06.43 Det är åter morgon. Idag ska vi förhoppningsvis utan alltför stora problem ta oss till resans tredje huvudstad. Först ska vi dock äta frukost här i vårt rum/lägenhet på The Central Palace i Ohrid, Makedonien.

07.32 Så var frukosten avklarad. På TV är det fortsatta reportage från oroligheterna på Koreahalvön och i Palestina. Det berättas även om översvämningar i Argentina. Nu ska vi göra oss klara och söka oss ut på stan för att hitta en taxi.

08.17 Det var en kort promenad på 100 meter från vårt boende ner till posten där taxibilarna stod parkerade. Vi är nu på plats i en taxi. Vi har hört oss för om priset till Strugas busstation. Språkförbistringar rådde och våra frågor om vad en resa till Struga brukar kosta möttes av svaret "taxameter". När vi fortsatte fråga erbjöds vi ett fast pris och resan började. Det är mulet och det är regn i luften.

08.42 Den äldre herren till taxichaufför körde oss till busstationen i Struga, Ohrids grannstad. Här på stationen är det lugnt och stilla, inte mycket folk i farten. Vi har lyckats köpa en bussbiljett vardera av en ung kvinna som satt i en biljettlucka och såg uttråkad ut. Det kostar oss 660 denarer att åka till Tirana. Om trekvart kommer bussen, förutsatt att den håller tidtabellen.

Bussterminalen i Struga.

Christer väntar på bussen som ska ta oss till Albanien.

09.40 Vår transport anlände i tid. Minibussen från Durmo Tours lämnar nu Struga med oss ombord. Vi har precis lämnat över våra pass till bussvärden som registrerar oss på en passagerarlista.

09.56 Efter att ha rest genom ett landskap med fantastisk utsikt över snötäckta berg och den vackra Ohridsjön har vår minibuss kommit fram till den makedonska gränsposteringen. Bussvärden har just hoppat av bussen. Han hade med sig alla passagerarnas pass.

10.11 Problem!? En av medpassagerarna ombads nyss kliva av bussen. Han hade tydligen endast ett ID-kort istället för ett pass. Nu diskuteras det livligt i bussen. Pass och kort är de enda ord jag förstår av det jag uppfattar. Vår buss är fylld av glada albaner på skämthumör. Tråkigt att vi inte förstår skämten och språket.

10.25 Killen som skickats ut återkom och han bad om pengar (euro) av oss på bussen. Han har tydligen åkt på någon form av straffavgift. En annan kille kallades ut han med. Enbart ID-kort är tydligen inte OK. Det ställer till bekymmer vid registreringen. Detta förklaras just nu på ett pedagogiskt sätt av vår chaufför. Nu rullar vi äntligen mot nästa gränspostering.

10.32 Här vid den albanska gränsen har vi klivit ut. Alla har fått ställa sig på en rad med sin väska framför sig. En svart hund i koppel har luktat på bagaget. Det var nog någon form av drogkontroll. En glad gammal tant har dessutom anslutit till vårt muntra sällskap. Hon började med att skratta och slå passpolisen i ryggen.

ALBANIEN

10.45 I detta nu passerar vi Hotel Odessa. Vi åker igenom det bergiga och vårgröna Albanien. Här och där ser man några bunkrar. Kommunistregimen under Enver Hoxha lät bygga ett antal bunkrar för att skydda landets invånare. Totalt uppfördes inte mindre än 700 000 bunkrar. Det skulle finnas tillräckligt många för att alla män i vapenför ålder skulle ha en att krypa ner i och försvara landet. Nu blickar vi ut över den albanska delen av Ohridsjön.

11.14 Vi reser vidare genom ett vackert landskap längs floden Shkumbin.

11.29 Under färden har ännu en äldre dam anslutit. Jag har fått veta att en liter diesel kostar 178 lek, 10,65 kronor. Nu görs en kort rast på en okänd plats och vi har gått till ingången "burra" på en "tualet", herrtoaletten helt kort. Ute har det börjat duggregna. En skylt här säger "Kompleksi Nogu" men var vi är vet vi inte.

11.34 En av passagerarna i bussen, en ung tjej, har pratat med oss och erbjudit sig att hjälpa oss om vi behöver någon hjälp med språket eller att handla mat här under rasten. Den enda hjälp vi behövde var att få information om var i Tirana bussen kommer att stanna. Tyvärr visste hon inte eftersom hon skulle kliva av i Elbasan.

Vacker vy över höga berg och Ohridsjön.

Vi reser genom Albaniens berg och dalar. Nere i dalen syns staden Prrenjas.

Vår buss har stannat för matinköp och toalettbesök.

11.55 Det är 80 kilometer kvar till Tirana. Nyss körde vi igenom den lilla staden Librazhd. Då vi körde in i staden såg vi en dam som var ute och rastade sin get. Hon hade den i ett koppel.

12.34 Vi har åkt genom Elbasan, en av Albaniens större städer. Några passagerare har släppts av.

12.50 Frodigt grönskande åkermarker omger vår färdväg. Tirana kommer förhoppningsvis närmare. Jag undrar var minibussen stannar när vi kommer fram. Är det nära trippens sista hem eller? Vi har ingen lokal valuta till taxi så vi hoppas kunna promenera till vårt hotell.

13.10 Vi passerade just fotbollsklubben F.K Egnatias hemmaplan i Rrogozhinë. Vägen fram till den var minst sagt guppig, som en evig rad av fartgupp. En ny avståndsskylt har setts. Det är 95 kilometer kvar till Tirana. Vi kör inte direkt dit utan tar en omväg via kusten tydligen.

13.43 En albansk kille och en amerikansk tjej med albanska rötter har samtalat med varandra i bussen på engelska och ibland albanska. Nu har de upptäckt sitt gemensamma musikintresse och sjunger för fullt. Underhållningsvärdet är tveksamt även fast de har talang och bra röster.

13.57 Vi är tillbaka i Durrës vid Adriatiska havet. Sist vi var här var sommaren 2004 då vi besökte staden med färja från Bari i Italien. Det har byggts lite nytt sedan då. Längs havet såg vi mängder av hotell och nybyggda bostadshus. De äldre damerna och några andra passagerare har precis klivit av vid busstationen. En envis bananförsäljare klev nyss ombord och ville sälja bananer för 1 euro per frukt. Nu kommer vi snart att köra vidare österut mot Tirana.

15.08 Vår minibuss tog sig relativt snabbt till huvudstaden via den motorväg som kändes som en fröjd jämfört med kostigarna vi åkte på för någon timme sedan. Bussen stannade vid det Nationalhistoriska muséet i centrala Tirana och det var bara en kort promenad till Hotel Nobel (http://www.hotelnobeltirana.com). I receptionen hängde en poster från Nobelmuseet i Stockholm. Vi gick först fel och promenerade några korsningar extra men det gick sedan snabbt att navigera rätt. Inom kort ska vi ut i Tirana för att se mera och skaffa oss pengar. Detta är den fyrtionde europeiska huvudstaden som jag skriver dagbok i. Dagens rumsnummer är 2.

Durrës

Utsikt från vårt hotellrum.

16.55 Det har varit en framgångsrik vandring på stan. Vi har både fått ta ut pengar i en bankomat samt fått växla våra kvarvarande makedonska sedlar. Nu är vi på Piazza Café för en eftermiddagskaffe och skinkmacka. Det känns skönt att vara framme och ha en hel huvudstad kvar att se imorgon.

17.20 Vi fick rejäla och riktigt goda skinkmackor och kaffe som man fick servera själv från en liten kaffepanna. Det har gjorts en snabb överslagsräkning och vi har kommit fram till att vi borde vara skyldiga hotellet runt 6300 lek var.

18.07 Efter kaffet sökte vi oss runt i närområdet. Här hittade vi några souvenirer och även en 24-timmarsbutik. Väl hemma gjorde vi oss skuldfria i receptionen. Det kostade 6300 lek. Kusligt exakt vad vi hade beräknat! Mannen i receptionen är minst sagt "serviceminded". Tänk om man fick ett sådant bemötande på alla hotell. Hotel Nobel är litet men bra. Här finns inte mer än tio rum. Nu är vi åter i ett av dessa, vårt rum, för en stund.

19.21 I ännu ett land och ännu en stad så hör vi böneutrop. Det har nästan blivit en tradition på resorna. Denna gången var det dock klent och knappt hörbart. Albanien beskrivs ofta som ett muslimskt land men efter den kommunistiska tiden då landet sades vara ateistiskt och moskéer och kyrkor revs kan man nog säga att ateism är landets största livsåskådning. Vi ligger just nu i sängarna och gör upp planer för kvällen och morgondagen.

19.47 Efter att ha zappat runt mellan kanalerna fastnade vi för en slalomsändning från Levi, Finland. Vi trodde först att det var från den gångna säsongen. Det har visat sig vara fel, alldeles nyss körde Anja Pärsson och hon slutade ju innan den senaste säsongen. Något annat höll på att bli fel vid planeringen tidigare. Jag skulle säga att vi kunde börja morgondagen vid parken på andra sidan av Nationalhistoriska muséet men höll på att säga, på "andra sidan Aftonbladet". Undrar var mina tankar var då? Hjärnan är trött.

20.18 Idag blir det middag på restaurangen Saporito. Här har vi plockat och pekat för oss vad vi ville ha. Det är bra mat till bra pris.

Bulevardi Zogu I, huvudgata döpt efter den gamle kungen Zog.

Mysiga gator i vårt hemkvarter.

Christer tar en eftermiddagskaffe på Piazza Café.

21.10 Det erbjöds god mat och god dryck. Innan hemgång blev det ett besök på Conad. Var vi inte på Conad i Rom häromåret? Nu är vi tillbaka på hotellet. Jag läppjar på en kaffe i vrestaurangdelen och skriver detta. Christer han sitter vid datorn och skriver. Tidigare var det fyra danskar vid bordet bredvid mitt.

22.04 Vi är i rummet och avnjuter vår lediga tid och läser vidare i böckerna ”Två soldater” av Roslund & Hellström samt "Westwind" av Ian Rankin.

22.36 Det har blivit dags för kvällsöl, en kär tradition under våra resor. Det dricks en Kuqalashe var. På TV:n spelar Mark Knopfler.

23.13 Nu börjar vi bli redo att bryta ny mark, göra något vi aldrig gjort förut. Vi ska till att sova på albansk mark. Nu är det bara ett fåtal europeiska länder som det inte sovits i. Godnatt!

Lördag 6 april

08.12 Christers dopdag och den första Albanienmorgonen är här. Det är också den sista morgonen som vi vaknar vid denna tid. Idag ska vi se mer av Tirana. Igår hann vi ju bara se några av de närliggande gatorna.

09.30 Det blev en närande och god frukost. I receptionen står mannen som checkade in oss igår och som även var där då vi återkom från middagen. Vilka arbetstider har han egentligen? Han är i alla fall lika glad och hjälpsam som han var när vi kom igår.

10.07 Jalusiet för vårt fönster är nerfirat och vi är på väg ut. Innan utgång ska vi uppge en avfärdstid i natt för mannen i receptionen. Vi har beställt en taxi, en transport till flygplatsen som hotellet ska ordna.

Konstverket på det nationalhistoriska muséet skildrar albanska hjältar genom historien.

Vackra byggnader vid Skanderbeg-torget.

10.33 Vi är på Skanderbeg-torget alldeles framför nationalhistoriska museet. Vi är här för att ta en skön bänkrast och även för att fotografera konstverket som visar albanska hjältar från forntid till nutid. Nu kommer en tjatig tiggarflicka, bara till att avbryta. Hon hör till den sorten som agerar som en robot och man inte kan kommunicera med.

11.03 Vi smet, stack iväg från den lilla tjatmostern som tydligen inte begrep ordet nej, no. Nu har vi vandrat söderut längs boulevarden som är dekorerad med blommor. Nu är vi i Riniaparken. Här i parken finns restaurangkomplexet och rekreationscentret Taivani (Taiwan). Det finns olika teorier kring namnet. En förklaring är att Taiwan donerat fontänen här, en annan att det har fått sitt namn för att det sägs likna landet Taiwan. Dessutom ska namnet ses som en markering av att Albanien brutit de diplomatiska relationerna med Kina och erkänt Taiwan som en självständig stat. Vi kommer snart att korsa floden Lana som går genom Tirana.

11.20 Nu har vi förflyttat oss till strax framför premiärministerns residens. På väggen på huset mittemot hänger en enorm albansk flagga. Lite tidigare passerade vi kulturcentret som i folkmun kallas för pyramiden. Det byggdes som ett mausoleum för den gamle diktatorn Enver Hoxha. Idag är det bara ett fult och konstigt byggnadsverk som tonåringar gillar att klättra upp på.

11.37 Det har blivit ett försenat elvakaffe. Vi är på Bar West. Här blir det en stark kaffe med och utan skummad varm mjölk.

Bulevardi Dëshmorët e Kombit.

Denna statliga byggnad (parlamentets kontor) pryds av en enorm flagga.

Några tonårstjejer har klättrat upp på Enver Hoxhas pyramid.

12.18 Efter kaffepausen tog vi en promenad in i området Blloku, ett område som under kommunisttiden var avstängt och ej tillgängligt för vanligt folk. Vi ska titta på Enver Hoxhas hus som ska ligga här någonstans. Blloku är idag Tiranas trendigaste kvarter med mängder av restauranger, hotell och barer.

12.25 Vi är antingen blinda eller så har Envers gamla villa försvunnit och fått ge plats åt nya barer. Vi hittade inget husw på den plats där det skulle ligga. Vi såg bara uppgrävda gator och nybyggda caféer och barer. Solen värmer och det har blivit en riktigt varm dag. Vi passerade precis restaurangen med det vitsiga namnet Shakesbeer.

12.35 Det är ännu och park och ännu en parkbänk. En bit innan här har vi förevigat en bunker och en bit av Berlinmuren. Den senare är en gåva till staden. Mannen som erbjöd sig att bygga bunkrarna då det begav sig fick själv prova ut hur effektiva de var. Han fick krypa in i en bunker så att det gick att kolla om de höll måttet. De gjorde det som tur var. Det är nästan blå himmel nu och en härlig vårsol. Här i parken har vi också sett två hundar försöka göra fler hundar.

12.48 Nu sitter jag på en stenbänk nedan och utanför det Polytekniska Universitetet vid Moder Teresas torg. En bit bort står Christer och Moder Teresa, en av dem i form av en staty. Oj, nu fick jag ett SMS.

13.09 SMS:et var från SJ och gällde tågbiljetten i morgon. Tänk att om ett dygn så sitter vi på ett tåg i Sverige. Vi har precis sett nationalarenan för bl.a. fotboll, Stadium Qemal Stafa. Den ligger alldeles bredvid Moder Teresas torg.

Ett exempel på de bunkrar som byggdes i Albanien på Enver Hoxhas tid.

Vi möter Moder Teresa för andra gången denna resa.

Sheshi Nenë Tereza (Moder Teresas torg), Tirana.

13.23 Det doftar allt utom rosenrabatt. En man med en rondell håller på att kapa bultar bakom oss. Nu kan han ha kapat klart. Vi har satt oss för att luncha på Kaon Brewhouse Restaurant & Lounge. Vi sitter på uteserveringen och bultkaparen jobbar på granntomten bredvid. Längre bort står en annan man och river en mur med hjälp av en slägga. Det var lite klurigt att hitta hit. Vi gick på fel gata några gånger men nu blir det mat.

14.34 Efter en god lunch och en härligt god och billig öl (6 kronor) vandrade vi vidare i Tirana. Nu har jag varit inne i en liten livsmedelsbutik och köpt en flaska vin.

14.57 Vi har i rask takt passerat floden Lana, den katolska katedralen och Albaniens parlament. Nu är vi snart åter på Skanderbegtorget där dagens vandring inleddes.

15.06 Vi tar en liten paus vid torgets mitt. Trafiken flödar framför oss. Bakom mig sitter den gamle nationalhjälten Skanderbeg till häst. Framför mig är Tiranas klocktorn och Ethem Bey-moskén. Här i staden pågår just nu EM i tyngdlyftning enligt några anslag som vi sett.

Peter väntar på lunch, Kaon Brewhouse.

Våren har kommit till Tirana. Bilden visar floden Lana.

Christer och Skanderbeg.

Ethem Bey-moskén och det närbelägna klocktornet i Tiranas centrum.

15.43 Efter lite letande i närområdet efter en möjlig middagsrestaurang är vi nu hemma i rum 2. Nu ska vi se över vår ork, tid och ekonomi för resten av vistelsen här. Om ett dygn är vi nästan i Sundsvall.

16.04 Vi har varit ute och flanerat lite igen. Vi återvände till souvenirbutiken vi var till igår. Tanten från igår var utbytt mot en herre som antagligen är hennes make. Vi pratade om svensk och albansk fotboll med honom och Christer köpte en t-shirt.

16.56 Nu har vi återvänt till Piazza Café för en paus. Det ska bli eftermiddagskaffe innan vi går på en sista sightseeing. Här på caféet ska jag göra mig av med mitt lusgrus, mina småslantar. Någonstans bakom mig spelas Europe och ”The final countdown” ska detta ses som en markering till oss svenska gäster?

17.53 Europe-temat fortsatte med ”Rock the night”. Den sista sightseeingvandringen tog oss till monumentet över den okände partisanen samt den gamla Tabakëbron, en stenbro från 1700-talet som idag ligger en aning malplacerad bredvid floden, inte över den som det var när den byggdes. Nu är Christer och kollar middagspriser på en restaurang vi precis gick förbi, Svejk Beer Garden. Det är ett av flera möjliga alternativ för kvällens middag.

Färgglada hus längs Lana-floden.

Den gamla Tabakë-bron (Tanners bridge) från 1700-talet. Då hade Lana-floden ett annat lopp.

18.17 Nu är vi hemma för att ladda och planera för de sista timmarna innan sömn och hemresa.

19.13 Resans sista middag är beställd. Vi har slagit till och satt oss på restaurangen Ulqini. Den ligger närmast och tidsbrist gjorde att vi valde bort längre promenader ikväll. Beställningarna är precis gjorda. Det blev lite trixande från oss innan vi kunde beställa. Alla pengar vi har kommer att gå åt och det finns inget över till att köpa frukost för. Varför växlade vi inte några dollar innan vi gick hit? Pengabristen gjorde också att vi tvingades avstå "mixed grill" som var det mest lockande alternativet på menyn.

20.49 Den sista middagen blev god. Jag åt den albanska rätten Paidhaqe, det vill säga revbensspjäll från lamm. Efter det VISA-korthandlade vi det sista på butiken Conad. Nu ska vi packa ihop det sista som ska med hem. Det var klara problem att låsa upp dörren till rummet. Kommer det att fungera i natt eller?

21.26 Det börjar bli dags att säga "natën e mirë", god natt. Christer har precis stängt fönstret ut mot världen. Denna påskresa är snart slut. Var är vi då påskresan 2014 är slut? Dessutom, vilka gör den?

Hotel Nobel, Tirana.

Söndag 7 april

01.55 "Frutti di bosco" stod det på locket av den lilla yoghurt jag just åt ur. Det är en tidig morgon och om en halvtimme ska vi vara taxiredo och klara att lämna Hotel Nobel. Ska man ha billiga flygbiljetter måste man kliva upp på konstiga tider.

02.23 Nu är vi utcheckade från hotellet. Det var inga problem att komma ut ur rummet. Vi låste aldrig dörren. Utanför hotellet stod en äldre herre (nattvakt) och försökte kommunicera med oss. Personalen hade skrivit på en lapp det han skulle säga till oss. Det var en fråga om minibaren och information om att taxi var beställt.

02.53 Taxiresan till Rinas Airport gick snabbt och bara bra längs öde gator och avstängda trafikljus. Den egna incheckningen vid en incheckningsmaskin var komplicerad. Maskinen ville veta vår bokningskod, något som gick smidigt att ge den. När sedan passen skulle läsas av så blev det krångligt. Antingen gjorde vi något fel eller så var våra pass för tjocka för att kunna läsas av. Det blev till att knappa in alla uppgifter manuellt. Nu är allt klart. Vi är på Tiranas internationella flygplats, Rinas.

Tidig morgon eller sen natt på Rinas Airport.

03.17 Nu håller vi på att förstärka frukosten. Våra kroppar får kaffe och muffins på Airport espresso bar. I närheten sitter en svensk familj. När man ser tonåringar med slapp kroppshållning, keps och flackande blick kan man ganska snabbt gissa rätt nationalitet.

03.40 Detta har börjat bli en konstig dag. Då jag skulle betala fikat fick jag veta att det inte gick att betala med kort, bara det något unikt på en internationell flygplats. Då vi inte hade de 750 lek, 45 svenska kronor, som behövdes frågade jag om det gick bra att betala med dollar. OK, sa servitören, det blir 750 dollar. Vad?!, förlåt undrade jag. Det argumenterades ett tag. Jag hävdade att valutorna alls inte var lika. Något som han insisterade, en dollar är en lek. Christer menade att vår flygbiljett var billigare än det pris han ville ta för fikat. Jag bad att få prata med hans chef. Servitören kontrade med att jag skulle gå till banken så att de skulle bevisa hur det stod till. Jag gick dit och undrade hur många dollar han ville ha för 750 lek. Han ville ha lite över 7 dollar så jag lämnade över åtta. Vid slutbetalningen fick jag hjärnsläpp och lämnade över 705 lek istället för de 750 som vi var skyldiga. Allt löste sig efter en kvittotitt. Är allt lugnt?, undrade killen då vi gick och jag bekräftade det. Vid säkerhetskontrollen pep det till på grund av min klocka. Det var bara att lämna över klockan och få tillbaka den direkt, smidigt, service, tack. En dollar är enligt bankens, växlingskontorets kurs 103.80 lek. Var servitören ny på jobbet, allmänt inkompetent eller kunde han inte förklara hur han tänkte på engelska. Vem vet?

En unik plats. Här kostar en kopp kaffe 2400 kronor.

750 lek är tydligen 750 dollar.

04.15 Dnepropetrovsk står det på vårt plan. Det är inte destinationen. Det heter så, planet alltså. Vi flyger med ett för oss nytt bolag Austrian Airlines.

05.06 På planet står det Austrian Airlines men enligt informationen flyger vi med Tyrolean Airways. Hur ska man se på det hela och resonera? I flygtidningen är det reportage från för oss bekanta orter och platser. Där kan man läsa om Köpenhamn, Wien, Petra, Chisinau, Milano, Belgrad, Varna och Salzburg. Då det gäller Salzburg kan man läsa om att man nyligen hittat ett porträtt av Mozart, ett porträtt som tydligen visar hur han egentligen såg ut. Alla fram tills nu visade porträtt av honom i vuxen ålder har visat sig vara efterhandskonstruktioner.

ÖSTERRIKE

06.15 Landade, vandrade och kontrollerade på Wiens internationella flygplats. På flyget fick vi morgonens tredje frukost. Nu sitter vi ner vid gate F32. Inom en halvtimme lyfter planet mot Stockholm. Går allt som det ska är vi och ryggsäckarna med dit.

06.34 Så var vi ombord igen. Även på detta plan står det Austrian men flygningen är ett samarbete mellan Tyrolean och SAS. Virrigt värre.

Morgontrötta flygresenärer i väntläge på Wiens flygplats.

Ovan molnen.

07.49 Dagens fjärde frukost är avklarad. Långt där nere under oss är Polen. Här ovan molnen är det som alltid dagtid, strålande solsken.

08.34 Nu har vi börjat inflygningen mot Arlanda. Det är fläckvis snö på marken. För exakt en vecka sedan var vi nyvakna i Sofia. Tänk allt som hänt sedan dess!

SVERIGE

09.19 Ännu en gång sitter vi på bänkarna mellan rulltrappan till Arlanda Express och Pressbyrån. Det är liksom tradition att sitta här och sakteliga ta till sig hemkomsten. Till traditionen hör också att läsa de senaste löpsedlarna och reflektera över nyhetstorkan. När vi känner oss redo är det dags för frukost, nummer fem.

09.59 Vi har just ätit dagens femte frukost på 7 Eleven. Nu har vi några timmar kvar innan vi ska transportera oss mot norr.

11.14 Nu har vi dödat lite tid med att läsa vidare i våra böcker. Rätt snart ska vi söka oss mot lunch. Det lär bara bli en lunch idag.

12.04 Det blev en lunch. Det blev inte lunch på Alfredo’s som vanligt utan på Sky Grill. Här bjöds det på rejäla och goda biffar. Nu ska vi göra oss redo för tågresan. Vi sitter på plattformen ovanför Sky City och får liksom för oss att det gungar lite när tågen passerar under jord.

Peter äter lunchbiff på Sky Grill.

Vi står i underjorden och väntar på tåget som ska ta oss norrut.

12.50 Ännu en gång idag är vi i ett transportmedel som rör på sig, denna gång är det ett X3000-tåg.

13.34 Nu har vi snart varit på väg i en timme. Jag har sovit lite.

14.36 Nu blev det svart omkring oss. Vi åker i en tunnel. Svart är också kaffet vi dricker och svart var det under taxiresan i Tirana för tolv timmar sedan. Nu blev allt vitt omkring oss. Vi funderar om det blivit mer snö sedan vi avreste. Inte var det så mycket snö på träden då?

15.08 Under det att jag var iväg på ett litet men viktigt och trängande ärende hände något alldeles bredvid våra platser. Två tågvärdinnor höll på med biljettkontrollen då en kvinna i 20-årsåldern kom gåendes genom korridoren. Hon tittade ilsket på värdinnorna och sa, ”flytta på er”, en kommentar som mottogs med viss förvåning. Nu är det inte långt kvar.

16.06 Sundsvall tog emot oss med ett intensivt snöoväder. Det vräkte ner snö under vår promenad från järnvägsstationen. Några spår av vår kan vi inte se. Snarare försöker vintern göra comeback.

17.04 Dynamiska duon är åter i Christers lägenhet. Här har vi summerat och tittat på bilder från tidigare resors besök i Sofia, Skopje och Durrës. Nu är allt över igen, eller?

Välkommen hem! Välkommen till den svenska våren.