08.02 Good morning! Efter en lång natt har vi sökt oss upp för en sista frukost här i Nkhata Bay. Det har innan beställningen pratats med en av amerikanerna som kom igår. De är medicinska missionärer. Vi antar att det är kristna som gör en hjälpinsats inom sjukvården. Nu är frukosten som sagt beställd men den blir utan kaffe, det är slut. Slut är också snart vår vistelse här på Njaya Lodge.

08.56 Tia kom inte och hälsade på oss under frukosten. Det gjorde däremot en tupp. Den kördes iväg med frasen: Det här är inte ditt hem, inga levande djur i köket!

09.40 Det är dags att dra vidare och att lämna denna underbara plats. Betalningen har gjorts upp. Det blev lite dyrare än vi beräknat men ändå ett bra pris. Det har helt enkelt varit en helt fantastisk vistelse här. Nu har en taxi tagit oss längs den gropiga till Nkhata Bays centrum. Här sitter vi nu i minibussen som ska ta oss söderut till Nkhotakota. Just som vi hade satt oss i minibussen kom en yngling in och hävdade att vi var på fel buss. Denna skulle till en annan ort (Dwangwa) påstod han. Vi kunde däremot ta en taxi från Dwangwa eller vänta på den stora bussen som går imorgon. Andra har konsulterats i ärendet och vi kommer att sitta kvar där vi sitter. Det gör dock inte ynglingen. Han har lämnat oss och bussen.

10.23 Ynglingen återkom samt skrev ut våra och andras biljetter. En ung dam har lämnat bussen och andra har tillkommit. Nu är vi 14 vuxna, bussvärden/ynglingen, föraren och ett litet hostande barn. Under vindrutetorkarna hänger tre fiskar på tork.

11.04 Bussen har rullat ut ur Nkhata Bay, tagit sig ut på landsvägen söderut och har just passerat en tobaksodling och en gummiplantage. Passagerare har klivit av och andra har klivit på. Nu är vi 17 vuxna, 2 barn och 2 småbarn här inne.

Chintheche

Doktor Kaunda botar allt!

11.30 En finklädd herre klev av, hälsade artigt på oss och fick sina fiskar, inte varma, av bussvärden. Vi fortsatte en stund till och nu står vi still i Chintheche. Christer konverserar med en lokal konstnär genom bussens ena sidoruta. Nu klev en ung man med en Chelseahalsduk ombord och ett järnrör med något som liknade tre hjul lades i lastutrymmet.

11.42 Vi står stilla i utkanten av Chintheche. Här har Dr. Kaunda reklam för sin mottagning. Den gode doktorn är duktig, han rår på cancer, HIV och diabetes. Dessutom är han tandläkare.

12.17 Mannen i Chelseahalsduken och en man som suttit och hållit i ett blått skåp klev av. Skåpet ifråga blev kvar ombord. Det har stannats till i Kande. Nu provar minibusschauffören att starta, inget händer, ingen tändning. Kan det vara något fel på bussen? Bussvärden och en till klev ut och knuffade bussen bakåt. Det gjorde susen. Mannen som äger det blå skåpet hann tillbaka ombord innan vidare avfärd.

I Malawi reser man oftast i minibuss, trångt men trevligt.

13.12 Bussvärden klev ur, fyllde en liten (5-liters?) dunk med bränsle från en större dunk. Innehållet i den lilla dunken förpassades till minibussens bensintank. Skåpmannen passade just på att köpa sig en majskolv under denna paus.

13.38 Det blå skåpet och dess ägare har lämnat bussen. Ombord har bland annat en man med tre 10-15 cm långa fiskar klivit. Vi färdas söderut längs Malawisjöns västra strand.

14.05 Vår minibuss stannade i Dwangwa och alla utom vi klev ur, skönt med svängrum tyckte vi. Icke då, även vi skulle ut. Det var dags för bussbyte. Nu sitter vi inklämda längst bak i en annan minibuss. Nu bär det av från Dwangwa.

14.34 Det är ett nytt stopp. Jag vet ej var vi är. Jag vet dock att våra ryggsäckar har lastats ur bagageutrymmet. Vi vet inget om deras framtida öde.

14.43 Ryggsäckarna klämdes in, bakluckan surrades med rep och iväg bar det. Rätt snart blev det stopp igen. In i kupén kom en man med en 8-hästars Yamaha Enduro utombordsmotor. Nu är det över 20 personer ombord.

15.41 En passagerare med ett emaljerat handfat fyllt med torkade småfiskar anslöt. In kom också en person med en blå plastlåda med handtag. I lådan var det fåglar. Vid en trafikkontroll fick alla kliva ur och föraren gav en slant till en av poliserna. Färden fortsatte och snart är vi framme i Nkhotakota. Det har blivit dags att gå ut. Vi lär väl fångas av taxigubbar. Här ska det dessutom finnas ett träd som David Livingstone ska ha suttit under.

16.34 Vi har pressat oss ur minibussen här i Nkhotakota. Inte var det någon taxigubbe där inte. Det blev till att gå. När man som bäst behöver en tjatig taxigubbe så dyker de inte upp. Glada barn och ungdomar hälsade på oss längs vår promenad genom byn. En cykeltaxikille frågade ”How are you going” Vi sa vart vi var på väg och han erbjöd skjuts på sin pakethållare. Vi tackade vänligt nej.

17.09 Vi har gått, gått och gått. Vi är i utkanten av byn och närmar oss sjön. Skjortorna är dränkta av svett. Nästan framme vinkade en liten tjej till oss och vi vinkade tillbaka, Detta resulterade i ett glädjetjut från henne. Hennes väninna sa på den bästa "Queens English", ”Good afternoon Sir”. Nu är vi inbokade på hotellet Sitima Inn (http://www.sitimainn.com). Här hade de inte en aning om vår förbokning. Bakom disken och inbokaren satt en hund och glodde på oss. Vi bor i Cabin 3 och hela stället liknar en stor båt. Under vår vandring hit har vi dessutom hört den afrikanska duvan som vi tycker ropar "stavhopparn, stavhopparn".

Peter har gjort sig hemmastadd i Cabin 3.

En tysk trädgård i Afrika.

Receptionen på Sitima Inn.

Nytt boende, nya hundar.

17.33 Det duschades och vi låste om oss. Vi gick ut i lobbyn och möttes av en glad liten hund. Den gillade att bli kliad och klappad. Plötsligt dök hunden vi såg vid incheckningen upp. Det är möjligen en cockerspaniel. Den lille blev som förbytt. Den bara gnydde och gnällde. Snart träffade vi även kaptenen på skutan, chefen på stället, en tysk. Nu sitter vi i baren, Crows Nest Bar, och väntar på kaffe. Christer har fått veta att han numera är ägare till en Skoda Fabia. Hans pappa har köpt en ny bil till Christer så att han har tillgång till en vid hemkomst. Den förra gick ju i pension denna sommar. Vi har även hunnit med att gratulera vännen Roberth på födelsedagen. Det gick dock inget vidare på grund av att det hördes väldigt dåligt vad som sades i telefonen.

18.08 Kaffet intogs på uteplatsen. Vi fick snart sällskap av några intresserade damer, myggor. Under kaffet hade vi utsikt mot Malawisjön och den gamla slavhamnen här. Innan vi återvände till kabinen/rummet så beställde vi middag till klockan 19.00.

19.59 Vi har ätit vår middag här. Det var mat rätt och slätt, inget speciellt, inget kulinariskt. Men den fyllde sin uppgift och gav oss det vi sökte; god smak och mättnad. Ute i en av korridorerna hörs skrattande tyska gäster. Så nu är frågan den, vad ska vi göra nu? Ja, inte vet jag inte.

21.29 Ja inte gör vi så mycket. Det verkar som om dagen slitit på oss. Kanske har livet på Njaya Lodge skämt bort oss, gjort oss passiva.

Peter läser menyn i Crows Nest Bar.

Skymning över Malawisjön.

Tisdag 24 juli

07.57 Rummet/hytten må vara litet och enkelt men man sover mycket gott här. Omkring oss har allt vaknat till liv. Idag stundar ännu en minibussresa. Jag hoppas att vi slipper att gå ända ut till landsvägen där minibussarna avgår ifrån.

08.38 Nu sitter vi på uteplatsen till Crows Nest Bar. Vi har fått en tallrik med flingor och mjölk var. Till detta har vi fått stark juice att dricka. Nyss hände något konstigt, solen gick i moln. Det är vi inte vana vid på denna solsäkra resa. När kommer resten av frukosten? Nu kom i alla fall kaffet.

09.11 Även en tallrik med ägg, bacon, korv och grönsaker bars in och åts upp. Nu ska vi förbereda vår avfärd härifrån. Ute i den öppna korridoren har Christer sett ett fågelbo strax under taket. Det ser ut som det är någon slags svala som bor där.

Frukosten dukas fram i morgonsolen.

Människor och bebyggelse vid Malawisjöns strand.

Christer äter frukost i Crows Nest Bar.

Vårt hotell i Nkhotakota, Sitima Inn.

09.59 Nu har vi betalat US$35 för boendet. Den tyske ägaren har lovat att skjutsa ut oss till stora vägen. Jag vet inte om det beror på snällhet eller vetskapen om bristen på lokala taxibilar. Vid utcheckningen sa jag; nycklar och tre döda. Ägaren hajade till, döda? Ja, sa jag, tre döda presidenter på dollarsedlarna. Abraham Lincoln på 5-dollar, Alexander Hamilton på 10-dollar och Andrew Jackson på 20-dollarsedeln. Vänta nu, ljög och ljuger jag? Har Hamilton varit president? Hur som helst är han död, eller?

10.22 KK 3909 står det på nummerplåten på vår värds Mitsubishi Colt Pick Up. Jag satt fram och pratade med honom och Christer satt bak på flaket. Resan på 5 kilometer gick rätt snabbt. Nu sitter vi i en ny minibuss. Tja, ny och ny kan man ju faktiskt diskutera, den är ju i alla fall ny för oss. En fullstor buss rullade just in här intill. Snart är det avfärd, adjö senaste boende. Det är fåglar inne i minibussen. Innan vi skildes åt så var vår värd noga med att varna oss för Zimbabwe. Vi uppmanades att vara väldigt försiktiga i det landet.

10.54 Det första korta avsläppet är gjort. Här klev två fiskbärare av. En av dessa fick vid avfärd inte knyta sin plastpåse runt minibussens vänstra backspegel.

Christer åker på flaket genom Nkhotakota. Lägg märke till albino-mannen i vit skjorta.

Torkningsprocess i Nkhotakota.

Resan går vidare söderut. Genom minibussens spruckna ruta ser vi en fullastad lastbil.

11.04 Så står vi och minibussen stilla igen. Det är faktiskt sjö både till höger och vänster just här och nu. Två nyfikna barn tittar in genom den öppna skjutdörren. Nu kom det fler nyfikna. Vi är vid Chialagunen.

11.42 Föraren och en av passagerarna knäppte snabbt på sig sina säkerhetsbälten. Åkrädda? Nej. Farlig väg? Nej. Patrullerande polis? Ja. Så snart polisen passerat så åkte bältena av.

11.53 I närheten av Bua har vi längs vägen plötsligt sett en lustig filur. Han var iklädd dräkt och en toppig huvudbonad i gräs och näver. Dessutom var han grönmålad i ansiktet. Var det en fågelskrämma som fått liv eller helt enkelt en pubertetsrit? Antagligen var det alternativ två eftersom det genast började skrattas i bussen och passagerarna verkar berätta om sina egna upplevelser på samma tema. Vi pratar inte Chichewa men ibland förstår man ändå vad samtalen handlar om. Vi har nu nått gränsen till postdistriktet för dagens resmål.

12.08 Fåglarna i bussen de kvittrar på. Det är dags för ett nytt stopp. I den förra byn vi stannade i såg vi en man som styckade kött, inget ovanligt i sig. Dock var han iklädd en tjeckisk ishockeytröja. Nu lastas två tomma dunkar in i minibussen och det luktar bensin.

12.38 För en kort stund fick fåglarna sällskap. En man med en höna och en större kyckling åkte med. Båda hade benen hopsnörda. Nu är det ett nytt stopp och det är en febril handel här utanför.

12.58 Färden kom till ett slut och vi klev ut i Salima. Först klev vi av för tidigt, motades in igen och hamnade sedan vid rätt busstation. Vi fångades genast av en kille som ropade Senga Bay. Nu sitter vi uppflugna på ett stort pick-up flak. Just nu tankar vi innan avfärd. Dessa fordon kallas matola och är ett vanligt sätt att färdas längs de mindre vägarna på landsbygden här.

Vi åker "matola" från Salima till Senga Bay.

14.09 Alldeles innan vi kom fram till Senga Bay så hoppade en pratglad ung man vid namn Richard upp på flaket. Jag pratade lite med honom under färdens slutskede. Då vi klivit av lovade han att visa oss vägen till vårt boende. Under vandringen genom sanden och Senga-byn mötte vi även hans bror Tosh. Vi presenterade oss och kom fram till att Peter (jag) och Tosh, tillsammans blev Peter Tosh, en kompis till Bob Marley. Nu är vi inbokade i rum 1 på Mufasa Backpackers Lodge. Det här boendet hette förut Wamwai Lodge men är nu uppköpt av Mufasa som vi även bodde hos i huvudstaden. Det har även beställts lunch. Bakom mig är det en sandstrand och den gigantiska Malawisjön. Vid ankomst fick vi frågan om när vi bokat rummet. Vi funderade ett tag och svarade runt april, maj. Killen kollade i liggaren för de aktuella månaderna men fann oss inte. Sedan kollade han för dagens datum och fann oss direkt. Varför kollade han inte där direkt?

15.00 Härlig musik hörs just nu från baren och nu verkar maten vara på gång. Vi har fått bestick, servetter, underlägg och diverse tillbehör. Våra nyfunna vänner Richard och Tosh ville boka diverse aktiviteter med oss men lovade att återkomma imorgon istället eftersom vi skulle äta nu.

15.54 Det var mycket mat och mycket gott, precis vad vi tarvade. På stranden såg vi en hund. Bor han på stranden eller på boendet?

17.14 Det friskar i ordentligt och blåser över sanden på stranden. Vi sitter och dricker kaffe. Mellan oss är det ett slags spel. 8 gånger 4 urgröpningar med olika mängd nötter och en tillknycklad kapsyl i. Är det någon sorts kalaha? Dessutom finns det två katter här på Mufasa. De är rödaktiga precis som katterna på Mufasa i Lilongwe. Med tanke på att det är samma ägare till båda ställena kanske katterna är släkt, vem vet?

Restaurangen på Mufasa Backpackers, Senga Bay.

Härifrån kan man studera strandlivet och Malawisjöns vågor.

Fiskare i Senga Bay.

Fisktorkning

Det är inte alla bilar som klarar av den sandiga tillvaron i Senga.

19.02 Här jobbas det på det ekonomiska. Hur mycket kwacha har vi? Hur mycket mer behöver vi? Hur ordnar vi detta? Blir det växling eller bankomat?

19.32 Så har vi beställt middag, igen. Det beställdes två currykyckling med ris. Det finns dock bara kyckling till en rätt. Jag har därför ändrat mig till kycklingspett med ris. I baren sitter några långhåriga gäster som verkar sprungna från Woodstock och Flower Power eran. De verkar vara från Sydafrika.

20.58 Än en gång tog det tid att få mat. Än en gång blev det mycket och gott. Mitt spett var tre kycklinglår på två träspett. Nu är vi i rummet och funderar vad vi gör imorgon och var vi gör det.

22.31 Det blåser ordentligt därute och vågorna störtar in mot stranden. Blåsten tar sig in till oss med. Fönstren, två stycken med vinklingsbara glasskivor går inte att stänga helt. Alldeles utanför fönstret finns några av restaurangens bord och man kan ligga i sängen här och lyssna på vad gästerna pratar om.

Lizard Island, ett av många möjliga utflyktsmål i Senga Bay.

Peter studerar ett intressant spel.

Christer dricker eftermiddagskaffe.

De röda katterna på Mufasa Backpackers.

Onsdag 25 juli

07.44 Utifrån hörs ljud från Malawisjöns vågor mot stranden och människor som sitter i serveringen och äter. Det här är ett bra rum men lite synd med läget. Det är tråkigt att bli väckt av morgonpigga och pratglada människor utanför fönstret.

08.43 Jahaja. Nu blev det mörkt. Åter en gång denna sommar så är det dags för ett strömavbrott. Jag hoppas att det återkommer snart. Frukost är ju inplanerad inom kort.

09.20 Det har gått bra att beställa frukost trots allt. Det kan vara så att de har en gasspis. Det kanske är en kombinerad el- och gasspis till och med.

10.38 De beställda rätterna kom en och en. Först kom pannkakorna med bananskivor. Därpå blev det French Toast, stekta ägg på brödskivor och sist kaffet. Det är fortsatt strömavbrott och det är bruket av gasspis som sinkar oss tidsmässigt. Nu ska vi göra oss klara för att åka in till Salima. Blir det matola eller minibuss dit? Den som lever får se.

Dagens första måltid har just beställts.

11.06 Det blev till slut dags att lämna tryggheten bakom oss för att ge oss ut på dagens nödvändiga utflykt. Vi ska in till huvudorten Salima. Anledningen är inte för att några sevärdheter lockar. Istället ska vi göra nödvändiga saker som att köpa bussbiljetter, hitta en livsmedelsbutik och ge livstecken ifrån oss på internet. Vi tog en promenad genom byn Senga, passerade fotbollsplanen och hälsade på alla glada barn. Hela byn är byggd på sand så det är inte helt lätt att ta sig fram. Nu har vi äntrat ännu en matola. Innan tackade vi nej till varsin cykeltaxi.

12.10 Efter lite tvekan och väntan kom vi iväg. Det blev en hel del stopp på vägen och ett osammanhängande samtal med en överförfriskad passagerare men vi har nu kommit fram till Salima, den stad vi hann se i ungefär en minut igår. Nu har vi varit till busstationen och gjort efterforskningar. Det slutade med att vi har köpt en bussbiljett vardera. Imorgon klockan 09.00 bär det av till Blantyre är det tänkt. Nu ska mer göras. En sak vi måste göra är att ordna med frukost till imorgon. Vi måste upp och iväg innan köket öppnar nämligen.

12.36 Inte mycket mer än promenerande har gjorts så här långt. Vi letar efter ett internetcafé. Vi vill minnas att vi sett ett när vi åkte buss genom staden igår. Idag lyser det dock med sin frånvaro. Just nu sitter jag på en sten framför Holy Ghost Temple. Här i Salima har vi sett andra människor, getter och lite annat. Inget direkt speciellt har hänt förutom att cyklist efter cyklist passerat. Det verkar som om hela stan är ute och cyklar. De flesta av cyklarna fungerar dock som taxi med sina mjuka säten på pakethållarna.

Salima, staden där man cyklar.

Peter antecknar i Salima.

En pojke visar stolt sin hemmagjorda ståltrådsbil.

Äntligen fann vi vårt gröna internetcafé.

12.45 Nu har vi till slut sett något speciellt även i denna stad, en pojke och hans lilla bil som är byggd av ståltråd. Den hade hjul och en stång som gjorde att han kunde svänga med den. Han visade stolt upp den och ville bli fotograferad.

14.18 Efter att ha handlat dryck för ikväll, färden och barskåpet hemmavid på livsmedelsbutiken Cash´n´Carry och efter att ha internetsurfat på Tamamu Internet Café (som vi äntligen hittade) är vi nu redo för ännu en flaktur. Vi hoppas att få slippa sitta trångt. Tjejen på internetstället var ärligheten själv. Christer tänkte fel och betalade med 20-kwachasedlar istället för 10-kwachasedlar, alltså dubbelt så mycket som det kostade. Det ledde till att tjejen kom ut och jagade ikapp oss för att korrigera det.

15.25 Ja, hoppas får man. Få som man hoppas, nejdå. Vi väntade så att en överfull matola hann avgå men inte hjälpte det. Även på vårt fordon lastades det på folk, en höna, stora säckar, dryckesflaskor och ett antal paket med tvål. Jag bistod med tvålpaketsinpackandet. Då de skulle av var både jag och Christer behjälpliga. Det blev en livlig diskussion mellan flakvärden och tvålpaketsägaren. De var oense om transportkostnaden för all tvål. På vägen tillbaka gick det upp för först Christer och sedan även för mig, vi glömde att köpa frukost till imorgon.

Vår utflykt är slut. Vi är tillbaka i Senga by.

På vandring genom det sandiga Senga.

15.41 På vägen från avklivning och boendet hälsades det glatt på oss från diverse barn. Det är lätt att känna sig som filmstjärna när man besöker byar i Malawi. Jag blandade mig dessutom i en fotbollsmatch mellan några smågrabbar. Det uppskattades inte av alla att jag klev in och bröt ett anfall. Nu har vi beställt en sen lunch och fått veta att en tidigarelagd frukost är möjlig imorgon. Nu återstår ett problem, Färddrycken vi har köpt med oss är tydligen koncentrerad och måste spädas.

16.51 Vi har lunchat tjocka, kraftiga och goda pannkakor. Till detta dracks det kaffe. Nu sitter vi ner i några stolar vid ett bord vid stranden. Här ska vi läsa svenska detektivromaner i pocketform. Författarna är Roslund och Hellström. Deras böcker kan verkligen rekommenderas.

17.35 Molnen flockades, drev ihop och förenades. Skymningen följde efteråt och vi gick in till vårt rum. Då vi steg in genom rumsdörren följde en av de röda huskatterna med. Katten såg sig om i rummet och släpptes/bars sedan ut.

19.32 Det har varit fortsatt läsning. Nu har vi gått iväg och beställt kvällens middag. Det gick att välja mellan vegetarisk curry och kycklingkebab. Vi valde en rätt vardera. Nu sitter vi och väntar. Undrar hur lång tid det tar i afton att få mat. Vid betalning beställer vi vår frukost är det tänkt.

En lugn och skön eftermiddag på Mufasa Backpackers Lodge.

Kaffe, pannkakor och god litteratur.

Några lokala förmågor har tagit ett eftermiddagsdopp.

20.40 Vegetarisk mat kan faktiskt vara gott, fast visst saknade jag kött. Nu hänger mina sportshorts på tork i fönstret. Det har bokats frukost till 06.45 imorgon bitti. Vi hoppas att den står på bordet då och inte en halvtimme senare.

21.36 Nu är det som går att packa redan packat. Härnäst ska vi dricka våra i Salima inköpta Kuche Kuche-öl. Skål och godnatt!

Torsdag 26 juli

06.02 I morgon får vi lön. För en månad sedan låg vi och sov på Rest and Fly på Arlanda. Om sexton dagar pågår hemfärden. Idag ska vi ta oss till Blantyre, vår sista destination här i Malawi. Jag hoppas att allt kommer att gå någorlunda smärtfritt.

06.40 Det är stendött i köket, tyst överallt, ingen kock i sikte. Vi bad om frukost till 06.45 så att vi skulle hinna gå härifrån vid 07.30.

06.59 Kocken anlände just. Han hade fått instruktioner att vi skulle ha frukosten serverad vid 07.30. Han har dock lovat att svänga ihop lite snabbt åt oss. Det blev ingen bra start på den här dagen. Tråkigt när virriga personer sabbar våra resplaner.

07.48 Den trevlige kocken ordnade med kaffe och två franskskivor med ägg, lök och tomat vardera. Nu har vi checkat ut, hastat genom byns sandiga väg och satt oss, inte på flaket på en matola utan faktiskt på en minibuss. Den är förhoppningsvis snabbare och förlorad tid kan tas igen.

08.48 Vi kom till busstationen till det utlovade 08.30. Det var mer än fler som hade gått ombord på AXA-bussen till Blantyre innan oss. Vi klämde in oss men kom knappt in i den proppfulla bussen. Vi hamnade ståendes på trappstegen med en öppen dörr. Jag krängde av mig ryggsäcken och klämde in den vid framrutan. Det var då vi fick beskedet av en hjälpsam bussvärd, det var en annan buss på gång. Det skulle, om vi så ville, gå bra att byta till den. Det var inget svårt val. Vi bestämde oss för att nappa på erbjudandet.

Bussen verkar vara full.

Försäljare på busstationen i Salima.

09.09 Några ivriga försäljare sträcker sina pinnar med varor mot bussarnas fönster. Det erbjuds bakverk, snacks och fisk bland annat. Andra står på öl- och läskbackar. De säljer drycker med mera. Oj, nu kom en kille i en Arsenaltröja. Han meddelar att vår buss äntligen är här. Det är verkligen fin service här.

09.28 Dagens resa ska strax ta sin början. Ett stort tack till Arsenal-killen. Vi sitter nästan längst fram i bussen och han har frågat flera gånger om vi sitter bra. Mannen som tidigare erbjöd oss att byta buss är bussvärd på den här trippen. Just nu tankar vi. I en av pumparna kan man tanka paraffin. Är det inte det man har vid konservering av sylt och gelé? Vi åker ännu en gång med AXA-bus. Någon av de yngre ombord är lite ledsen just nu.

09.37 Bussen har stannat vid busstationen. Vi är inte framme i Blantyre och inte heller i en ort längs vägen dit. Vi är tillbaka på busstationen i Salima och fler passagerare går ombord. En av passagerarna är en man med en stav och en kalebass i de panafrikanska färgerna; rött, gult och grönt. Vi har dessutom fått nya bussvärdar.

11.16 Bussen har stannat i en ort som hundratals människor vet namnet på. Jag är inte en av dem. Folk kämpar, både utanför och inne i bussen, för att få en plats ombord. Stämningen är bitvis hätsk. Vi kan eventuellt vara i Golomoti.

En man i en snygg hatt säljer torkade möss.

11.44 Vi har gjort ett nytt stopp och gör nya upptäckter. Det är dags att släppa ombord fler passagerare. Utanför står en man i något som liknar en tomteluva. En annan man bär på pinnar och något som liknar torkade/grillade möss. Mycket av bagaget ombord är intravat på sätena till höger om mig.

12.03 Det gjordes ett stopp vid en Sharpevale Police-kur. Det var en checkpoint. Alla skulle ut för att vänta, en gubbe in i bussen för att kolla, ut med gubben och in med alla igen. Någon nytta, nja. Försinkande?, Ja. Det är 175 kilometer kvar av dagens resa.

13.14 Nu har vi stannat på busstationen i Balaka. Här i staden kostar en liter diesel 445,60 kwacha, runt 9.60 kronor. Nyss föll en kabinväska ner från bagagehögen till höger om mig och landade på mitt högra knä, aj! Här verkar flertalet passagerare vilja kliva av.

13.43 För en kort stund åkte Joseph med i bussen. Han ritade på en kartongbit med en svart tuschpenna, pratade högt, sneglade ner i Christers bok, sa att han var son av en lejoninna och att det fanns andra som var födda av kråkor och kameler. Vid första byn efter Balaka fick Joseph vänligt hjälp av bussen av bussvärdarna.

14.21 Vid sidan av bussen ser vi olikfärgade, toppiga högar av grus och/eller annat material. Det har gjorts ett nytt stopp. Vid horisonten syns ett berg i dis. Vi är närmare Blantyre. Jag vet inte hur mycket närmare.

14.50 Det har klivits ut vid en sista check-point. Vi är i Zalewa. Härifrån går en annan väg som leder in i grannlandet Moçambique. Än lär vi ha minst en timmes resa kvar. Trots kontrollen och alla passagerarna ombord är chauffören kolugn, sådant kallas rutin.

16.15 Äntligen är vi framme i Blantyre, Malawis största stad. Vi är på Blantyre Bus Depot och det har ordnats med en taxi härifrån. Föraren vet vart vi vill åka. Vi vet vilket pris han vill ha, 3000 kwacha. Nu vill inte bilen starta. Jag tror att det är rattlåset som spökar, eventuellt är det tändningen.

16.20 Vi har en ny chaufför och en ny bil. En bil som behagar att starta. I högtalarna spelas reggae. Det sjungs för fullt om Jerusalem och Israel. En ung kille utan skor som hjälpte oss hitta en taxi åker med och hjälper till.

Vårt rum på Hostellerie de France.

16.51 Efter lite krångel och felkörande kom vi till slut fram till vårt hotell, Hostellerie de France (http://www.hostellerie-de-france.com). Här var incheckningen en mindre komedi. En man med håret på ända, ägaren Michel, en karikatyr av en fransman, tog vår bokningsbekräftelse. Han kunde dock inte läsa vad som stod på den. När det väl löst sig frågade han sin medarbetare om dagens datum. Medarbetaren upplyste om att det var den 26:e. Internetsidan Hostelworld som vi bokar genom var obekant för incheckaren. Var är ni ifrån frågades. Sweden, svarade vi. Aha, Suisse! Nej Sweden, Stockholm. Ah, ni är holländare, det blir US$81. Förresten vad är det för datum idag? Det är den 26:e svarade medarbetaren igen. Vi betalade US$100. Resterande $19 har vi innestående. Därpå följde en snabb rundtur. Vi fick se matsalen, uteplatsen, konferenslokalen och gymet. När den var över visade en av medarbetarna oss till vårt nya hem. Vi bor i rum E som är en liten lägenhet med hall/vardagsrum, sovrum och badrum. I hallen ligger en nödlampa i händelse av strömavbrott blev vi upplysta. Stället har hundar. Här kan vi nog trivas.

17.38 Hepp. Det är dags igen. Det är strömlöst. Nödlampan fungerar strålande. Den är nog batteridriven.

18.14 Det är åter ljus i vårt hus. Strömmen är tillbaka.

18.54 Vi har gått till matsalen för att äta middag. Här blev vi hänvisade till några soffor. Man sitter här och beställer. Dryck och jordnötter konsumerades i väntan på att maten skulle serveras. En liten vas med en ros och en svensk flagga står på vårt bord.

19.35 Det gick fort att få våra T-bone steaks. Vår värd tog dessutom ett kort på oss. Det skulle visst till hans dator, hemsidan. Det har inte hänt så ofta att vi fotograferats. John tog kort 2007 och Kely 2010. Under måltiden lyssnar vi till svensk musik; ABBA, Björn Afzelius, Susanne Alfvengren, Roger Pontare och Marie Bergman och nu kommer en sång, "Min arm omkring din hals etc.", från filmen 1939. Vad heter nu hon som sjunger? Strömmen den kommer och går. Blinkandet och musiken ger oss rena discokänslan. Frukost ingår inte här men vi har beslutat att unna oss en i alla fall imorgon bitti.

Först får man sitta vid detta bord och läsa menyn.

Michel välkomnade oss till kvällens middag med svensk musik och en svensk flagga.

20.02 Vi sa Thank You till kyparen och Bon Nuit till vår värd. Han har samlat sig, blivit mer fokuserad. Vi anar oss till att han låg och sov middag då vi anlände och blev minst sagt överraskad av vår ankomst. Middagen var delikat och välkomnandet med svensk flagga och svensk musik var minst sagt oväntat och speciellt. Nu är vi tillbaka i rum E och Christer har hängt ett myggnät över sin säng. Nu stundar planering av morgondagen.

21.47 Alla problem och klurigheter är inte ordnade. Några frågetecken är uträtade men några återstår. Vi vet att vi ska uppsöka en bankomat men vet inte exakt summa för det kommande uttaget. Det blir minst 30 000 kwacha. Dessutom har Christer knäckt vad sångerskan till 1939-låten heter, Zemya Hamilton.

22.12 Vi är fortfarande i Malawi men denna dag har fört oss från en enkel by byggd på sand till ett fint hotell med delikat fransk mat. Ibland hinner man med mycket på samma dygn i samma land.

Fotot som togs på oss under kvällens middag.