05.38 Ännu en tidig morgon. Idag är det Perus nationaldag. Den ska vi spendera på en turistbuss. Vi har precis ätit frukost i vårt rum och nu finns det annat att göra. Detta är det andra året på raken som vi är i ett nationaldagsfirande land. Förra året var det Kuba och den 26 juli som gällde. Vi är kvar i Cusco och på hotellet Royal Inn ett litet tag till.

06.23 Nattportiern släppte ut oss och vi gick till Inka Express (http://www.inkaexpress.com) kontor. På vägen fick vi sällskap av en lustig herre som småpratade för sig själv och nu och då sparkade lite åt sidorna. Han skyndade iväg ifrån oss men när vi nådde kontoret så var han där inne. Han gick in och började prata med personalen. Kontorets adress är passande idag, Avenida 28 julio (28 juli-avenyn).

06.29 Vi var bland de första passagerarna som anlände och vi har blivit ombedda att sitta ner här på kontoret tills vidare. Våra ryggsäckar står i väntläge. De ska lastas ombord när rätt buss är på plats. Inka Express är en buss som kör mellan Cusco och Puno vid Titicacasjön. Den är helt inriktad på turister och stannar på intressanta platser längs vägen där passagerarna blir guidade. Det känns som ett bra upplägg och en intressant dag väntar.

06.58 Den sparkande herren är en extra chaufför, eventuellt har han också ett ansvar för bagaget.

07.04 Det har hunnit bli mycket människor här. Två olika bussar ska göra dagens resa. Vi ska åka med buss 1. Förutom vi två är här tyskar, amerikaner, några portugisiska tjejer, fransmän, holländare och några asiater med okänt ursprung.

Morgonpigga passagerare har samlats inför resan med Inka Express.

Vår buss har nått Andahuaylillas och gör resans första stopp.

Kyrkan i Andahuaylillas, amerikanska kontinentens svar på Sixtinska kapellet.

07.14 Buss 1 har äntligen anlänt och vi har bordat den. Nu är det bara att koppla av och njuta av färden och det som erbjuds. Det är skönt att krypa in i bussen även om den är iskall denna tidiga morgon.

07.48 Vi har lugnt och stilla lämnat Cusco bakom oss. Vår guide Daniel har informerat oss passagerare att chauffören heter Jesus, bussvärdinnan heter Jessica samt berättat om restid och dagens inplanerade stopp. Nu har vi dessutom betalat honom 40 soles vardera för att kunna komma in på de olika sevärdheterna längs vägen. Detta ingick inte i biljettpriserna och det är smidigt att slippa betala här och där under dagen. Det som ingår i priset är en buffélunch som kommer att ätas på en restaurang längs vägen.

08.18 På grund av nationaldagen kommer vi inte att kunna göra alla stopp som normalt ingår i den här resan. De viktigaste attraktionerna är dock öppna.

08.48 Ett första stopp har gjorts i byn Andahuaylillas. Vi har rest 45 kilometer från Cusco. Här har vi varit inne i den unika kyrkan Iglesia San Pedro från 1580. Den påstås vara Amerikas svar på Sixtinska Kapellet. Allt i kyrkan är målat med naturliga färger och dekorerat med 24 karat guld. Kyrkan har använts av jesuiter och dominikaner. Den är det äldsta koloniala arvet söder om Cusco. Allt är byggt på fundamentet av ett inkatempel. Målningarna här inne är imponerande men tyvärr råder det fotoförbud här. Det respekterar vi. För den som vill se hur vackert det är här finns ju alltid internet som en källa.

09.02 Detta första stopp var verkligen sevärt. Vi fick också en CD-skiva och lite information på köpet. Det ingår vid besöket här. Kyrkan här har vaktats av byborna enligt ett uppgjort schema och så har det varit under lång tid.

Vår utmärkta guide Daniel berättar om vad som finns att se i Raqchi.

Kyrkan i Raqchi.

Vi får information om Viracocha-templet.

Det torra landskapet i Raqchi.

I dessa cisterner förvarades olika grödor som majs och quinoa.

När åker vi?

09.24 Vår färd fortsätter. En annan som färdas framåt mellan barrträd och enstaka hus är en liten flod. Den rinner så sakta vid sidan av vägen.

10.10 Ett torrt jordbrukslandskap med betande boskap breder ut sig. Det är tyst på bussen och jag tror att någon/några sover.

10.22 Det har blivit dags för ett nytt stopp. Vi har nått den lilla byn Raqchi som ligger på 3480 meters höjd, ca 12 mil från Cusco. Här ska vi titta på intressanta lämningar från inkatiden.

10.50 Vi har blivit guidade av Daniel och vandrat runt här i Raqchi. Innanför den 7 kilometer långs muren höll noblessen i inkariket på runt 200 personer till. Här fanns tempel, asterologiskt observatorium, byggt så att solen vid vinter- och sommarsolståndet gick upp precis i glipan mellan murarna. Detta var ett skördetecken. Här finns även andra cirkulära förrådsbyggnader där man förvarade olika grödor som sedan byttes mot andra grödor när människor i olika klimatzoner hade handelsutbyte.

11.03 Innan avresa var vi in i en liten affär och köpte skivor med panflöjtsmusik. Ett sådant inköp känns ju som ett måste när vi är i dessa trakter. Nu är det dags att resa vidare.

12.43 Så har vi fått oss vår buffélunch. Här i restaurangen var allt välorganiserat. Bussar i båda riktningarna stannar här och det finns gott om bord och gott om olika maträtter att välja bland. Dryck får man dock köpa själv. Christer köpte två öl åt oss. Orten där denna måltid intogs heter Marangani och har nåtts strax efter att vi passerade den större staden Sicuani. Under lunchen delade vi bord med en försynt asiat och ett band som spelade traditionell musik från Anderna uppträdde på en scen.

Peruansk landsbygd passerar utanför bussfönstret.

Under lunchen bjöds vi på underhållning.

Någonstans öster om Sicuani.

I dessa karga kärva trakter bor det bara hårdingar.

Lite järnväg, lite Anderna.

13.24 Vi har gjort ett nytt stopp. Vi har varit ute ur bussen i Abra La Raya-passet, 4335 meter över havet. Så här högt har jag aldrig gått omkring tidigare. Frågan är om jag någonsin kommer att vara högre upp. Luften känns kärv och torr här. Det är vackra vyer omkring oss. Snötäckta bergstoppar syns och här vid vägen säljs vackert hantverk. Några flickor går omkring med alpackor och vill bli fotograferade. Just här går också gränsen mellan provinserna Cusco och Puno.

13.51 Landskapet må vara torrt, kargt och trädlöst men här finns ändå boskap, byar och små samhällen. I utkanten av bebyggelsen ser vi begravningsplatser. Vi är imponerade av människorna som bor här i små stenhus på vidderna när vi vet hur isande kallt det är nattetid på dessa höjder.

14.53 Resan har gått vidare mot nya sevärdheter. Vi har passerat Ayaviri och det är nu dags för en rast i den lilla staden Pucará. Här ska vi gå på museum.

15.28 I det lilla muséet Museo Lítico Pukara, visades det upp lämningar från pre-inka kulturer. Vi såg en staty av en groda och en annan staty av en person som höll i en skalle. Grodan antogs locka fram regn och det förekom halshuggningar. En lång intressant dag med mycket ny kunskap börjar gå mot sitt slut. Det här var sista stoppet vi gör. Efter detta är det bara ungefär två timmars bussresa som återstår innan vi når Puno.

16.24 Vi har nått fram till och åkt igenom den stora men ointressanta staden Juliaca. Här finns gott om transportmöjligheter men inte så mycket annat. Vår buss fortsätter mot sitt slutmål.

17.09 Vi kan nu se en sjö. Det är inte vilken sjö som helst utan det är självaste Titicacasjön som börjar visa sig!

Vi stannar till i Abra La Raya.

Försäljning på vacker plats.

Nudo de Vilcanota, snötäckt bergstopp som når 5240 meter över havet.

Nytt höjdrekord, 4335 meter över havet.

En flicka och hennes alpacka vid Abra La Raya.

Ett besök på muséet i Pucará.

Vi guidas på Museo Lítico Pukara.

Iglesia de Pucará.

17.33 Vi har nått fram till Puno, den stad vid Titicacasjön som vi ska vara i de närmaste dagarna. Det var en fantastisk utsikt över staden och sjön när vi närmade oss stadsgränsen på en höjd ovanför. Det börjar snart skymma. Vi kommer nog att ankomma i mörker till vårt nästa hotell.

18.22 Bussen körde till vår stora besvikelse till den stora busstationen i Puno som ligger nere vid sjön. Vi hade ju valt ett hotell som ligger precis bredvid Inka Express kontor men det var inte dit bussen åkte. Det kändes onödigt men vi gav oss av till fots mot hotellet eftersom sträckan ändå var realistisk att vandra. Efter lite felnavigering i mörkret nådde vi Hotel Francis Puno (http://www.francispuno.com). Här är vi incheckade i rum 211. Vi är som sagt i Puno vid Titicacasjön. Det innebär en höjd på ca 3860 meter över havet. Vid incheckningen frågades det när vi tänkte äta frukost. Det var dessutom lite svårt att komma in på hotellet eftersom dörren var låst. Passen ska vi lämna i morgon. De ska kopieras.

20.09 Köttrestaurangen La Estancia ligger om hörnet tvärs över gatan från hotellet. Här kommer vår middag att serveras. Viss trötthet har börjat göra sig påmind. Då vi lämnade nyckeln i receptionen frågades det åter när vi avser att äta frukost imorgon bitti.

20.44 Vi valde en riktigt bra restaurang. Servicen var utmärkt och maten/köttet inget att klaga på. För att vara riktigt peruanska testade vi chicha morada som dryck till maten. Denna vinröda dryck konkurrerar med Inca Kola som populäraste måltidsdryck här. Det är en dryck med anor. Den dracks redan före inkarikets tid. Den görs på lilafärgad majs och smakade riktigt bra. Servitören såg glad ut när vi valde att dricka den till maten.

21.50 Nu är vi på väg att bli nedbäddade i vårt iskalla rum. Dagen började i ett hotellrum i Cusco och nu är vi här efter en intensiv innehållsrik dag.

Titicacasjön har siktats.

Vi blickar ut över Puno.

Incheckade i ännu ett kylskåp, förlåt, hotellrum.

Ikväll testar vi chicha morada.

Onsdag 29 juli

07.30 Det är en uthärdlig temperatur i rummet, inte mer än så. Det är dessutom iskallt i duschen. Detta måste vi påpeka senare. Vi är inte kräsna men varmt vatten när man duschar borde man ha rätt till på ett hotell av den här standarden.

07.48 Det behövs inte klagas. Det finns varmvatten nu helt plötsligt. Kan det vara tidsstyrt, bero på om solen gått upp, solpaneler? Nu får vi i alla fall se vad som erbjuds till frukost.

08.37 Det var kyligt och mörkt i frukostmatsalen. Där serverades vi olika typer av te, juice och smörgåsar. Nu ska Christer tvätta om tröjan han tvättade igår. Han är inte nöjd med resultatet. Dessutom ska vi ska planera dagen. Dagen är vigd till att utforska staden Puno samt att köpa de återstående bussbiljetterna vi behöver på den här resan. Vi ska nämligen åka med samma bussbolag tre gånger innan vi når fram till Lima.

10.01 Det har blivit dags att ge oss ut för att samla intryck från staden och dessutom få välbehövlig värme från solen. Vi visste att det är kallt på nätterna vintertid på 3860 meters höjd men vi hade haft vissa förhoppningar på uppvärmning inomhus.

Peter har avslutat frukosten på Hotel Francis Puno.

Plaza de Armas, Puno.

En hund håller tal.

Catedral Basílica San Carlos Borromeo är det officiella namnet för katedralen i Puno.

10.12 Innan vi gick utfrån hotellet behövde vi inte lämna våra pass för kopiering. Det kan göras senare istället. Nu sitter vi på en grön bänk i solen på huvudtorget Plaza de Armas. Solen lyser på våra kalla kroppar och man känner sig som en mobiltelefon som sakta laddas upp. Här på torget sjunger, skanderar en manskör och en hund skäller med. Det är nationaldagsfirandet som fortsätter. Hunden står på ett tak, skäller och blickar ut över torget som om den vore en politiker. Osökt kommer man att tänka på Donald Trump i USA.

10.50 Det har blivit torgbyte. Vi är nu på Pinotorget, eller Parque Pino som det heter på spanska. Det har fått sitt namn av Dr Manuel Pino, en hjälte från kriget mot Chile i slutet av 1800-talet. Han är här också, i alla fall i statyform. Vi tog oss mellan torgen längs en flaggprydd gågata med vacker stenläggning, Jirón Lima.

11.29 Nu blir det kaffe och snart trippelsandwich hos Pacha Mixology, en liten restaurang, eller snarare ett café eller bar. Därefter blir det fortsatt vandrande här i staden.

12.12 Vid betalningen saknades växel på Christers 50 sol-sedel. En dam skickades ut för att växla den. Tjejen ledsnade på att vänta och norpade 20 soles från en nyanländ anställds handväska. Vi har planer på en sjöutflykt under några timmar imorgon. Vi gick till den i guideboken rekommenderade resebyrån Edgard's men de kunde bara erbjuda flerdagarsutflykter. Istället gick vi till Saidas Travels och löste där en halvdagsbiljett för 25 soles.

12.33 Just som vi återkom till Pinotorget så kom en parad in på det. Åter igen har trummor och båsorkester hörts och människor tågade förbi med flaggor och banderoller. Det här händer lite då och då i städer vi besökt. Vi vet fortfarande inte riktigt varför.

Gågatan Jirón Lima är flaggpyntad så här i nationaldagstider.

Dr Manuel Pino blickar ner på torget som fått hans namn.

Peter konsumerar kaffe och kollar internet hos Pacha Mixology.

Ännu en parad i Peru.

13.25 Vi har varit hemma i hotellrummet ett litet tag. Här är det nystädat och bäddat. Dock är det fortsatt kallt, det är samma handdukar och inget varmvatten. Mittemot vårt hotell är restaurangen Vikingos, dit ska vi inte gå. Vi fick ringa på en ringklocka för att bli insläppta på hotellet. Det beror på att det inte alltid är bemannat i receptionen.

13.49 Det har blivit dags för lunch. Vi är på restaurangen Mojsa (http://mojsarestaurant.com) som ligger vackert på andra våningen vid Plaza de Armas. Vi missade att få de eftertraktade balkongplatserna men det ska nog gå bra ändå.

14.18 Båda rätterna var saftiga och benfria, både Christers forell och min lasagne. Mitt under måltiden kom dock ett stort amerikanskt tonårsgäng in och det försämrade helhetsupplevelsen något. Restaurangen verkar drivas av en amerikansk kvinna och hennes peruanske man. Det var i alla fall hon som verkade ha koll på saker och ting idag i alla fall.

14.40 Vi vilar på maten, tar oss en skön bänkrast här på Plaza de Armas. Vi ska snart vandra mot busstationen för biljettinköp men vill inte hamna mitt i hetsen när det avgår en större buss runt 15.00.

15.37 Vi har kryssat längs diverse gator här i Puno och nått busstationen, Terminal Terrestre. Nu har vi köpt de tre sista bussbiljetterna. Det tog ett tag att få allt klart men skönt att ha det ordnat. För exakt på dagen tio år sedan var vi vid världens lägsta sjö, Döda havet. Nu är vi vid den högsta navigerbara/segelbara sjön, Titicacasjön. Höjdskillnaden mellan de två är 4234 meter. Det går ner och det går upp på våra resor.

15.49 På väg tillbaka till stadens centralare delar har vi vandrat längs sjökanten. Istället för en fin naturupplevelse blev det ett möte med en hemsk stank som verkar komma från ett dike mellan strandpromenaden och sjön.

16.26 Nu när vi tagit oss tillbaka till centrum och Pinotorget så blir det eftermiddagskaffe på Mama Coca, ett underligt litet café i reggae-stil.

Fruktförsäljare längs Avenida Simon Bolívar.

Ett intressant sätt att förvara sprit.

Vandring längs Titicacasjön.

17.18 Det var ett intressant besök på det lilla trånga fiket. Det fanns knappt plats att sitta men det var en speciell stämning där inne. Vi hade tänkt oss att testa koka-te här men det blir nog imorgon istället. Vi såg det inte i någon meny här. Nu efteråt har vi varit effektiva. Vi har köpt lite gott för ikväll och imorgon, köpt duschtvål och tittat ut en lämplig middagsrestaurang.

18.01 Vi är tillbaka på Hotel Francis Puno och ser på TV i vårt kyliga rum. Enligt CNN har det dykt upp vrakdelar på ön Reunion i Indiska oceanen. Det gäller vrakdelar som kan vara från det försvunna flygplanet MH 370.

20.06 Efter några timmar i rummet ska det nu bli middag på restaurangen Ukuku's, den restaurang vi hittade förut idag. Den är också rekommenderad i vår guidebok.

21.05 Ja, så var vi mätta och belåtna igen. Christers rätt var dränkt i söt äppelmos, helt klart udda, men var det gott? Det går att diskutera. Det vore bra om vi också blev belåtna med värmen i rummet och på vattnet. Det är inte utan att vi längtar till lägre höjder och varmare klimat. Här i Puno är solen het men allt annat har varit kallt. Peru konkurrerar med Sydafrika i grenen "länder där vi frusit i juli".

Ett besök hos Mama Coca.

Peter äter middag hos Ukuku´s.

Christers middag, alpacka med äppelmos.

Torsdag 30 juli

07.24 I snart en timme har vi väntat och hoppats, väntat och hoppats på att duschvattnet ska bli varmt. Det blir inget av med det. Närmast hoppas vi på att frukosten serveras i alla fall.

08.15 Visst blev det frukost och idag fick jag dessutom kaffe. Varmvattnet är här det med. Det verkar meningslöst att duscha innan 07.30. Det finns helt enkelt inget varmvatten så tidigt på dagen. Hur länge stannar det varma? Idag blir det sjöutflykt för vår del.

08.40 Vi står nu utanför hotellet och väntar på vår minibuss. När vi bokade utflykten igår fick vi veta att en minibuss skulle hämta upp oss vid vårt hotell. Nu är det inte direkt någon brist på minibussar. Frågan är bara vilken av de som stannar, stannar för oss. En av minibusslinjerna genom Puno passerar precis utanför vårt hotell, vi står mitt i ett moln av avgaser och undrar om någon av alla minibussar kommit just för vår skull?

09.01 En man dök plötsligt upp vid vårt hotell. Han försökte att komma in men dörren var låst. Det visade sig att han sökte oss. Minibussen hade stannat vid en annan gata och han var utsänd för att hämta oss. Han tog med oss runt gathörnet till minibussen. Vi trodde att den skulle stanna framför hotellet men med tanke på trafiksituationen där förstår vi att den ställt sig på annan plats.

09.06 Vi verkar ha varit de sista passagerarna. En fylld minibuss rör sig nu mot hamnen där vår utflykt ska inledas.

En fyr i Punos hamn.

Vi väntar på att vår båt ska vara redo att ta ombord oss.

På väg ut på Titicacasjön.

09.20 Så har vi bytt från minibuss till båt. Snart ska vi ännu en gång åka ut på en sjö. Ja, så snart båtmotorn vill starta vill säga. Den brummar till ett tag och sedan dör den. Hurra, nu verkar allt vara klart. Vi stävar ut på Titicacasjön. Tidigare sjöresor har vi gjorts i bland annat Costa Rica, Nicaragua, Guatemala och Indonesien. Fler lär komma.

09.43 Vi åker genom vassruggar. Den här vassen använder lokalbefolkningen till lite av varje, hus, båtar, öar med mera. Vår båt den heter Jumbo. Vi guidas på spanska och engelska under båtresan och har fått höra vad som väntar de kommande timmarna. Vi ska få besöka två olika öar uppbyggda av vass. Den första är en ö med bostäder, den andra en ö med post, souvenirbutiker och annat.

09.58 Khana Uro heter den första ön vi har landstigit på. Det är en konstgjord ö. Det känns som att gå i en vattensäng. Innan landstigning fick vi öva på en hälsningsfras på aymara-språket som vi skulle använda. Uros-folket som bor här på öarna talar aymara, ett språk som annars är vanligast i Bolivia.

10.18 Vi har fått sitta ner och lyssnat på en utmärkt guidning, dels av vår utflyktsguide och dels av öns hövding med fru. Vi fick lära oss hur man konstruerar öarna, fiskar den lilla fisken karachi och annat. En av framtidens fiskare, ett litet barn, försökte att fånga en av fiskarna som låg i en skål. Mitt under föreläsningen var det ett annat barn som slog Christer i huvudet med en sop.

10.31 Vår lilla grupp bestående av oss två svenskar, några peruaner och några mexikaner bl.a. har delats upp i mindre delar och varje liten grupp har fått titta in i en vasshydda. Kvinnan som vi följde med visade oss familjens säng, deras radio och solcellerna de fick elektricitet från. De har det trångt, enkelt men mysigt. Här finns ingen stress.

10.46 Efter hembesöket vidades det upp hantverk för försäljning, fantastiskt vackert men också dyrt och svårfraktat. Varje konstverk är unikt med bilder av öns invånare i motivet. Nu ska det bli mer båtåkande. Vi ska åka i en för sjön klassisk vassbåt. Det blir dock lyxvarianten, deras egen Mercedes Benz.

11.02 Innan avresan med vassbåten så sjöng öns kvinnor en avskedssång för oss på diverse språk, ett oväntat men charmigt avsked från Khana Uro.

11.18 En ny landstigning har gjorts. Vi har med hjälp av vassbåten kommit till ön Hanan Pacha. Här finns små affärer och ett postkontor. De har också en fiskodling.

Khana Uro, en flytande ö.

Vi fick lyssna på en liten föreläsning om Uros-folkets liv här på öarna.

Nästa generation leker med en fisk.

Byns ledare (hövding) och hans fru visar hantverk.

Vi gjorde ett kort "hemma hos-besök".

Uros-hantverk till salu.

11.42 Utflykten bland öarna är slut. Vår båt Jumbo har riktat fören mot starthamnen i Puno. Utflykten var över förväntan. Vi hade läst om att vissa öar skulle vara väl turistanpassade och att utflykternas innehåll kunde vara torftigt. Vi är i alla fall helnöjda med vad vi fått se och vad vi fått lärt oss.

12.22 Vi klev iland, skjuts till hotellet ordnades åt oss och nu är vi hemkomna till vårt hem och rum. Vi har fått nya handdukar och tackar för det. Nu ska den trevliga dagen snart fortsätta. Även denna gång var ytterdörren låst och vi fick snällt vänta på att bli insläppta.

13.18 Colors heter den trevliga restaurangen som ska servera dagens lunch. Den ligger alldeles i närheten av Pacha Mixology där vi var igår. Colors hävdar att deras mat är "fusion". Så kan det säkert vara, huvudsaken är ju att vi blir mätta.

14.40 Vi har sett mer av Puno, bland annat en portal, Arco Deustua, på toppen av en uppförsbacke. Vi försöker täcka in allt sevärt vi inte redan hunnit se. Nu är vi vid ett större varuhus, Plaza Vea, och Christer är inne på livsmedelsdelen och handlar åt oss. Vi trodde att det skulle vara en galleria här men det är bara ett varuhus dessvärre. Det inplanerade kaffestoppet måste genomföras på annan plats.

15.19 Vi har återvänt till välbekanta delar av staden, nämligen huvudådern Jirón Lima. Det är dags för eftermiddagsfika på Incabar. Vi ska äntligen prova koka-te. Detta tec sägs vara bra för många saker, bl.a. höjdsjuka. Förutom te har vi beställt nån form av kladdkaka.

16.12 Det var en frisk smak på kokateet. Doften påminde mest om gräs. Det påminde om andra typer av grönt te man testat genom åren. Innan hemgång köptes även några mössor i en souvenirbutik.

Det har blivit dags att åka vassbåt.

Kvinnorna på Khana Uro sjöng en avskedssång för oss.

Vi ror mot nästa ö.

Postkontoret på Hanan Pacha.

Vass konst!

Christer på den flytande ön Hanan Pacha.

Peter reser tillbaka mot Puno.

Vi återvänder till Puno efter en intressant dag på Titicacasjöns öar och vatten.

19.30 Vi har kopplat av och knappast svettats i det fortsatt kyliga rummet. Nu ska vi ge oss ut för att kanske äta marsvin. Vi får se vad vi kan hitta.

19.57 Det blev en återkomst till La Estancia. Här har det beställts in en Grill Mix för två personer. Köttlängtan blev för stark. Marsvinet blev utkonkurrerat men ännu kan det inte andas ut.

21.03 Det där var inte alls fel. Det var gott om gott minst sagt. Vi har besökt den här restaurangen två gånger och varit lika nöjda båda gångerna. Utanför dörren till hotellet skakade en herre hand med mig. Han tog av sig kepsen och bad om 10 soles. Han fick 1 soles. Då tittade han ner i kepsen och sa att något fattades. Sagt och gjort, passar inte gåvan så tar jag tillbaka den. Vi fick åter vänta på att bli insläppta. Fast med dylika herrar utanför kanske det är bäst att hålla dörren låst. Vi är nu i rummet för att mest njuta av resten av kvällen, med andra ord värma sig under täcke och överkast.

22.04 Ännu en dag är över. I morgon ska vistelsen i Puno och även månaden juli avslutas. Vi har aldrig varit så många dagar i rad i ett och samma land som vi har här i Peru. Innan resan är över kanske vi hunnit bli helt naturaliserade. Tu´r att vi är två så att vi håller svenskan vid liv.

Arco Deustua, Puno.

Koka-te med tillbehör.

Vi har beställt blandat kött för två personer.

Fredag 31 juli

07.37 Nu tänker jag vänta på varmvattnet. Det brukar ju dyka upp vid den här tiden. Idag har det i Kuala Lumpur beslutats att vinter-OS 2022 går i Beijing, Kina. Det blir fösta gången som en och samma ort arrangerar både sommar och vinter-OS. Den andra kandidaten var Almaty i Kazakstan där vi var tidigare i år. Det känns tråkigt att de inte lyckades få värdskapet.

08.27 Den som väntar på något varmt och gott får det till slut. Fast varför ska vi behöva vänta? Hoppas nästa hotell har varmt vatten dygnet runt.

10.48 Nu är vi utcheckade och ryggsäckarna har lämnats kvar på hotellet. Våra planer på en bänkrast i solen stannar vid planer. Det är mycket folk i rörelse idag och bänkarna är upptagna. Vi är istället tillbaka på Café Pacha Mixology för lite mellanmål. Vi undrar när vi får se nästa lama eller alpacka. Det lär bli tunnare när vi lämnar Anderna bakom oss.

11.42 Flera musikband passerade utanför caféet. Det var trummor, mässingsblås och tvärflöjter. Då vi kom ut passerade fem lamor, fyra stora och en liten. Efter lite bänkletande har vi funnit en på Pinotorget, Parque Pino. Här, i staden och hela Peru firas alpackans dag. Det är mycket folk, flertalet stånd och utställningar. En man håller tal. Det går även att köpa olika maträtter med alpacka kött som grund. Det anordnas även olika fototävlingar med alpackor som motiv. Firar de som föder upp alpackor i Sverige denna dag?

12.07 Vi har satt oss på en bänk framför barockkatedralen här i Puno. Vi väntar in vår hunger och håller uppsikt mot restaurangen Mojsa där vi vill lägga beslag på något av borden på deras balkong när vi ska äta lunch inom kort.

Lamor vandrar fritt genom Puno på "alpackans dag".

Det är feststämning i Puno under alpackans dag.

Fototävling med alpackor som motiv.

Punos katedral från 1700-talet är byggd i barockstil.

12.12 När vi var ute på internet på caféet nyss hade vår kamrat Björn i Sundsvall nämnt i ett meddelande att vi borde köpa en mössa även åt honom. Det kom Christer på när en gammal dam kom förbi oss och ville sälja mössor. Christers nej ändrades snabbt till ett ja och gumman som trodde att Gud hade ingripit kysste myntet hon fick, gjorde korstecknet och tittade mot himlen. Hon tackade oss artigt för vårt bidrag och vandrade vidare.

12.30 Det har nu blivit dags för dagens lunch på Mojsa. Mössaffären gjorde att några hunnit före oss till balkongen men vi äter ändå här och nu. Vi hade valt rätter i förväg, tog det vi hade som reservalternativ vid förra besöket här.

13.38 Efter den goda lunchen vandrade vi tillbaka till Hotel Francis Puno och ringde på. Nu när ryggsäckarna är hämtade och vi hunnit fräscha till oss så bär det av mot bussen till fots. Det är över en timme tills den ska gå.

14.05 Det är pipande ljud och borrande borrar här omkring oss på bussterminalen. En liten pojke försöker få ut något ur kaffemaskinen. Så snart vi återgått till normalt andningstempo ska vi checka in vårt bagage vid Cruz del Surs kontor.

14.55 Bagaget checkades in och vi satte oss vid port 3. Ett litet besök gjordes till varsin porlinsfåtölj innan vi gjorde ett försök att gå ut genom porten. Vi kom inte långt. Det blev till att vända om för att betala en terminalavgift i en liten kur. Nu är vi efter säkerhets- och biljettkontroll ombord på Cruz del Surs buss mot Arequipa.

Christer vandrar ut från Hotel Francis Puno.

Det har blivit dags att lämna från oss bagaget och borda bussen mot Arequipa.

15.24 Eftermiddagens bussresa har inletts. Hejdå Puno och Titicacasjön! Kommer vi att ses igen någon gång?

17.07 Landskapet omkring oss känns bekant. Det är berg, en liten flod som strömmar fram och torrt gräs.

18.32 Det har varit mörkt sedan ett tag. Det är svårt att veta var vi är. Vid horisonten syns gatljus, lyktstolpsljus. Vi står stilla i väntan på något. Christer är på väg att få ett sammanbrott på grund av sitt bussäte som sakta rör sig bakåt hela tiden.

20.20 Det är ljus i bussen och ljus till höger. Vi är på väg och borde snart vara framme i nästa hemstad.

20.46 Vi har sedan en stund tittat på tecknad film, Pongo och de 101 dalmatinerna. Den visas på bussens TV.

21.15 Jag är inte helt säker på att det var rätt stad jag såg. Det var ju trots allt ett tag sedan. Nu är vi hursomhelst framme i Arequipa, Perus näst största stad. Här var det det kaos vid bagageutlämningen. Allt bagage drogs in på en vagn och sedan var det full huggning. Vi har i alla fall fått det vi vill ha. Det är dags att gå ut och hitta oss en taxi. TYvärr missade vi slutet av filmen. Hur gick det för Pongo?

21.52 Lika osmidiigt som det var vid bagageutlämningen var det i trafiken i början. Vi hade dock en bra chaufför som hittade en smidig väg runt stadskärnan. Vi kom i alla fall fram till vårt boende, La Casa de mi Abuela (http://www.lacasademiabuela.com). Namnet kan översättas till mormors/farmors hus. Här var vi väntade och vi har checkats in i rum 120. Vi har handdukar här men ingen fungerande TV.

23.11 I väntan på solens återkomst ska vi passa på att få lite sömn. Vårt rum är fräscht och har en behaglig temperatur, en välkommen förändring.

Bussresa mot solnedgången.

Vårt fräscha rum hos "La Casa de mi Abuela".