08.01 Den här Barbadosnatten har varit varm. Det har dock inte varit lika illa som den förra natten. Jag måste ha legat på något konstigt vis för det gör ont på vänstra sidan av nacken. Jag hoppas att det lättar.

09.47 Vi har fått i oss frukost och blivit som folk. Vi har kommit fram till att vi inte delar badrum med Eddie och Catarina. De har ett eget badrum. Nu bär det av mot stranden.

12.03 Dagens bad gick bra. Solen sken och vinden ven. Fast vinden bar med sig sand. Sand som fastnade på bål, ansikte, ben och händer. Christer tyckte att jag såg ut som Kenny Rogers med all den ljusa sanden som fastnat i mitt ansikte.

12.41 Vi står just nu i en busskur och väntar på en buss. Det finns tre olika typer av bussar som kör in till Bridgetown. Frågan är den om vår buss blir gul, vit eller blå. De blå är störst och ägs av regeringen. De gula är också rätt stora och är privatägda. De vita är flest och är små minibussar liknande de vi åkt med på andra öar. Det som passerar nu är då det sista jag ska resa med. Det är en likbil.

12.54 Två minibussar stannade och vi hoppade in i den bakre. Nu lusåker den främre och förarna småbråkar om vem som snodde passagerare av vem. Det är nog mest på skoj eller? Bussen är vit med en vinröd rand.

Vi har nått ännu en huvudstad, denna gång Bridgetown.

13.27 Det gick segt att komma in till staden. Det var många som ville dit och vi kröp formligen fram. Nu är vi på Barbados National Bank. Kanske får vi växla våra Trinidadsedlar här? http://www.caribbean-on-line.com/br/btmap.shtml

13.39 Det är då tji att växla till sig lokal valuta av Trinidaddollarna. Det har dock ordnats med pengar, för min del genom ett besök vid en bankomat. Detta är ett av de få ställen utanför Sverige som jag fört in Visa-kortet upp och ner precis som hemma i Sverige. Nu sitter vi på en bänk på Independence Square (självständighetstorget). Framför oss är det vatten och på andra sidan syns parlamentet. Vattnet i fråga är Constitution River. En bit bort bakom oss kan vi se en liten triumfbåge.

Independence Arch, Bridgetown

14.05 Vi har sökt oss till Waterfront Café som ligger längs Careenage. Här vankas det kaffe. Idag släpper jag det inte, vare sig med blick eller med grepp. Ute i vattnet ligger det båtar som kostar mer än en normal årslön. Det känns skönt att bara sitta ner och slappa.

Peter utstrålar lycka.

Barbados parlamentsbyggnad.

Busstationen vid Cheapside Market, Bridgetown

Shoppinggata i Bridgetown

15.22 Vi har letat och funnit postkontoret. Vi hade inte samma tur då det gällde turistinformationen. Nu sitter vi vid en stödmur i Jubilee Gardens med utsikt mot Saint Mary´s Church. Just nu passerade en dam med en stor genomskinlig plastkasse/säck som var nästan halvfylld med tomflaskor av glas eller plast. Nu bär det av mot en närbelägen affär.

15.50 Dryck är gott ibland sa Christer strax efter det att vi satt oss på en bänk på Independence Square. Innan har det för femtielfte gången ropats ”Taxi taxi”. En herre viftade med sina nycklar och ropade "Jag har en taxi!". Så roligt för honom! Varför i hela fridens dagar skulle två herrar på väg in i en park plötsligt få för sig att åka taxi? Sedan sist har vi strosat tillbaka, passerat något som kallades Hope’s Alley. Den såg inte hoppfull ut eller har den fått namn efter någon herre. Vi fortsatte till en affär och nu är vi här.

Det uppfräschade torget Independence Square med Barbados statsvapen mitt i fontänen.

17.53 Vi satt kvar ett tag innan vi beslutade oss för att åka hem. Jag tillfrågades om jag ville föreviga ett indiskt par framför en fontän. Det kunde jag. Därpå letade vi bussar hem, förevigade en grupp brittiska tjejer med deras kameror och återvände till busstationen vi anlände till. Hemresan gick sakta men vi kom dit vi skulle. På vägen från hållplatsen stannade en bil vid oss och en herre sa till mig att inte berätta för någon att Barbados lagt ut en miljon på trottoarer för att de skulle gås på. Jag hade för en kort stund råkat gå på vägen. Vi stannade till vid en affär och köpte dryck. Väl utanför butiken ville en sjungande man ha en slant av mig som tack för sången och en annan herre undrade även han om jag inte hade en slant över till honom. Det hade jag inte, inte till någon av dem. Nu är vi hemma med våra drycker och pengar att ha kvar till annat.

18.57 Dagens tvätt hänger på tvättlinan utanför huset. Några bett vi fått på våra ben och fötter under resan kliar något så infernaliskt. Just själva bettet kliar inte men väl området omkring.

19.33 Det är en ny kväll, ny måltid och ett nytt ställe. Vi är på New Century för att prova lite kinamat. Restaurangen ligger strax ovanför landsvägen.

20.19 Ja inte var det det bästa stället jag ätit på. Mitt sötsura fläsk inkom i tre delar, ett fat med friterat fläsk, ett med ris och en skål med sötsur sås. Det var inte mycket smak på någondera och fullständigt inlevelselös service.

21.01 Vi har köpt en tidning, Daily Nation. I den kan man läsa det mesta som man finner i vilken dagstidning som helst. Dock fann jag vissa för mig nymodigheter. I en dödsannons uppmanas folk att skicka sina kondoleanser till en mailadress.

22.38 Något som Christer upptäckt i tidningen är omvända platsannonser, människor som erbjuder sina tjänster istället för arbetsplatser som erbjuder jobb. Själva funderar vi kring morgondagen. Det är en del att göra, prova en annan strand, ta en öl osv. Hur ska vi kombinera allt och lite till?

Fredag 27 juli

08.37 Nu ska väl de sista sandkornen från gårdagens strandbesök vara urgnuggade ur hårbotten. En lätt bris gungar buskarna i vår värdinnas trädgård och tunna molnslöjor glider över himlen. Det är en ny dag, en dag då nya pengar trillar in på våra konton. Det är på tiden!

10.36 Vi har börjat få struktur på dagen. Vi ska via internet fördjupa oss mera om den tilltänkta stranden. Det största problemet är hur man tar sig dit. Vi ska även utbyta frågor och svar med nästa boende. Jag undrar om vårt myggmedel är vattenfast? Vi anar att vi kan ha fått våra bett på stranden.

Peter funderar över dagens planer.

11.44 Vi fick kunskap om transporten men hotmail var det tji att komma in på. Det blev ingen kontakt med Saint Lucia. Nu sitter vi och klurar var vi ska bada idag. Ska vi prova att åka till Crane Beach utan att veta om bussen stannar där eller ska vi stanna kvar här? På basketplanen på orten stod en äldre herre och sjöng. Han höll även i ett cricketträ.

12.13 Vi stannar på orten. Nu ska det läggas på med solkräm och packas det absolut nödvändigaste typ handduk. Därefter glider vi i badtofflorna och vandrar iväg mot Dover Beach.

14.37 Vi valde stranden bortanför den vanliga. Det var en bättre strand med mindre folk och färre gräsförsäljare. Jag passade på att ta ett kort på en lokal herre som gick förbi. Han upptäckte mig och undrade lätt förgrymmad vad jag gjorde. Jag svarade att jag ville ha ett minne från stranden. Från stranden såg vi flygplan från kända och okända flygbolag sakta gå ner mot flygplatsen. På vägen hem såg vi den sjungande mannen igen. Denna gång diskuterade han ivrigt med en annan man samtidigt som han höll i en bäddmadrass. Just nu är det 88˚ F säger termometern på boendet. På ren svenska är det 31˚ C. Vi har kollat med vår värdinna Gertrude om hon kan ordna med en taxi till oss för morgondagens resa till flygplatsen.

Ännu en dag på stranden.

Hotellombyggnad leder till gott om plats på stranden.

Grinig aloe vera-försäljare

15.31 Vi sitter och funderar om det går att betala utreseskatten med kort eller någon främmande valuta, kanske Trinidaddollar? Går det att göra det kan vi få en trevlig kväll.

15.50 Internetkaféet vi var inne på tidigare hade stängt för idag. Nu har vi hittat och äntrat ett annat. Här ska utbytas information med Saint Lucia.

16.18 Vi sitter vid ett grönt bord på Whistling Frog. Här inmundigar vi en öl vardera. Enligt menyn kostar en fatöl 5 lokala Barbadosdollar. Upptapparen tog 7 dollar och hävdade att 5 dollar var för de små. Vi tycker att de vi fått är små. Småaktigt är ordet. Varför behandla turister på detta vis? Det skulle ju kunna vara vår första av många dagar här. Fast han vet väl att bakom oss står hundratals andra törstande turister. Nu ska Christer skriva vykort. Han kom över de två sista frimärkena i en liten butik. Jävla ölgubbe!, fast god öl.

Christer dricker öl på Whistling Frog och bråkar med ett frimärke.

17.29 Vi har återvänt till dagens strand. Det är dags att ta kort på vår rekreationsyta.

19.01 På väg från stranden såg jag en liten apa som satt i en solstol. Jag tror att någon tog betalt av folk för att hålla i den och/eller plåtas med den. Skymningen sänker sig över Barbados. Det är skumt omkring mig. Utebelysningen på Oriental Dining fungerar inte. Det är dags för middag här igen. Jag kommer att betala denna middag med mitt kort. Detta ger att vi har rena pengar att betala utreseskatten med imorgon.

20.16 Vi är tillbaka på rummet mätta och nöjda. Nu gäller det att samla ork och motivation till att packa. Dock måste det göras för annars blir det ju kvar.

22.36 Så var det mesta packat igen. Det har blivit dags att göra bokslut för ännu en önation. Barbados skiljer sig från de andra vi sett. Det har varit en annan känsla, en annan behandling. Tidigare har känts som om folket bjudit på sig själva. Här har det känts som take it or leave it. I mångt och mycket så visar Barbados upp det som de flesta stora turistorter gör. Det är mindre genuint och mer business över det mesta. Huvudstaden och stranden har dock varit toppen!

Lördag 28 juli

07.01 För cirka en timme sedan började någon att arbeta utanför vårt fönster. Jag tror att det knackas sten eller något dylikt. Vad driver en människa att börja jobba klockan 06.00 en lördagsmorgon?

07.39 Vägarbetet har tystnat. Allt man märker är deras lilla tält som sticker upp ovanför buskarna. Kommer det att klaffa idag? Kommer taxin vi beställt via vår värdinna? Går det bra på flygplatsen? Finns skjuts till nästa boende?

08.50 Vägarbetet var inget vägarbete. Det var några på andra sidan vägen som reste ett partytält. Det blir nog fest där ikväll. Jag kan dock inte förstå varför de började så tidigt. Nu har vi skjutsats ut till flygplatsen av värdinnans granne. Hon är den granne som skulle ha hämtat oss då vi anlände. Nu tar vi det lugnt innan incheckningen.

10.01 Vi kollade runt bland incheckningsdiskarna. Där fanns ingen kur för att betala utreseskatt. Nu har vi passerat passkontroll och säkerhetskontroll. Det är inte ett spår av en skattekur, vare sig en existerande eller en före detta.

10.41 Plötsligt upptäckte vi att vår gate, nummer 9, återfanns i en annan byggnad. Vi tog och gick dit och här sitter vi nu. Ännu så har vi inte sett till någon skattekiosk.

Vi lyfter från Barbados.

11.00 Detta var en taxlös flygplats. Vi är ombord på ännu ett flygplan. Det börjar bli rutin det här. Dock känns tidigare flygningar så fjärran. Nu väntar en resa mot nordväst för att ta oss till Saint Lucia, ännu en ö på vår rundresa men den sista nya bekantskapen denna sommar.

11.20 Det var en mäktig syn att lyfta från Barbados och se den tätbefolkade ön försvinna i fjärran. Utanför kusten syntes en hel del korallrev.

SAINT LUCIA

12.29 Det gick bara bra med flygningen. En komisk detalj var att vi kom in över Saint Lucias kust exakt ovanför den plats vi ska bo på här på ön. Vi har just satt oss i fordonet som ska ta oss från flygplatsen George F.L Charles Airport i huvudstaden Castries norra utkant. Flygplatsen kallas i folkmun fortfarande vid sitt gamla namn Vigie. Kvar på flygplatsen är våra pass. Tydligen behöver man ett visum för att komma in i landet. Det var i alla fall vad passpolisen sa. Detta är en dramatisk nyhet för oss och stämmer inte alls med den information vi kollat innan resan. Passen ska hämtas i huvudstaden Castries på måndag. Vår chaufför heter Barney. Han har tidigare kört taxi i London. Passpolisen tjatade på om visum och att vi skulle gå till kontoret. Vilket attans kontor undrades. Det fanns i alla fall inget på flygplatsen. Det ska visst finnas inne i huvudstaden vid "the waterfront".

Vackra vyer siktades från flygplansfönstret. Just här syns Saint Lucias bergiga inland.

En lång intressant taxiresa med Barney.

13.03 Vår färd har tagit oss förbi några fantastiska vyer. Vi rullar utför genom lummiga skogar. Det hela påminner oss om Dominica.

13.16 Vi har gjort ett kort stopp i Dennery för att fylla på med bensin. Dennery är också Barneys hemort och han har berättat om fiskehamnen och annat matnyttigt.

Framme vid A peace of paradise i Mamiku.

13.39 Vi har anlänt till vårt nya hem, A peace of paradise, i Mamiku. http://www.a-peace-of-paradise.com/ På vägen hit passerade vi ett stort byggprojekt med golfbanor och hamn med mera. I en hängmatta ligger en Mexikobaserad brittiska och läser. Hon heter Jackie. Nu ordnar vi med transport för passhämtning på måndag och till flyget på onsdag. Detta gör vi med Barney, han som tog oss hit. Vår värdinna Lorraine Royall har just serverats oss en romdrink och några bananchips. Hon har även erbjudit oss bananer. Affärskedjan Sainburys i Storbritannien specialbeställer alla sina bananer från Saint Lucia så här finns gott om bananodlingar. Vi ska här bo i ett rum och våra ryggsäckar i det andra.

Pluto

En flitig gäst i tropikerna.

Peter ringer till Roger.

16.35 Jag har ringt vår gamle vän Roger i Sverige för att kolla vad han gjorde denna tid. I Östersund där han bor är det Storsjöyran och klockan är 22.35. Roger var dock hemma och helt nykter och städad. Han hade det bara bra. Vi har även träffat hunden Pluto som lämnades här som valp. Lorraine är förvånad att vi så snabbt blev godkända av Pluto. En engelsman som bodde här i 2 veckor under cricket-VM blev aldrig godkänd och fick aldrig klappa honom. Nu ska vi gå till grannen och hämta hem lite mat som vi beställt. Brittiskan vill inte följa med.

17.18 Vår mat var inte klar så vi bjöds på lokal rom och cola av vår värdinna. Vi satt inne i ett litet skjul, en lokal pub. Stället drevs av Daniel och maten lagas av hans fru Sheila Margaret. Vi är tillbaka på boendet och så snart maten är klar så åker Lorraine och hämtar den.

Det bjöds på riktigt god rom i grannen Daniels lilla kiosk.

20.09 Det smakade gott med lite kreolsk mat. Ja så lite var det inte. Det bjöds på ris, kött, dasheen, en sorts rotfrukt, bönor och sallad. Vi testade även landets öl, Piton. Nu sitter vi på altanen och är omgivna av sjungande syrsor och fåglar. På väggen bakom oss jagar en geckoödla. Han fick just tag i en fjäril som han raskt svalde.

22.17 Det har blivit dags att vika undan myggnätet och krypa till kojs. Det ska bli skönt att få sova. Jag är slut men även fundersam. Varför togs våra pass?

Söndag 29 juli

08.02 Jag är uppvaknad och sitter i fläktens blås. Nu ska vi organisera oss själva men även dagen i stort. Det blir ingen utlandsresa idag. Vi har ju inga pass. Den här passpolisen sällar sig till sällskapet nitiska passpoliser som krånglat till det för oss. Tidigare medlemmar är han i Ceský Têšin (4/8 2002) och främst mannen i Eilat (2/8 2005).

09.55 Vår värdinna har ordnat med frukost. Idag serverades kaffe, bröd, flingor och taggannonajuice http://sv.wikipedia.org/wiki/Taggannona. Taggannona är mer känd som soursop ute i den stora världen. Hon har även ringt en väninna och kollat om visumfrågan. Tydligen hade passpolisen rätt. Det är någon ny bestämmelse från och med i år. Det ska dock enligt väninnan inte kosta något att få ett visum. Vi kan dock inte se logiken i att vara en turistö och sen kräva visum av dem som ska komma hit. Vi har även hunnit med att byta hemsideadresser med Jackie. Hon är alltså brittiskan från Mexiko där hon jobbar som lärare. Hon har berättat några fascinerande berättelser från sina utlandsjobb i bl.a Bangladesh. Hennes hemsida är http://geocities.com/jacteach7/index.html

11.37 Jag har pratat med min yngste bror hemma i Sverige. Jag och Christer har just träffat husets övriga hundar, den strävhårige Benson, PJ (som jag själv) och en vars namn jag glömt.

Husets hundar får lite kex av Lorraine.

Christer på söndagspromenad.

Bananer och åter bananer.

Dagens utflyktsmål.

12.00 Vi har börjat vår vandring mot en botanisk trädgård, Mamiku Botanical Gardens. Längs vägen finns det massor av bananträd. Några växer i blå plastpåsar. Det är en lugn varm dag. I den här miljön går det inte att bli stressad.

12.10 Omkring oss finns träd och växter här i Mamiku Gardens. Vi är bara en kort promenad från vårt hem. Under oss finns en bänk som är ihopsnickrad av raka och knotiga trästycken. Vid entrén fick vi praktiska små handböcker som talar om namnen på alla växter här. Det finns nummer på allihopa.

12.58 Efter att ha ätit en skinkmacka och druckit en läsk tog jag en titt i souvenirbutiken här på Brigands Bar inne på området. En av böckerna var ”Birds of the West Indies” av James Bond. Inte agenten själv men väl mannen vars namn ligger till grund för agentens namn.

Peter läser på om växterna i Mamiku Botanical Gardens.

En härlig utsikt mot Saint Lucias östkust.

13.16 Vi har funnit en ny bänk på vår vandring genom grönskan. Utsikten är rätt fantastisk. Jag ser minibussar som susar fram, palmer, hav och öar.

14.07 Vi har lämnat lämningarna/ruinerna efter det gamla huset/posteringen högst ovan trädgården. Det lades i ruiner 1796 under en batalj mellan frigivna slavar så kallade brigander och engelsmän. Innan engelsmännen ägde det så var det en fransk baron vid namn Micoud som hade sitt residens här. Huset byggdes första gången 1766. Nu har vi funnit en ny bänk och alla, ja nästan alla sinnen utmanas. Vi hör fåglar, ser växtlighet, känner dofter och något biter på min högra överarm. Aj!

"Grandpa´s house" inne på Mamiku Gardens. Runt huset fanns massor av medicinalväxter som påstods bota det mesta.

14.43 Bakom oss har vi lämnat ett förfallet hus mera känt som farfars hus. Där fann vi olika citrusträd, basilika, ingefära och aloe vera. Nu är vi på väg att avsluta vandringen. Först blir det en sista bänkvila. Det här besöket var tänkt som lite söndagsförströelse men visade sig vara riktigt intressant med massor av spännande växter, en lugn mysig miljö och en intressant vandringsled med härlig utsikt.

15.54 Vi har kommit hem och det har kollats på nätet om visum till Saint Lucia och olika bud har givits. Jag har även passat på att duscha under bar himmel i en bambukur. Christer var där i morse och går även dit nu.

Bambudusch, uppfriskande och med gott om sniglar som sällskap.

18.10 Det blev ännu en smaklig måltid. Vi hämtade den hos grannen. Idag åt vi kyckling, bönor, råkostsallad, dasheen och brödfrukt. Brödfrukten var plockad direkt från trädet. Under middagen hade vi sällskap av Benson. Han liknar en schäfer. Han har dock en gråsvart och väldigt sträv päls.

20.38 Det är dags för ännu en soaré. Kvällens konsert erbjuder, fåglar, syrsor och en hund. Detta är njutning i fulla drag.

20.44 Servicen här är helt enkelt fantastisk. Lorraine har lånat en ny hårddisk till datorn för att vi ska kunna gå ut på internet. Hon fyller också på sitt kylskåp med ett varierande utbud av dryck och annat. Allt bygger på ärlighet. Vi berättar bara för henne vad vi tagit från kylskåpet och betalar för det sedan. Trots att det hela inhandlats flera mil bort är inte priserna speciellt höga heller. Eftersom vi är de enda gästerna och hon bor i ett annat hus så har vi en hel villa för oss själva på kvällarna.

21.17 Vi har för avsikt att lägga oss tillrätta på varsin solsäng på altanen. Här ska avnjutas öl under det att konserten fortsätter. Enligt den senaste kollen på nätet kostar ett visum $45. Sanningen i denna historia lär vi få reda på imorgon måndag då vi ska resa till Castries för att förhoppningsvis få återförenas med våra pass.