Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt



Lördag 20 juli

06.12 Det är en tidig morgon i vår villa här i Denpasar. Droppande ljud hörs utifrån. Är det lite regn i luften? I luften kommer vi i alla fall att vara om någon timme. Det är dags att lämna, Patricia, Denpasar, Bali och Indonesien för några dagar.

07.13 En enklare frukost av det klassiska slaget är avslutad ute vid poolen. Vi har konsumerat juice, yoghurt, vitt bröd och svart kaffe. Nu ska det sista packas och sedan bär det av mot flygplatsen. Vi har blivit utlovad skjuts av Sikun, chauffören som skjutsade oss igår.

07.33 Vi är på väg. Det har varit en härlig vistelse i detta fantastiska hus men nu är vi redo för något nytt. Det regnar lätt då vi skjutsas till en för oss ny flygplats. Vi är ute i god tid för att undvika att fastna i trafiken.

08.08 Nu har det sagts, "hej, vi ses i övermorgon!" till Patricia som kommer att vila och ta det lugnt här i Denpasar några dagar. Hon ska också vänta in sin väninna Susan som kommer hit imorgon och ska resa med oss sedan. Efter att vi fyllt i utresekorten från Indonesien är det nu dags för incheckning här på Ngurah Rai International Airport.

08.39 Säkerhetskontrollen och incheckningen gick skrämmande bra. Nu sitter vi och klurar vad vi ska göra innan vi går mot gaten. Vi har fått handskrivna boardingkort. Idag reser vi med det indonesiska flygbolaget Merpati Nusantara Airlines (http://www.merpati.co.id).

09.08 Passagerare till vår flight ombedes att gå till gate 1. Det tänker vi inte göra. Vi är ju redan där.

Passagerarna gör sig redo att flyga från Denpasar till Dili.

Vi hälsas välkomna till ett av världens nyaste länder, Östtimor.

09.18 Nu är vi ombord på Merpatis flight till Dili, huvudstaden i Östtimor. Åter igen sitter vi placerade vid nödutgången, upp med de små ryggsäckarna och dagboken på hyllan även denna gång.

09.43 Flygningen beräknas ta ungefär två timmar och kommer att gå rakt österut. Vi kunde inte motstå att besöka Östtimor när vår indonesiska resa tar oss så nära detta land som var portugisisk koloni fram till 1975. Det blir en kort men förhoppningsvis trevlig visit i detta land som ligger på östra halvan av ön Timor. Timor betyder "öst" på indonesiska så något komiskt blir betydelsen av Östtimor "öst-öst".

09.59 Det är på sin plats att berätta något om vår kommande destinations historia. Östtimor förklarade sig självständigt den 28 november 1975 när portugiserna åkte hem. Nio dagar senare, den 7 december 1975, invaderade Indonesien Östtimor och utropade det till landets tjugosjunde provins. USA:s president Gerald Ford besökte Indonesien alldeles före invasionen. Den amerikanska regeringen valde efter detta besök att inte ingripa eller protestera. Tvärtom stödde man indoneserna på grund av den tidens kommunistskräck.

Mellan 1975 och 1999 ockuperades Östtimor av Indonesien. Över 200 000 människor dödades av den indonesiska regeringens soldater. Självständighetskampen leddes av gerillarörelsen Falintil. Till slut tvingades Indonesien att hålla en folkomröstning i slutet av augusti 1999 om Östtimor skulle bli självständigt eller inte. Hela 98,6% röstade för självständighet. Efter valet genomförde den pro-indonesiska milisen räder där människor dödades, våldtogs och misshandlades. Huvudstaden Dili och stora delar av landet förstördes innan en Australienledd fredsstyrka tog över oktober 1999, följt några månader senare av en administration utsedd av FN. Till slut tvingades Indonesien att acceptera valresultatet och ge Östtimor självständighet den 20 maj 2002. (Källa: Wikipedia)

BYTE AV TIDSZON

11.48 Vår flygning har gått från Bali och sedan över öarna Lombok och Sumbawa. Vi har bl.a. passerat den majestätiska vulkanen Tambora på norra Sumbawa.

12.27 Strax innan vi flög in över ön Flores tittade vi ner på öarna Komodo och Rinca, kända för sina jätteödlor, Komodo-varanerna. Det är synd att tid och pengar inte räcker för att besöka den nationalparken på den här resan.

ÖSTTIMOR

13.06 Det är dags för en ny tidszon, fram en timme. Själva flygningen gick bara bra. Det serverades lunch ombord, strips, grönsaker och kyckling allt kallt, i en låda. Dessa lådor med rester hämtades in vid ett enda tillfälle. Detta förfarande fick till följd att de som inte hunnit äta upp sedan blev sittandes med sina lådor i knät. Några av de med lådor satt vid en nödutgång som ju inte får spärras av några föremål. När vi hade landat så gick det smidigt att ordna med visum, passtämpel och att hämta vårt bagage. Nu åker vi i en taxi från Presidente Nicolau Lobato International Airport, eller som det sades på planet Presidente Nicolau Lobato International Aircraft(!). Landets valuta är US-dollar. Detta är tredje sommaren i rad som vi besöker ett land som har US-dollar som sin valuta och inget av dessa länder har varit USA.

13.27 Vår taxi tog oss från flygplatsen in till huvudstaden Dilis västra del. Stadsdelen heter Mandarin, precis som frukten och språket. Nu är vi incheckade, inskrivna på East Timor Backpackers (http://www.easttimorbackpackers.com). Christer är i sitt 93:e och jag i mitt 98:e land. Nu kan jag säga att jag varit i hälften av världens länder utan att ljuga. Vi bor i sovsal nummer 5. Här ska vi sova i varsin underslaf i våningssängar. Kanske skulle vi ha valt ett hotell istället? Det hade varit skönt med ett hotellrum istället.

Det är här vi ska bo i två nätter.

Peter relaxar vid uteplatsen på East Timor Backpackers.

En hund sover sin skönhetssömn.

Christer undersöker litteraturutbudet.

13.51 Vi har duschat och sedan satt oss vid ett bord på uteplatsen här på East Timor Backpackers. Här finns en intressant blandning av människor, en tysk tjej som studerar det lokala språket tetum, några britter, amerikaner och diverse personer från lokalbefolkningen som antingen jobbar här eller bara passerar förbi. Befolkningen här på Östtimor känns inte speciellt asiatisk, människorna påminner oss mer om latinamerikaner och på grund av det portugisiska språket och den katolska tron får man en brasiliansk känsla här.

14.08 Med hjälp av diverse utrustning från köket, en sil, en vattenkokare, två skedar, två koppar och kaffepulver har vi ordnat en kopp kaffe var. Till kaffet ska vi unna oss lite läsning i våra medhavda deckare. Jag har unnat kommande gäster här på boendet lite läsning i och med att jag lämnat böcker här i bokhyllan.

15.48 Det blev ett gott och starkt kaffe som helt säkert kunnat göras bättre. En hederlig sil räcker inte till, det behövs någon sorts filter för att hålla undan pulvret. Eventuellt är det regnmoln på väg in från bergen. Här på uteplatsen sitter vi i vår egen lilla värld och det är svårt att ha bra koll på vad som händer där utanför.

16.11 Det har kommits till insikt att vi nu varit i alla världens länder som börjar Ö. På tal om ö så sitter vi nu och tar oss en öl, en indonesisk Bintang. Christer sitter och filmar med sin mobiltelefon. Vad fan, nu la allt bara av igen. Christer är frustrerad och lovar att den här resan blir sista resan med denna krånglande telefon.

Trafiken på huvudstråket Avenida Almirante Americo Tomas.

Dili Farol heter denna fyr.

Svärdfiskar säljs på stranden i Dili.

Vy mot den gamla fängelseön Atauro.

17.31 Inte går det att sitta på boendet hela tiden vi är här i ett nytt land. Vi har sökt oss ner till strandpromenaden vid, tro det eller ej, havet. Här säljs det kött, skaldjur på spett och nygrillad fisk. På en udde framme till höger från oss står Jesus i statyform och blickar ut mot havet. Bakom mig och bortom en pir håller solen på att gå ner. Vi har fått en pappersmeny från den indiska restaurangen Vin Café. Stället verkar trevligt och utbudet bra. Vi kommer dock inte att gå dit, inte i kväll i alla fall. Filmandet med Christers telefon fungerar nu igen som tur är.

18.15 Vårt vandrande längs Avenida de Portugal tog oss nästan till piren där solen gick ner. Nu har vi vandrat tillbaka på landsidan av strandpromenaden. Vi har satt oss på Dili Beach Hotel (http://dilibeachhoteltimor.com). Det är inte för att bo här, vi är på restaurangen/puben Dili Beach Restaurant. Vi ska äta pizza och dricka Coca Cola här. En bit bort sitter en man med en sträv whiskyröst och håller låda. De flesta gästerna här är australiensare och på TV-skärmarna visas rugby.

18.54 Jag har sällan om någonsin haft så mycket och så många olika ingredienser på en pizza. Nu när jag ätit upp min pizza känner jag mig som ett barn på julafton då det sista paketet öppnats, jaha det var det. Jag tror dock inte att jag skulle ha orkat något mera. Solen har dykt under horisonten och mörkret sprider sig över Dili.

19.18 En malariatablett och en kopp kaffe satte punkt för middagen. Nu ska vi ta kvittokopiorna till kassan och betala. Originalkvittona är redan där så vi kan inte fuska. Under middagen och kaffet pratade några som närmast kan beskrivas som polare till Crocodile Dundee i baren. Det var tvättäkta "aussies".

Fiskförsäljare längs strandpromenaden i Dili.

Avenida de Portugal följer stranden i Dilis ambassadkvarter.

Stranden förvandlas sakta till restaurang.

Grillspetten förbereds.

20.03 Efter avslutad måltid gällde det att ta sig förbi de entusiastiska taxichaufförerna och bege sig ut i den tropiska svarta natten. Vi gick längs den mörka vägen hem. Planerna på ett internetcafébesök lades ner. Vi hittade inget. Istället inköptes kvällsdryck på macken Tiger Fuel innan hemgång till boendet. Här hemma ska vi läska och svalka oss.

20.58 Vi har duschat och satt oss på uteplatsen för att njuta av våra böcker, dryck och den sköna tropiska kvällen.

21.30 Det pågår en intressant maktkamp mellan ställets katt och en liten hundvalp som också bor här. Valpen försökte komma nära katten. Repliken från katten blev en skarp blick. Den lilla hunden gav upp och gick för att göra annat.

22.23 Denna resdag, denna nylandsdag går mot sitt slut. Nu återstår dentalvård innan vi kryper ner i bäddarna med tunn kudde, täcke och tyvärr också tunn madrass. Vi hoppas ändå på god sömn.

Kvällens middag ska intas på Dili Beach Restaurant.

En vacker solnedgång skådades från vårt middagsbord.

Peters pizza innehåller många spännande ingredienser.


Söndag 21 juli

08.46 Det har gått hyfsat bra att sova trots den anorektiska madrassen. Däremot känns kroppen stel och mörbultad. Jag tror att detta är det nittionde landet som det sovits i på dagboksresorna vi skildrat. Här i sovsalen finns fyra våningssängar och tre vanliga sängar.

09.11 Rent teoretiskt går det nog beställa någon form av frukost här på East Timor Backpackers men vi väljer att ta en promenad till omgivningarna för att äta på en riktig restaurang. Först måste vi dock göra oss redo.

09.29 Vi hade tittat ut en mysig liten restaurang nära vårt boende, Café Tenda Mandarin. Det positiva är att de serverar frukost. Det negativa är att de har stängt på söndagar. Vi får vandra vidare.

09.56 Efter en lång vandring längs havet så är vi tillbaka på Dili Beach Hotels restaurang. Vi såg frukostutbudet här i menyerna igår kväll, därav denna återkomst. Här sitter vi på höga pallar med snurrbara dynor. Vi tittarner på vägen, spanar mot havet och det väntas på menyer.

En hård natt i en hård säng.

Christer inväntar dagens frukost.

Christer ignorerar svärdfiskarna under sin vandring hem från frukosten.

10.13 Menyerna dök upp. Det blev dock för mycket sol där vi satt så vi bytte bord. Vi det nya bordet har vi fått beställa vår frukost. Det kollas i guidebokspapperen vi har med oss och vi konstaterar att vi gick rätt långt igår afton. Faktum är att vi inte var speciellt långt från flygplatsen när vi till slut vände tillbaka. Enligt samma papper låg den här staden långt bort under kolonialtiden. Långt bort från vad, ska allt mätas och ses från en europeisk horisont undrar man? Nu börjar det beställda att serveras.

10.51 Det var mycket mat, mycket gott och mättande. Här på terrassen står det just nu en liten kille. Han bär på/säljer träkrokodiler. Han har en tröja som det står Italia på. På ena tröjärmen syns en svensk flagga. På vårt bord står en ketchupflaska. Det är bananketchup. Det är dagens sanning och inget skoj. Märket på ketchupen är förövrigt UFC.

11.38 Det har gjorts ett kort stopp i sovsalen. Vi ska svalna, skjortorna ska torka en stund och tänderna ska borstas innan vi ser mer av Dili. Hittills har vi ju bara sett området längs strandpromenaden och ambassaderna.

12.05 Uppdragen är slutförda. Nu ska vi ut och bekanta oss med denna huvudstad. Vi har väl inga stora förväntningar men något ska vi göra när vi är här.

12.26 Vi har tagit en genväg mot havet och tittat på den katolska Motael-kyrkan och en staty av en man i en annan mans knä. Det är ett minnesmärke för att komma ihåg massakern på Santa Cruz-kyrkogården 12 november 1991 då 250 personer sköts ihjäl av indonesiska soldater i samband med begravningen av en självständighetskämpe.

Motael-kyrkan, Dili.

Till minne av Santa Cruz-massakern 1991.

Palácio do Governo, här finns regeringen.

En man och hans tupp.

Östtimor är rankat som världens 182:a bästa fotbollsland.

Östtimors fotbollslandslag har haft blygsamma framgångar men är inte bortglömda av FIFA.

13.03 Nu har vi vandrat runt i centrala Dili. Det är söndag och allt är lugnt och stilla. Staden är inte så stor, har ungefär 195 000 invånare, men lite mer fart och fläkt hade vi väntat oss. Vi har så här långt sett Palácio do Governo (regeringsbyggnaden), nationalarenan för fotboll (det har setts några sådana nu), universitetet och det nationella parlamentet. Utanför parlamentet vajade fanor från världens olika portugisisktalande länder. Dock letar vi ingen av dessa attraktioner. Vi har funnit ett museum vi troligen ska besöka senare. Dock återstår att finna Xanana Museum/Reading Room (döpt efter Östtimors förste president Xanana Gusmão). Där ska det finnas internet, ett café och förhoppningsvis vykort. Eventuellt har Christer just funnit det, i alla fall på kartan, så snart är denna bänkrast slut. Oj, jag glömde nämna att vi sett en ung man med en kopplad tupp på sin axel. Vi har fotledes rört oss i trakter längre österut än vi någonsin varit tidigare.

13.41 Xanana Museum låg där vi trodde men vi kunde inte komma in för det var stängt. Det är ju söndag! Den 14 juli 2000 öppnade City Café. Det var runt den tiden som vi startade vår första tågluff. Caféet och vi har varit på gång lika länge. Här på caféet blir det kaffe och apelsinjuice, en lättare lunch eller ska vi kalla det mellanmål?

14.27 Det behövdes verkligen både varm och kall dryck i våra kroppar. Här i kvarteret finns det ett gäng jobbiga smågrabbar som vill sälja träkrokodiler till oss. De har svårt att acceptera ett nej och vi har nu tillfälligt skakat av oss dem genom att gå in i en livsmedelsbutik. Nu efter dessa nödvändiga inköp för framtiden är vi vid parkområdet, Largo De Lecidere. Christer filmar just nu och jag ska fiska fram en våtservett.

14.39 Vi har vandrat ut mot stranden för att försöka ta bra foton av Östtimors egen Jesus-staty, Cristo Rei, som finns på en udde öster om staden.

14.56 Vi sitter nu på en bänk längs strandpromenaden. Precis på andra sidan vägen, mittemot oss, är regeringspalatset för Östtimor. Vi är alltså på östra halvan av ön Timor. Den västra delen av Timor hör till Indonesien.

Flaggor från världens portugisisktalande länder vajar vid Östtimors parlament.

Christer vid Largo De Lecidere.

En numera övergiven turistkiosk försökte locka turister 2012.

Parkliv i Dili.

Kollektivtrafik i Östtimor.

15.31 Vi är tillbaka på East Timor Backpackers. Det finns i alla fall en sak som är bra med rummet, den sovsal vi bor i. Här inne är det svalt och skugga. Nu ska det laddas batterier innan aftonens händelser. Vi har hunnit med att se det mesta av Dili. Detta är faktiskt den 82:a huvudstaden som jag för dagbok i.

17.18 Vi befinner oss på uteplatsen igen. Här har det druckits Bintang-öl och det har lästs i böcker av Stieg Larsson och Stefan Tegenfalk. Christer läste just ordet fnask i sin bok. Vad kommer det ordet ifrån? Vilka mer ord börjar på fn? Vi har kommit på fnittra, fnysa, fnurra. Sådana här oväsentligheter hinner man tänka på när man har semester.

18.07 Det senaste försöket att göra kaffe gick bättre, ner med kaffepulvret i ett strumpliknande filter, ner med filtret i en kopp och slå vatten i det. Låt allt vatten rinna ur och servera. Det har börjat skymma och planer för middagen är upplagda. På baksidan av tröjan på en i personalen står det, ”Pleasant goat big big wolf” Vilka är dessa figurer?

18.26 Det blev mörkare och svårare att läsa här ute. Istället gick vi till rummet och våra bäddar. Både sängen ovanför Christer såväl som den över mig bär nu spår av mänskligt liv. Ovanför min säng ligger en orange väska och ovanför Christer ligger en svart, man.

19.41 Ikväll blir det indisk mat. Vi är på Vin Café som vi ju fick en meny från igår afton. Christer har till middag beställt kyckling Biryani och jag kör med kycklingvårrulle och ris. Till maten dricker vi citronjuice. Utanför vår restaurang har en ung man stått och skrikit högt, gällt och med en touch av vansinne.

Christer funderar på något viktigt.

20.58 Det som serverades var av lämplig mängd och kryddning. Kostnaden för oss båda stannade vid US$17.50. Vi lade 10 dollar var. Kassadamen såg och lät desperat ut. Ägaren kom och upplyste oss om att de inte hade någon växel. Till slut hittade han en skrynklig 1-dollarsedel. Jag tog den och sa att allt var bra. På hemvägen önskades vi en god kväll och fick frågan var vi var på väg av några lokala män. På macken Tiger Fuel köpte Christer drycker och jag lite godis. En liter diesel kostar US$0.61. Nu när vi är tillbaka på boendet ska Christer dricka sina nyinköpta drycker och jag ska dricka en Huda som jag köpte igår. Huda är öl bryggd på ris med dansk teknik. Jag vet dock inte från vilket land ölen kommer.

21.32 På uteplatsen har ett brittiskt par pratat med några män som var med när en fredsstyrka från Australien gick in på ön 1999. De berättade en hel del om sina erfarenheter från den tiden. Det var intressant att tjuvlyssna. Här i Dili finns det gott om utlänningar, de flesta är från Australien men vi har även mött många britter och amerikaner. Det är oklart vad alla gör här men landet sägs ha blivit ett spännande resmål för många australiensare som tröttnat på Bali.

22.16 Nu återstår det fem blad, tio sidor av den första dagboken. Vilken tur att jag köpte två skrivböcker i våras då vi var i Ohrid, Makedonien. Det återstår inte mycket av min vakna tid idag i Dili.

22.47 Vi laddar för vår andra och sista natt här på East Timor Backpackers. Godnatt!


Måndag 22 juli

07.59 För en månad sedan var vi på Arlanda för att inleda denna resa. Då återstod några timmar av vistelsen där. Nu är vi i Östtimor med ett fåtal timmar till en ny flygning. Allt här i Dili har varit bra förutom några små misshugg. Vi har inte haft någon kontakt med mobilnätet, ingen tillgång till internet, inga vykort har hittats och vi har lidit i varsin väl hård säng.

09.03 Christer har återvänt från duschen. Han har med sig en fundering och ett konstaterande. Varför ska man skura duschen vid den här tiden när de flesta vill duscha? Hans i Sverige inköpta duschtvålsflaska tippade, föll och bröt halsen. Den lämnar oss här, den tog livet av sig i Dili. På Christers madrass står det åter igen, ”Pleasant goat, big big wolf”. Vad är detta?

09.35 Då vi passerade receptionsdisken fick vi frågan vart vi var på väg. Vi sa som det var, att vi var på väg att äta frukost. Vi påmindes om att det är utcheckning för oss vid 11.00. På gatan utanför boendet var det fullt med bilar. Det är inte bra eftersom vi måste över den för att få tag i en taxi i rätt riktning. Vi svängde vänster in på en tvärgata och gick för att äta frukost på Café Tenda Mandarin (som var stängt igår). Christer föreslog just att vi nog ska försöka fånga en taxi längs den här gatan istället senare.

10.37 Frukosten var, god, kryddig och mycket billig. Vi åt nudlar och kyckling och drack kaffe till en kostnad av ungefär 13 kronor. Nu har vi checkat ut från East Timor Backpackers och åker taxi mot flygplatsen.

Peter äter frukost på Café Tenda Mandarin.

Presidente Nicolau Lobato International Airport.

10.52 Vi är ännu en gång på en flygplats. Vi är ännu en gång redo för de vanliga ritualerna på en flygplats. Denna gång är det den lilla och lugna Presidente Nicolau Lobato International Airport.

11.29 Just som vi kom till incheckningskön så blev det ett kort strömavbrott. Våra ryggsäckar har vägts, skrivits på och checkats in. Detsamma gäller även för oss, i alla fall det sistnämnda. Nu ska vi fylla i utresekort och kanske senare även köpa några souvenirer.

11.59 Vi slog till och köpte fler t-shirts till oss själva och yngre släktingar. Nu har passen och ännu ett utresedokument stämplats. Innan det betalade vi US$10 i utreseskatt. Efter passpolisen blev det säkerhetskontroll. Den inleddes med ännu ett litet kort strömavbrott. Nu sitter vi i vänthallen. Utanför terminalen pågår det byggnation. Det slamras och har sig.

12.42 Allt fler har kommit in till vänthallen. Stämmer numret på boardingkortet och det brukar det ju göra och är det samma plan som sist så blir det åter dags att sitta vid nödutgången. Vad är sannolikheten att hamna där tre flygningar på raken? Nu kan jag ju minnas fel då det gäller sannolikhet men jag kör en test. Det finns runt 72 platser i planet. 6 av dessa är vid nödutgång, det gör 6/72 eller 1/12. Att detta skulle ske tre gånger på raken bör bli 1/12x1/12x1/12 eller 1/1728. Otroligt!

13.01 Jodå, visst hamnade vi vid nödutgången så det blir upp med allt snart. Hur är det med våra Indonesienvisum? Gäller de för en eller flera inresor? Vi löste visum för flera i Sverige men är det bara för ett så måste vi ordna med ”Visa on arrival”. Dags att avsluta, lägga upp mina saker och sitta ner i min stol.

BYTE AV TIDSZON

13.35 Vi är tillbaka i Balitid. Under flygningen har två damer nog öppnat närmare tio olika hylluckor. Tydligen letade de efter något. Nu ska vi fylla i inrese- och tullpapper för Indonesien. Christer har i en tidning läst om flyktingar från Palestina, Libanon och Irak som uppdagats på väg till Australien och nu förvarades på den lilla ön Nauru. Han läste även om en skola i Indien. De hade förvarat oljan som användes att tillaga potatiscurry i gamla gifttunnor, resultatet var förgiftade och döda barn och en rektor på flykt.

14.11 Flygningen har gått bra och vi är nu redo att återse Patricia och Bali. På den ön finns ju mer att se och göra.

INDONESIEN

14.26 För att få plocka åt oss vårt bagage var vi tvungna att visa upp lapparna som klistrats på boardingkorten vid incheckningen. Inte fan var det ett flergångsvisum som vi köpt från Stockholm innan avresan. Det blev till att lösa ett 30-dagarsvisum för US$25. Med facit i hand var det alltså helt onödigt för oss att posta våra visum till Indonesiens ambassad i Stockholm. Syftet med det var ju att få ett visum för flera inresor som skulle räcka längre än 30 dagar.

14.46 På andra sidan tullen blev vi överraskade när vi möttes av Patricia och hennes väninna Susan. Patricia har ordnat med fordon och även, tack och lov, förare, från flygplatsen till vårt nästa boende. En glad överraskning! Att vi nu får hoppa över vårt planerade Starbucks-besök kan vi leva med. Vi åker nu ännu en gång i bil genom storstaden Denpasar.

Tillbaka i Indonesien och på Bali blev vi hämtade på flygplatsen!

Peter och Patricia trivs på Prima Cottage.

På Prima Cottage har man några palmmårdar som husdjur.

15.38 Rummet är 5A, boendet Prima Cottage (http://www.primacottage.com) och orten Sanur, en turistort med stränder och massor av hotell. Sanur är dock ett mer lugnt ställe och mer inriktad på barnfamiljer och äldre turister än partyställena runt Kuta Beach. Nu ska vi fräscha upp oss själva och våra kläder innan vi följer med damerna på solnedgångsmiddag senare. Våra sängar har myggnät. Det verkar behövas, det är ett minde myggkonvent här. Det känns verkligen som att ha återkommit till civilisationen när vi har ett fint privatrum igen efter två nätter i en sliten sovsal.

16.27 Nu känner vi oss nästan mänskliga. Efter lite prövande fick jag liv i TV:n. Tyvärr försvann bilden lika fort. Någon direkt hunger har inte infunnit sig. Nu ska vi gå utanför rummet och vänta på damerna.

16.43 Vi fyra är åter bilburna. TV:n är ordnad. Det gällde bara att byta kanal på rätt dosa/fjärrkontroll. Vårt boende har coola husdjur. Här finns två papegojor och två indiska palmmårdar (luwak). De sistnämnda är ju de trevliga djuren som ordnar bönorna till Kopi Luwak. Undrar vilket kaffe de serverar här egemtligen.

17.31 Vår bilresa tog slut vid Menega Café (http://www.menega.com). Här sitter vi vid bord 67 alldeles på stranden. Bord och stolar står i sanden och det är svårt att hitta rätt balans med stolen. Bakom mig håller solen på att gå ner. Vi är mera exakt i Jimbaran och på Muaya Beach.

17.59 Christer har vid disken själv pekat ut den "Yellow crazy fish" som han vill ha grillad. Jag överlät till expertisen att peka ut en bra bläckfisk. Vår mat ska som sagt grillas och de eldar med kokosnötsskal.

Christer har valt sin fisk.

Menega Café har placera ut borden inför kvällens solnedgångsmiddag.

Susan och Patricia väntar på en middag i en härlig miljö.

Den fantastiska solnedgången i Jimbaran.

18.22 Detta är en populär plats. Här äter många romantiska middagar och tittar på en fantastisk solnedgång. Runt omkring oss talas det tyska, franska, kinesiska, koreanska och ryska. Det tar tid att få maten. Det är många gäster här och levande fiskar ska förvandlas till mat.

18.45 Vår mat har anlänt och det ser verkligen delikat ut och det doftar helt ljuvligt. I väntan på maten har vi ännu en gång försökt fånga en vacker solnedgång på kort, dels från bordet men även nere vid stranden där ett gäng hundar samlats. Om de ska se på solnedgången eller känner matdoften kan man fundera på.

20.29 Kvällen avslutades med en promenad i mörkret på stranden. Vågorna rullade in med det stigande högvattnet och Mars speglade sig i havet. Eventuellt åt Christer fisken "vit snapper". Så stod det i alla fall på notan vi fick.

21.47 Efter att ha varit och handlat på livsmedelsbutiken Hardy’s i Sanur är vi nu hemma igen. De inköpta dryckerna står nu i kylskåpet. Nu ska vi kila över till damerna. Där blir det inte någon fruktstund som vi hade planerat, den tar vi imorgon då vi förhoppningsvis har mer tid.

22.27 Ett snabbt besök hos damerna och på internet med hjälp av Patricias surfplatta är avklarat. Nu har vi sagt god natt till damerna. Nu närmast stundar en Bali Hai, en öl, vardera.

23.18 Det var kanske inte det bästa öl jag druckit. Inte ens på den här resan faktiskt. Nu tittar vi runt bland olika TV-kanaler.

Solen gömmer sig.

Mörkret faller över vårt middagsbord.

Christers fiskmåltid.


Tisdag 23 juli

07.22 Det har varit en skön och angenäm natt under myggnätet här i vårt rum på Prima Cottage. Det funderas kring vilket land i ordningen med myggnät som detta är, svaret är att det är i alla fall minst det sjunde, Dominica, Saint Lucia, Moçambique, Zambia, Malawi, Botswana och Indonesien. Nu blir det en dusch för mig.

08.28 Jag kom med förslaget att vi ska gå ut ur rummet och sätta oss och vänta på damerna. Det är inte någon bra idé om man tänker efter. Vi har ju lovat att hämta upp dem. Nu sitter vi utanför deras dörr och väntar istället. Nu är det snart dags att byta till nästa dagbok.

08.44 Patricia har fått tråkiga nyheter under natten och sovit dåligt på grund av detta. Hennes mormor har förts till sjukhus med bland annat hjärtproblem. Hon hoppas få mer information om det hela senare under dagen. Nu sitter vi vid ett bord med den inbjudande poolen bredvid oss. Det har beställts in frukost. Det känns synd att vi inte hinner njuta något vid denna härliga pool men är man på en fantastisk ö som Bali ska man inte slösa bort tiden inne på ett hotellområde.

09.40 Det är dags för några goda nyheter. Patricias mormor mår något bättre och i Storbritannien har en liten prins fötts. Nu ska vi förbereda oss för en förmiddag på stranden här i Sanur. Dessutom ska jag byta dagbok. Denna dagbok med Tower Bridge på framsidan är i detta nu utskriven.

Prima Cottage har en härlig pool som vi inte hinner använda.

Frukost på Prima Cottage.

Ett hinduiskt altare i Sanur.

Stranden i Sanur.

Två blekansikten i de tropiska vågorna.

10.44 En ny dagbok är inledd, denna har Colosseum på framsidan. Vi har efter vissa svårigheter hittat vägen ner till stranden och till ett, ja vad ska jag säga? Det är som ett stort bord med ett tak över. Det står längst ute på en kort pir, vågbrytare. En koll på internet har bekräftat att det var fisksorten vit snapper som Christer åt till middag igår.

11.09 Så har jag doppat mig i havet, plaskat runt i ännu ett vatten. Det blåser friskt här och dagboksbladen vill inte vara stilla. Nu ska jag sol- och lufttorka.

11.35 Både jag och Christer har simmat omkring, foton har tagits och vi funderar kring hur röd vår hud kommer bli i denna starka sol och hårda vind.

11.50 Vattnet, stranden och sanden lämnades, ja inte allt vatten och all sand. En del av det följde med oss hem. För att åtgärda detta ska vi tillsätta mer vatten. På vägen hem genade vi genom några hotellområden som såg riktigt härliga ut. Priset är nog inte lika härligt. På en uteplats satt en svensk turist och berättade om svensk vinter och dubbdäck på dålig engelska för några stackars lyssnare.

Prima Cottage, Sanur.

Patricia vandrar mot dagens lunch.

Dagens lunch äts på charmiga Dony´s Warung.

12.27 Det har blivit dags att vandra iväg för lunch på den lilla kvartersrestaurangen Dony’s Warung. Jag ska på tips från Christer prova dagens special, rendang. Dessutom har vi en överraskning till vår vän Roberth på gång.

13.37 Den lilla endamsrestaurangen tillagade och serverade god mat. Personalkostnaderna är blygsamma när samma person tar upp beställningar, lagar maten, bär ut den, diskar och tar betalt. Nu fortsätter förberedelserna för Roberths födelsedagskort. Han fyller nämligen 40 år just denna dag.

13.46 Efter planerande, pusslande och allmänna problem var allt klart för att ta kortet med Christers kamera. Ett av problemen låg i att ordna med papper och penna för att kunna skriva hyllningsskylten. Då kom jag på att fotot ju skulle skickas elektroniskt. Alltså måste kortet tas med Patricias iPad. Efter ytterligare försök togs bilden, vår hyllning till reskamraten, 40-åringen, Roberth. Nu är den dessutom upplagd på Facebook.

13.57 Efter ett onödigt långt fototrasslande ska vi nu åter på utflykt med hjälp av vår privatchaufför Sikun. Det ska även ringas för att konfirmera morgondagens båtresa härifrån Sanur.

Vi är på väg mot tempelområdet Tanah Lot.

Mängder av turister fotograferar vid Tanah Lot.

Templet på klippan, Pura Tanah Lot är ett stort turistmål och pilgrimsort på Bali.

15.03 Den täta trafiken gör att det blir en liten omväg för oss. Allt är för övrigt klart med resan i morgon.

15.43 Jag passade på att ta en eftermiddagslur i bilen och vännerna passade på att väcka mig vid framkomsten till utflyktsmålet. Vi klev ur fordonet och betalade inträde. Nu är vi vid tempelområdet, Tanah Lot, alldeles vid havet på Balis västkust. Vid porten in till tempelområdet satt en man med en pytonorm i knät. Det är en tryckande värme idag och svetten flödar.

15.54 Det är vackert, harmoniskt och fullt med turister och annat folk här på tempelområdet. Det känns mäktigt med de olika templen på klipporna invid havet. Just nu är det ebb, lite vatten och lättnavigerat.

16.15 Jag har varit inne i en grotta, hålighet vid foten av en klippa. Där inne träffade jag några heliga(?) män. De bad mig att tvätta mina händer och mitt ansikte i samt även dricka vattnet från en källa. Därefter stänkte de parfymerat vatten på mig, satte en blomma bakom mitt vänstra öra och fäste riskorn i min panna. Träffade jag helighet i hålighet eller var det mest turisttrams? Vem vet? Nu har vi köpt lite dryck att läska oss med innan vi fortsätter.

16.42 Några av riskornen och även blomman är kvar på mitt huvud. Vi är inte kvar på området. Vi är åter igen tillbaka i bilen.

Balis sydligaste spets, klipporna vid Uluwatu.

En av många apor vid Uluwatu.

Christer vid Uluwatu strax innan mörkret faller.

17.24 Vi reser söderut förbi turistområden som det dyrare Seminyak och det billigare partyområdet Kuta. Vi är på väg till dagens och Bali-vistelsens sista spektakulära utflyktsmål.

18.41 Det har gjorts ett nytt stopp vid ett nytt tempelområde, Uluwatu. Detta ligger högt över havet som rullar in nedanför. Vi är på Balis sydligaste udde. Allt liksom hänger lite på klippkanten. I väster har solen sänkt sig i havet. Här har vi sett massor av apor, nyfikna apor. Då vi betalade in oss så varnades det för att aporna gärna snor glasögonen av folk. Jag ombads att stoppa undan mina men jag lät bli. Betalar man inträde vill man ju gärna kunna se något. Man fick också låna gula tygstycken att knyta runt midjan, oklart vad syftet är. Här är det vackert med tempel och skymningsljus, något som hade vara svårt att se med glasögonen i fickan.

20.28 Det blev en händelserik hemresa i bilen. Just som vi skulle börja köra uppför en brant backe kom en tjej på lätt motorcykel nerför den från andra hållet. Plötsligt började motorcykeln att vobbla, hon tappade kontrollen över den och körde omkull alldeles snett framför oss. Hon var dock snabbt på fötter igen, till synes oskadd. Det hanns även med att växla pengar hos växlingskontoret MoneyChanger i Jimbaran. Nu är vi i hemtrakterna i Sanur och på restaurangen Pregina Warung. Det vankas middag. Restaurangen är specialiserad på balinesisk mat.

21.19 Det blev en trevlig middag med ett tråkigt slut när Patricia tvingades argumentera med en servitris om att hon inte ville betala för sin dryck tre gånger när de först sagt att det var gratis påfyllning. Till slut gav de med sig. Kunden har alltid rätt, även här.

22.03 Eftermiddagsturnén avslutades på Starbucks. Vi sitter på uteserveringen. Nyss passerade en svensk familj in hit.

22.57 Vi pratade på om lite av varje innan vi bestämde oss för att bryta upp för att knyta ihop dagen. Nu är vi hemma för att tvätta dagens kläder och packa ihop det som hängt på tork.

Peter avslutar en händelserik dag på Starbucks i Sanur.


FILMER


Du kan se 67 foton från 20 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 60 foton från 21 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 66 foton från 22 juli i detta
fotoalbum.
Du kan se 105 foton från 23 juli i detta
fotoalbum.


FORTSÄTT


RESEDAGBOKEN.CC


Flag Counter