08.22 Den andra morgonen i Panamá City inleddes med en dusch och fortsätter nu med tennis från Wimbledon. Det är matchen Anderson-Djokovic. Djokovic fann första set med 6-3 och leder det andra med 5-3 och servar. Jag har sovit med huvudet i fotändan av sängen. Detta placerade huvudet närmare luftkonditioneringen.

09.47 Hotellfrukosten i matsalen och frukostförstärkningen på rummet har konsumerats. Det passar bra med förstärkning de dagar då den ordinarie frukosten är lite klen. Snart börjar dagen på allvar.

10.10 Vi är nu på väg i taxi mot Miraflores Locks. Det ska tas en titt på landets berömda kanal. En taxi är svårt att beställa här. Istället gäller det att gå ut på gatan för att försöka få stopp på en av alla de gula taxibilar som rör sig runt stan.

10.23 Chauffören svängde plötsligt in och stannade på Mini Super Corozal. Han ska in och handla. Vad sjutton är en Mini Super? En liten stor, blir inte det en helt vanlig affär storleksmässigt?

En av de ommålade amerikanska skolbussarna som är i drift i Panamá.

10.49 Taxikillen ville gärna vänta på oss och skjutsa oss tillbaka. Vi tackade dock nej eftersom det skulle kännas stressigt. Vi vet heller inte hur lång tid vi vill vara här. Han var inte helt nöjd med det och tog fem dollar mer än vad vi hört att det skulle kosta. Vi är nu vid Miraflores Locks och tittar på Panamákanalen och dess olika slussar. För sex år sedan skymtade vi en annan kanal, Suezkanalen.

10.59 Vi har gått uppför en brant trappa, löst inträde, visiterats, tagit en titt på de olika våningsplanen och ska nu titta på en informationsfilm om Panamákanalen och dess historia. Det är svalt och skönt i den stora biosalongen. Dessutom är det underbart mjuka fåtöljer.

12.09 Det var en intressant film som följdes av ett besök på ett museum här i samma byggnad. Nu tar vi en smörgås och en Coca Cola vid en kiosk på den översta utsiktsplattformen. Man blir sällan hungrig i det tropiska klimatet men behöver ändå mat. Det känns mäktigt att vara vid en av världens pulsådror. Dock är det inte mycket till båttrafik för tillfället.

Miraflores Locks

Turister som väntar på fartyg.

Dags för en informationsfilm, svalt och skönt i biosalongen!

12.29 Äntligen! Vi har siktat ett fartyg. Det gröngula tankfartyget Sanko Innovator från japanska Sanko Line är på väg in i den första slussen. Det är mycket folk som tittar på.

12.44 Vi hann med ännu ett fartyg. Det minst sagt fullastade svarta containerfartyget MSC Olga dök upp innan vi bestämde oss för att lämna denna plats och dra vidare mot annat.

13.10 Det var klart mäktigt att se båtarna sakta sänkas ner i slussen. Det kostar som mest 389 000 dollar att ta en båt genom kanalen. För 10 dollar tar vi en taxi vidare tillbaka till Panamá City. Här i Panamá kallas valutan balboa. Landet har egna mynt men använder amerikanska dollarsedlar.

Sanko Innovator kommer på besök, äntligen ett fartyg!

Vattennivån sjunker och fartyget sänks till en ny nivå.

MSC Olga ankommer till Miraflores.

13.17 Taxin tog oss till Parque Natural Metropolitano (http://www.parquemetropolitano.org) som blir nästa stopp denna innehållsrika dag. Nu ska vi ut i naturen. En trevlig tjej tog emot oss och informerade om de olika stigarnas längd och hur lång tid de tar att gå. Parken består av en bit regnskog som ligger alldeles intill Panamá City. Trots det ska det enligt uppgift finnas bl.a. apor inne i skogen.

13.37 Vi valde den 1,1 kilometer långa stigen Caobos. Det låter en hel del omkring oss. Det är ljud från olika insekter och fåglar som hörs. Det är fuktigt i luften och svettigt i pannorna. Vi tar en bänkrast i en liten hydda. På vägen hit har vi bl.a. studerat en mindre armé myror som snabbt transporterade blad mot ett okänt mål.

13.44 Svetten fortsätter välla fram ur våra kroppar. Det är otroligt fuktigt, knappt någon vind och stigen går genom en ganska kuperad terräng. Vi är glada att vi inte valde den längsta stigen.

Peter funderar över vilken stig vi ska följa.

Christer fotograferar naturen.

Sendero Caobos, en stig i regnskogen.

13.57 Vi har åter kommit till civilisationen och går nu på en stig som löper bredvid en landsväg. Här odlas olika former av träd och buskar i en liten trädgård och vi har nyss nått fram till en liten lugn damm.

14.03 Det är samling vid vattenhålet. Här finns sköldpaddor i och vid vattnet samt snabba små ödlor som springer på vattnet. Allt känns avkopplande och trivsamt. Vi vilar här och hoppas att svettandet ska avta. Vi börjar känna oss redo för att återvända mot hotellet för lite siesta.

14.27 Efter att tittat på och försökt fotografera vackra fjärilar i olika färger har vi återvänt till huvudbyggnaden och njutit av en kall dryck var.

14.39 Vi är nu taxiledes på väg hem. Det var lätt att få tag i en taxi. Vi ställde oss vid vägen här utanför och rätt snart hade en bil stannat. Våra skjortor är svettblöta.

Panamá City skymtas mellan träden.

En av de sköldpaddor vi träffade vid dammen.

Det vimlade av vackra fjärilar. Här är en av dessa.

15.00 Vi är åter tillbaka i rum 301. Vi fick ingen nyckel i receptionen. Den fanns att hämta hos ställets hygientekniker, rummet hade nyss städats. Nu stundar dusch och tvätt.

16.18 Det vets att vi bör/måste ta oss ut för ordnande av dryck, internet och annat. Dock är det svårt att komma till skott. Detta är ren och skär rumskoma.

16.34 Det har gjorts ett stopp för apelsinjuice i hotellets matsal. Vi är på väg mot ett internetcafé. Internetdatorerna här på hotellet fungerar inte så bra och de ser ut som de vore hämtade från en science fiction TV-serie på 70-talet. På tal om TV, på TV:n visas en U-17 match mellan Burkina Faso och Tyskland. Det står just nu 0-3.

17.42 Vårt uppdrag var framgångsrikt. Det gick bra att surfa på nätet och att få tag på dryck. Nu är vi hemma i rummet för en stund.

19.06 Slöandet gör oss slöare. Det är dags att gå ut igen.

19.33 Allt är nästan som igår, det blev samma restaurang, Café Boulevard Balboa, det är fotboll på TV och jag har beställt kött och pommes frites. Christer bryter trenden och har beställt pasta. Vi sitter heller inte vid samma bord som igår.

20.50 Det kulinariska avslutades med en kaffe nere i hotellets matsal. Nu stundar packning. Kan det bara bli svalare i rummet tack!

Hotel Marparaiso, Panamá City.

Fredag 24 juni

08.57 Glad midsommar! Idag är det tänkt att vi ska resa vidare genom Centralamerika och Panamá. Ett öppet fönster gjorde rummet svalare eller i alla fall lite mindre varmt inatt. Det är snart dags för frukost.

10.15 Kycklingbilen är här, sa Christer då han tittade ut en sista gång från vårt hotellfönster. Nu ska vi lämna 301:an för sista gången. Det stundar snart en taxiresa mot busstationen Albrook där vi ska hitta en buss som går västerut.

10.47 Det gick smidigt att hitta en taxi och det var billigt att åka ut till busstationen. Vår unge chaufför pratade konstant med oss och berömde bl.a. landets president, affärsmannen Ricardo Martinelli. Enligt vår taxichaufför så är presidenten inte korrupt, han har förbättrat för landets pensionärer och har dessutom utlovat en tunnelbana i Panamá City och att de gamla rykande skolbussarna i staden ska bytas ut till moderna bussar. Nu ska jag ut på ett uppdrag. Jag ska försöka inköpa en fungerande adapter. Det blir antingen här på Albrook Terminal eller på gallerian alldeles intill.

11.07 Uppdraget är framgångsrikt utfört. Nu är Christer på väg på ett uppdrag han med. Han ska köpa bussbiljetter. Gallerian jag var i, Albrook Mall är större än störst.

11.13 El Siglo! ropar en man och viftar med tidningar som det står El Siglo på. Vi är ombord på buss 71. Vår destination idag är Penonomé.

12.23 Bussen färdas framåt och nedåt längs en backe. Runt om oss är det vackra gröna berg och kullar. Nu blev det uppför igen. Musik spelas och ett vanligt ord i texterna är corazón, hjärta. Dagens bussbolag är Utrapep.

Peter i vårt rum på Hotel Dos Continentes.

Den mindre glamorösa utsikten från vår balkong.

13.36 Helt plötsligt kom vi fram till Penonomé och vi hann inte riktigt med i svängarna och klev ur bussen på fel ställe. Det var dock ingen katastrof, bara drygt hundra meters promenad extra. Hotel Dos Continentes (http://www.hoteldoscontinentes.net) och rum 107 är vi i nu. En man med asiatiskt ursprung checkade in oss och vi bor nu i ett stort rymligt rum med balkong. Det känns svalare i detta rum jämfört med det förra. Frågorna nu är, fungerar den nya adaptern, finns det uttag på rummet, ingår frukost och hur kommer vi vidare härifrån imorgon?

14.50 Adaptern fungerar, uttag finns och frukost kan köpas i restaurangen intill. Nu är vi i en liten park vid stadens kyrka. Jag har för andra staden i rad glömt att ta med de kopierade stadsinformationspapperna. Som tur är så är staden liten. Vi hittar nog ändå.

15.23 Vi återvände till hotellet Dos Continentes och dess restaurang. Här ska den godaste friterade kycklingen i Panamá serveras enligt uppgift och självklart beställde vi det och som tillbehör pommes frites. Utanför rusar bilarna förbi längs Pan American Highway, ännu en sådan där sak man bara sett i böcker tidigare.

Iglesia de Penonomé

Penonomé

16.56 Det blev mycket mat och god mat till ett ringa pris. Efter det har vi varit iväg och handlat på Super Centro Coclé. I detta nu vräker det tropiska regnet ner men det är ju midsommarafton trots allt.

18.50 Det slöas och zappas på TV:n här i vårt rum. Det har erbjudits fotboll, nyheter om översvämning i en kommande boendeort och spansktalande Simpsons. Ibland känns det rätt att göra lite. Det är kanske det som kallas semester.

21.12 Middagsdags! Vi gick över vägen, Pan American Highway, och in på snabbmatsrestaurangen Pio Pio. Det är litet matställe med immiga rutor. Här erbjuds det olika former av snabbmatskycklingrätter. Vi hade hoppats på hamburgare men det blir kyckling för hela slanten idag.

Peter beställer friterad kyckling på Pio Pio.

22.59 För att få det svalt i rummet kör vi luftkonditioneringen. För att det inte ska bli alldeles för kallt här vinklar vi bladen på utblåset uppåt. För att bladen inte ska ramla ner av blåsten har jag tejpat fast dem med eltejp. Det är dags att säga god natt. Vi har inte fått ihop en bukett med sju sorters blommor så det lär inte bli några drömmar om tillkommande damer.

Lördag 25 juni

08.59 Det gick segt att komma till skott med att skriva idag. Musik hörs utifrån. Det är snart dags att resa vidare. Det har varit svalt i natt. Trots gårdagens förberedelser har Christer frusit i sin säng som står bredvid luftkonditioneringen.

09.29 Vi checkade ut från vårt hotell och frågade i samband med det var man kliver på bussen västerut. Vi hänvisades till restaurangen Universal en bit bort. Jag sitter just nu i en busskur och Christer står en bit bort. Vi väntar på bussen mot David. En försäljare vid restaurangen hänvisade oss hit.

09.54 Vi står kvar på samma ställe och i samma ärende. Var är bussen?

Christer väntar på bussen mot David.

10.13 En lång väntan är över. Packningen ligger lappad i bagageutrymmet. Nu väntar vi på framkomst. Det skumpar ordentligt. Vi reser med bussbolaget Gran Darien.

11.16 Skumpandet och resandet fortgår. Vi har betalat för oss. Resan kostar 11,30 dollar per person. Landskapet är sådant vi sett förut, grönt och kuperat. Nu stannar vi i Veraguas. Är det ett matstopp kanske?

11.32 Det blev ett matstopp på Restaurante Los Tucanes. Som den slav under koffeinet jag nu en gång är så tar jag mig en pappmugg med den brunsvarta drycken. Veraguas är provinsen, Santiago är namnet på orten där vi stannat.

Peter fyller på med koffein.

13.07 Vår färdväg är lövträdsomgiven. Himlen är molntäckt och resandet går fortsatt bra. Ett lätt regn faller från skyarna. Nu passerade en bil med kor i en bur på flaket. Vi har stannat vid en poliskontroll eftersom vi passerat en provinsgräns. Här kommer nu en herre som vill se våra pass. Poliserna i Panamá har ett emblem där det står att de tjänar Gud och fosterlandet. Skulle det fungera i Sverige?

13.32 Vi lämnar just nu San Felix och reser vidare västerut mot David.

14.34 Bussen stannade till synes plötsligt mitt bland några hus och en i personalen sa något till mig. Jag kunde ha svurit på att han sa Peter. Vi var framme i David. Bussvärden frågade om vi skulle av här eller fortsätta mot gränsen till Costa Rica. Vi förklarade att vi tänkt kliva av här i David. Packningen togs ur, vi fångades av en butter taxichaufför och nu åker vi i en taxi mot bussterminalen här i staden. Hade det inte varit enklare att åkt dit direkt med bussen?

14.42 Här går det undan! Vi klev ur taxin och började röra oss mot bussterminalen. Vi hann dock knappt reagera innan en gul "skolbuss" saktade in och ville få med oss ombord. Vi hoppade in i den fullsatta bussen och lyckades faktiskt hitta sittplatser. Vi ska resa ungefär en timme norrut. En nackdel med de gamla amerikanska skolbussarna som används här är det klena benutrymmet. De är byggda för barn och det är inte alla bussar som justerat sätena sedan.

16.07 Vi reste mot högre höjder och därmed även mot regnigare väder. Bussen stannade i centrum och vi gick raskt mot Hostal Refugio del Río (http://www.refugiodelrio.com). Där var det folktomt. Till slut dök en liten tjej, ca 3-4 år, upp. Hon tittade på oss och ropade ”Mama, señores!!”. Därpå tog hon fram ett anteckningsblock och en miniräknare. Det ”skrevs” och räknades. Snart ropades det på mamma igen och mamma kom. Hon checkade in oss för två nätter. Nu bor vi i rummet Colibri med varsin leasad handduk. Ingen bukett igår men Boquete idag. Orten heter så. Rummet är härligt.

Refugio del Río, Boquete.

Vårt svala härliga rum.

Vår uteplats vid ån på Refugio del Río.

17.08 Barn tjoar, fåglar låter och på caféet Central Park sitter det ett gäng amerikaner. Vi har gett oss ut i Boquete stad och är just nu i de centrala delarna där det finns en trevlig park. Framför oss finns bland annat posten och Palacio Municipal José Domingo Candaneo G, kort sagt, rådhuset. Här och där kan man se indiankvinnor i vackra mörkblå klänningar. Boquete ligger på ca 1200 meters höjd, har ett svalt klimat och är berömt för sitt utsökta kaffe. Det har också blivit en populär ort för amerikanska och europeiska pensionärer som valt att flytta hit.

17.30 Efter lite stadsvandring har vi nu satt oss ner på Restaurante-Bar Barú. Stället har tagit sitt namn från en vulkan här i trakten. Det frestar att ta en lyxig New York Steak till ett bra pris. Dock är det svalare här på lite högre höjd och hungern högst påtaglig och då njuter man inte av god mat. Det blir istället en hamburgare och en öl vardera. En stor hund var hit och hälsade på oss som hastigast.

18.36 Det var matiga, rejäla och riktiga hamburgare, till dem fick vi ost, rödlök, sallad och tomat. Bredvid dem papas fritas (pommes frites). Nu har vi vandrat vidare och tar oss en kaffe med banan-/kokoskaka på Duran Coffee Store som är ett riktigt hemtrevligt ställe. Här kan man både köpa och dricka utsökt kaffe.

Christer vid ån Quebrada Grande.

Blomsterprakt i Boquete.

Boquetes centrum.

Peter (och hunden?) väntar på hamburgare på restaurangen Barú.

19.40 Nu har vi varit på livsmedelsbutiken Romero och handlat. Affärens slogan är "donde tú eres primero". Vi har köpt frukost för imorgon och öl och något att tugga på till ikväll. Nu när vi är hemma i Colibri-rummet så är det tvättdags. Ute spelar syrsorna för fullt.

21.12 Vi är på väg ut till uteplatsen. Det är dags för en kvällsöl i det fria.

21.58 Det var god öl men inte fullt så gott godis. Då vi gick ut satt en malaysier vid ställets gemensamma dator. Han sitter där än och verkar inte känna någon stress eller panik.

23.11 Malaysiern försvann och ersattes av en ung dam istället. Internet får vänta till imorgon, om det nu är ledigt då.

Söndag 26 juni

08.26 Det är söndag och vi har en dag här i Boquete framför oss. Utifrån hörs ån/bäcken Quebrada Grande forsa och jag hör en tupp gala. Jag har precis lämnat duschen. Nu ska jag torka till innan jag antingen läser vidare i ”A good hangning” av Ian Rankin eller kollar om datorn är ledig.

08.59 Datorn var ledig. Nu har jag uppdaterat världen om mina händelser och mig om världens. Christopher Shale en brittisk politiker och vän till premiärminister Cameron har hittats död, SAAB har ekonomiska problem och Sven ”Plex” Pettersson är död.

10.11 Det blev självinköpt/ordnad frukost idag. Juice, bröd och yoghurt samt för mig även kaffe. Detta intogs i lugn och ro vid bordet ute i allrummet. Nu ska vi fundera över dagens göromål.

En gata bland de fina "villorna" i västra Boquete.

Det är söndag och folket dras till kyrkan.

11.15 Under varsitt paraply gav vi oss ut. Nu är vi nära stadens kyrka. Utanför den är massor av människor samlade och en procession kan ses, klockor ringer och ordet Santa Maria kan höras. Från en passerande bil hörs ”Owner of a lonely heart” Det är den katolska högtiden Corpus Christi som firas här idag.

11.42 Vi packade ner paraplyerna och vände ”downtown” från kyrkan. Det var då som regnet återkom och vi fick söka skydd under ett tak. Plötsligt hördes ett brak. Bakom mig hade en man fallit ner i rännstenen och han kunde inte ta sig upp. Han bad mig om hjälp och han fick det. Vi tre småpratade, han frågade var vi kom ifrån och han bedyrade att han hade någon sorts fel på sitt ben och att det var därför som han hade fallit. Om det var sanningen eller om han var onykter är svårt att säga. Nu är vi, minus den fallande herren, åter på Duran Coffee Store. Utanför står det några mikrohästar. Är det falabellor i år med kanske?

Bussen till David står och väntar på passagerare.

Vi kaffedrickare blev fotograferade.

12.02 Under kaffetåren kom en ung man fram och erbjöd sig att ta ett kort av oss. Den svenska misstänksamheten sitter hårt rotad och vi undrade förstås vad han var ute efter. Sanningen var den att han bara ville vara trevlig. Kortet togs och vi tackade så mycket. Vanligtvis brukar andra be oss eller vi ber dem att ta kort. Detta var något nytt.

13.11 Efter fikastunden har det vandrats lite i stadens utkanter. Vi passerade bron över Caldera-floden och sedan fortsatte vi till stadens södra delar. Där såg vi bland annat några kalvar och gemytligt vardagsliv. Nu har det infunnit sig hunger och vi har hittat lunchrestaurangen Lourdes. Här sker ingen bordsservering. Istället pekar man på maten i en kantin och vi fick ris och kött för strax under 4 dollar.

13.50 Lunchen och även stadsvandringen avslutades. Jag hade tänkt köpa mig något sött på Delta-macken men den var stängd. Nu är vi hemma i vårt rum igen.

15.25 Vi sitter på uteplatsen och läser i de medhavda böckerna av Ian Rankin och Jo Nesbø. Vi tar en liten eftermiddagspaus och det fläktar skönt. Musik hörs nerifrån staden.

Vi hälsade på lokalbefolkningen.

Christer på söndagspromenad.

Peter tar en paus vid en bro.

Lunch på Restaurante Lourdes.

15.53 Lugna dagar är bra men de får inte vara för lugna för då blir vi slöa. Nu ska vi ut på promenad igen.

17.36 Det togs en liten promenad bland husen i närområdet innan vi återvände hem och satte oss ner i några stolar på uteplatsen. Efter ett tag blev vi kaffesugna och åtgärdade det i köket. Nu är vi inne i rummet igen. TV:n har slagits på och på CNN berättas om strider i Afghanistan.

18.42 Raketerna stiger mot skyn och de exploderar i en liten knall och en ljusblixt. Vi är tillbaka på restaurangen Barú för att få oss en middag. Raketerna är nog kopplade till Corpus Christi-firandet. Nyss hördes polissirener och fram med blinkande blå lampor kom ett litet rundturståg åkandes.

19.41 Det var riktigt god middag. Vi unnade oss fint kött, bl.a. New York Steak. Nu ska vi handla lite nödvändiga varor för ikväll, till frukost och morgondagens bussresor. Christer går först in medan jag vaktar våra små ryggsäckar. I vissa butiker brukar det krävas att man lämnar ifrån sig dessa så det är lika bra att gå in en i taget.

20.12 Inhandlandet på butiken Mandarin gick bra för oss båda. Utbudet var lite klent men nu har vi det vi behöver. Nu närmast ska en morgondagsstrategi läggas upp. Vi ska då dra vidare härifrån.

21.35 Morgondagen är planerad så gott det nu går. Vi har suttit i stolarna på uteplatsen under stjärnorna och hört syrsor/cikador spela. Det är ingen tropisk hetta här på 1085 meters höjd. Tvärtom, det är ganska kyligt sent på kvällen. Man vänjer sig fort vid tropisk värme. Plötsligt känns det kallt när det går ner mot femton plusgrader.

En ödla dök upp vid vår uteplats.