Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt



Fredag 12 juli

07.39 Solens ljus söker sig in i vårt rum. Jag har sovit gott. Tänk vad lite sömn kan göra för en människa. Detta har varit den första natten i en ort på Y under någon av våra resor. Vi är ju kvar i Yogyakarta och på Summer Season Boutique Hotel. Ibland stavas staden Jogjakarta också men det vill vi inte kännas vid.

08.55 Frukosten är avslutad. Den serverades på uteplatsen utanför lobbyn och det erbjöds ris, nudlar, kött, kaffe, iste, flingor, mjölk, rostat bröd och ost. Christer som varit sjuk men på bättringsvägen är utsövd men känner sig slö, tömd på energi. Han behöver mer energitillskott och dessutom ta det lugnt idag.

10.01 Nu packar vi ner våra paraplyer i våra små ryggsäckar. Det är alltid bra att vara förberedda även om solen lyser där ute. Det är bara dumt att ha med paraplyerna i packningen och sedan bara lämna kvar dem i rummet. Det har vi gjort alldeles för ofta genom åren.

10.41 Vi har vandrat genom ett Yogyakarta fyllt med värme och ivriga försäljare. Vi promenerade längs den välbesökta gatan Jalan Malioboro med alla sina erbjudanden gällande transporter av olika slag (hästskjuts, cykeltaxi etc.) och fortsatte sedan söderut.

10.57 Efter att Patricia frågat om vägen några gånger så har vi nu tagit oss till det gamla sultanpalatset, Kraton. Yogyakarta-området var en egen monarki, ett sultanat från 1755 till 1945. Hamengku Buwono X är den nuvarande sultanen. Han finns kvar även fast staden inlemmats i republiken Indonesien. Nu ska vi hämta andan och energi innan vi ser oss omkring här.

Vår hemgata, Jalan Sosrowijayan. Här samlas turisterna.

Summer Season Boutique Hotel.

Vi ger oss ut i vimlet och värmen.

Jalan Malioboro, en av huvudgatorna i Yogyakarta.

Transportmöjligheterna är många men vi promenerar.

En karta för oss turister, vi tackar!

11.07 Det är begränsade öppettider här på Kraton på grund av fastemånaden Ramadan. Eventuellt stänger de redan vid den bön som äger rum mitt på dagen, ungefär en timme från nu. I entrépriset ingick det att få en guide med oss men Patricia och vi förklarade för den kvinnliga guiden att vi nog helst strosar omkring på egen hand med egna planer här.

11.20 Vi vandrar så sakta omkring inne i det gamla sultanpalatset. Här finns mycket vackert att se. Vi har sett byggnader, bärstolar och diverse köksartiklar. Området är ett museum och vaktas av museivakter i traditionella kläder som sitter på stolar och spanar.

11.49 Vi har fotograferat, tittat lite i en souvenirkiosk men varken köpt de vykort eller t-shirts som vi spanade in. Något vi behöver är frimärken men det kanske vi kan lösa vid entrén eftersom vi såg ett litet postkontor där.

12.22 Lite mera av palatset sågs innan vi började söka oss hemåt. Det ropades från minareterna när vi vandrade ut från portarna. Vi hann med att träffa en 81-årig dam inne på palatsområdet. Damen var en riktig karaktär. Hon ansåg att Patricia var lycklig eftersom hon hade två makar, Christer och jag. Själv sa hon att hon var hon Stålmannen och tydligen även sultanens hustru hävdade hon med ett leende. Hon sa mycket annat också, bl.a. rabblade hon namnen på diverse asiatiska länder och pratade om nudlar. Det var svårt att få nåt sammanhang i det hela men tanten var en kul bekantskap.

12.51 På vägen hem gick vi in på Flexi Minimarket för att köpa drycker och på posten för att köpa frimärken. Det gick bara bra på båda ställena. Posten huserade i en riktigt majestätisk byggnad. Även i Afrika såg vi postkontor i riktiga pampiga palats. Hemma i Sverige håller de till inne på bensinstationer. Nu är vi hemma på hotellet för dusch och en stunds vila. Det inplanerade besöket till UNESCO-listade Borobudur-templet utanför Yogyakarta blir inte av. Det finns flera orsaker. Dels är transportmöjligheterna sämre nu under Ramadan men vi tänker också på Christers nuvarande och Patricias och min kommande hälsa. Det är hett idag och vi har redan gjort en utflykt. Borobudur är ett världsberömt buddhistiskt tempel som uppfördes på 700- och 800-talet.

Vi är på väg mot Kraton, sultanens palats i Yogyakarta.

Paviljonger inne på det välskötta palatsområdet.

Sultanens palats - innergården.

Peter och Christer utanför ingången till museiområdet Kraton.

Peter imiterar.

Vakter i traditionell javanesisk klädsel.

Vi mötte en cool tant inne på Kraton.

Christer har köpt förfriskningar i den tropiska hettan.

Bakom benen.

13.58 Vi har sökt oss ut för att äta lunch. Nu har vi beställt den på Batik Resto, en restaurang nära vårt hotell. Vi letade FM Café och trodde att det var där vi hamnat när vi sett skylten "Ef Em Resto" men det ska nog gå bra att äta här även om det inte skulle vara samma restaurang. Här sitter det många andra blekhudingar. Som på så många andra resmål samlas västerländska turister klumpvis på de restauranger som serverar europeisk/amerikansk mat eller restauranger som nämns i guideböckerna.

15.01 Maten fick godkänt och det var behövligt att få i sig näring. Det kan ha varit så att Patricia var den enda matgästen på restaurangen som var av asiatiskt ursprung. Vi är nu tillbaka i rummet och Patricia smetar salvan Zam-Buk på Christers stela nacke. Den ska vara bra för muskulaturen.

17.35 Efter lite vila gav vi oss ut på Yogyakartas gator igen. Knappt utkomna så träffade vi holländska Ester igen. Hon hade fått ett rum på ett ställe en bit bort från vårt hotell. Nu är vi på caféet Kopi Luwak i Malioboro Mall. Här ska jag prova en kopp av världens dyraste kaffe, Kopi Luwak. Det utvinns från spillningen från indiska palmmårdar. Djuren äter bara de bästa sorterna av kaffebären och efter att de passerat djurets matsmältningssystem kan kaffebönorna plockas ur dess avföring för rengöring och rostning. Det är ett dyrt kaffe men jag gillar ju att prova nya ting och då främst kaffe.

18.26 Servitrisen ställde ned en träbricka med mässingshandtag. På den stod en kopp i porslin med ett porslinslock. Locket kröntes av en förgylld palmmård, luwak. Dessutom fanns där en tunn påse som innehöll information, två sockerpåsar men inte minst en påse med kaffepulver. Detta pulver hälldes i koppen. Varmt vatten slogs över, hon rörde om och lade på locket. Jag ombads att vänta en minut. Detta gjordes. Kaffet hade en intensiv men mild smak. Det är inget jag kommer att dricka dagligen och då beror det främst på priset. Nu har vykort skrivits och frankerats. Vad näst? Tja vad vet jag. Vi sitter bra här. Vi har också kollat Facebook och annat intressant på Patricias iPad.

Den trevliga turistgatan vi bor vid.

Peter har äntligen testat världens dyraste kaffe, Kopi Luwak.

Den indonesiska valutan rupiah innehåller många nollor.

19.24 Till slut lämnade vi slöheten och det dyra kaffet bakom oss. Det köptes lite gott för kvällen på livsmedelsbutiken Hero. Christer letade också förtvivlat efter ett stånd med t-shirts som han svär på att han såg här igår kväll. Det hittades inte. På hemvägen hittade jag en postlåda så att vi kunde posta vykorten. Väl i lobbyn så bad jag om nyckeln till rum 206 istället för rum 306. Igår försökte jag öppna rum 304, ikväll försökte jag lura mig in i 206. Nu ska vi planera våra återstående timmar här i staden.

20.19 Vi sökte oss ut för mat, middag denna gång. Vi sökte oss in i en Gang (gränd) lite bortanför vårt hem. Det ska bli middag på den lilla restaurangen ”Mi Casa Es Tu Casa” (http://www.micasaestucasa.mye.name) som har en spansk (baskisk) ägare. Jag funderar på att prova en rätt som ska smaka pyton.

21.04 När vi fick vårt ris var det för dåligt kokt, vi väntar nu på nästa laddning. Restaurangen är välbesökt och en buddha i solglasögon iakttar allt som pågår här inne.

21.54 Min middag ikväll var grillad pytonorm och kobra. Själva köttet hade inte mycket smak och konsistensen påminde mest om fläsk. Det var såsen som var den stora smakhöjaren. Det har blivit några nya djur på menyn i är. Blir det ännu fler? Vi får se.

Den spännande menyn på restaurangen Mi Casa Es Tu Casa.

Peter äter orm.


Lördag 13 juli

06.55 Precis innan jag vaknade så drömde jag att jag satt och lyssnade till en sång. Refrängen var, ”keep on moving to the sea”. Finns denna sång i verkligheten eller har mitt undermedvetna skapat en hit? Idag är det åter just det resdatum som vi förknippar med underliga och nästintill spektakulära händelser, 13 juli. Dagen har i alla fall inletts med en underlig dröm.

08.01 Frukosten förflöt och avklarades utan några som helst problem. Nu återstår endast packning vad det gäller våra aktiviteter på detta hotell. Yogyakarta har varit en trevlig stad att besöka. Det känns dock som att vi bara skrapat på ytan av vad som finns att se och göra här. Så är det ju ofta när man gör långa resor och vill besöka många platser.

08.51 Vi checkade ut från hotellet och vi promenerade mot järnvägsstationen. Vi kom fram till att taxi var en onödig lyx med tanke på den korta sträckan. Promenaden gick smidigt. Längs vägen noterade vi att här i Yogyakarta används förutom det latinska alfabetet även de gamla javanesiska skrivtecknen som liknar de sydindiska och thailändska. Skyltarna är alltid skrivna med två alfabet. Snabbt och enkelt löstes tre tågbiljetter. Väl ombord i vagn fyra höll jag på att sätta mig på fel plats, säte. Allt ordnade sig dock. Nu väntar vi på resans start. Vi ska bege oss ungefär sex mil mot nordost.

09.59 Utan större problem rullar vi fram genom den javanesiska landsbygden. Vi passerar risfält, låga hus i varierad kondition och nu och då en moské. Vi är på väg till Yogyakartas konservativa tvillingstad Surakarta som här i Indonesien är mer känd som Solo som den kallas i folkmun. Surakarta används bara på kartor och i officiella dokument. Likheterna med rivalen Yogyakarta är många, även här har man haft en sultan och staden har också ett palatsområde, ett "kraton", dock i betydligt sämre skick. Solo var också huvudort för det gamla muslimska kungadömet Mataram.

Patricia och Peter är på väg mot järnvägsstationen i Yogyakarta.

Två turister redo att resa vidare.

10.46 Tågresan var bekväm och gick ganska snabbt. Vi färdades ju inte så långt idag. Nu åker vi med en taxi till den adress som snart gäller för oss. Staden verkar trevlig med många lövträd och en civiliserad trafikkultur. Chauffören har snurrat på ett bra tag och priset för resan som Patricia först tyckte var riktigt dyrt känns mer rimligt nu. Vi hade missbedömt hur långt det är från järnvägsstationen till hotellet.

10.51 Nu sitter vi i lobbyn till Hotel Anugerah Palace. Våra rum är inte klara än. Vad som är klart är att vi har passat på att sitta ner en stund för att känna lugnet och invänta besked. Det har gissats rumsnummer igen. Patricia gissar, 211, jag, 209 och Christer, 315. Det pågår tydligen någon stor lärarkonferens på hotellet. Det borde bli lätt för oss att smälta in. Vi är tydligen de enda gästerna som är här i annat ärende än konferensen.

11.14 Gissandet gick inte så bra. Vi bor i rum 202 och Patricias rum är inte ens klart när jag skriver det här.

11.46 Patricias rum är även det klart nu. Hon ska bo i rum 210. Christer och jag vilar upp oss en stund innan lunch.

12.40 Nyss knackade det på rumsdörren. Vårt vilande är slut. Där stod Patricia med sin väninna Nevi som ska träffa oss och umgås med oss idag. Hon är en gammal arbetskamrat till Patricia som nu är egen företagare i sin hemstad Salatiga. Staden ligger nordväst om Solo där vi är nu. Nu ska vi fyra ut och äta. Vi får se var det blir och vilken mat vi väljer.

Vårt hotell i Solo, Anugerah Palace.

Patricia och Nevi lunchar på koreanska restaurangen Happy Bee.

Lunchrast.

Santo Petrus (Sankt Peters) katolska kyrka i Solo.

Promenadvänligt längs Solo City Walk.

Patricia ringer och ordnar transport för morgondagen.

Lika som bär!

13.06 De fyras gäng har lämnat Hotel Anugerah Palace och promenerat mot ett av stadens shoppingcenter, Solo Grand Mall. Här har vi efter lite funderande placerat oss på den koreanska restaurangen Happy Bee.

13.23 Man kunde välja från diverse kombinationer och rätterna kom ganska snabbt i lådor. Under måltiden konverserades det både på indonesiska och engelska, ja även lite på svenska oss emellan. Vårt nästa problem är att hitta en lösning gällande resan härifrån imorgon. Det är svårt att slappna av och se staden innan det är löst.

13.55 Lunchen är avslutad. Det är riktigt trevligt med sällskap, ännu trevligare med trevligt sällskap. Härnäst stundar en rundvandring i staden. Till skillnad från städerna på Sumatra så är det trots den stora folkmängden här relativt smidigt att röra sig fotledes.

13.58 Vi vandrar längs den breda gångbanan Solo City Walk som löper parallellt med den stora gatan Jalan Slamet Riyadi. Det är ren lyx att i detta land gå så här ostört på en rymlig promenadvänlig yta.

14.04 Patricia har ringt bussbolaget vi planerat att åka med imorgon. Det finns tydligen bara två platser kvar på bussen. Hur ska vi göra nu? Ska en av oss stå? Ska vi åka tåg tillbaka till Yogyakarta och åka vidare därifrån? Går det några tåg direkt härifrån?

14.29 Vi är inte mycket klokare vad det gäller transporten. Nu sitter vi vid ingången till Taman Sriwedaria. Så står det i alla fall skrivet ovanför ingången. En märklig sak då det gäller transportproblemen är det faktum att då Patricia har ringt för att boka bussen lite tidigare så har det inte varit möjligt. Nu plötsligt är det bara två platser kvar. Fast det är ju den trettonde juli. Vad annat är att förvänta?

15.17 Hipp och hurra! Det har löst sig. Patricia har ordnat med en dörr-till-dörr-transport. Hon hittade ett företag som kör samma sträcka med minibussar. Nu kan vi fortsätta att undersöka Solo dock inte solo. Vi är ju fortfarande fyra.

15.25 Ett kort stopp har gjorts vid Museum Radya Pustaka. Våra kvinnliga vänner letar efter en toalett. Här har vi sett några gamla stenföremål. Det har börjat mulna på. Hoppas att vi slipper regn.

16.00 Vi har tagit sikte på det nybyggda Paragon Mall vid jättehotellet Hotel Paragon. Här har vi hittat ett café i en välkänd cafékedja, en kedja som kallas Starbucks. Vid beställningarna frågades det som så många gånger förr efter våra namn så att dessa kunde skrivas på muggarna. På Christers mugg står det, Mr Christ. Ja, herre Jesus så det kan gå! Christer mår bättre idag men magen är fortfarande i obalans så han har valt kall svartvinbärsdryck istället för svart kaffe.

En skön paus på Starbucks Coffee i Paragon Mall.

Att köpa durian eller ej, det är frågan.

17.28 Efter fikandet vandrade vi runt i Paragon Mall och tittade på diverse saker. Det ordnades sedan med kvällsdryck och färdkost inne på Carrefour, en livsmedelskedja som vi handlat av förr i flera andra länder.

18.01 Vi lämnade Carrefour bakom oss och har nu under Nevis ledning lämnat inomhus, tagit oss utomhus och det begynnande mörkret där. Vi har börjat söka oss mot kvällens restaurang, ett lokalt ställe som ska vara något unikt och speciellt. Hon stannar till ibland och frågar för att vara säker på att vi är på rätt väg.

18.26 Efter en hel del promenerande, gående och knatande har vi kommit fram till kvällens restaurang, Nasi Liwet Bu Wongso Lemu. Vi tog av oss skorna innan vi gick in. Det är en liten restaurang med bara ett fåtal låga bord. Här serveras endast en rätt. Det blir lätt att beställa med andra ord. En ukulelespelande man underhåller med spel och sång. Det känns mera som vi hälsar på hos någon än att vi är på restaurang. Christer tänker på sin för tillfället känsliga mage och ligger lågt med lokal mat på enkla restauranger just nu.

19.05 Det blev taxi tillbaka hem. Det var nog bäst så. Jag betvivlar starkt att i alla fall jag hittat hem eller ens orkat.

19.18 Christer har just konstaterat att den lokala medicinen mot orolig mage, Entrostop, som han fått av Patricia i sanning är effektiv. Den gör att han kan hålla igång som vanligt fast den tidigare virusinfektionen skapat kaos i matsmältningssystemet.

20.32 Vi är nu på Es Teler 77. Det är en restaurang på Solo Grand Mall dit vi tagit oss. Det har blivit Christers tur att äta någon form av middag. Jag tar mig endast en cappuccino.

21.19 Det blev Nasi Goreng med oxsvans och grönsaker för Christer. Det var en kryddstark rätt, svårt att få i sig allt. Nu är vi tillbaka i lobbyn här på hotellet. Vi ska försöka surfa lite på internet men deras WiFi verkar slött, dött. I våra pannor är det dessutom blött.

23.38 Ännu en händelserik 13 juli har nått sitt slut. Dagen inleddes i Yogyakarta och via en tågresa och en stadsvandring har vi tagit oss hit till denna anteckning. Nu stundar välförtjänt sömn.

Nasi Liwet Wongso Lemu, en annorlunda middagsrestaurang. Här finns bara en rätt på menyn.

Christer matvägrar av hälsoskäl.


Söndag 14 juli

07.47 Christer öppnade just brödet han köpte igår. Han bröt en bit, tuggade och sköljer nu ner det med vatten. En ny morgon är här, en morgon som snart blir en ny dag.

08.47 Det är bara vi som äter frukost just nu. Lärarna på konferensen har sovmorgon eller så har de redan checkat ut. Det återstår dryga timmen innan nästa transport är här. Det är ett lugnt och stilla hotell vi bor på. Både Christer och jag önskar att det var lika lugnt och stilla i våra tarmsystem.

09.23 Nya bud, transporten (minibussen) som skulle komma klockan 10.00 kommer tydligen att komma hit och hämta oss redan 09.30. Nu vidtar en panikpackning med risk att något glöms kvar.

09.37 Vi har checkat ut och tackat för oss. En transportväntan i hotellobbyn har börjat. Det där med halvtio stämde kanske inte ändå?

09.40 Transporten är här. Det är nu dags att resa vidare.

På minibussterminalen Gilingan i väntan på vår buss.

Peter dödar tid genom att läsa i sin deckare.

Patricia undrar när vår buss ska avgå.

09.55 Vi är på väg. Det har nu tillfälligt gjorts ett kort stopp. Två medpassagerare har klivit in. Detta är bara en deltransport. Den ska ta oss ut till busstationen och till det riktiga fordonet.

10.18 Nu sitter vi på en bänk på busstationen Gilingan. Biljetterna är betalda för och jag är skyldig Christer 20 000 rupiah. Nu väntar vi och de andra på nästa minibuss som ska ta oss vidare.

11.06 Det kommande fordonet har anlänt. På sätena stod några små, vita kartonger och väntade på oss. De innehöll en plastmugg med vatten, ett chokladkex samt en liten påse med Camilan Top. Det sista är något jag inte vet om det är nötter, strips eller vad.

12.30 Camilan Top var vare sig nötter eller strips. Det var något sorts snacks helt enkelt, möjligen med potatisbas. Vi färdas i maklig takt österut och det regnar.

13.53 Hastigheten ökade allt mer innan det tog stopp vid restaurangen Saradan Asri. Vi ligger över timmen före i tidsschemat. Det är bara bra enligt mig! Vi är i Saradan, i närheten av Madiun, i alla fall enligt skyltningen här.

Lite bussfika ingick i biljettpriset.

En motorcyklist och ett risfält, några exempel på vad vi passerade denna dag.

Peter och Christer vid dagens färdmedel.

14.09 Rasten är över. Det var skönt att få sträcka på benen och kunna dricka utan att oroa sig över någon brist på toaletter. Vi fick just veta att vår chaufför inte har sovit på 2½ dygn. Det känns ju inte helt bra måste jag erkänna. Patricia som sitter fram bredvid honom har lovat att hålla koll på honom. Nu bär det av igen. Två av de andra i fordonet är två unga damer från Nederländerna (igen!). Vi tre har pratat en stund med de båda.

14.50 Alldeles nyss åkte vi igenom Sukum Kora. Fast jag kan ha missförstått det som sades.

15.40 Ett nytt stopp har gjorts. Det har blivit dags för att tanka. Föraren gungar bilen lite för att få i ytterligare deciliter.

16.33 Bussen klättrar uppåt längs meandrande serpentinvägar. Omkring oss är det grönskande träd, små hus och terrassodlingar. Det är fascinerande hur mycket mäktig natur och skog som faktiskt får plats på denna tätbefolkade ö.

17.24 Det är svårt att bestämma sig om man ska vara glad över den vackra naturen och de fina vyerna eller om man ska vara missnöjd över den smala vägen och den långsamma hastigheten vi rör oss i.

17.43 Regnet faller utanför vårt fordon.

18.08 Mörkret är ett faktum. När vi rullade in i Malang blev våra första intryck att se staden i skymning. Vi har passerat några vackert upplysta rondeller och minst ett köpcenter har siktats. Vi kommer nog att trivas i den här staden också.

18.20 Minibussen stannade någonstans i mörkret och vi började kliva ur. Jag passade på att ta med mig min skräppåse. Vid betalningen för vårt förbokade rum passade vi på att dela på summan på en gång. Vid hissen gissade vi rumsnumret. Christer trodde på rum 308 och jag 205. Nu bor vi faktiskt i rum 308 på Kertanegara Premium Guest House (http://www.kertanegaraguesthouse.com) i Malang. Hotellet är fantastiskt fräscht med vacker inredning, ett helt sagolikt ställe med tanke på det låga priset.

19.06 Vi har gjort oss hemmastadda i vårt rum. Patricia bor i ett annat rum på samma våning.

20.40 Vi hoppas nu på att Christers mage ska stabiliseras. Tokvandrandet i Solo igår var nog inte den bästa metoden för att få infektionen helt ur kroppen. Han behöver få i sig fast föda och få piggna till.

Middag på De Liv Restaurant.

20.57 De Liv heter kvällens restaurang. Den ligger tvärs över gatan från hotellet. Ena långväggen är ett enda stort fotografi. Beställningarna är just gjorda. Nu ska det bli gott med mat. Vi underhålls med Live-musik och hela restaurangen känns mer europeisk än asiatisk.

22.01 Ja, det var gott med mat. Nu är vi tillbaka i rummet och vattenkokaren puttrar på som bäst.

22.14 Patricia tror sig veta vad Christer lider av, nämligen "masuk angin", ett tillstånd som översätts till förkylning på svenska men är mer komplicerat än så. Det handlar om obalans i kroppen och att dåliga vindar påverkat kroppen. Det är något man pratar om ofta här i Indonesien. Det finns även medicin mot "masuk angin" som direkt översatt betyder "inblåsande vind". Patricia smörjer just nu in Christers rygg med Kayu Putih-olja. Det doftar starkt och ska få honom att rapa. Detta lyckades precis till Christers stora förvåning. Doften börjar kännas allt friskare i rummet. Oljan görs av Kajeputträdet och är en av ingredienserna i det mer välkända tigerbalsamet.

22.54 Hur än oljan påverkat kroppen så fick den i alla fall Christer rejält sömnig. Nu behöver vi båda en god natts sömn.

Kertanegara Premium Guesthouse är vårt nya hem.


Måndag 15 juli

08.24 Det allmänna allmäntillståndet är väl angenämt här hos oss i Malang. Sömnen har varit rofylld. Vi väntar på Patricia och därefter frukosten. Vårt rum luktar lite underligt efter Christer insmorning med Kayu Putih igår kväll. Vi får hoppas att doften lättar innan nån från personalen tittar in här.

08.57 Patricia har fått beskedet att hon måste checka ut från sitt rum idag. Hon får dock checka in i ett annat istället. Något har tydligen strulat till sig gällande bokningarna.

09.21 Vi njuter av en god frukost i hotellets matsal. Christer har inte återfått full aptit men oljan han smörjdes med igår ihop med ett örtte som heter Tolakangin verkar ha gjort susen, hälsotillståndet har snabbt vänts till det bättre. Ett symptom på "masuk angin" ska tydligen vara att man är kall på vissa delar av kroppen, något som Christer visade sig vara igår.

10.39 Några positiva besked finns att ge, det gick bra att äta frukost och Patricia får behålla sitt rum. Nu hoppas vi att det positiva fortsätter under resten av dagen. Det är dags för stadsvandring och några ärenden behöver uträttas i ett närbeläget köpcentrum.

11.07 Vi passerade den stora gröna nyrenoverade Gajayana Stadium som tar 35 000 åskådare. Den används för fotbollsmatcher och en del annat. Vi gick sedan in på Mal Olympic Garden (Olympic Garden Mall). Där inne togs det ut pengar. Christer fick en och en halv miljon rupiah i 50 000-sedlar så nu har han en minst sagt fet plånbok. Den går inte ens vika ihop.

Gajayana Stadium i Malang.

Peter antecknar utanför Olympic Garden Mall.

Vi promenerar mot Malangs centrum.

Masjid Agung Jami (Stora moskén), Malang.

Alun-Alun, Malang Cyber Park.

Duvorna har egna hus på torget Alun-Alun.

11.13 Shoppinggallerian lämnades raskt. Vi bestämde oss för att ta en promenad mot stadens centrala delar.

11.30 Vi har mött mängder av elever i skoluniform påväg till och från sina skolor. Vi passerade så småningom Immanuelkyrkan och gick in i en park, Alun-Alun. Kyrkan ligger granne med en stor vacker moské, Masjid Agung Jami. I luften svävar fåglar, såpbubblor och ljudet från den närbelägen moskéns böneutrop. Fåglarna, mest duvor, söker sig in i tre stora fågelholkar, fågelhus med flera ingångar. Christer har informerat om att idag är första skoldagen efter ett lov. Parken vi är i heter Malang Cyber Park och torget här i stadens hjärta har som sagt namnet Alun-Alun.

12.09 Vi köpte drycker på Robinson Supermarket i Ramayana-gallerian här vid torget. Efter det har Patricia pratat med en hjälpsam polis med ett gevär över axeln och en taxichaufför. Den förste var för dyr men den senare taxichauffören hade ett bättre erbjudande och pris. Nu är vi på väg mot dagens utflyktsmål. Det åks i en taxi från Mandalabolaget Argo Taxi.

13.01 Taxin släppte av oss nedanför Pohon Inn. Det är ett hotell som föreställer ett stort träd. Intill detta ligger det magnifika Batu Secret Zoo (http://jawatimurpark2.com) som vi ska besöka under resten av eftermiddagen. Vi är i utkanten av staden Batu som ligger norr om Malang.

Vi har rest till Batu en mil norr om Malang. Dags att gå på zoo.

Det unika hotellet på Batu Secret Zoo.

Lunch på Jungle Fast Food.

Blå giraffer på rymmen?

Ännu en primat bakom galler.

13.13 Innan vi på allvar tittar på djuren så ska vi äta lunch på Jungle Resto/Jungle Fast Food. Restaurangen är verkligen speciell. På andra sidan en glasruta kan vi se en leopard som ligger och vilar. Man kan även sitta vid flera andra djurburar och inta sin egen mat och iaktta djuren samtidigt.

14.44 Vi har nu köpt biljetter och gått in på Batu Secret Zoo. Här har vi sett flertalet arter av apor, ringsvansade lemurer och vampyrfladdermöss för att nämna några av alla underbara arter. Vi har även sett några kängurur (wallabys). Det speciella med dessa är att de är helt vita, albinos.

14.57 Ett litet inbördeskrig har brutit ut. En ensam åsna befinner sig inne hos några lamadjur (alpacor) och en konflikt har uppstått.

15.34 Det är så fridfullt att titta på djur. Man borde ha haft flera dagar här för att se allt och uppleva det som erbjuds. Men jag tycker synd om de djur som har trånga burar. Bättre är det då med tigerungen som satt kedjad utanför buren. Den tittade glatt in till marorna. Ville han leka med dem eller var hon helt enkelt hungrig? Pissoarerna här på zoo är lite annorlunda. De är byggda att likna flodhästgap.

Albinokängurur var en udda sevärdhet.

Patricia klappar tigerungen Keisha.

En sköldpadda från Seychellerna äter mellanmål.

Ett härligt kompisgäng.

15.57 Vi har helt missbedömt hur stort detta zoo är. Ytan är ganska liten men det finns flera olika nivåer och promenadstråk med massor av djur att se. Det kommer att bli mer eller mindre omöjligt att se alla delar innan området stänger. Vi har hälsat på jättesköldpaddor från Seychellerna, tittat på en simmande pygméflodhäst från Liberia och även återsett våra vänner från Brasilien-resan, capybarorna.

16.18 Vi har gått igenom akvariedelen på detta zoo och sett diverse spännande fiskar. Det fanns även en anordning så att man kunde fotograferas "inne" i ett akvarium. Jag testade också att ligga i en konstgjord hajs gap.

16.47 Detta är en helt fantastisk djurpark. Här finns djur från all världens hörn, element och grupper. Det är så synd att vi inte har mera tid. Den sista delen fick vi nästan jogga igenom. Som tur var så fanns det mest afrikanska djur där, djur vi sett i det vilda i södra Afrika. De var inte nya för oss. För tredje året och kontinenten i rad har vi också sett en uppsättning ormar.

16.51 En man i en kiosk erbjöd oss precis en gul dryck som skulle hjälpa oss att undvika "masuk angin". Den borde Christer ha fått tidigare under resan.

17.09 Den nyss påbörjade taxiresan hemåt har avbrutits. Vi åker med samma chaufför som tog oss hit och vi har nu provianterat dryck för den kommande tiden. Allt köptes i en liten butik, Indomaret. Dessa små Indomaret-butiker finns överallt här på Java, det måste finnas tusentals.

En av många intressanta invånare i akvarierna på Batu Secret Zoo.

Patricia till synes i akvariet.

I hajens gap.

Man kan stå hur länge som helst och beundra de underbara leoparderna.

Peter är olik sig.

17.55 Vi har återkommit till Kertanegara Premium Guesthouse. Ånyo är vi i Malang och ånyo har vi vårt svala men lite underligt luktande rum omkring oss. Nu ska vi vila lite innan den kommande middagen.

20.11 Energiförråden är påfyllda och kropparna är avspolade. Nu stundar kvällens middag.

20.24 En ballad framförs av en ensam sångerska. Hon backas upp av ett band. Vi är tillbaka på grannrestaurangen De Liv. Nu ska jag åter bryta den asiatiska mattraditionen och ta en pizza.

21.43 Jag har alls inget att klaga på det smakrika indonesiska köket. Men en pizza och en kall öl är faktiskt riktigt gott som omväxling.

23.28 Christer har fått ytterligare en behandling av Patricia. Hon har smort in honom med, Minyak Kayu Putih (Cajuput Oil). Igår lockade proceduren fram rapar. Idag lockade det först till ett okontrollerat skratt. Hur som helst så har åtgärderna fungerat. Christer mår mer eller mindre bra igen. Nu ska även denna dag bäddas ner.

Poolområdet på Batu Secret Zoo.

Utsikt från Batu Secret Zoo.

Christer framför utsikten mot den 3339 meter höga vulkanen Arjuno.


FILMER


Du kan se 81 foton från 12 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 57 foton från 13 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 26 foton från 14 juli i detta
fotoalbum.
Du kan se 119 foton från 15 juli i detta
fotoalbum.


FORTSÄTT


RESEDAGBOKEN.CC


Flag Counter