oss ända till incheckningen på V.C Bird International Airport. Ja, nu var det så att väggen mot vägen var borta. Ingen dum idé att låta folk kliva direkt ur transportmedlet och börja köa direkt. Dessutom fläktar det skönt. Vi checkades in, betalade utreseskatt, fick en stämpel i passet och passerade säkerhetskontrollen. Nu är det bara att vänta på att embarkera.

10.02 Ja så sitter vi på ännu ett flygplan. Vi har hamnat/satt oss vid nödutgången. Det känns tryggt på något vis. Snart lyfter vi mot ännu en karibisk nation, Saint Kitts & Nevis.

10.14 Vi har precis lämnat marken och börjar vår stigning uppåt, börjat vår resa utomlands. Vi flyger ännu en gång med det karibiska flygbolaget LIAT (Leeward Islands Air Transport) som har sin bas här på Antigua.

SAINT KITTS & NEVIS

10.32 Vi har markkontakt igen. Jag har då aldrig varit med om en kortare utlandsflygning. Vad väntar oss i detta nya land?

11.07 Det var bara några enstaka passagerare som klev av planet som skulle vidare till Tortola, en av de Brittiska Jungfruöarna. Vi var bland de avstigande. Ankomsthallen var ganska öde och det var slut på inreseformulär att fylla i. Vi hoppade in i en taxi och är nu framme vid vårt förbokade boende Culture House i Conaree. Vid grinden mötte vi en dobermann men han vandrade iväg. Vi gick in genom grinden och upp för en trappa på högra sidan av huset. Christer har sökt sig iväg under det att jag vaktar packningen. Nu passerade ännu en hund. Inga människor syns till.

11.25 Det kom till slut folk i en bil och de visade oss fram till mannen jag bokat av, John Francis. Han hälsade oss på svenska. Han visade oss runt och berättade att han bott i Norrtälje. Han har frågat de i personalen om de sett till Micke. Det hade ingen. Vad är det för medarbetare som håller sig undan? Var det han som skulle ha mött oss? Vi har dock träffat dobermannen igen. Han heter Pelle Svanslös. Vi har även mött husets katt, Pippi Långstrump. Rummet är inte riktigt klart än så John har rekommenderat att vi ska lämna packningen här och åka in till huvudstaden Basseterre. Han har lovat att skjutsa oss upp till vägen där minibussarna passerar. Vi åker hellre till staden än till stranden. Det blev nog av sol igår. Just som jag skrev detta har John än en gång frågat om den mystiske Micke. Han är ännu försvunnen.

11.33 Nu har det löst sig. Våra ryggsäckar väntar på oss i rum 5, vi har satt oss i Johns bil och Micke har dykt upp. Han stod i trädgården och mumsade på en mangobuske. Nu rullar vi mot stora vägen. Micke är förresten en get, en inneget. Vi har fått nyckeln till rum 5.

Micke

12.07 Vi hoppade ur Johns bil och rätt snart in i en minibuss. Den tog oss in till centrum och nu sitter vi på en bänk på Independence Square (självständighetstorget). Här spelas det både musik och cricket. En välgörenhetsorganisation lagar och säljer mat och bredvid parken ligger den katolska kyrkan, allt detta i huvudstaden Basseterre.

The Circus, Basseterre.

Fort Street i Basseterre.

12.34 Vi tar en vätskepaus på The Palms Café på Princes Street. Apelsinjuice var vad vi behövde. Basseterre verkar vara en småtrevlig stad. Vi har hunnit med att ta några kort på bland annat en klockstapel vid The Circus.

13.36 Efter att ha köpt vykort har vi nu återvänt till en stenbänk på Independence Square. Det är varmt idag med och det har nog varit så ett tag. Gräset skiftar i brunt.

Ett vackert flamboyant-träd i centrala Basseterre.

Det spelades cricket på det brända gräset vid Independence Square.

13.53 Omgrupperade till en ny bänk. Denna är bättre. Den står i skuggan. Det är inte utan att jag längtar efter en dusch. Vi har börjat kolla upp ställen att äta på. Enligt vår guidebok rekommenderas Bambu’s. Vi drar oss till minnes att vi sett det under vår stadsvandring.

14.57 Det uttänkta stället, Bambu’s finns inte mer. Bara den stora markisen med namnet finns kvar. Innanför var det läderfåtöljer och annat till salu. Nu är vi bänkade igen och väger mellan ett pizzaställe på Fort Street och ett kinesiskt på Cayon Street.

15.12 Pizzastället hade luftkonditionerat, ett brett utbud, bra med sittplatser och ruggigt höga priser. Vi gick till kinarestaurangen och har just beställt. Det heter Kim Xing, stället alltså.

17.20 Det var hyfsad, på sin höjd, mat. Den fyllde dock sin funktion. Efter det handlade vi litervis med dryck. Efter det ställde vi oss vid vägkanten och hoppades få hoppa på en buss. Det var hopplöst. Alla bussar var fullastade och åkte förbi oss. Vi sökte oss till deras ursprungspunkt vid en Adventistkyrka och fick åka med den första. De fyller på så bra det bara går innan de avgår. I rum 5 väntade våra ryggsäckar och vår nya nyckel. Nu är vi inkvarterade i rum 2. Jag undrar om man kan få sig en kaffe nere i baren? Jag undrar också när de öppnar?

Pelle Svanslös, (snäll) vakthund på Culture House.

19.05 Som en lycklig man sitter jag här på vår balkong. John ställde upp för en stackars koffeinist och bistod mig med det jag tarvade. Jag har fått mig kaffe och mår allmänt bra. I baren hänger flera affischer med olika artister. Den gemensamma nämnaren är att spelningarna är i Sverige. John ska visst också syssla med musik. Hans skivbolag heter Dancebeat Records http://www.dancebeat.net/ Hemsidan till Culture House är http://www.stkittsculturehouse.com/ Sidan är värd ett besök, om inte annat för den underbara musiken på den.

20.30 Vi är tillbaka efter att ha gjort ett försök att nå havet och stranden. Mörkret satte krokben för oss. Vi provar det en annan gång. Vi hörde havet tydligt men hittade ingen väg fram till det. Nu tar jag och provar en öl på vår balkong. Man kan och får inte missa en balkongöl.

22.37 Jag var just ute på balkongen. Jag hörde vågornas brus och syrsornas sång. Jag skådade blinkande stjärnor och insöp den karibiska nattens dofter. Det är små stunder som dessa som stannar i minnet, hoppas jag i alla fall.

Culture House

Lördag 7 juli

07.58 Med öppet fönster och ostängd balkongdörr får man en enkel men ack så effektiv luftkonditionering. Vi har sovit gott här. I samma stund som jag duschade passade naturen på att göra det också. Regn verkar verkligen behövas här. Härnäst på programmet står, så snart Christer har duschat, frukost. Vi har just konstaterat att vi sovit oss förbi 070707 07.07 (alltså kl. 07.07 7 juli 2007). Vi får ta nya tag 08.08 8 augusti 2008. Ungefär då börjar också OS i Peking. Man undrar var vi är då?

10.40 Till frukost bjöds; juice, kaffe, bröd, omelett, korv, äpple, banan, apelsin och potatis. Det blev ingen dålig start på dagen eller hur? Efter det gjorde vi oss skuldfria och fick information av John. Det var även John som ensam lagade ihop denna frukost. Han är den enda i personalen och vi är de enda gästerna. Det är lågsäsong här. Vi har läst lite i gästboken och även konstaterat att det i baren finns Blossa glögg. Nu laddar vi för att göra en utflykt till först och främst Brimstone Hill, fortet som finns med på UNESCO:s världsarvslista.

11.25 Under det att vi väntade på bussen har jag samtalat med en äldre lokal förmåga. Han undrade var jag var ifrån och vad jag jobbade med. Jaha sa han du är lärare, lär mig något! Jag upplyste honom om att han just lärt sig vem jag var. Mannen avlägsnade sig och fram steg en annan herre och sa; Jaså du har pratat med Blixt Gordon du? Det var tydligen vad mannen var känd som. Nu kommer vår (mini)buss.

11.38 Ett bussbyte har gjorts i Basseterre och snart rullar vi längs västkusten mot dagens utflyktsmål. Det har fallit lite regn och är fuktigt i luften och på marken. Reggae dunkar i bussens högtalare och bussen tutar. Nu rullar vi. Nej, vänta vi körde bara fram en bit.

På väg mot fortet Brimstone Hill.

Christer under ännu ett praktfullt flamboyant-träd.

Peter antecknar i dagboken längs vägen upp till Brimstone Hill.

12.04 Vi har hoppat av bussen börjat vår 800 meter långa vandring upp mot fortet. http://www.brimstonehillfortress.org/

12.29 Med svettiga pannor och törstiga strupar vandrar vi den långa vägen upp mot fortet. Nu blir det lite vätska innan jag fortsätter.

12.41 Vi har efter att ha betalat in oss gjort ett kort stopp och tittat på utsikten. Den är verkligen bedårande. Vi tittar ut över västkusten, havet och i fjärran den dimhöljda ön Saint Eustatius. Ön i fråga är faktiskt holländsk mark och kallas i folkmun för "Statia".

Vy mot staden Sandy Point och den holländska ön Saint Eustatius.

Härlig utsikt från Fort George på Brimstone Hill.

Peter vid det minst sagt hållbara förrådet vid Orillon-bastionen.

12.49 Nu har vi fortsatt uppåt och vilar nära en kanon vid Orillon bastionen. Snart görs en ny attack.

13.17 Vi har fortsatt uppåt mot toppen och är nu vid den del av området som var vigt till officerarna. Här har vi funnit oss till rätta på en bänk. Det är riktigt vackert här, vilken underbar utflykt.

13.42 Vi vilade ordentligt innan vi tog oss den sista biten högst upp. Vill vi komma mycket högre får vi klättra upp i den flaggstång där Saint Kitts och Nevis flagga vajar. Vi har tagit oss till citadellet på Fort George.

14.31 Vi har vandrat omkring i området nedanför fortet och tagit några kort. Nu har vi bestämt oss för att det har blivit dags att söka oss nerför och hemöver.

Nationens flagga vajar på citadellet Fort George.

På vandring neråt.

15.57 Vi gick nerför kullen, över en överväxt järnväg och ut till vägen. Där åkte en brun minibuss förbi och vi tog sikte på en annan minibuss som stod och tankade på en Shellmack. Med den åkte vi fort eller flög lågt mot Basseterre. Den färdades i en rätt så hög hastighet och passerade med lätthet den bruna minibussen som vi sett tidigare. Inne i staden köpte vi på oss dryck, fyra liter vardera. Efter det blev det ett nytt besök på ett internetcafé. Inte heller denna gång gick det något bra att boka färjebiljetten till Tobago. Det måste vara nåt fel på sidan. Nu är det middagsdags på Kim Sha. Ja just det, det blir kinamat igen.

17.21 Det blev mycket, mustigt och mumsigt med mat. Efter det klev vi på bussen vid Adventistkyrkan och åkte hem till Conaree. Vid Culture House välkomnades vi av en tik och hennes två valpar. De ”flyttade” in här för ett tag sedan har John berättat. Just nu sitter jag på balkongen och till höger om mig stiger ett plan från LIAT mot skyn.

Glada hundar välkomnade oss när vi kom hem.

19.53 Timmen är slagen för att ta en liten vandring i närområdet. Man ska ju inte sitta och slöa till, eller?

21.10 Vi tog en promenad under en stjärnbeströdd himmel. Väl hemma sa vi god natt till John och vakthunden Pelle. Nu zappar vi mellan kanalerna på vår TV.

22.49 Vi har öppnat både balkong- och rumsdörren. Nu börjar vi varva ner. Går det att göra mycket mer av det utan att somna?

Söndag 8 juli

07.36 Vi är nyvakna. Sömnen har varit god och utanför dörren väntar en ny dag. En dag då vi planerar att ta oss ett bad. Det är trots allt söndag och det mesta är stängt inne i huvudstaden.

10.19 Vi är tillbaka efter en ny frukost med nya frukter, stjärnfrukt och mango. Vi är tillbaka efter att ha träffat innegeten Micke i baren och en kelsjuk katt på frukostbalkongen. Nu närmast följer planering av dagen.

12.09 Efter att vi sett andra och tredje set i Wimbledonfinalen har vi nu sökt oss ner till stranden. Stora vågor rullar in och vi smörjer våra skinn.

Det blev en skräpig strand idag.

Christer funderar på varför han står i havet.

14.14 Det var skönt i vattnet men för att undvika att bli allt för rödhudade avbröt vi solandet och gick hem. Här har vi fått veta att Roger Federer vunnit sin femte raka Wimbledontitel.

16.40 Det har blivit dags att söka sig ut för att längs stranden vandra mot någonstans att äta. Efter en noga studie av ökartan verkar det vara klart kortaste vägen att lufsa längs stranden istället för att gå längs diverse krokiga backiga vägar.

17.20 Efter att under ett bra tag vandrat barfota längs stranden, ibland med skvättande vågor, har det nu tagit stopp. Stora stenar, någon sorts skyddsvall, blockerar vår väg. Om vi går upp från stranden hamnar vi på en golfbana som tillhör hotellkomplexet Marriott. Går vi på den blir nog golfspelarna putt. Det blir till att vandra samma väg tillbaka. Det är i alla fall bra träning att gå några kilometer barfota i blöt sand.

18.10 Vi är hemma igen. Nu spolar vi av fötterna och tar nya tag.

19.01 Vi har vandrat, gått och travat men än är vi inte framme vid vårt mål. Jag hoppas verkligen att vi är på rätt väg. På vår vänstra sida ser vi det enorma området kring Marriott. Det har blivit mörkt dessutom.

19.30 Efter många om och men och en lång vandring genom ett backigt område med många nybyggda dyra hus har vi nått kvällens mål för kvällens mål, PJ:s bar and restaurant i Frigate Bay. Det har beställts pizza och spaghetti med köttbullar. Det kände på att gå hit och lika långt är det hem. Vi har artigt hälsats välkomna och frågats ut av servitrisen om vår vistelse här på Saint Kitts. Vi har också iakttagit den högteknologiska anläggning som sprayar restaurangens utsida med nåt miljövänligt insektsmedel med jämna mellanrum.

20.55 För att korta ner den långa vägen hem tog vi en runda på golfbanan. Vi genade över bunkrar, fairways och längs en asfalterad stig. Alldeles nyss ringde min mobil. Det var min pappa som ringde. Min mobil hade på eget bevåg lite tidigare ringt upp mina föräldrar som låg och sov i godan ro hemma i Sverige. Det måste finnas någon kortfunktion på mobilen som ringer upp senast ringda nummer. Ett annat alternativ är att mobilen själv i panik ringde för att få någon att sätta stopp för denna galna golfbanevandring i mörkret.

22.00 Vi fortsatte vår vandring över golfbanan med verkligen grönt och frodigt gräs. När banan tog slut så var det stopp. Den var inhägnad med bl.a. taggtråd. Vi tvingades snedda genom ris och snår, taggbuskar med taggar på 5cm och högt gräs. Slutligen kröp vi under taggtråd. Väl hemma fick vi hjälpa John med vän att ställa en stor högtalare på plats. Vännen var verkligen stark. Jag undrar hur mycket dagens äventyr kommer att kännas av imorgon? Det är såna här saker man kommer att skratta åt senare när man är hemma men nu är vi mest bara lättade över att kroppen inte har mer sår och revor än den faktiskt har.

Måndag 9 juli

06.45 Jag har precis kommit ut ur duschen. Vad gäller sviterna från gårdagen märks endast rött skinn. Jag känner alls ingen stelhet i benen. Nu gäller det att samla kraft för dagens äventyr. Jag har fortfarande vita fläckar på huden. Det ser ut som två fingrar. Vänta kan jag ha torkat av mig solkrämen just där?

08.40 Kraft är samlad för vi har via frukosten fyllt på kalori- och vätskeförrådet. Nu ska vi blaska av ansikten, händer och tänder.

09.25 Vi sitter i skuggan i hamnen i Basseterre. Biljett är köpt och hamnavgift är betald.

09.29 Vi sitter ombord på båten Caribe Breeze. Nu bär det av mot ännu en ö, Nevis. Besöker vi nationen Saint Kitts & Nevis duger det ju inte att bara se Saint Kitts! Nevis som fått sitt namn av det spanska ordet för snö är inte särskilt snörikt men de moln som ofta finns kring toppen på ön gör att öns högsta punkt såg ut att vara täckt av snö när spanjorerna kom seglandes på den gamla goda tiden.

Caribe Breeze som ska ta oss till Nevis.

10.47 Vi ankom till Nevis och huvudorten Charlestown. Nu sitter vi på en härlig bänk i ett litet lusthus med varsin dryck. Just nu studeras kartan. Längre fram längs vägen ska ett boende, Seaspawn, som vi försökte boka ligga. Längre bort finns en strand. Vi har också postat vykort på posten och där sett att ön har egna frimärken.

Välkommen till Nevis!

Charlestown

En svalkande vila i skuggan.

Pastorns parkeringsplats.

12.38 Vi vandrade tillbaka längs strandpromenaden och passerade en minnestavla för de som omkom i Christenakatastrofen 1 augusti 1970. Båten sjönk på väg från Saint Kitts till Nevis. Det fanns en karta över var båten sjönk och man kunde se vilka stränder de överlevande tagit sig till. Efter detta gick vi vidare genom staden/samhället. Vi letade efter några judiska ruiner och senare efter ett ställe att ta en öl. Nu är vi på Café des Arts och tar en liten flaska Carib lager vardera. Stället är ett kombinerat konstgalleri och café.

Peter vid minnesmärket över färjan Christenas förlisning 1970.

Christer på Café des Arts i Charlestown (http://www.artinnevis.com)

13.35 Vi är tillbaka i lusthuset. Nu tar vi det lugnt ett litet tag. Det är varmt idag och skugga och fläktande vind passar perfekt.

14.22 Båten med avgångstid 15.00 som vi tänkt åka med avgår inte. Nästa tur mot Saint Kitts är 16.00. Nu gäller det att få tiden fram till dess att gå. Först behövs nog skugga.

14.35 Vi är omflyttade till en parkbänk framför Sant Kitts Nevis Anguilla National Bank. Till höger om den ligger Tea House Chinese Restaurant. Vi är på West Square Street.

15.37 Fyllda av energi och god kinamat, för min del apelsinkyckling, sitter vi nu i Charlestowns hamn. Vi har det som behövs för att åka hem, vår packning, biljett och hamnavgiftsbekräftelse. Maten intogs ute på en balkong på den nyss nämnda Tea House Chinese Restaurant.

15.58 Så har det blivit dags att stäva tillbaka till Basseterre. Där blir det några ärenden innan vi åker tillbaka till Culture House.

Vi säger adjö till Nevis.

17.08 Vi är iland och ingångna på samma internetcafé som häromdagen. Vi ska kolla om kommande boende på Saint Vincent har hört av sig. Det har det, vi är så välkomna.

18.48 Vi har börjat använda tvättmedlet Pride som vi köpte i Tagbilaran på Filippinerna den 1 augusti 2006. Vänta den 1 augusti det är ju samma datum som Christenakatastrofen. Är detta en slump eller bara kusligt?

22.04 Efter att ha slötittat på TV kopplar vi av på balkongen. Närmast gör vi en ekonomisk kalkyl. Hur länge räcker pengarna vi har? Här liksom på Dominica och Antigua använder vi EC-dollar, alltså östkaribiska dollar. Dessa kommer även att bli användbara på Saint Vincent, Grenada och Saint Lucia.