08.30 Vi har vaknat till i vårt rum på Arawak Inn, Nassau, Bahamas (http://www.arawakinnbahamas.com). Vi är utsövda och laddade för en ny dag. Det är en dag då det ska ses djur i bur.

09.22 Nu har vi ordnat med frukost. Idag gäller frukost i rummet, inköpt under gårdagen. Jag har fått mig en kopp kaffe till min frukost. Flaskvatten värmt i mikrovågsugnen och snabbkaffe gjorde susen.

09.53 Här kan vi inte vara kvar. Vi har ju inte åkt till Bahamas för att slöa och se på TV. TV:n och AC:n är nu avstängda och vi på väg ut i den tropiska värmen.

10.15 Ännu en gång på våra resor har vi kommit till ett zoo. Denna gång är vi på Ardastra Gardens Zoo and Conservation Centre (http://www.ardastra.com). Vi har gått hit av två anledningar. Dels gillar vi djur och dels låg detta zoo på ett smidigt promenadavstånd från Arawak Inn. Det tog oss bara 10 minuter att promenera hit.

10.26 Vi hade problem att hitta ingången men betalade så småningom in oss, fick en karta över området och har nu satt oss för att vänta in en dansuppvisning. Det är smidigt och välordnat här på Bahamas men tyvärr är våra kroppar inte i bästa skick. Igår var jag utan kraft och aptit och idag är Christer hängig, utan ork och matlust. Mest troligt har vi några mikroorganismer från Haiti kvar i våra kroppar.

En kort vandring i grönskan på väg mot dagens utflyktsmål.

Christer är redo att gå på zoo.

10.41 Nu tar vi en titt på Flamingokvintetten dubbelt. Tio dresserade flamingos dansar för oss och de andra här. Vi sitter på en liten arena beläget centralt i detta lilla zoo. I mitten finns en gräsyta där fåglarna och deras tränare vandrar omkring. Fakta om flamingos blandas med underhållning av de rosa fåglarna. Roligast är att faktan blandas upp med diverse fabricerade påståenden om att viktigaste födan för flamingos är småbarn etc. Nu blev jag och några andra från publiken uppbjudna till dans.

10.45 Jaha, så är man mannen som struttar med flamingos. Jag stod mitt inne ibland dem och rörde mig i takt, ja snudd på i takt eller sanningen att säga, rörde mig i alla fall. Nu ska vi fundera över vad mera vi vill se här på Ardastra. Vi sitter på en bänk, svettas, vilar och planerar.

11.26 Vi är tillbaka på bänken vi satt på senast. Nu har vi sett en del ödlor, en capuchinapa, en capybara, en boaorm, frigående flamingos och några fler djur. Nu planerar vi igen. Vad återstår att se, hur länge ska vi vara kvar här och när/hur äter vi lunch eller fikar?

12.23 En bit bort hör vi olika ljud från en papegoja, jag tror de kallas, grå jako. Den låter ibland som en ringande telefon, kluckar och säger "hello!". Ibland låter den också som att den svarar i telefon. Den kanske har bott på ett kontor förut? Nu har den en egen bur, orsaken är att den är blyg. Vi unnar oss lite att tugga på, inköpt från kiosken här på zoo. Det är skönt att bara sitta ner och ta det lugnt.

Denna lördag bjöd på flamingoshow!

Peter dansar bland fåglarna.

Vi tittade på dessa intressanta ugglor.

Inne på gröna lummiga Ardastra Zoo.

På Ardastra Zoo får flamingos vandra fritt. De är huvudpersoner här.

12.55 Vi bestämde oss för att försöka filma och få ett uttalande från den grå fågeln som gillar att härma ljud. Då bestämde den sig för att först härma en mussla och sedan en sten. Helt plötsligt sa den ingenting. Christer filmade den i tre minuter och allt den yttrade var nåt som lät som någon som snyter sig. Då är det mer fart på några andra fåglar här. Nere i vattnet vid en damm höll en anka på att göra sig finare. Då gled en svart svan förbi och gjorde ett utfall mot ankan. Den stackaren hoppade rakt bak och ställde sig och blängde elakt på svanen. Den svarte mobbaren provade sen samma sak på en sköldpadda. Den låg bara lugnt kvar.

13.11 Vi hade svårigheter att hitta ingången när vi kom hit. Nyss försökte vi gå ut genom ingången. Det fungerade inte. Det är inte lätt. Besöket här har varit trevligt och intressant. Nu får vi se vad vår energi räcker till när det gäller resten av dagen. Det finns t.ex. ett gammalt fort i närheten man kan besöka.

13.43 Nu är vi hemma igen i vårt nystädade rum. På hemvägen har Christer köpt bananer från ett större stånd vid landsvägen. Han har även surfat på internet vid en stenmur strax innan vårt boende. Han har bättre WiFi-uppkoppling där än här inne i rummet. Vi har också varit vid macken och köpt drycker och lärt oss att en gallon diesel kostar $5,07. Det gör $1.34/liter eller 9,38 kronor räknat i vår valuta. Utanför vårt rum står en Rolls Royce. Den är stilig men den har sett bätre dagar.

Precis som under resan 2010 fick vi träffa capybaror.

Vissa fåglar får mingla med gästerna.

Christer fikar bland papegojorna.

Karta över Ardastra Zoo.

16.32 Vi är kvar i vårt rum. Eftermiddagsplanerna har flutit bort. Det regnar här utanför oss och vi håller oss inomhus och avnjuter varsin Kalik, landets populäraste öl.

18.10 Inte nog med att det regnar ute, rena skyfallet. Nu regnar det inne också. Vid minst två ställen i taket läcker det in, det droppar. Vi har också hört rejält åskmuller. Utanför dörren är det som en vägg med vatten, inte läge att gå ut med andra ord.

20.15 Det verkar hålla upp därute och även här inne har det slutat regna. Det är dags att gå ut för den sista middagen här på Bahamas.

20.56 Vi sitter sedan ett tag och väntar på våra middagar. Vi är tillbaka på grannrestaurangen Bahama Grill (http://www.bahamagrill.com) där vi var även i torsdags.

21.53 Maten kom och under måltiden bistod jag en liten flicka vid bordet bredvid. Först tappade hon en dryckeslista som hon lekte med. Den plockade jag upp åt henne. Lite senare tappade hon även sin napp och den gav jag till hennes pappa. Min tanke var att han vill rengöra nappen. Den lilla slet ilsket åt sig nappen men pappan tog tillbaka den. Mannen var en del av ett sällskap på två par med varsitt barn. De visade sig vara från Chicago. De undrade om vi också var från USA. Vi sa som det var och de undrade om vår resa. När vi nämnde att vi båda passerat hundrastrecket då det gäller besökta länder så blev de rejält imponerade. Vi gav dem visitkort med länken till vår sida för vidare läsning. Nu är vi hemma igen för att avsluta ännu en dag.

Christer köper bananer.

Regnet faller ute. Vi gömmer oss inomhus.

Söndag 20 juli

08.45 Nu har vi sovit ut och ska inom kort och snart avsluta vår Bahamasvistelse. Det är trevligt här men prisläget gör att antal dagar måste bli begränsat. Att ta sig till någon av de andra öarna kräver dyra båt- eller flygresor så detär också svårt att se andra delar av landet än huvudön New Providence.

09.30 Åter igen blev det frukost hemma i rummet. Med juice, kaffe, bröd och yoghurt i magen är jag redo för den här dagen.

09.35 Då Christer stod vid dörren för att kolla internet knackade det på dörren. Det var vår värd Lloyd som undrade om vi behövde en taxi för avresan. Det tackades för det och sades att 11.00 blir en bra tid. Vi har insett att flygningen till Jamaica blir längre än vi tror. Jamaica ligger nämligen en timme ”bakom” den tid vi har här just nu.

11.07 Så var vi på väg i ett motorfordon igen. Strax innan taxin kom gick en äldre kvinna in i vårt rum för att städa. Om det är Lloyds fru eller någon som fortsatt jobba långt efter pensionsåldern vet vi inte. Nu svängde vår bil in för påfyllning. Det är något klassiskt då det gäller våra resor. Det unika att det inte är bilen som ska fyllas på, det är föraren. Vi är inte på en bensinstation, vi är på KFC:s Drive-through.

11.30 Vi är framme vid Lynden Pindling International Airport. Det skakades hand med taxichauffören och han sa, vi ses nästa år. Ska han till Sverige? Trodde han att vi ska återkomma? Det är i alla fall dags att gå in på flygplatsen för de vanliga rutinerna.

Arawak Inn, vårt hem några dagar.

Peter tillsammans med den Rolls Royce som står på tomten här vid Arawak Inn.

12.31 Jag har varit runt och letat en bagagevagn. Det gick bra att hitta en. Jag tog den och fick genast veta att det inte gick bra. Var det för att den var upptagen? Nej så var det inte. Tydligen får bara vissa i flygplatsens personal framföra dessa ganska långa bagagevagnar. Jag bad inte honom att köra vagnen med våra ryggsäckar. Det kändes lättare att strunta i allt vad vagnar heter.

13.18 Vid incheckningen var det noggrant värre. Först ville herren där se våra papper för flygningen till Jamaica och det fattar vi. Sedan ville han se papper på att vi skulle lämna Jamaica och det är väl på sin plats. Dessutom ville han få veta att vi hade en biljett från Kuba också. Det är lite svårare att fatta. Han ville i alla fall inte se vår tågbiljett från Arlanda till Sundsvall. Nu är vi i området mellan säkerhetskontrollen och gaterna.

14.04 Vi gick till Dunkin’ Donuts för en liten lunch. Båda beställde ost- och skinksmörgås och svart mellanstor kaffe. Jag fick kaffe med mjölk och Christer fick choklad av någon anledning. Båda fick dock de önskade smörgåsarna. Vid betalningen lämnade jag mitt lusgrus (småmynt) i en drickskopp.

14.49 Vi har bordat Caribbean Airlines B 737-800 med destination Jamaica. Det är bara att slappna av och flyga med.

JAMAICA

15.49 Nu är det Jamaicatid som gäller. Utanför planet syns Jamaica och Kingstons internationella flygplats, Norman Manley. Folk har applåderat pilotens insats och klivit av planet. Vi har inte applåderat och vi sitter kvar. Vi ska inte av här, vi flyger vidare mot Montego Bay.

16.08 Planet står kvar, vi sitter kvar. Vid två på varandra följande tillfällen har vi fått visa boardingkort och pass för personal som tittar igenom planet. Varför fick vi visa dem två gånger?

17.00 Det verkar vara dags att lyfta igen. Resan går vidare.

Ett plan från Bahamas Air står på den regnvåta Lynden Pindling International Airport.

Ombord på det plan som ska ta oss söderut till Jamaica.

Vårt plan är på väg att mellanlanda i Kingston.

Resan närmar sig sitt slut. Vi sänker oss ner mot Montego Bay på västra Jamaica.

18.10 Nu har vi landat och är vi framme i Montego Bay, i alla fall på flygplatsen Sangster International Airport. Innan vi blev instämplade i landet så gick vi till en hälsodisk. Vi har enligt personalen här varit i länder med malaria och kolera så vi var tvungna att lova att uppsöka läkare om vi skulle insjukna. Att vi som varit i Haiti fastnade i kontrollen kan man förstå men de som bara varit i Bahamas och fick höra att där skulle finnas malaria, blev minst sagt förvånade.

18.21 Som vanligt råder ett visst mått av kaos när man kommer ut ur flygplatsens skyddade värld. Det var inte helt lätt att hitta en fungerande bankomat och det cirkulerar hjälpsamma herrar som ska ordna taxi åt oss. Denna blev dyr men det kan det vara värt för att komma härifrån fort.

18.47 Efter en kort taxiresa och en smidig incheckning av en trevlig tjej sitter jag nu på balkongen till vårt rum på Caribic House. Vi fick gå uppför flera trappor innan vi var framme vid rummet. Rumsnumret är 17 och det är skönt att vara framme. Detta är det etthundrade landet som jag skriver dagbok i.

18.52 Vi har en härlig balkong med utsikt västerut över havet. Tittar vi ner ser vi utbudet på gatan nedanför, en gata som kallas för "The Hip Strip". Gatan heter dock Gloucester Avenue officiellt. Vi har precis njutit av en vacker solnedgång. Nu råder mörkret.

19.10 Ja, hej och hå. Igår hade vi ett boende där det regnade in. Idag har vi ett boende med en inkontinent luftkonditioneringsanläggning. Det läcker, rinner vatten från den. Det läcker, rinner vatten även över Christer. Det beror dock på att han är i duschen.

Caribic House, Montego Bay.

Utsikt från vår balkong.

En vacker solnedgång blev en av våra första Montego Bay-upplevelser.

Den branta trappan till och från vårt rum. Handikappanpassat, vad är det?

20.05 Vi är nere på Biggs BBQ Restaurant & Bar (http://www.biggsbbqmobay.com) för middag. Restaurangen är ganska ny, inte nämnd i någon guidebok, men ligger på andra sidan gatan. Det känns som en god anledning att testa den. Servitrisen som hälsade oss välkomna upplyste om att det inte fanns något fläskkött ikväll. Det hade jag glömt minuten efteråt då det var min tur att beställa. Lutad mot en av väggarna står en fyrmansbob i Jamaicas färger. Den har tidigare körts i ett vinter-OS.

20.38 Ett ungt amerikanskt par vid bordet bredvid har varnat oss att noga kontrollera växeln när vi betalar notan senare. På andra änden av lokal spelas det biljard för fullt. Själva smuttar vi på våra Red Stripe-öl. Biggs är ingen billig restaurang men en gång har vi nog råd att äta här.

21.25 Det var gott med mat. Servitrisen var förvånad att vi inte ville ha nya öl när maten levererades. Är det en affärsidé att vara sen in med maten så gästerna hinner dricka många öl? Nu har vi vandrat uppåt gatan en bit och handlat dryck av en glad indier i en liten butik.

23.08 Mörkret har slutit sig kring havet. Vi sitter och tittar ut över det och gatan här nedanför. I detta nu avnjuter vi en Red Stripe och en Talawah. De är de första balkong-/kvällsölen här på Jamaica. Därefter blir det nog god natt.

Middag på Biggs BBQ Restaurant & Bar.

Udda jamaicansk sportkultur på restaurangen Biggs.

En jamaicansk landslagsbob i restaurangmiljö.

Balkongöl på Caribic House.

Måndag 21 juli

08.26 Havet ligger kvar och alla dess invånare är kvar därute. Även Montego Bay (lokalt kallat Mo Bay) finns kvar. Idag ska vi ta oss till havet på ett litet besök. Innan dess har vi lite annat att göra, bl.a. se vad staden har att erbjuda. Först på tur är att få oss en frukost. Det ingår inte eller går ens att finna på boendet som helt saknar restaurang.

09.38 Vi har lämnat Caribic House, frågat i receptionen om vår WiFi-inloggning som inte fungerar (halva skärmen blir svart på startsidan) och börjat vandra söderut längs Gloucester Avenue (The Hip Strip). Det ropas från souveniraffärerna och vi har sett några saker vi kanske ska köpa men det får bli senare. Nu söker vi mat, frukost.

09.59 En snäll turistpolis i vit hjälm tipsade oss om restaurangen The Jolly Roger som skulle ligga fem minuter längre bort. Vi fortsatte vandringen längs Gloucester Avenue, hittade dit och blev först erbjudna manikyr, pedikyr och massage. Vi tackade nej till allt det och beställde frukost istället. Restaurangen är liten och enkel, utbudet begränsat.

10.47 Det var mycket mat i de frigolitlådor vi fick. Det kändes mer som lunch än frukost. Vi fick i alla fall testa det lokala köket med diverse rotfrukter och grönsaker som var okända för oss. På hemvägen togs det kort av och hälsades på två jättelånga herrar. De gick på styltor och hade jättelånga byxben. Det sista jag gjorde var att köpa vykort och ett souvenirglas i en liten butik. I affären spelades musik av och med öns store son, Bob Marley. Igår var det fyrmansbob idag en mans Bob. Nu är vi hemma i rummet en stund för lite lugn och ro. Det är varmt idag också.

Frukost i frigolitlådor.

Vy mot Montego Bay, den bukt som givit staden dess namn.

Christer vid Old Hospital Park.

Christer vandrar längs Gloucester Avenue.

Christer möter några styltmän.

En lång man väntar utanför Café Tease.

12.54 Lugn och ro gör oss slut, man blir seg. Slut är också bläcket i min penna så jag har precis bytt till en annan. Inom kort lämnar vi rummet för lite kaffe och lite shopping.

13.49 Det är dags för lite mat på Café Tease. Café kanske inte är rätt ord. Det är ett litet hus med ett fönster mot gatan och några vingliga bord och stolar utanför. Jag har precis avslutat min tiotums varmkorv. Christer väntar ännu på sin mat. Jag vet inte om vi var otydliga men damen här förstod inte alls våra beställningar. Vi fick upprepa och peka ett antal gånger.

14.03 Det verkar som om damen i caféet missförstod Christer fullständigt. Hans dryckbeställning till maten verkar ha tolkats som att han inte ville ha något alls. Den långa väntan berodde på att hon uppfattat att han ångrat sig och inte ville äta nåt, märkligt! Nu ska jag prova att beställa en kaffe. Jag undrar hur det går och vad jag får. Vid bordet bredvid sitter ett par med, varsin, tror det är en, vattenpipa. Den liknar mest en grov kulspetspenna. Det är ett blandat sällskap där i alla fall en tjej är från Malaysia.

14.40 Jag fick mitt kaffe och efter en påminnelse fick Christer äntligen sin mat. Det var ingen lyxmåltid det här men i alla fall en bukfylla. Nu är vi hemma på Caribic House för att förbereda oss för ett besök på stranden. Vi ska ikläda oss lämpliga skor och lämpliga byxor för bad. Går man längs trottoaren här i Montego Bay så ropas det till oss från butiker och taxibilar, en typisk turistort med andra ord.

15.00 För US$6 fick vi komma till stranden. Det negativa med att behöva betala för att komma till stranden vägs upp mot att vi helt får slippa försäljare och annat tjatigt folk. Stranden heter Doctor´s Cave Beach (http://www.doctorscavebathingclub.com). Ovanför oss är ett flygplan på väg in för landning. Det här är en vacker strand fylld med sand, långgrunt och lättbadat. Stranden räknas som Jamaicas mest kända strand och har fått sitt namn av att en läkare startade en badklubb med en strand som nåddes via en grotta. Grottan förstördes dock av en orkan 1932.

Vinden har slitit ut den jamaicanska fanan.

Ett flygplan är på väg med fler turister till Montego Bay.

Peter äter korvlunch hos Café Tease.

Doctor´s Cave Beach, Montego Bay.

Peter förevigar sitt strandbesök.

Badvakten håller koll.

15.43 Vi har hunnit göra det vi skulle på stranden. Det har simmats, njutits av det varma vattnet, solats lite och nu torkar vi till genom att sitta på några sköna bänkar med utsikt över stranden vi just lämnat.

16.10 Efter att vid hemkomsten till rummet spolat av oss sand och salt ska vi nu ut för några fler uppdrag här i Montego Bay.

16.57 Nu är vi tillbaka igen. Vi har ordnat en frukost till imorgon bitti, några presenter till våra syskonbarn, pengar har tagits ut och frimärken köpts. I affärerna har mer musik av Bob Marley spelats. Han är säkert populär men till största delen beror det nog på att turisterna förväntar sig att höra hans musik när de besöker Jamaica.

18.12 Vi sitter på balkongen, njuter, tar det lugnt, väntar på solnedgången och lyssnar till/ser vad som händer på gatan nedanför.

19.22 Idag är vi både effektiva och slöa på samma gång. Just nu stundar utgång för kvällens middag. Efter lite diskussion bestämde vi oss för att vandra till en restaurang vi såg under förmiddagens promenad.

19.44 Nu känns det tryggt och hemtamt. Vi är på China House, en kinarestaurang. Det är ett tryggt alternativ, samma typ av mat var vi än befinner oss i världen. Nu fick vi dryckerna.

21.07 Kinesisk mat är allt som oftast gott och mättande. Dessutom är den på många platser överraskande billig, så även här. Nu när vi kommit hem har vi fått veta att anglikanska kyrkan godkänner kvinnliga biskopar. Det var nog ingen kvinnlig biskop som ropade efter oss från mörkret nedanför restaurangen. Damen som absolut ville att vi skulle prata med henne verkade lite påverkad, smått galen eller kanske både och?

Solen säger snart godnatt.

Peter äter middag på China House.