Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt



Onsdag 16 juli

07.44 Så har vi vaknat i ännu ett hotell, Hotel Imperial i ännu en stad, Cap Haïtien och ännu ett land, Haiti. Än återstår många hotell, städer och länder att vakna upp i.

08.24 Vi sitter här och blir lite poetiska. ”Det är en glipa under dörren där myggen kan ta sig in. De kryper in i springan och biter i vårt skinn”. Nog med poesi. Nu är det dags för frukost. Vi får se vad som erbjuds.

08.35 Nu är allt klart för att inta frukosten. Det var dock en liten brist. Det var inte allt som fanns av det som erbjöds i menyn. Vi har varit med om detta förr. Varför ha en fin meny om nu inte allt på den finns? Är det då inte bättre med en enklare men aktuell variant?

10.12 Frukosten var god, det som fanns. Efter frukosten fick vi först en nota på US$4. Jag betalade med US$5-sedeln jag fick igår kväll. Var det så att vi beställt något som inte ingick? Sedeln var snart tillbaka, det skulle inte betalas något alls. Nu funderar vi på vad vi gör härnäst. Poolen här på hotellet ser rasande inbjudande ut.

11.03 Det inbjudande tog överhanden. Vi har gått och satt oss vid poolen. Snart lär en av oss befinna sig i den.

Vi blickar uppskattande mot hotellets pool.

Christer funderar på vad man kan göra under den enda dagen i Haiti.

Hotel Imperial ur ett poolperspektiv.

Peter är djupt inne i litteraturen.

11.57 Vi har båda två testat den sköna poolen och även njutit av den stekande solen. Hotellet vi bor på är i någon form av ombyggnadsprocess och det passerar diverse arbetare/hantverkare hit och dit hela tiden. Hotellet har en kvinnlig chef som intensivt bevakar allt som pågår.

12.43 Det är alltid avkopplande med ett dopp i poolen och att sitta och läsa. Detär då man får en känsla av den slappa semester som många svenskar där hemma ägnar sig åt. Nu är det roliga över. Nu ska det duschas innan dagen fortsätter. Ja, den lär fortsätta oavsett om vi duschar eller vad vi gör.

14.12 Nu har vi lunchat här på hotellet. Vi tog en liten hamburgare var och drack Coca Cola till det. På notan stod det US$13.80 och jag lade US$15. Femdollarsedeln var den som återkom i morse. Rätt snart kom den tillbaka igen. Jag hade missat dryckesnotan. Jag tog fram en US$10-sedel och byte ut en av sedlarna. Tyvärr lyckades jag byta ut den andra tiodollarsedeln men allt löste sig. Mystisk femdollarsedel som återkommer hela tiden! Vi har beslutat att inte spela någon tennis här på området. Vi hade sett fram mot det när vi läste om hotellet och bokade vårt rum. Tennisbanan ser inte ut att, ja vad ska jag säga, vara i bra form. Det är bara med bästa vilja man kan urskilja att det en gång varit en tennisbana.

14.46 Det togs ett djärvt beslut att lämna hotellområdet för lite sightseeing och inköp av dryck. Knappt hade vi kommit ut på gatan så mötte vi en ung man som sa, "Hey, give me one dollar". Vad är det med vissa människor som verkar tro att turister med glädje sprider dollar omkring sig? Vi såg lite av närområdet innan vi beslutade att värmen och den allmänna röran var mer än vi fixade. Det var svårvavigerat med fordon och människor i vägen överallt. Dessutom är vårt närområde i utkanten av staden inte alltför spännande. Några ställen som säljer dryck hittade vi inte heller, bara några lastpallar med drycker som höll på att bäras in i en restaurang. Luftkonditioneringen i rummet som varit tyst och overksam ett tag har fått liv igen. Rummet är tyvärr inte städat.

Världen utanför hotellet.

Christer tar en promenad i Cap Haïtien.

Diverse tveksamma transporter iakttogs.

15.40 Nu sitter vi på uteplatsen med varsin bok och varsin öl, Prestige igen. Det känns bara bra.

16.40 Vi har varit till receptionen och bett om att få rummet städat, "room cleaned". Damen där missförstod oss och började leta efter rumsnyckeln, room key, och hävdade att vi redan hade den vilket stämde. Allt löste sig dock och vi har blivit lovade att få rummet städat så nu läser vi vidare i böckerna. Just nu passerar fyra herrar som bär en tvättmaskin. Det är den andra maskinen vi ser bäras in.

17.19 Jag kollade just min mail. I skräpposten fann jag något med rubriken, ”booking”. I tron att det gällde en kommande bokning på vår resa skickade jag det till inkorgen. Mailet kollades och det visade sig vara från en Debbie som undrade över tillgången på fyra dubbelrum för åtta personer mellan den 15:e och 30:e augusti. Visst kan jag ordna det om hon vill, men är det verkligen mig hon ville fråga?

17.30 Vi återvände till rummet där allt var sig likt. Inget hade städats. Det blev till att gå tillbaka till receptionen och fråga om städning åter igen. Jag fick lämna ifrån mig nyckeln den här gången och nu sitter vi här i stolarna på uteplatsen igen.

17.58 Just som vi satt och funderade över hur de egentligen resonerar och agerar bland personalen så dök en av dem upp. Han beklagade det inträffade och meddelade att vi uppgraderats rumsmässigt. Nu bor vi i rum 15. Det nya rummet har dessutom en uteplats. Vi är tacksamma för den utmärkta servicen men tycker det är konstigt att städpersonalen gått hem utan att ha lyckats städa vårt rum. Har vi nu ställt till det för städpersonalen? Kommer de få skäll imorgon? Kommer de att straffa oss med voodoo?

20.13 Det har blivit dags att lämna rum nummer 15. Nej, vi ska inte byta rum igen. Det är dags för kvällens middag. Jag undrar vad som erbjuds idag.

21.32 Den sista middagen i Haiti är över. Denna kväll åt vi utomhus, mycket trevligare. Nu ska vi mest varva ner så att vi kan varva upp i morgon. Det är i morgon det sker. Det är i morgon det är Christers tur.

Ölpaus i sköna stolar.

Peter intar kvällens middag.


Torsdag 17 juli

07.11 Vi är vakna efter en god natts sömn i vårt uppgraderade rum med stora sköna sängar. Ute börjar en ny dags ljud höras.

08.05 En säkerhetsman med ett litet gevär patrullerar hotellområdet. Vi själva sitter ner och väntar på den beställa frukosten. Utanför murarna passerar bilar och människor. Det är lätt att glömma världen utanför när man större delen av tiden vistas inom ett lugnt skönt hotellrevir.

08.35 På väggen utanför vårt rum sitter en liten ödla. Den ser ut att trivas med tillvaron. Nu ska vi packa innan vi checkar ut härifrån.

08.54 Så var vi utcheckade från Hotel Imperial. Den extremt artiga personalen har gjort sitt yttersta för att vi ska trivas men det finns en känsla av nystartad verksamhet över hotellet. Restaurangen och städandet kan helt klart förbättras t.ex. Nu sitter vi och väntar på en transport till flygplatsen. Nu är den här. Det är en lokal taxi som personalen ordnat åt oss. Bilen har helt klart sett bättre dagar men förhoppningsvis överlever den resan till flygplatsen i alla fall. Mannen som ringde taxin förklarade att vi skulle betala föraren i lokal valuta, gourde.

En morgonpigg ödla önskade oss en fortsatt trevlig resa.

09.21 Det blev en smidig transport till flygplatsen. En bensinstation vi passerade upplyste oss om att en liter diesel kostar 41,63 gourde eller 6,75 kronor. Vid incheckningen på den lilla flygplatsen Hugo Chávez International Airport vägdes först ryggsäckarna och sedan vi. Det följdes av en genomlysning av både de små och stora ryggsäckarna, dock ingen genomlysning av oss. Därefter tittade en svart man med en vit handske, nej inte Michael Jackson, igenom de små ryggsäckarna. Nu sitter vi i vänthallen och ska precis till att fylla i inrese- och tullhandlingarna för Turks & Caicosöarna. Det är där vi mellanlandar innan vi flyger vidare mot Bahamas. På boardingkorten står det, Turks & Caicos. Får vi nya boardingkort där? Kommer våra ryggsäckar med? När ska vi passera passpolisen? Många frågor behöver få svar. Flygplatsen har sedan 2013 namn från Venezuelas numer avlidne president Hugo Chavéz eftersom han hjälpt Haiti under landets svåraste tid. Över en miljard dollar har Venezuela investerat i Haitis utveckling.

10.25 Så var vår sejour i Haiti över. Alla med vår flight ombads gå till passpoliskuren här i vänthallen. Mitt pass väckte ett visst bryderi/intresse hos passpolisen. Han visade det för kollegorna innan han stämplade passet.

10.49 Efter ytterligare en väsktitt är vi så äntligen ombord. Det är dags att flyga inom Karibien igen. Denna gång blir det med Turks & Caicos Airlines vi flyger med eller är det Inter Caribbean? Vårt plan är av modellen ERB 120 Brasilia. På sätet framför står det, ”Life vest under seat”, ”Fasten seat belt while seated” och ”Use cushion for flotation device”. Alltså bitvis den vanliga, "flytväst under sätet" och "sitt fastspänd under färden". Att sätet kan användas som flythjälpmedel är mera ovanligt.

11.35 Nu har vi landat på ön Providenciales, även känd som "Provo". Vad händer nu? Blir det transfer här på flygplatsen eller kommer vi stämplas in i önationen? Turks & Caicos Islands är en brittisk ögrupp men har ändå ett visst självstyre. Här bor ungefär 31 500 invånare.

TURKS & CAICOS ISLANDS

12.01 Trots att vi ska vidare så stämplades vi in i Turks & Caicos Islands. Vi passerade passpolis och tull. Christer fick frågor om sitt yrke och om hur det är att arbeta som lärare i Sverige. Nu väntar vi på att få checka in till flighten härifrån senare idag. Det är torrt och varmt här på Providenciales. Diverse turister passerar, de flesta kommer i dyra fordon eller med taxiservice. Det här är inget billigt resmål. Faktum är att vi knappast haft råd att övernatta här om vi hade behövt det.

13.04 Nu har vi och våra små ryggsäckar vägts igen. Nu blir det lunch på restaurangen Gilley´s (http://www.gilleyscafe.tc). Hm, undrar om den påverkar vår vikt?

13.43 Under lunchen hade vi äran/oturen att sitta nära en amerikansk familj. Allt, och då menar jag allt som tänktes yttrades. De var nog aldrig tysta. En ölflaska föll i golvet och en av döttrarna sa, ”Look what dad did!”. Det surrades om, mat, resa, säkerhetskontroller och Gud vet vad. Mamman erbjöd ett av barnen en banan och genast stämde mor-/farmor in med barnröst, Oh a banana!... Ett av barnen var riktigt gnälligt och ingen mat var bra nog.

14.36 Vi satte oss vid gate B och väntade. Plötsligt sa killen bredvid mig att jag satt mig på platsen där en tjej suttit förut. Jag flyttade mig och han var väldigt tacksam. Han försökte sedan charma in sig hos henne. Det var ingen framgång med det. Inte hade hon suttit där innan heller. Han såg sin chans och tog den.

Vi lämnar Haiti bakom oss och ser fram mot nya resmål.

Vi är på väg att landa på Providenciales mitt i det turkosfärgade havet.

En dvärgpolis håller ordning på flygplatsen.

Providenciales International Airport, Turks & Caicos Islands.

Turk´s Head, ett lokalt öl som hann testas under vår korta visit.

15.04 Alldeles nyss kom beskedet om vårt plan. Det är försenat till 16.00. Nu har vi i alla fall hittat några nya sittplatser här i vänthallen.

15.18 Det rapporteras på internet om att ett flygplan från Malaysian Airlines har störtat på gränsen mellan Ukraina och Ryssland. Det finns misstankar om att det skjutits ner. Malaysian Airlines har verkligen inget flyt nu med sina flighter. Ibland försvinner plan, ibland skjuts de ner.

15.58 Ont om benutrymme är det gott om på planet till Nassau, Bahamas. Flygvärdinnan är troligen samma kvinna som var med på planet vi flög med i förmiddags. Det kan också vara hennes tvillingsyster, man vet aldrig.

16.33 Förklaringen till att vi suttit och väntat i planet ett tag kom. Ett ungt baseball-lag från Dominikanska Republiken anslöt och nu stiger vi upp genom molnen. Planet är av samma typ som den tidigare flighten idag.

BAHAMAS

18.18 Vi har landat på Lynden Pindling International Airport på ön New Providence i Bahamas. Flygplatsen är rymlig, modern och här är det lugnt och skönt.

18.23 Nu är vi instämplade i mitt 103:e och Christers 100:e land. Christer har nu nått ditt jag nådde i fjol. Han har alltså varit i etthundra självständiga länder. Han hälsades också välkommen av en artig passpolis som önskade trevlig vistelse och frågade om det var första besöket här. Allt vi väntar på nu är ryggsäckarna.

18.51 Vi fick ryggsäckarna som klarat sig hit hela vägen från Haiti och fyllde sedan i tullhandlingarna. Man skulle fylla i hur länge man skulle stanna i landet, om man var från landet eller sökte jobb. I tullen fick jag veta att handlingen endast var till för lokalbefolkningen. Varför fanns då alternativ för turister? Varför ville de veta när man skulle resa vidare. Nu när vi ordnat med lokal valuta i en bankomat är det dags för lite java, kaffe alltså.

19.27 Det blev kaffe med tilltugg på fiket Bahamas Blizz. De serverade Starbuckskaffe och visade TV-nyheter om det störtade planet i Ukraina. Nu åker vi taxi mot nästa hotell. En korpulent taxichaufför blev sur då vi gick till damen som satt i taxin som stod längst fram i kön. Hon tog allt med fattning. Vi är för nionde året i rad i ett land som börjar på bokstaven B. Här i landet körs det på vänster sida, det brittiska inflytandet är kvar. Bahamas är en spännande blandning av brittiskt och amerikanskt mitt i ett fantastiskt hav. Människorna här påminner om amerikaner men landet är uppbyggt i brittisk stil.

Peter hämtar ut Bahamas-dollar. Suspekta konstverk tittar på.

I en kvinnostyrd taxi på väg mot nästa hem.

Vi har gjort oss hemmastadda på Arawak Inn.

20.07 Den glada taxikvinnan tog oss till Arawak Inn (http://www.arawakinnbahamas.com) utkanten av huvudstaden Nassau. Det var mer eller mindre det enda hotell vi hittat här som både hade bra pris och bra kritik. De flesta hotell på Bahamas är i en prisklass bortom vår budget. Väl framme togs vi emot av den glade Lloyd Gay, en äldre herre med humor och rutin. Han checkade in oss, tipsade om olika restauranger och visade oss rummet som är vårt nya hem. Nu lyssnar vi till CNN där Anderson Cooper tittar närmare på kraschen med det malaysiska planet. Var det en missil, vem avfyrade den, hur kom de över den och vem lärde dem att avfyra den? Det ryktas om att en ukrainsk separatist tweetat om att han skjutit ner ett ukrainskt transportplan. En tweet som senare raderats.

20.46 Nu när vi spolat av oss resdammet i den minimala duschen här så ska vi ut och fylla på med energi samt lära känna närområdet.

21.04 Vi har hittat en mack som nog har öppet till 22.00. De såg i alla fall inte ut att vara på väg att slå igen. Nu är vi på Bahama Grill (http://www.bahamagrill.com). Det är dags för middag.

22.59 Det passade bra med lite att äta och dricka. Mer dryck köptes på macken men inget mer än det. Den första tanken att köpa frukost där avskrevs snabbt. Istället ska vi leta upp ett café, fik eller dylikt under förmiddagen, en förmiddag som troligen blir fri från väckning. Skönt!

Äntligen blev det mat även denna dag.

Middagen ikväll blev på Bahama Grill.


Fredag 18 juli

09.27 Idag har det blivit sovmorgon. Trots allt är det ju semestertider och sådant måste man unna sig ibland när det går. Efter att vi vaknat har på Arawak Inn har vi mest slöat men nu får vi skärpa till oss om något ska bli gjort. CNN fortsätter att rapportera och analysera om flygplanskraschen i Ukraina. Dessutom pratas det om oroligheterna Israel-Gaza. Vi ska ge oss ut för att hitta frukost någonstans.

10.14 Vår plan att hitta ett ställe för frukost i närheten går inte som planerat. Restaurangområdet i närheten, Arawak Cay/Fish Fry verkar inte ha mycket aktivitet under morgontimmarna. Vi har längs en gångväg sett en vilande, tidningsläsande herre. Nu fortsätter jakten på frukost.

10.25 Vi har nått fram till en strand som eventuellt kan bli en kommande badstrand för vår del. Den är ju ganska nära vårt boende trots allt. Enligt kartan är vi vid Western Esplanade Beach men här skyltas också om Junkanoo Beach som kanske börjar ungefär här. Härifrån ser vi en fyr, ett kryssningsfartyg och bortom det syns den klassiska silhuetten av hotellkomplexet Atlantis på Paradise Island.

10.38 Vi vandrade förbi den allmänna stranden Junkanoo Beach och har sedan nått det imponerande hotellet British Colonial Hilton, imponerande stort och inte det minsta budgetvänligt. Vi har nu kommit in i Nassaus stadskärna.

En härlig Bahamas-morgon, dock utan frukost.

Christer bugar inför ordningsmakten.

På vandring mot centrala Nassau.

10.49 Havet luktar inte så gott. Det luktar rent ut sagt illa. Vi har tagit oss in till centralare delar av Nassau och sitter vid vattnet nära torget Pompey Square. Här bredvid finns baren/restaurangen/turistfällan Señor Frogs med en egen souvenirbutik intill. Vi har så här långt hittat barer men inga caféer lämpliga för frukost. Vi trodde att vi hittat ett perfekt ställe med terrass och utsikt mot gatan. Tyvärr serverade de bara dryck så här dags. Bara att vandra vidare.

11.50 Det blev brunch på Burger King. Vi tröttnade på att vandra runt runt och leta något som kanske inte finns. Vi behöver näring, energi. Det är skönt att sitta ner, svalna lite och fylla på med energi. Jag känner mig lite sliten idag, är det städpersonalens voodoo som börjar märkas?

12.22 Nu när vi fått mat och dryck i våra kroppar är det dags att göra det vi tänkt göra denna dag, att se vad Bahamas huvudstad har att erbjuda. En sak är säker. Det är turister här, massor av turister. De flesta har nog kommit med kryssningsfartyg. Ett gigantiskt sådant syns tydligt var vi än är i staden.

12.51 Jag svettas. Vi har vandrat runt i Nassau, ännu en huvudstad ska ju ses. Jag svettas. Vi har sett Piratmuséet (Pirates of Nassau), Anglikanska kyrkan och parlamentet. Jag svettas. Nu tar vi en bänkrast på Rawson Square och funderar på resten av dagen.

Pompey Square är pyntad med Bahamas färger.

Kryssningsturismen är minst sagt viktig för Bahamas.

Señor Frog´s, ett turistställe som vi inte besökte men däremot fotograferade.

13.13 Våra planer på ett skönt kaffestopp på Starbucks har lagts ner. Nej, vi har inte ändrat oss. På den adress där Starbucks skulle ligga fanns....ingenting.

13.41 Vi har varit in i en livsmedelsbutik och handlat för kommande frukostar här i Bahamas. Nu har vi på vägen hem gjort ett litet stopp för att hämta andan och torka till. Det regnar inte, det är svettningarna vi menar.

14.17 Det är skönt att sträcka ut sig på en säng i ett svalt och skuggigt rum. Nu ska jag bli mänsklig igen innan en dusch. På vägen hem såg vi tidningsherren igen. Nu låg han och sov. Han var kvar på samma plats. Spännande liv.

16.48 Mänskligheten förbättrades, byggdes på. När vi kände oss redo gick vi till spritbutiken borta vid macken för att köpa några kvällsöl. Nu meddelade Christer att det blir en hearing i afton. Det inköpta bars hem i bruna papperspåsar, sådana man brukar se i amerikanska filmer.

17.23 Nu har vi lämnat Arawak Inn och promenerat till en strand mellan boendet och stadskärnan. Det är samma strand som vi stannade vid imorse. Vi har på vägen hit sett en ödla och att herren som läste tidning i förmiddags fortsätter med det. Vi såg också några som roade sig med att köra segways på en gräsplätt.

Pirates of Nassau och Christ Church Cathedral.

Saint Andrew´s Presbyterian Kirk, en bit Skottland i Karibien.

Här är polisen som mitt i gatan står...

Den självständiga staten Bahamas och Christer har funnits lika länge. Båda började sin existens 1973.

Peter återvänder hem till Arawak Inn.

En flicka upptäcker en ny typ av fisk i havet.

Segway-armén anfaller.

18.31 Det var skönt med ett litet dopp i havet. Innan vi gick hem igen så passerade hela segwaygänget förbi där vi satt vid stranden. Det var som sagt skönt i vattnet men även skönt att komma hem för att spola av allt salt och sand. Det finns mycket bättre stränder än den här på ön men då krävs bussresor. Vi är nöjda med ett snabbt dopp idag. Vi får se hur vi gör imorgon.

19.48 Vi har zappat mellan kanalerna på vår rums-TV och sett olika former av religiösa TV-program. Det var allt från en katolsk mässa till teveangelists, TV-predikanter. Det har pratats om kontakten med den Helige Anden och hur man skulle reagera om man fick veta att Jesus skulle komma på hembesök. Utifrån hörs det åskmuller.

20.50 Vi gick först till restaurangen Oh Andros som vår värd Lloyd rekommenderade igår. Dit hade många hunnit före oss. Det var fullt. Istället gick vi till grannrestaurangen Twin Brothers (http://www.twinbrothersbahamas.com) och där fanns det plats och öl för oss. Nu hoppas vi även på mat och lägre ljudvolym. Det är rena nattklubbsatmosfären här inne. Kan det bero på att de flesta gästerna är amerikaner? De brukar ju inte direkt viska.

22.18 Ljudvolymen höll i sig men vi fick mat. Det blev pasta med kyckling för mig och pasta med en fisk (snapper) för Christers del. Nu är vi hemma igen och ska krypa till kojs.

Peter äter pasta hos Twin Brothers.


FILMER


Du kan se 25 foton från 16 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 25 foton från 17 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 79 foton från 18 juli i detta fotoalbum.


FORTSÄTT


RESEDAGBOKEN.CC


Flag Counter