07.55 Vi är kvar på Musanto Hotel (http://www.hotelmusanto.com) i Gisenyi. Nu när vi snart ska lämna Rwanda bakom oss så minns vi att vi för en vecka sedan lämnade Sverige. Den här dagen hade kunnat starta bättre. Vi har inget varmvatten i duschen än så länge.

08.31 Ännu en överraskning har inträffat. Det går inte att få pannkakor till frukost idag. För min del löser det sig med en ostomelett. För Christers del, han gillar inte omelett, blir det en smal dag. Gällande kaffet fick vi frågan om vi ville ha mjölk, socker eller honung i kaffet.

09.05 Christer slog till med en ostomelett han med. Under omelettätandet grämde vi oss att vi inte köpt med oss någon färdkost för den kommande resan. Det hade suttit bra att ha haft med något att äta på vår resa. Plötsligt bars det in juice och en fruktbricka. På den fanns det apelsin, banan, passionsfrukt och en trädtomat. Det blev helt plötsligt en stabil frukost trots allt.

09.33 Det är dags att inom kort inleda dagens transportering. Idag stundar fyra olika transporter för oss innan vi når slutdestinationen.

09.56 Nu har vi betalat för våra två nätter här på hotellet. Kortläsaren var slö och en laddsladd fick kopplas in. Nu sitter vi på en stentrappa och väntar på vår beställda taxi. Framför oss städar en man en bil.

10.16 Taxin körde in på gårdsplanen och vi steg in. Det gick bra att åka till busstationen och där lösa biljetter. Nu är vi ombord dagens andra fordon. Vi ska ta oss tillbaka till Ruhengeri till att börja med. Vi reser alltså längs samma väg fast åt andra hållet.

10.57 Bussen har även denna gång stannat i Kanama och försäljare samt tiggare har sökt sig till bussen. Vi känner igen rutinerna. Det erbjuds ost och frågas efter pengar. En man till vänster om mig har köpt en ost. Vi har sett en blind man och en enögd man. Den enögde var inte bara blind på ena ögat, han saknade det helt och hållet.

Mucha Bistro & Guesthouse. Här bor vi i Kisoro.

Peter äter spaghetti och testar Club, en öl härifrån Uganda.

Huvudgatan i Kisoro.

11.28 Vi har passerat ett fängelse som låg på en höjd en bit från vägen. Fångar i orangefärgade kläder arbetade för fullt i sluttningarna nedanför. Troligtvis pågick något form av bygge och fångarna användes för att bära tungt, säckar och annat. Det känns ganska bra i en trång minibuss i jämförelse.

12.04 Vi är nu tillbaka på busstationen i Ruhengeri. Christer hade problem att få ut sin ryggsäck från bagageutrymmet längst bak. En man dök upp och förklarade att Christers ryggsäck inte alls låg där, den var inne i bussen hävdade han. Till sist gick det övertala honom att ryggsäcken faktiskt låg där bak. Hjälp hämtades, ryggsäcken befriades och mannen som hjälpt till har frågat oss om var vi är på väg.

12.12 Mannen som heter Collins och är från Uganda jobbar som guide här i Rwanda. Vi har fått veta av honom att det inte går några minibussar hela vägen fram till gränsen mot Uganda. Dessutom bör vi inte åka taxi till gränsen eftersom det är mycket dyrt. Istället har han ordnat med en bil åt oss, en bil som nu ska tankas. Vi ska få skjuts till gränsen för 20 000 franc, ungefär 100 kronor per person om vi räknat rätt. Stämmer allt det han sagt? Ja, vad vet jag? Huvudsaken är att vi är på väg.

12.31 Bilens förare och guiden Collins samspråkar och berättar för oss att det diskuterar skillnaderna i matlagning mellan Uganda och Rwanda. Det handlade bl.a. om hur man tar hand om och tillreder bananblommor.

12.48 Som vanligt ska man vara skeptisk och försiktig när man ska passera en gräns. Runt gränserna finns alltid folk som på olika sätt vill tjäna en hacka på turister som passerar för första gången. När vi kom fram till gränsstaden Cyanika visade det sig att minibussarna visst gick hela vägen fram till gränsposteringen. Dessutom visade det sig att det förhandlade priset på 20 000 franc inte var för resan utan per person. Vi förklarade att våra Rwanda-pengar inte räckte till hela det priset. Vi tvingades betala det som saknades med dollar. Detta var ingen ekonomisk katastrof för oss men oärlighet är alltid tråkigt att möta.

UGANDA

BYTE AV TIDSZON

14.02 Collins tog oss till en soldat som tittade på våra pass och vinkade oss vidare till passkontrollen. Här fick vi snabbt sällskap av en välklädd herre som erbjöd skjuts till Kabale eller Kisoro. Vi tyckte först att hans pris var alltför högt men väl inne i Uganda har vi lyckats pressa ner priset från 20 US-dollar till 10 US-dollar för oss båda. Vi är i en annan tidszon nu, en timme har klockorna ställts fram.

14.17 Det var inte långt från gränsen till den närberlägna staden Kisoro där vi tänkt tillbringa en natt. Vi är nu i sydvästligaste hörnet av Uganda.

14.27 Mucha Bistro & Guesthouse (http://hotel-mucha.com/bistroandguesthouse/) heter vårt nya hem. Det finns ett större mycket dyrare Mucha Hotel längre från centrum men det här är ett enklare boende samt restaurang i centrum. Ägarna är dock samma. Vi har varsitt rum här, nummer 2 och nummer 4. Rummen nås från en innergård bakom restaurangen.

15.35 Efter att vi flyttat in beställdes lunch. När Christer beställt gick servitrisen innan jag fått beställa. Allt löste sig dock. Vi sitter vid ett av borden utanför ingången här. Vi ska äta spaghetti bolognaise och dricka öl till detta. Det blir en öl från Uganda, Club.

Kisoro

Vårt enkla men bekväma hem.

Peter är på väg till sitt rum.

Christer tittar ut.

16.56 Lunchen avslutades och vi gick till en bankomat vid banken strax bredvid och ordnade med ugandiska pengar, dessa kallas för shilling. På tal om pengar, Christers misslyckade bankomatuttag i Ruhengeri häromdagen är registrerat som lyckat. Ungefär 1300 kronor har dragits från hans konto. Det känns riktigt surt men hur kan man bevisa att inga sedlar lämnats ut när uttaget registrerats? Vi har också tagit en promenad runt stadens lilla centrum. Vi har sett några tänkbara restauranger men det är oklart varifrån bussarna går imorgon. Nu är vi inne i våra rum för egen tid en stund.

18.00 Den egna tiden/vilostunden har flutit förbi. Nu ska aftonen struktureras upp.

19.36 Coffee Pot Café (http://www.coffee-pot-cafe.com) ska ordna vår första ugandiska middag. Det här är en mötesplats för turister här i Kisoro, en liten stad som folk passerar på väg till och från Rwanda eller på grund av den närbelägna nationalparken med gorillor.

20.31 Det var en trevlig måltid som följdes av en promenad hem i kompakt mörker. De enda ljuskällorna var passerande fordons lyktor. Nu är vi tillbaka i våra rum. Det blir återsamling för frukost om ca 12 timmar. Jag ska ladda min telefon med min bärbara, sladdlösa laddare.

20.55 Det knackade just på dörren, Det visade sig vara min granne Christer. Det hade knackat på hos honom också. I tron att det var jag som ville fråga om något hade han öppnat dörren lättklädd. Det var inte jag som knackade på utan vår värdinna som ville ta upp frukostbeställningen. Nu är det beställt och vi har dessutom betalat för boendet här. Den bärbara laddaren fungerar alldeles utmärkt. Det gör däremot inte Christers eluttag.

Sängen är preparerad inför ännu en afrikansk natt.

Onsdag 6 juli

07.40 Den första morgonen i Uganda är här. Nu stundar ett besök till duschen innan det blir återsamling för oss grannar. Jag och Christer bor ju vägg i vägg i varsitt rum här på Mucha Guesthouse.

08.24 Det första som gjorts sedan återföreningen är att vi har satt oss vid ett frukostbord inne i den lilla restaurangen här. Under den sena natten eller tidiga morgonen har Christer åter hört marscherande soldater och kommandorop. Det hörde han även i Gisenyi, Rwanda. Är det en vana för soldater i denna del av världen att vara ute och jogga i gryningen eller vad?

09.39 Det gick bra att äta frukost. Det gick däremot inte bra att hitta en aktiv bankomat. Vi hade tänkt ta ut mer pengar innan vår vidare resa men gårdagens bankomat är numera avstängd. Nåväl, vi har ju en del pengar så det löser sig nog. Nu ska vi checka ut och gå mot minibussarna. Vi har inte sett några i staden, varken igår eller idag men det löser sig säkert. Vi ska idag ta oss österut till Bunyonyi-sjön strax utanför staden Kabale.

10.16 Med gott humör och med ryggsäckarna på ryggen har vi vandrat längs huvudgatan till den plats där "bussarna avgår". Informationen om platsen fick vi från kvinnan på boendet. Utan framgång har vi letat efter de i Afrika vanligt förekommande minibussarna eller om någon större buss skulle avgå. Nu är vi tillbaka på Mucha Bistro & Guesthouse. Vi vände tillbaka när vi gått till stadsgränsen utan att se någon form av kollektivtrafik. Värdinnan håller nu på att kolla med ett annat alternativ, om någon kan skjutsa oss direkt till nästa boende.

10.21 Det första budet är 200 000 shilling, runt 500 kronor. Det är inte taget utan vårt motbud blev 100 000. Resan ska ta ungefär två timmar. Värdinnan håller på att ringa igen. OK, vårt bud är accepterat. Föraren och hans fordon är här om tio minuter. Eventuellt beror minibussbristen på att kollektivtrafiken här består av att folk samåker i vanliga bilar. Vi var dock inte sugna att leta efter det eftersom ingen skjuts erbjöds under den förra stadsvandringen.

På plats i frukostmatsalen.

Inga bussar funna. Peter har återvänt till Mucha Guesthouse.

Vacker utsikt längs vägen öster om Kisoro.

10.32 Under väntan har vi funderat vidare kring hypotesen om samåkning istället för minibussar. Under vår vandring såg vi en del fullsatta bilar där folk satt och väntade. Det kanske är så det fungerar? Inte en enda minibuss har ju siktats här i Kisoro.

10.43 Vår transport är här. Mannen som ska skjutsa oss jobbar inom turistbranschen och har själv en stor minibuss. Han förklarade just att minibussarna lämnar staden tidigt på morgonen. Sedan är det svårt att hitta en.

11.00 Vi har lämnat Kisoro bakom oss och färdas på slingrande vågar av god kvalité genom den ugandiska landsbygden. Det blev ju en onödigt dyr omgruppering det här men å andra sidan så sitter vi riktigt bekvämt.

11.48 Vår chaufför har pekat ut en vacker sjö åt oss. Det är Lake Bunyonyi (Bunyonyi-sjön) som vi är på väg till och som vi ska bo vid. Den långsmala djupa sjön ligger här i södra Uganda nära gränsen mot Rwanda.

12.17 Detta med egen chaufför är ju toppen! Vi har gott om utrymme och det är fokus på oss. Fast det går ju inte att reflektera så mycket över ressällskapet och göra anteckningar kring dem. Vi har nu nått Kabale, lämnat huvudvägen och kör på en grusväg som dammar något alldeles oerhört. Allting här är täckt av ett lager av rött damm. Det gäller träd, hus och fordon. Snart bör vi vara framme.

Utsikten från vårt rum.

Peter står framför Weaver, vårt rum på Bunyonyi View Gorilla Packers.

Lake Bunyonyi

Peter har antecknat att vi beställt lunch.

Bryggan vid sjön.

En turist från närbelägna Bunyonyi Overland Resort tar en simtur.

12.20 Vi är framme vid vårt förbokade boende, Bunyonyi View Gorilla Packers (http://www.lovingheartsuganda.com). Strax innan ankomsten började Christer få tvångstankar. Hur hade vi sagt egentligen? Hade vi kommit överens om 100 000 shilling eller hade vi bara sagt "100"? Tänk om vår chaufför menade 100 dollar?

12.38 Det var ingen anledning att oroa sig. Chauffören tog tacksamt emot 100 000 shilling efter att ha kört uppför den branta infarten och parkerat innanför grinden. Weaver heter det rum vi fått. Bunyonyi View Gorilla Packers heter som sagt boendet. Bunyonyi heter sjön vi bor vid. Vyerna mot sjön är magnifika. Här råder dessutom ett härligt lugn. Vi kommer garanterat att trivas här. Strax nedanför vårt boende med reception och restaurang ligger kontoret till Loving Hearts Uganda, en organisation som hjälper fattiga och utsatta barn, främst föräldralösa.

13.20 Vid incheckningen var några andra gäster här. Några frågade om hur de skulle köra under en kommande bilresa. Numera verkar vi vara de enda gästerna här. Vi har internetuppkoppling vid receptionen fast just nu fungerar den inte. Det har gjorts försök att betala vårt rum med Christers VISA-kort. Det gick inte heller så bra på grund av en dålig uppkoppling. Vi har dessutom beställt lunch. Vi hoppas att det går bättre. Just nu väntar vi vid ett bord på terrassen en trappa upp, en helt fantastisk plats att äta på. Solen lyser och utsikten över sjön är helt fantastisk.

15.36 Efter god mat (kyckling) följt av avkoppling är vi åter i rummet. Klockan 22.00 ikväll är det fotboll. Vi vet ännu inte om vi kan se den här. Portugal eller Wales ska ta sig till final genom att vinna semifinalen ikväll.

17.32 Efter att ha bokat och betalat för en båtutflykt på sjön imorgon har vi suttit i en soffa samt en fåtölj och läst i våra böcker. Här råder totalt lugn. Fåglar fortsätter underhålla med vacker sång. Några getter i sluttningen bakom oss bidrar med mindre vacker sång.

Peter inväntar lunchen.

Vårt vackra matbord.

Bunyonyi View Gorilla Packers.

19.10 Läsestunden är över och vi är tillbaka i rummet. Det är inte så varmt här. Vi är nästan 2000 meter över havet så kvällar och nätter är kyliga. Minnen från förra sommarens iskalla rum på hög höjd i Anderna kommer över oss. Vi inväntar just nu en lämplig middagstid. Jaha, nu blev det svart, strömavbrott!

19.30 Strömmen kommer och går här. Just nu har vi ljus men det ser mörkt ut nere vid huvudbyggnaden. Vi hör dock ett aggregat arbeta därute.

19.47 Nu tror vi att den ordinarie strömmen kommit tillbaka. Vår mat kommer nog ändå att tillagas på en gasspis. Vi slipper svälta.

21.21 Vi vandrade till receptionen, bad om menyn och två öl. Sedan gick vi upp till terrassen trots varningarna om att vi kanske skulle frysa där. Maten inkom sedan och inmundigades. Så ser middagsrutinerna ut här. Nu är vi hemma i vävarrummet igen. Vi får se hur det blir med bevakningen av fotbollen. Troligast skippar vi matchen. Den går ju en timme senare än de tidigare vi sett på grund av tidsomställningen och någon TV har vi inte sett men heller inte frågat efter.

22.15 Det görs tappra försök att ratta in en radiokanal med en stabil utsändning från fotbollsmatchen. Brus och språkförbistringar gör det dock svårt att hänga med. Det står i alla fall 0-0 just nu. Antagligen får vi uppdatera oss imorgon om hur det slutat.

Ännu en middag i det afrikanska mörkret.

Torsdag 7 juli

08.24 Det har faktiskt regnat lite under natten. Det hör inte till vanligheterna när torrtid råder. Himlen är täckt av ett dis och det är lite kyligt. Vi vet ännu inte hur matchen slutade igår. Jag drömde dock inatt om att Wales vann med 3-1. Vi får se om det var en sanndröm eller ej.

09.10 Under frukosten gjorde vi upp planer om hur vi tar oss till nästa destination här i Uganda. Antingen kollar vi om det kan ordnas med privatbil även dit eller så gör vi ett stopp halvvägs och övernattar där. Det verkar tufft att hinna hela vägen på en dag med hjälp av bussar/minibussar. Nåväl, detta tar vi tag i senare idag. Internet (WiFi-uppkopplingen) ligger tyvärr fortfarande nere och vi kan ännu inte betala vår vistelse med kort.

09.27 Det inte radion eller WiFi-uppkopplingen kunnat hjälpa oss med löstes via ett SMS från Sverige. Christers pappa meddelade att Portugal vann gårdagens semifinal med 2-0. Min dröm ljög, det var ingen sanndröm. Det är dock starkt av Wales att ta sig hela vägen till en EM-semifinal.

09.43 Vi har återvänt till Weaver-rummet för tandborstning och förberedelser inför dagens utflykt. Diset ute verkar vara på väg bort. Det blir kanske en solig fin dag trots allt.

10.02 I detta nu startades båtens motor vid bryggan nere vid sjön. Vi ska ut och åka på ännu en sjö, Lake Bunyonyi denna gång. Vår guide är en lokal kille som heter Junior. Han har växt upp utan föräldrar och fått hjälp av organisationen vi nämnde förut. Nu jobbar han extra med att guida turister här på sjön.

Morgon vid sjön. Ännu bara fåglar på plats.

En morgonpigg man och hans kanot.

Redo för utflykt

Det har blivit dags för dagens sjöäventyr.

10.21 Under båtresan har vår guide givit oss information om sjön. Med sina 900 meter påstås den vara den tredje djupaste sjön i världen. Detta djup är dock inte helt bekräftat vetenskapligt. Han har också informerat om fiskarter och fakta om en del av öarna i sjön.

10.31 Vi nådde ganska snart den näst största ön, Kyahugye Island. Här har Ugandas centralbankschef, Emanuel Mutebile, sitt sommarställe. Här har man också planterat in en del vilda djur. Vi såg några antiloper längs strandkanten men här ska det också finnas zebror t.ex.

10.42 Den största ön, Bwama var en gång en leprakoloni, en koloni för spetälska med ett annat ord. Kolonin grundades 1931 av den skotske läkaren och missionären Leonard Sharp. Vi är just nu på väg att landstiga på Bwama.

11.04 Vi har vandrat till och har fått en guidad tur runt det gamla leprasjukhuset. Det är numera en skola och en lärare har tagit emot oss och guidat oss. På skolans väggar finns kloka uppmaningar om att våga tala om HIV, värdet av kunskap och att mens är något naturligt för kvinnor. Just nu är vi i skolans datasal och har lämnat ett litet finansiellt bidrag. På ön finns ingen bofast befolkning men här på skolan bor eleverna under skolveckan och kyrkan längre bort besöks med hjälp av båt.

11.25 Skolans elever är klädda i skoluniform och har tittat nyfiket på oss. Som alltid för elever är det lätt att tappa fokus och hitta något intressantare än lärare och lektionsinnehåll att tänka på. Nu har det blivit dags för oss att besöka öns kyrka. På söndagar är det gudstjänst här mellan 10.00 och 14.00. För att ta oss dit ska vi gå längs en stig en bit. Läraren lämnade oss och guiden återkom.

11.36 Det har varit ett intressant besök i kyrkan. Den är både pampig och enkel på samma gång. Inuti kyrkan finns kristna texter på väggarna. De är skrivna på det lokala språket Rukiga.

11.50 Efter att ha fått smaka på en lokal odlad växt, ett sädesslag som heter sorghum, den tillhör durrasläktet, är vi nu tillbaka ombord på vår båt. Det har varit ett fascinerande besök på denna ö. Innan vi klev i båten igen såg vi några uttrar som plaskade omkring vid stranden.

Båtresa på den djupa Bunyonyi-sjön.

Antiloper siktade på Kyahugye Island.

Vi hade möjlighet att besöka en skola på Bwama Island.

Christer och en lokal lärare vandrar runt på skolområdet.

Vy över den vackra ön Bwama.

Dags att vandra vidare.

12.00 Vi passerar med båten så att vi kan se sjukhuset här på Bwama. Vården där är gratis och tio läkare från Malawi och tio läkarstudenter från Slovenien jobbar där. De slovenska läkarna byts ut var tredje månad. Vår guide Junior har också tagit ett foto av oss två här i båten.

12.13 Vi har gjort ett stopp utanför den lilla Punishment Island, Straffön. Fram tills ca 50 år sedan var det bruk och sed att skicka hit gravida, ogifta kvinnor. Meningen var att de skulle dö på ön. Det var en oerhörd skam för en familj om en ogift kvinna blev gravid. Försökte en kvinna att fly härifrån var det upp till hennes familj, oftast en bror, att se till att hon drunknade. Det är väl detta som kallas för "hedersmord". Det har haft en större spridning i världen än vad vissa tycks tro. Det fanns dock en möjlighet att rädda en kvinna. Om man hämtade henne i skydd av mörkret och sedan lämnade trakten för evigt med henne var allt OK. Detta gjordes ibland av fattiga fiskare som annars hade svårt att hitta någon att leva med. Intill ön ligger Njuyeera Island eller Sharp's Island. Det var här som missionären och läkaren bodde.

12.27 Ännu en mystisk ö har passerats, Bucuranuka. En gång i tiden höll ett tjugotal människor på att brygga öl på sorghum här. En kvinna undrade om hon kunde få lite öl. Hon misstogs för en tiggerska och ombads försvinna. Kan jag inte ens få en klunk, undrade hon? Eller åtminstone få skjuts till fastlandet? Det gick de med på, de var less på henne. En ung man skjutsade kvinnan. När han just börjat återvända till ön fick han se hur den slog runt. Alla som var på ön drunknade och den fick sitt namn, Bucuranuka som betyder "upp och ner". Den är fortfarande obebodd. Ingen vill bo där.

12.51 Vi återvände till fastlandet, gav guiden Junior lite dricks och sa tack och hej till honom. Nu väntar vi på den beställda lunchen här på boendet.

14.06 Maten var god som vanligt och nu har vi även ordnat med privattransport till nästa destination imorgon. Tyvärr krånglar kortbetalningen fortfarande men vi bör ha tillräckligt med pengar för kontantbetalning om det inte löser sig.

Junior och Peter är på väg till kyrkan.

Kyrkan på Bwama Island.

Kyrkan är tom och öde idag. På söndag kommer båtarna och besökarna.

Sorghum och en stig tillbaka till vår båt.

Christer och Peter i en båt på Bunyonyi-sjön.

På denna lilla ö har många kvinnor lämnats för att dö.

15.34 Christer har läst lite i sin bok och jag har passat på att sova, jag kände mig lite sliten och inte helt ok i magen. Efter denna lugna eftermiddag ska vi nu gå på en promenad i närområdet. Vi har lite att stå i först men sen ska vi ut.

16.51 På vår lilla vandring längs den dammiga vägen vid sjön träffade vi ett gäng glada skolbarn på väg hem. De ville hälsa på oss och göra "high five". Vi träffade även Christophe som ville visa oss en utkiksplats samt ta oss till ett projekt för föräldralösa. Han kände dessutom en svensk kvinna, Annelie. Hon brukar komma hit en gång om året för att hjälpa barnen. Vi tackade dock nej, nog med äventyr för idag.

18.15 Nu har vi äntligen fått betala för vårt rum. Det blev till att använda ugandiska shilling, med andra ord kontant betalning. Personalen är förbryllad över varför inget av våra kort fungerar. Andra gäster har tydligen betalat utan problem nyligen.

18.56 I skenet av en liten ficklampa har vi rakat oss i vårt badrum. Samma ficklampa bistår mig nu när jag skriver i dagboken. Det är inte så att vi vill spara på ström. Det finns helt enkelt ingen ström att spara på, det är ännu ett strömavbrott.

19.22 Jag har lysande nyheter. Strömmen är tillbaka! Vi ska inom kort gå ner för att äta kvällens middag.

21.20 Den sista middagen här på Bunyonyi View Gorilla Packers är över. Vi åt under det att syrsorna spelade för oss. Nu ska vi varva ner innan vi kryper ner. Det har varit en härlig vistelse här men samtidigt lite märklig. Vi har varit de enda gästerna och det mesta har cirkulerat kring våra rutiner. Kökspersonalen tar det lugnt när vi är mätta men jobbar febrilt när vi är hungriga. Receptionskillen ropar glatt "Peter!!" varje gång jag visar mig. Han är för övrigt ett stort fan av Zlatan Ibrahimovic.

22.14 Den andra semifinalen i fotbolls-EM har inletts. Tyskland spelar mot Frankrike. Antagligen visas matchen nere i receptionen på den TV som sitter gömd under taket. Det är dock kyligt där ute så vi värmer oss i rummet istället. Via en radiostation i Rwanda försöker vi uppdatera oss på hur matchen går. Det är tyvärr svårt att få ut nåt av sändningen. Vi känner igen spelarnas namn men förstår inte mycket mer. Vi får göra som igår, ta reda på resultatet imorgon bitti.

Den här eftermiddagen ska vi ta en promenad och se var denna väg leder.

Christer har nyss mött ett gäng glada skolbarn.

Skolskjuts vid Bunyonyi-sjön.

Avkoppling i litteraturens tecken.