Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt



Onsdag 24 juli

08.15 Det är en ny morgon här i Iquique, på Hotel Bamboo och i rum 404. Inget ont om vårt rum men lite mer boyta och svängrum vore önskvärt. Vi får se vad nästa hem ger oss.

09.02 Vissa dagar är vi taggade och på gång, villiga att ge oss ut för att undersöka världen. Idag väntar vi mest på att klockan ska gå så att vi får göra det samma.

09.47 Vi tittar på TV tills vidare. CNN bevakar Mueller-rapporteringen samt premiärministerbytet i Storbritannien. Vi fortsätter att bevaka klockan. Inom kort kliver vi vidare till nästa destination här i Chile. Hur går det att lämna nyckeln vid utcheckning?

09.56 Nu är det dags att checka ut. Dagens buss ska avgå 10.30.

10.14 Inga problem att lämna nyckeln. På väg till bussterminalen konstaterade vi att diset från havet är borta idag. Även molnen var få. Klart att de ska bli solsken då vi inte ska vara kvar här längre.

10.39 Vi har nått fram till dagens bussterminal på gatan Latorre. Just innan avfärd diskuterade bussvärden med en passagerare. Det gällde visst hans placering i bussen. Det slutade med att han klev av. Vår chaufför har haft det trångt omkring sig i färdens början men nu är vi på väg. det var diverse fordon som stod osmidigt parkerade. Dagens bussbolag heter Kenny Bus (https://www.kennybus.cl).

På väg från Iquique.

Ett intressant möte.

Rakaste vägen mot Calama.

11.45 Att säga att det är torrt omkring oss är bara förnamnet. I dessa trakter är regn sällsynt. Landskapet omkring oss är brunt och torrt. Vi är i världens torraste öken, Atacamaöknen. Här regnar det ungefär en millimeter varje år och det finns delar av öknen där nederbörd aldrig dokumenterats överhuvudtaget.

12.16 Här och där på vägrenarna till höger eller vänster om den raka vägen syns ibland ett litet hus med kors. Ibland är det bara korset och ibland bara huset. Vilket är deras syfte? Är de helgonhus, till minne av en förolyckad eller bara en sorts dekoration?

13.07 Det bruna, torra landskapet är inte lika platt längre. Viss kupering kan anas.

13.42 Bussen har nu stannat mitt ute i ingenting. Folk tar med sig sina ägodelar och går ut ur bussen. Det är kanske lika bra att vi gör det samma. Vi vet inte varför men det lär väl framgå snart.

13.50 Allt bagage och alla ägodelar har röntgats, är det någon sorts tull, en säkerhetskontroll? Jag vet alls inte varför. Vi är i alla fall nära Quillagua vid gränsen mellan provinserna Tarapacá och Antofagasta. Nu möter vi en blinkande, sakta åkande polisbil. Inte en ny olycka, snälla!

Den glänsande gågatan Eleuterio Ramirez i Calama.

Hotel Modular Express, Calama.

Peter i rum 220.

Denna tavla fungerar som ett element.

14.02 Vilken tur! Det var ingen ny trafikolycka utan en transport, en transport av en minst sagt bred last. Det verkade vara något sorts enormt, gigantiskt fordon. Möjligen är det något som hör till gruvorna här i trakterna. Det var i alla fall lika brett som vägen och följdes av ett gäng lastbilar som också fraktade stora breda saker.

14.50 Lite variation i det omgivande landskapet vore välkommet. Det känns som om vi redan sett dessa vyer. Öken är inte så spännande.

15.47 På väg in mot dagens slutdestination Calama har vi passerat ett dagbrott, ett enormt gruvhål. Vi är i Chuquicamata, en rätt deprimerande plats. Ett dammigt gruvhål i en öken är inte så kul. Chile är ju världens största kopparproducent och den största delen av produktionen kommer härifrån Chuquicamata, världens största öppna koppargruva. Den är cirka 6 kilometer lång, 4 kilometer bred och 850 meter djup.

16.04 Vår buss stannade vid en terminal längs Avenida Balmaceda. Vi gick först till ett närbeläget biljettkontor för att köpa bussbiljetter till imorgon. Vi såg en skylt gällande bussbolaget Atacama 2000 som vi tänkt åka med men det hjälpte inte. Kvinnan bakom disken förklarade att vi var på fel plats. Vi får lösa detta senare. Nu mot hotellet.

16.31 Det är betydligt svalare här på högre höjd. Vi är i Calama som ligger 2260 meter över havet. Hotellet vi promenerat till är vackert gult och lila och heter Hotel Modular Express (https://www.modularexpress.cl). Här har vi tilldelats rummet 220. Rummet är modernt och har en stor tavla som alstrar värme, det vackraste element vi upplevt.

Christer promenerar i Calama.

Vi har hittat terminalen för bussbolaget Atacama 2000.

Christer och Catedral San Juan Batista.

Plaza 23 de Marzo, Calama.

Vacker konst nära katedralen.

17.31 Nu är det dags att lämna vårt rum för aftonens aktiviteter. Vi behöver ju mat framför allt.

18.01 På vår stadspromenad har vi först navigerat till den bussterminal som huserar bolaget Atacama 2000. Där har vi köpt bussbiljetter för morgondagen då vi reser vidare till San Pedro de Atacama. Dagens middagsvärd blir den lilla pizzerian La Pizzata. Nu fick vi våra glas, återstår att få beställningarna. En av pizzorna hade fått sitt namn från gruvan norr om staden. Kan den vara god?

19.22 Det var inte de största eller mest kulinariska pizzorna vi ätit. Trots uppgifter om motsatsen kändes degen förbakad. På vägen hem köpte vi sockerkakor från en tjej som stod och sålde dessa i centrum, nybakat och fräscht. Här i rummet är det varmt och skönt. Värmekällan är tidigare nämnda tavla.

20.18 Inte har vi gjort så mycket idag, vi har mest åkt buss, men vi har lyckats bli trötta ändå.

22.26 Det vara goda sockerkakor som vi köpte. Vad gör vi härnäst? Sova är ju ett alternativ.


Torsdag 25 juli

08.35 Det som hände därnäst igår kväll var nog att vi somnade från allting. Tavlan har hållit värmen i rummet under natten. Det blir en kort vistelse i detta rum och på detta hotell. Calama är bara en övernattningsplats på väg till nya mål. En natts vistelse är för kort fast tre nätter känns ibland för mycket när man ska besöka en ort.

09.25 Frukostrestaurangen här på Hotel Modular Express är ny och fräsch precis som hela hotellet. Den hade dock varit trevligare om den bjudit på någon form av värme. Det är iskallt fast vi sitter inomhus. Vi är rätt ensamma i den stora salen som har lite känsla av skolmatsal.

10.12 Det knackade just på dörren till vårt rum. Jag öppnade och därute stod två unga damer. De ville komma in och ta väl hand om, inte oss men väl rummet. Vore det inte bättre att vänta med städandet till dess att vi checkat ut? Vissa hotell har koll på detta, andra inte.

11.01 Nu är det dags att lämna vårt lila och gula hem för att ge oss ut på Calamas gator och äta en lunch innan vidare transport.

11.54 Även i denna stad finns en restaurang i kedjan Schopdog (https://schopdog.cl). Jag kommer något oväntat att äta vegetariskt och skippa öl och alkohol.

Christer i matsalen på Hotel Modular Express.

Intressant inredning hos Schopdog i Calama.

Peter äter vegetarisk lunch hos Schopdog. Christer har inte glömt köttet.

12.48 Lunchen är uppäten och betald. Vi och vår packning är utomhus igen. Det blåser friskt på torget Plaza 23 de Marzo vid katedralen som bär namnet Catedral San Juan Batista (Johannes Döparens katedral). En bit bort står en högtalande man. Han verkar ha något religiöst att säga. Ska sanningen fram skriker han mer än han pratar. Vi är istället som den kära lilla ponnyn. Vi säger ingenting.

13.07 Nu är det nog med väntan i det kyliga vädret. Nu ger vi oss av mot den terminal, eller snarare det garage där bussarna från Atacama 2000 ankommer och avgår från.

13.37 Först lyckades vi gå fel och fortsatte några korsningar för långt innan vi insåg vårt misstag. Efter en stunds väntan på parkeringsytan där bussen skulle dyka upp så kom bussen från Atacama 2000 till sist. Nu ska vi resa mot sydost.

14.22 Atacamaöknen är som sagt torr. I denna del av öknen regnar det ännu mera sällan. Fram till horisonten är det platt och gråbrunt.

15.11 Det finns många nyanser av brunt i landskapet omkring oss. Någon grönska finns absolut inte.

15.35 Mitt i den torra öknen syns något grönt, det är turiststaden San Pedro de Atacama. Dit ska den här bussen med alla sina passagerare.

Den torra Atacamaöknen.

Bussen som tagit oss från Calama till San Pedro de Atacama.

Vi har nått nästa hem på resan, Hostal Mamatierra.

Vi bor i rum 2.

Vårt lilla kalla rum.

En hund spanar i kvarteret.

16.04 Vi är inflyttade och nöjda i rum 2. Vi bor på Hostal Mamatierra (http://www.hostalmamatierra.cl), ett hostel som ligger på gatan Pachamama ett stenkast från busstationen här i San Pedro de Atacama. Det är dags att planera resten av den första dagen här. Från det ena till det andra, Christer har just nu 2010 pesos i lusgrus, småslantar.

17.13 Efter att jag tvättat lite och vi planerat ska vi nu ge oss ut för en okulär besiktning och kulinariskt njuta lite. Mina tvättade kläder hänger på tork på en stol utanför vårt rum. Kommer de att hinna torka innan vi åker vidare? Det är kallt här i staden men solen värmer ju. San Pedro de Atacama ligger på 2408 meters höjd över havet och det är fortsatt vinter.

17.37 Det är gott om hundar här i staden. Det är också extremt torrt och dammigt. Vi gör kvällens första stopp på det franska bageriet och caféet La Franchutería (http://www.lafranchuteria.com). Menymannen rekommenderade bland det dyrare i menyn. Vi hörsammade icke detta. Vi har beställt svart kaffe och croissanter.

18.45 Efter kaffestoppet har vi promenerat omkring i stadens centrala delar och tittat på restauranger och i butiker. Vi har köpt med oss dryck att ha vid behov senare. Nu har vi varit vid pizzerian El Charrúa (http://pizzeriaelcharrua.cl). Här hade vi tänkt äta middag men det är fullt i den lilla lokalen. Vi avvaktar, letar kanske något annat.

19.34 Till slut efter tusan så mycket vandrande runt runt i staden fann vi en öppning, ett ledigt bord hos El Charrúa.

Peter besöker La Franchutería.

Kommunhuset i San Pedro de Atacama.

Iglesia San Pedro.

Ingången till stadens kyrka.

I San Pedro de Atacama har hundarna kontrollen.

Peter njuter av pizza på Pizzeria El Charrúa.

20.19 Mot slutet av den efterlängtade middagen här på El Charrúa kom det in danskar i restaurangen. Vi åt upp, betalade och tackade för oss. Med tanke på hur många som köade till bord här vill man ju inte sitta kvar för länge och ta upp plats. Hemma i Sverige är det värmebölja. Det är det inte här. Det är rejält kallt när solen har försvunnit. Det kan bli kyligt i vårt rum som saknar värmekälla.

20.56 Vi är tillbaka på Mamatierra. Vårt hostel har fått sitt namn av gatan Pachamama som betyder "Moder jord". Det i sin tur är en gudomlighet i den gamla inkakulturen.

22.23 Jag hickade just till. Det är långt ifrån varmt i rummet. Så länge man är insvept i de tjocka täckena så går det bra. Jag tror inte det är något problem att somna. Man sover bra när det är svalt. Frågan är om vi kommer att vakna. Hoppas vi inte fryser ihjäl i sömnen. I morgon ska vi se mer av staden och även boka någon form av aktivitet.


Fredag 26 juli

08.16 Vi har överlevt natten. Vi är vakna. Det var god sömn men ett iskallt uppvaknande. Jag ligger fortfarande med filt och täcke över mig. Det var en utmaning att tömma blåsan under natten. Mörker och kyla krånglade till det. Dessutom gällde det att inte slå igen dörren. Då går den i lås.

08.44 Vi har ingen egen dusch här men så länge det finns en dusch så är det OK. Det gäller bara att tåla kylan innan varmvattnet kommer.

09.37 Under frukosten fick vi indirekt ta del av samtalet vid grannbordet. Där satt representanter från folket som fruktar tystnaden. Vi talar alltså om amerikaner som alltid har ett tonläge så att ett helt kvarter kan följa konversationerna. Jag är nöjd med frukosten. Jag fick kaffe och en pannkaka, dessutom ingick mer än det såklart.

10.24 Nu ska vi ut i staden och leta efter sådant som vi behöver samt kan vara bra att ha. Vi vill också återförenas med solen efter den kalla natt vi nyss upplevt. Fördelen med att vara i Atacamaöknen är att det är mer eller mindre hundraprocentig garanti att det blir soligt väder.

Morgon på Hostal Mamatierra.

Här sitter vi och tinar upp i solskenet.

Caracoles, huvudgatan i San Pedro de Atacamas centrum.

Christer besöker Café Peregrino.

Typisk miljö i San Pedro de Atacama.

10.37 Plaza Activa del Adulto Mayor står det på en träskylt utanför den uteanläggning där vi nu sitter. Vi sitter i Parque Tumisa som inte riktigt är en park. Det är mer en samling bänkar och bord mellan vårt boende och busstationen. Här kan man träna både knopp och kropp. Det är dels ett litet utegym men här finns även schackbräden på borden. Vi har gått hit för att njuta av solen. Vi behöver all värme vi kan få efter den kalla natten i rummet.

11.10 Efter en kort promenad som innefattade inköp av bussbiljetter samt växling av dollar nere på busstationen är vi nu tillbaka på den soldränkta aktivitetsplatsen Parque Tumisa. Vi är inte ensamma här. En man aktiverar sig faktiskt för fullt. Schackbrädena förblir oanvända.

11.48 Nu har vi varit effektiva. Vi har hunnit med att boka en kvällsutflykt till imorgon. Dessutom har vi hittat Café Peregrino och där beställt kaffe. Detta café ligger vid stadens huvudtorg i en gammal vit stenbyggnad.

12.11 Vi fortsätter vårt dokumenterande av vår nya hemort. På torget i staden är det full aktivitet. Expo Feria kallas det som pågår. Lokala matprodukter säljs, musik framförs och mycket annat händer. Det finns stunder då jag saknar att resa i varmare trakter. Fast då vi är i tropikerna så längtar jag ju till svala trakter. Man är aldrig helt nöjd. Dagtid är det dock drägliga temperaturer här. det får vi tacka solen för.

12.44 Efter lite mer fotograferande och vandrande här i San Pedro de Atacama har vi slagit oss ner på restaurangen Las Delicias de Carmen (http://www.lasdeliciasdecarmen.cl) för lunch. Bordsduken är gul och ölen på burk. Restaurangen har ett antal lunchalternativ till bra priser. Vi har valt spaghetti.

13.42 Mat är minsann gott. På vägen hem har jag köpt en tub tandkräm. Nu ska vi hämta andan och plocka med oss lite saker hemmavid inför eftermiddagens vidare aktiviteter.

Expo Feria heter dessa aktiviteter på stadens torg.

I San Pedro de Atacama erbjuds diverse utflykter och aktiviteter.

En av stadens alla hundar fotograferades.

Vi är på väg till lunchrestaurangen Las Delicias de Carmen.

Christer vid stadsgränsen.

15.09 NIKE stod det på den svarta ryggsäcken som bars av mannen som gick förbi oss nu. Vi har hittat ännu en bänk i Parque Tumisa. Det har blivit dags att läsa i våra medhavda böcker. Vi hade först tänkt oss en vandring utanför stadsgränsen för att sitta i naturen. Vi insåg snabbt att vi behövde vandra långt innan vi når något vi kan kalla för natur. Nu sitter vi här istället.

16.10 På vägen tillbaka till Mamatierra mötte vi en schäfertik. Hon vände på klacken, tassen och gjorde oss sällskap på vandringen. Nu har vi hittat en ny bänk och tiken vilar vid våra fötter. Kan vi ta med henne till boendet här intill? Varför söker sig hundarna till oss? Är det den internationella organisationen FIDO eller?

16.42 På vägen hem följde tiken med oss men hon stannade kvar ute på trottoaren. Jag betvivlar å det starkaste att tiken hade varit välkommen in och det förstod nog hon också.

17.37 Det är faktiskt möjligt att fördriva tiden med att göra mest ingenting. Kommer det att hända något av intresse innan vi ger oss av ut igen?

18.46 Det svalnar rejält i vårt rum nu när solen gått ner. Vi hör utifrån en fransman entusiastiskt berätta för en amerikan att han varit på en fantastisk utflykt idag och där sett ett kaninliknade djur. Vi behöver ingen kanin. Vi behöver en kamin. Vi misstänker att grodätaren har sett en viscacha, det djur vi såg på vår utflykt i Salar de Uyuni.

Torrt och dammigt i San Pedro de Atacama.

Vulkanen Licancábur ligger på gränsen mot Bolivia och når 5920 meter över havet.

En stad fylld av turister.

Peter läser en bok i Parque Tumisa.

Christer har fått sällskap av en schäfer.

19.23 Det börjar bli dags att komma till skott, få saker och ting att hända och ske nu ikväll. Vad kommer vi att hitta denna gång? Hur är temperaturen och prisläget där ute?

20.25 Vi praktiserade mörkervandrande innan vi satte oss ner på restaurangen El Toconar (http://www.eltoconar.cl). Det är svalare temperaturer och högre priser här än vad vi tänkt oss. Vi såg att här fanns kaminer på uteplatsen men de hjälper föga. Var är de billiga priserna vi hade i Argentina? De är så saknade.

20.47 Det här blev en middag och vi blev mätta. Mycket mer finns inte att säga. Det finns mycket som kunde ha varit bättre. Då tänker vi t.ex. på maten, priserna och temperaturen. Vid bordet bredvid oss satt en grupp unga kvinnor och konverserade. En av dem berättade entusiastiskt om Finland.

21.28 Vi är tillbaka från en kall middagslokal med Ace of Base i högtalarna, medelmåttig mat men god öl. Det är kallt i rummet, in under filten. det är ju i alla fall bättre att vara i rummet. På restaurangen hade vi inga filtar.


FILMER


Du kan se 24 foton från 24 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 32 foton från 25 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 46 foton från 26 juli i detta fotoalbum.


FORTSÄTT


RESEDAGBOKEN.CC


Flag Counter