07.45 Vilken tur att det är morgon igen, Hade det varit kväll så hade vi sovit bort hela dagen. Dessutom hade vi missat dagens transport och händelser. Vi är kvar på Kertanegara Premium Guest House i Malang, Java.

09.18 Under frukosten hade vi olika saker omkring oss. Vid bordet bredvid satt två holländskor och spelade Yatzy. Från högtalarna strömmade pianomusik. En av de låtar som spelades var ”Green green grass of home”. Nu ska vi packa ihop och åka vidare. I vårt/rummets kylskåp står en perforerad plastburk med Gajah Kulkas, kylskåpsdeodorant.

09.35 Ännu en gång har en rumstelefon ringt. Det var receptionen som lät meddela att vår bokade transport är här. Vi hade väntat oss att den skulle vara här vid 10.00. Ett avtal är ett avtal, de får vänta. "Pacta sunt servanda", avtal skall hållas.

09.59 Patricia och jag klev in i hissen för att åka ner först. Christer skulle ta nästa hiss. Dörrarna gled igen och efter ett tag gled de upp igen. Där stod fortfarande Christer. Vi hade glömt att trycka på knappen för våningen vi ville till. Nu är vi alla tre på plats i bilen och redo att resa norrut mot nästa ort.

10.12 Patricia har klivit ur bilen. Hon ska in på butiken Alfamart och proviantera. I sportdelen till tidningen som låg i vårt fordon har vi läst, så gott det nu går på indonesiska, om att Zlatan Ibrahimovic är på väg från Paris Saint Germain. Det har också tittats om sommarens senaste dopingavslöjanden, löparna Tyson Gay och Asafa Powell.

Det är dags att lämna Malang och vårt utmärkta rum.

Vi är på väg igen. Bilden är från Malangs norra utkanter.

11.20 Vi har stannat till vid en Pertamina-mack. Det ska faktiskt inte tankas. Vi ges en möjlighet att sträcka lite på benen.

11.44 Christer läser i sin medhavda bok, den svenska deckaren "Vredens tid" av Stefan Tegenfalk. Som så ofta förr beskrivs vårt yrke, lärare, väldigt nedlåtande i boken. Det handlar om slappa trötta inkompetenta lärare som inte bryr sig eller inte har koll på vad de håller på med. Det är värt att fundera på vad syftet är att skolan hela tiden beskrivs så här, både i fiktion och i verkligheten. Vem tjänar på det?

12.10 Åter till vår indonesiska verklighet. Trafiken tätnar allt mer. Den mötande filen avskiljs från vår av en till synes oändlig rad av betongsuggor. Ett höghus kan siktas längre fram. Resan går mot sitt slut.

12.41 Vi har påbörjat resan in i Indonesiens näst största stad, Surabaya. Chauffören har kommit till den stadsel där vårt hotell ska ligga. Han har nu frågat tre på varandra följande människor om vägen till hotellet. Nu verkar han ha de kunskaper han behöver. Enligt Patricia var det svårt att förstå som sades. Här talas javanesiska. På västra Java talas sundanesiska.

12.45 Vi har tillfälligt förlorat vår förare. Han har klivit ur bilen för att antingen fly från allt eller skaffa sig mer kunskaper om vart vi ska. Christer har meddelat oss i bilen att vi just svängt av från rätt gata, i alla fall enligt skyltningen.

13.11 Efter ytterligare snurrande hittades hotellet. Nu bor Christer och jag i rum 517 på Hotel 88 Embong Kenongo (http://www.hotel88.co.id) i Surabaya. Surabaya är en storstad med ungefär 3 miljoner invånare. Nu ska vi fräscha upp oss innan vi går ut och ser mer av den. Namnet på vårt hotell låter på något vis afrikanskt, det känns som om det skulle vara namnet på en afrikansk statschef. Embong Kenongo är faktiskt namnet på gatan vi bor vid.

Utsikt över Surabaya.

Peter slår på trumman för att fira vår ankomst till Hotel 88.

14.16 Vi hann vila lite, duscha och fräscha upp oss och kom på plats i vårt nya fönsterlösa rum. Vi tänkte ta en lunch på vår hemgata men insåg snabbt att den saknade öppna restauranger. Istället vandrade vi vidare till en närbelägen shoppinggalleria.

14.33 Surabaya Plaza heter gallerian. Vi tog oss hit via en gångbro över den intensiva trafiken på Jalan Pemuda. Puri iwaké heter restaurangen vi valt och bordsnumret är 13.

15.22 Nu är vi mätta och belåtna. Vi testade en del lokala specialiteter här. Vid ett bord längre bort satt några kvinnor och fällde elaka kommentarer om Patricia. De tyckte att hon gjorde sig märvärdig som var ute och lunchade med två utländska män. Det var inte meningen att det skulle höras men hon hörde allt de sa.

15.38 Under jakten efter en bankomat här i gallerian ropade en man i en butik till Christer och mig. Jag stannade till och han pekade på några unga kvinnor/kollegor till honom. Han log och sa att jag kunde välja vem av dom jag ville. Han ville nog bara ha uppmärksamhet, se hur jag reagerade, eventuellt jävlas lite med damerna.

15.50 Lunchen ska nu avrundas med en kaffe på fiket Excelso. De beskriver sitt kaffe i värsta Bengt Frithiofsson stil. De olika sorternas kaffe har elegant syrlighet, fruktig sötma, intensiv blomarom, superlativ smak samt lite kryddighet för att nämna några. Vi får se hur det smakar.

Jalan Pemuda lider inte av bilbrist.

Christer på gångbron utanför Surabaya Plaza.

Christers spännande lunch.

Patricia och Christer ska fika på Excelso.

17.06 Det var riktigt gott kaffe. Innan vi lämnade shoppinggallerian passade vi på att göra oss av med inre vätska. Detta vätsketappande kostade 1000 rupiah per person. Mannen som fick pengarna gav oss varsin lapp som kvitto, biljett. Efter det vandrade vi vidare och klev in på stadens turistinformation i ett vackert hus, Pemuda House. Christer köpte några vykort och vi pratade lite med personalen. En gästbok fylldes också i.

17.23 Nu senast har vi sett slutdelen av en ceremoni gällande flagghalning vid Gedung Grahadi, den byggnad där guvernören för östra Java huserar. Där fanns bland annat en mässingsorkester och damer i dräkter i olika blåtoner. Efter ceremonin vinkades det glatt mot oss. Mörkret börjar nu komma allt närmare. Det är inte mycket dagsljus kvar och vi återvänder nog till hotellet en stund nu.

17.51 Vi är tillbaka i vårt hotellrum på Hotel 88. Alldeles nyss ringde rumstelefonen. Det var ett samtal från rum 510. Vi fick information från Patricia om att det finns ett Starbucks i gallerian där vi tänkt oss att äta middag. Det känns lovande. Nu laddar vi inför det.

Turistinformationen i Surabaya.

Ceremoni vid Gedung Grahadi.

19.25 Efter lite lattid på hotellet är det nu åter dags att gå ut i mörkret och den tropiska kvällsvärmen.

19.49 Vi har lyckats ta oss över den vältrafikerade gatan Jenderal Sudirman och vandrade sedan mot det gigantiska shoppingkomplexet Tunjungan Plaza som består av flera olika gallerior som är förbundna med varandra.

20.06 Vi hittade en ingång och gick in där. Allt vi fann var en livsmedelsbutik och en "food court" på väg att stänga. Det här var nog inte rätt ingång. Bra att det fanns en bra livsmedelsbutik i alla fall. Här kan vi göra inköp senare. Tunjungan Plaza har 20 miljoner besökare varje år och har över 500 butiker/restauranger.

20.19 Pandan Village i gallerian Tunjungan Plaza IV heter kvällens middagsplats. Vi har hittat hit efter att ha strosat runt litye i denna enorma shoppingvärld.

21.21 Det var en god middag i en lugn skön miljö. Nu har vi för fjärde gången i sommar satt oss för att dricka kaffe på Starbucks.

21.53 Strax innan gallerian stängde slank vi ut.

22.56 Besöket på Tunjungan Plaza avslutades på den butik vi såg förut, "Ranch Market, it's a balanced life". Där inköptes dryck för i afton och färdkost för morgondagens långa resa. På vägen tillbaka till hotellet stannade vi vid en fantastisk fontän som blinkade i olika färger. Patricias behandling och medikament har gjort underverk med Christers hälsa. Han mår bara bra nu.

Tunjungan Plaza, Surabaya.

Christer äter delikat middag på Pandan Village.

Christer får nya namn vid varje Starbucks-besök. Ikväll står det Cryst på muggen.

Onsdag 17 juli

06.35 Det är lite svalt i rummet och jag skulle inte tacka nej till mer sömn. Nu går det ju att ändra luftkonditioneringen och få det lite varmare. Det går dock åt skogen med resandet om jag somnar om nu.

07.45 Idag erbjöds precis den sortens frukost som jag hade hoppats på. Den var varierad och mättande. I frukostmatsalen pratade en kines ordentligt högt. Kan det så vara att han ville bli talman eller hade han bara dålig hörsel? Nu ska det snart resas vidare. Surabaya är en stor stad och värd ett längre besök men på denna resa blir den bara en övernattningsplats inför kommande äventyr.

08.38 Smidigt åkte vi blå taxi till Surabaya Gubeng, järnvägsstationen Gubeng här i Surabaya. Här sitter vi nu inne i Executive Lounge och inväntar vårt tåg. Ja, det kommer inte hit in utan till perrongen där ute. Vi får sitta här eftersom de biljetter som Patricia har löst tidigare i år helt enkelt ger oss tillträde till detta utrymme. Alla de turister som sitter på bänkar ute i värmen vet nog inte om detta faktum. Vi tänker inte berätta det heller. Anledningen till denna turistansamling är att turisterna passerar här på väg från Jakarta till Bali.

09.11 En sådär tio minuter sent har vårt tåg kommit in och sedan lämnat stationen här i Surabaya. Nu startar en färd som efter tre transportmedelbyten tar slut i en ny stad, på en ny ö och i en annan tidszon. Detta blir en riktigt lång resdag men vi är laddade.

Stationen Gubeng, Surabaya.

Entusiastiska passagerare vandrar mot perrongen.

Tåget kommer!

11.51 Det är gröna slänter på båda sidorna av tåget. I mittgången vandrar det med oregelbundna mellanrum personer som erbjuder mat och dryck. Vi har snart varit på väg i tre timmar. Än är det långt kvar innan vi får brottas med kuddarna. Nu stannade vi helt plötsligt. Jag ser ingen station, däremot en kvinna med en sjal på huvudet. Hon sitter på några rälsbitar.

12.08 Det var ett mötande tåg som var orsaken till stoppet. Ett stopp som gjordes vid stationen i Randuagung.

12.28 Tanggul heter den station vi precis lämnat bakom oss. Genom mittgången kom nu två leende killar. En av dem bar på en svart plastsäck. De samlade in skräp och sopor.

14.29 Till vänster om mig och tåget syns ett berg med sluttande sidor och en tillplattad topp. Det är sinnebilden av en vulkan men jag tror inte det är en.

15.40 Tåget har stannat på slutstationen Banyuwangi Baru. Här har vi klivit av och det har blivit dags för det första fordonsbytet. Lite kuriosa, detta är Asiens sydöstligaste järnvägsstation och så långt österut du kan komma på ön Java.

15.44 Bytet är gjort. Efter ett kort toalettbesök på järnvägsstationen så är vi ombord på en buss med dåligt benutrymme. Jag och min ryggsäck tar upp ett säte var. Nu väntar vi på att den ska ta oss vidare på denna dags långa färd österut.

Efter nästan sju timmars tågresa har vi nått fram till Banyuwangi.

Några holländare och australiensare har problem. Patricia agerar tolk.

16.02 Bussen har gjort en kort tur till ett hamnområde. Härifrån går färjorna från Java till Bali. Tre unga vita män, två holländare och en australiensare har diskuterat och gestikulerat med några indonesiska uniformerade herrar. Turisterna vill nog åka med vår buss och senare färjan. Bussen är dock en del av resan för de som löst biljett från Surabaya hela vägen till Denpasar på Bali. Det är tveksamt om herrarna där ute betalat för det. Patricia har gått ut för att hjälpa till med problemet och agerar just nu tolk utanför bussfönstret.

16.24 Några av killarna ville till en annan ort än vad vi vill åka till. De hade tänkt sig åka till någon liten ort på västra Bali och fick komma ombord på bussen till slut. Australiensaren var upprörd på den dåliga servicen och hur de blivit behandlade. Han yttrade nåt korkat och rasistiskt i stil med "de förväntar sig att vi ska behandla dem som lika mycket värda men de svarar med att behandla oss som skit". Patricia som frivilligt valt att hjälpa till fick inte mycket tack tillbaka heller. Vissa människor förtjänar inte hjälp.

16.29 Även vår buss har kommit ombord, ombord på en liten fordonsfärja som ska ta oss till en ny ö.

16.52 Jag har varit uppe på däck för att hämta luft och för att ta ett kort på den vackra solnedgången.

17.00 Nu har även Christer gjort ett försök att fånga solnedgången. Vår färd framåt har avstannat. Vi står och guppar på vågorna, eventuellt stannar färjan till när vågorna är för kraftiga.

17.22 Vi började åter röra på oss. Nu har en hamn dykt upp på styrbords sida.

BYTE AV TIDSZON

18.34 Bussen med oss ombord har rullat iland på ön Bali, staden Gilimanuk och in i en annan tidszon. Här har Patricia och de andra indoneserna just klivit ut för att visa sina ID-handlingar. Vi utlänningar får lugnt sitta kvar. Vänta, nu kör bussen. Får indoneserna inte åka vidare?

18.46 Jodå, nu är de tillbaka i bussen och vi är på väg igen. Det skymmer där ute.

En vacker solnedgång avnjöts under färjeresan från Banyuwangi till Gilimanuk.

Vulkanen Gunung Merapi (2800 möh) syns i bakgrunden.

20.40 Bussen har stannat till. Chauffören hävdar att några ska kliva av men de har ändrat sig. Det är för övrigt de två holländarna som nu tydligen ångrat sig. Patricia hade hjälpt till och tydligt förklarat för busschauffören var killarna ville kliva av. Nu när vi nått fram dit är holländarnas nyfunna australiensiska vänner mycket upprörda över att "de tänkte släppa av er här mitt ute i ingenting". De har under större delen av resan dessutom mest klagat över hur illa behandlade de blivit och en världsvan australiensare har konstant hållit låda och skrutit om alla sina resor och om allt han vet om Bali. Hans tyska flickvän gnäller som ett spädbarn om hur hungrig hon är. Det ska bli skönt att få kliva ur den här bussen så småningom.

21.00 Christer har upptäckt ett det är nio kilometer till något, allt enligt en skylt på en vägstolpe. Frågan är vad avståndet syftade på. Trafiken i vår åkriktning står just nu helt stilla. Något verkar ha hänt.

21.10 Stoppet beror på en trafikolycka lite längre fram. Vi hoppas att ingen är allvarligt skadad.

21.24 Hurra, vi rullar igen. Jag vill komma fram. Det klagande gänget har högljutt framfört sina gnällvisor. De pratar illa om allt indonesiskt och förstår inte hur bussen kunde stå stilla så länge. Hmm, det finns nog en del indoneser ombord som kan engelska. Vi beundrar deras lugn.

22.11 Det är Sumatra-touch på trafiken och restempot här på Bali. Det kompakta mörkret och gnället bakom oss gör resan riktigt seg. Som jag fattade det från en som pratat med chauffören så återstår det fortfarande en timme av färden.

22.45 Det har gjorts ett stopp vid en Pertamina-mack. Här ska det nog fyllas på med vad som behövs. Några har dock gått för att tömma ut. Den hungriga tyskan är ute ur bussen för att köpa något ätbart.

22.52 Patricia har kommit med glädjande besked. Det återstår bara tio minuter, tio minuter så snart vi kommit igång igen.

23.09 Det kördes bara en kort bit till. Vi lämnade bussen på den nya bussterminalen i Mengwi (i Denpasars utkanter) och Patricia förhandlar nu med en taxichaufför om priset för en transport dit vi ska. Chauffören kräver ett betydligt högre pris än vi förväntat oss men vi är långt från centrum och timmen är sen. Vi får acceptera taxan från taxin.

23.55 Det gjordes först ett stopp vid KFC och vi ordnade med take-away-mat. Därefter kördes vi till vårt kommande hem. Vi är i Denpasar, huvudort på Bali, och i en villa som tillhör Patricias moster Lilian. Den passar oss alldeles utmärkt, ett helt fantastiskt hus. Nu blir det middag, en mycket sen middag. En mycket lång resdag är snart över.

Här ska vi sova tre nätter.

Torsdag 18 juli

00.55 Det är till slut dags att sova. Vi får låna ett flickrum som står oanvänt. Här finns en större säng samt en mindre säng på golvet. Bäst av allt är att vi har tillgång till ett eget fräscht badrum. Vårt rum är på våning 2 i detta stora hus.

07.52 Det är morgon igen efter en god natts sömn. Innan vi somnade för natten igår hann vi med att konstatera att det lyste stjärnor i taket. Det var inga hjärnhaverier, det är stjärnor där av något självlysande, fluorescerande material. Idag ska vi lära känna Denpasar och Bali lite bättre.

08.36 Christer och jag har fått viss ordning på oss själva. Vi sitter i en beige soffa i den stora villan. Vår husesyn har precis avslutats. Här finns stora ljusa rum och en pool utanför. Här ska vi trivas, må bra och ladda om. Tänk, här i denna lyx bor vi alldeles gratis, tack Patricia, tack moster Lilian!

08.48 Patricia har till sist tassat ner till oss. Hon hade knackat på och väntat utanför vår rumsdörr utan att höra några livstecken. Nu ska vi snart gå ut för att få frukost. Vi hör tuppar gala.

09.36 Vi gick ut och satte oss vid poolen utanför huset. Här har vi ätit vår frukost. Det blev kaffe, banansnacks som fanns här sedan tidigare, Christers sista brödskivor från igår och tre mintkarameller som jag bjöd på. Tupparna de gal vidare. Ny tystnade en, fick den en tupp i halsen?

Detta vackra hus blir vårt hem i några dagar.

Snart dags för frukost vid poolen.

Peter planerar dagens innehåll.

10.06 Moster Lilian har hälsat på oss och erbjudit oss en balinesisk frukost idag och en privatchaufför till utflykten imorgon. Idag kan han tyvärr inte ställa upp. Han har ett uppdrag att skjutsa runt en australiensisk präst. Idag blir det bara en kort skjuts till en shoppinggalleria och sedan kan vi vandra fritt här i staden.

10.34 En frukost utan ris är ingen riktig frukost har vi fått veta av moster Lilian. Nu håller hon på att förbereda nästa måltid, den riktiga frukosten i balinesisk stil.

11.07 Frukost II, eller om vi kallar den brunchen var riktigt god. Filmfunktionen på Christers mobiltelefon krånglar tyvärr så det blev inget förevigande av denna högtidsstund.

11.34 Så var det dags att göra oss redo att köras med privatchaufför ut i Denpasars livliga trafik. Vår chaufför heter Nile. Lilian och hennes familj har ett företag i textilbranschen. De har anställda som sköter om huset och även tillgång till chaufförer som nu finns tillgängliga för oss.

Vi handlade souvenirer i komplexet Erlangga 2.

Baithani-kyrkan, Denpasar.

Promenad genom Denpasar.

Vodkaflaskor fyller en ny funktion i Denpasar.

Titta var du sätter dina fötter. På trottoaren kan det ligga såna här offergåvor.

Offergåvor på ett altare, en vanlig syn på hinduiska Bali.

11.46 Vår chaufför släppte av oss vid en stor souvenirbutik, Erlangga 2. Här finns allt du kan tänka dig och lite till när det gäller souvenirer från Bali. Något borde även vi kunna hitta här.

12.17 Efter att ha handlat några t-shirts är vi nu redo för att se mer av staden. Vi hittade T-shirts med Strarbucks-emblem på och Christer köpte även en present till sin systerson Fabian, en t-shirt med en bild på en krokodil som bitit av sin egen svans. Priserna är bra här och det finns massor att titta på.

12.25 Patricia har frågat om vägen några gånger och fått höra att vi är på väg i rätt riktning men det är långt kvar till den shoppinggalleria vi tänkt äta lunch i och leta vykort i.

12.37 Större delen av övriga Indonesien är muslimskt men Bali har en egen version av hinduism. Tron på andar lever kvar med dyrkan av naturen, stenar, floder och träd. Hinduiska idéer har blandat sig med den traditionella religionen till en egen balinesisk variant. Religionen och kulturen syns överallt genom mängder av tempel, altare och gudabilder. På trottoaren och inne på arbetsplatser finns små offergåvor utlagda för att hålla andevärlden på gott humör. Det gäller att inte kliva på dessa när man är ute och går.

12.56 Vi har navigerat oss till Ramayana Bali Mall eller Mal Bali. På vägen passerade vi några som satt och handvävde små skålar av bananbladsrevor. Annat vi såg var sådana skålar fyllda med mat, offergåvor. Vi såg de både på trottoaren och även på små altare. På några hyllor vid en trottoar stod flera Absolut Vodka-flaskor. Det enda eldvatten som fanns i dem var bensin. Det sista som fick mig att höja på ögonen var när vi passerade Hotel Viking.

Ramayana Bali Mall.

Ännu en av många indonesiska gallerior vi besökt.

13.38 Efter att ha vandrat runt i gallerian utan att hitta nåt särskilt intressant har vi gått till juicebaren MM Juice på ingångsplanet. Nu har vi beställt ett glas juice vardera. Vi ska testa stjärnfruktsjuice denna gång. Andra goda nyheter är det faktum att det går att filma med Christers mobiltelefon igen.

15.07 Det hanns med ett besök på Robinson Supermarket för nödvändiga inköp och fika till eftermiddagens slappande vid poolen. Sedanb tog vi en taxi hem. Här hemma i lyxvillan har vi doppat fötterna i poolen. Då vi klev upp igen halkade jag på stengolvet. Resultatet av det blev en sakta nedglidning och ett landande på rumpan.

15.56 Ja, här händer det saker. Jag har tagit mig ett dopp i poolen. Nu ligger Christer och Patricia i blöt i densamma. På himlen syns ett antal stora drakar mot den blå himlen och även månen visar sig. Dessutom har dörren till vårt rums badrum mystiskt gått i baklås. Där inne har vi diverse klädplagg hängandes. Vi måste avvakta till ikväll innan någon med nyckel kan åtgärda det hela.

17.06 Nu är det färdigbadat för oss alla. I alla för idag, åtminstone för nu. Det är härligt med tillgång till en pool, speciellt när den är så stor att man kan ta en del simtag också.

Patricia och Christer återvänder efter dagens rundtur genom Denpasar.

Christer njuter i poolen.

18.57 Våra storstilade planer att laga vår egen middag ikväll har kommit på skam. Här i huset saknas salt, peppar och andra kryddor. Dessutom finns inga kastruller eller stekpannor såvitt vi kan se. Maten tillreds av husets anställda, personal. Vi kommer inte åt det delen av huset.

21.02 Jag var ute och cyklade vid den senaste anteckningen. Det finns visst kastruller och stekpannor! Vi har nu varit ute på en kvällsvandring, avfärdat de närbelägna smårestaurangerna och istället köpt pasta, olika sorters köttbullar och korv i en lokal livsmedelsbutik. Även frukost har inhandlats. Detta ska bli gott. Mina vänner jobbar i köket under det att jag sitter här och skriver.

21.55 Pastan och köttbullarna står och ångar på matbordet. En riktigt sen middag väntar. Den ska toppas med intagandet av en malariatablett. Malariarisken på Bali är minimal, obefintlig, men vi preparerar oss för kommande öar.

23.50 Maten var god och mättande. Nu sitter vi på Christers säng och tittar på klipp från den helt underbara Fawlty Towers. Dessutom har en i personalen låst upp vår badrumsdörr. Uppkopplingen är tyvärr lite klen till Patricias surfplatta och dessutom har BBC sett till att hela avsnitt av serien inte längre får ligga på Youtube. Vi får söka vidare senare under resan.

Frukten salak kallas på engelska även för "snakefruit" på grund av det ormliknande skalet.

En oväntad gäst dök upp under middagen.

Fredag 19 juli

07.22 Nattens stora nyhet fanns att konstatera vid halvtvåtiden. Badrumsdörren är åter låst. Det blev till att uppsöka faciliteten på nedervåningen för behovsuträttande. Morgonens dusch har precis avklarats borta vid poolen. Inatt drömde jag att vi satte oss på en restaurang. Christer och jag beställde ställets specialitet. Vi fick blandat kött med insekter, bland annat en trettio centimeter lång grön tusenfoting. Nu återvänder vi till det som händer på riktigt.

08.07 Vattenytan i poolen ligger alldeles stilla och blank. Solen försöker spegla sig i den blanka ytan. Ytan i frukostdrycken är blank den med. Den ytan och blankheten kommer snart att brytas.

09.32 Patricia har tillagat en delikat frukost åt oss och sig själv. Nu är magarna fulla och sinnena öppna. Det ska göras en utflykt med förbeställd förare, Sikun, han som skjutsade en präst från Australien igår. Badrumsdörren är åter öppnad. Nu har vi fått en egen nyckel utifall att dörren skulle gå i lås igen. Bra!

10.15 Chauffören har klivit ut för att låsa gallergrinden. Vår utflykt till Ubud ska till att börja. Ubud är en populär turistort som ligger centralt på Bali, långt från havet och strandliv. De som reser till Ubud får mer genuin kultur, religion, tempel och naturupplevelser än bad och party.

Detta glada gäng är på väg till havet för en religiös ceremoni.

Peter noterar att han kommit fram till Ubud.

10.32 Vi passerade just ett hus med pyntad framsida och några vitklädda människor. Det pågick ett bröllop där. Vi är fortfarande kvar i storstadsområdet Denpasar. Resan fortsätter norrut.

10.44 Nu ser vi fler vitklädda människor. De här står på flaket till en stor lastbil. De är på väg till havet för att lämna offergåvor, allt enligt vår chaufför som berättar detta med Patricia som tolk.

11.15 Vi har kommit fram till Sacred Monkey Forest (http://www.monkeyforestubud.com) i Padangtegal, en by utanför Ubud. Just som jag klev ur bilen så kom en liten apa gåendes. Det är gott om turister här. Aporna är av arten långsvansad makak.

11.22 Vi har löst in oss till apskogen och noga läst varningsskyltarna som varnar att aporna gillar att stjäla glasögon och mat från besökare.

11.35 Nu är vi djupt inne i ”The secret Monkey Forest Sanctuary”. Här är det som namnet antyder, apor. Det är apor i alla möjliga storlekar. Alldeles bredvid mig har jag templen, Pura Dalem Agung Padangtegal.

Här bor de långsvansade makakerna.

Gångväg genom Sacred Monkey Forest Sanctuary.

Christer fotograferar tempel.

Christer omges av balinesiskt hinduiskt kulturarv.

Vandring längs en vacker ravin.

Intressanta frukter, eller är det bär?

En trevlig makak tackade oss för besöket.

12.04 Vi är vid den heliga källans tempel. Det är så lugnt och fridfullt här. Templen, vattnet och träden som omger liksom kramar on alltihop och alla som är här. Apskogen har gott om turister denna dag och diverse språk har hörts, bl.a. danska, holländska, tyska, franska, engelska och faktiskt även svenska.

12.11 Vi har vandrat längs en ravin och följt en liten bäck som rinner bredvid oss. I sluttningarna ovanför oss svingar sig aporna omkring i alla möjliga och omöjliga riktningar. Här nere är det skugga, solens strålar får kämpa för att ta sig hit.

12.17 Det fridfulla stördes av ett tumult hos en koreansk familj. Ett gråtande barn bröt tystnaden och arga vuxna slog med en käpp efter en apa. Hade apan skrämt barnet? Varför fick inte apan vara i fred? De ska ju vara fredade här.

12.30 Tempel- och apområdet är lämnat. Nu har vi gjort andra nödvändiga turistting. Det har tittats efter souvenirer och köpts vykort i några småbutiker strax utanför apskogens entré.

13.03 Vår chaufför körde oss den korta sträckan till centrala Ubud. Staden har allt det en turistort brukar ha, bl.a. souvenirbutiker, resebyråer, restauranger med indisk, italiensk och amerikansk mat. Här i Ubud har vi bl.a. tagit kort av och på hindutemplet Pura Marajan Agung. Hinn du med att läsa allt? Nu är vi inne på det gamla palatsområdet. Den lokala kungafamiljen bor här fortfarande.

Ubud

Här går man in till området med Ubud Palace och Puri Saren Agung.

Spädgrislunch hos Babi Guling Ibu Oka.

Ganesha är populär i Ubud.

14.12 Nu har vi varit ”riktiga” turister. Dollar har växlats och frimärken har köpts. Just nu har vi landat för lunch på Babi Guling Ibu Oka, en berömd restaurang som har en ständig ström av besökande turister och andra matgäster. Christer och jag har beställt ställets specialitet. Vi ska dock inte dricka marquiza (passionsfrukt) till, den juicen var slut. Vänta hur var det nu med drömmen i natt?

14.42 Nu har det ätits ris både med och utan g. Det med g var i olika tillagningsformer och från olika delar av djuret. Något som t.ex. erbjöds var skinnet. Det var friterat och knaprigt. Nu väntar jag på mitt kaffe.

15.20 Lunchen tog slut och vi letade upp vårt fordon. När vi åkte längs huvudgatan berättade Christer för Patricia att ett tyskt par just gick förbi. När hon frågade hur han kunde veta att de var tyskar berättade Christer att det gick att se på benstrukturen. Patricia såg riktigt förvånad ut innan hon insåg att han hade sett dem tidigare idag och hört dem tala tyska.

15.47 Nu rastar vi vid Rice Terrace Café, Här kan vi se ris som odlas i terrasser. Det är fantastiskt att skåda, riktigt vackert och välgjort. Vi är i byn Tegallalang nordost om Ubud. Snart slår vi oss ner vid något av borden här på Rice Terrace Café. Många är dock reserverade. Detta är en sådan dag då man behöver läska sig ofta och unna sig pauser.

16.02 Det var en trevlig fikastund med fantastisk utsikt. Vi studerade också diverse spindlar som spunnit sina nät alldeles bredvid vårt bord.

16.47 Hemfärden har börjat. Nyss sågs en dam som höll högra handen på en grön korg som hon balanserade på huvudet. Den vänstra handen höll i en mobiltelefon. Snacka om att det gamla möter det nya här.

Vi tar en paus vid det populära Rice Terrace Café.

Den magnifika utsikten över risfälten i Tegallalang.

Christer framför en typisk vy från Bali.

17.50 Skymningen faller. Vi har tagit oss från Ubud till kusten och är i närheten av Sanur där vi ska bo senare under resan. Vår chaufför, Sikun, har stannat bilen och den står på tomgång. Han har klivit ur bilen för att gå ut och be i en moské. Det blir en snabbis. Under tiden planerar vi kvällens fortsatta sysslor. Ett stort tack till vår tålmodige duktige chaufför som trots fasta under Ramadan skött sitt uppdrag med glans idag. Vi ska ge honom lite extra pengar sedan.

19.11 Färden har gått vidare till det största turistområdet på Bali, Kuta. Vi klev ur, fick gå genom metalldetektor och är nu inne i gallerian Beachwalk. Här är vi på restaurangen Pepper Lunch. Vi är här för att äta middag.

21.24 Vår middag avnjöts under stor kulinarisk behållning. Maten serveras i fräsande järngrytor. Pepper Lunch är en kedja som startat i Japan och finns nu i hela östra Asien. 21.24 Efter maten gick vi ner till livsmedelsbutiken i källarplanet. All information var på engelska och det var gott om importerade europeiska finprodukter. Klarar sig inte turisterna utan dessa? På tillbakavägen genade vi genom ett parkeringsgarage. Där gick en man och blåste i en visselpipa. Lockade han på fåglar, motoruvar? Väl hemma i villan har vi precis träffat Patricias kusin, Arlini,

22.39 Nu håller vi på att läsa på om den kommande boendeorten Dili och det kommande landet Östtimor. Imorgon blir det en tidig dag. Vi ska ju resa utomlands. Det var ju ett tag sedan.

Middag på Pepper Lunch.