Tisdag 6 mars

09.05 Jag har vaknat och fått mig en dusch. Det är tyst i lägenheten och utifrån hörs små dunkande ljud. Det kan vara någon som spikar. Idag ska vi se vår tillfälliga hemstad i dagsljus. Det blir nog fotografering och vissa inköp. Av vad kan jag i nuläget inte tala om.

På "vår gata" i Baku.

10.30 Vi har ätit frukost. Roberth har gått ut för att avlägga en ny rapport på internet. Christer står i duschen och jag sitter och skriver detta just nu. En spännande dag väntar oss.

10.50 Vi har inte sett till Roberth. Nyss har två mindre fiffiga idéer kläckts. Först tyckte jag att vi kunde ringa Roberth. Snabbt kom vi på att det inte var en bra idé, dels är hans mobil kvar i lägenheten, dels har den ännu ingen kontakt. Christer kom på att om Roberth inte återkommer får vi ringa polisen och be dem att söka efter en kaukasier, vilket ju är termen för en vithyad människa. Det är dock även benämningen på en person från Kaukasus, den region vi befinner oss i nu.

Gågatan i centrum, Nizami street.

Christer vid Kaspiska havet.

Den azeriska flaggan och Tv-tornet i Baku.

11.38 Roberth kom tillbaka, utan vare sig mobil- eller poliskontakt. Vi gjorde slag i saken och gick ut på stan. Nu är vi vid strandpromenaden vid Kaspiska havet. Bredvid mig vajar en gigantisk azerisk flagga. Den står på Azneft Square. Dags att kolla upp vart vi går nu.

12.07 Dags för kaffepaus inne på det mysiga kaféet Chocolate inne i Gamla stan. Här spelas musik och blåser varm luft.

12.47 Jag och Roberth valde en "Stambul sandwich", ett rullat mjukt tunt bröd fyllt med kyckling, tomat, plommon, nötter och något mer. Christer tog en mer klassisk rätt, en äppelpaj. Äppeltrenden håller i sig.

Mysiga gränder och en mystisk rosa dörr i gamla stan, Baku.

Maiden tower

En gatuförsäljare visar nåt intressant för Christer och Peter.

Den coola kycklingen på Fountain Square iakttar vad Roberth gör.

13.53 Vi vandrade ut efter att vi betalat för oss. Det strövades runt bland sevärdheterna. Det togs kort på Maiden´s Tower, stadsmuren, Ismaliapalatset och Nizamimuseet. Nu har det köpts vykort som snart ska skrivas. Vi är alltså tillbaka i lägenheten.

15.47 Vi gick till Shirvanshah palatset i gamla stan. Vi hade lyckats missa det under förmiddagens promenad. Där blev vi tillfrågade av några om de fick filma oss då vi gick in i palatset. Det ville vi och vi fick gå in två gånger innan det blev bra. Numera finns vi med i nån form av dokumentärfilm. Undrar var den visas och för vilka? Nu sitter vi inne i mausoleumet. Mycket sten och lite möbler här.

Moskén på palatsområdet Shirvanshah

Nedgången

16.57 Vi fortsatte runt på palatsområdet och såg en hel del. Vi tittade bl.a. på moskén och kröp ner i en mörk gravkammare. Efter det vände vi ner på stan igen och slank in på en bokhandel. Där köpte Roberth två CD-skivor. Nu är vi på restaurangen Davet i City Centre gallerian. Vi har beställt varsin lahmaçun, en lokal variant av pizza.

Varuhusvandring

18.53 På grund av ett missförstånd (tre personer, inte pizzor) kom inte en utan tre pizzor till oss var. Tunt bröd täckt med köttfärs. Gott men inte fullt ut mäktigt. Det stillade den uppbyggda hungern. Efter det gick vi vidare och ännu en galleria, MUM, besöktes. Under det att Roberth köpte mera CD-skivor såg jag och Christer en liten man som bar en stor ny TV i en kartong på ena axeln. Då påmindes vi om att Azerbajdzjan är en nation av tyngdlyftare och brottare. Vi lämnade MUM för att hitta en ny livsmedelsbutik. Den vi fann hade ett bra utbud men också höga priser. Den hade bara importvaror och verkar vara anpassad för utlänningar, På vägen därifrån slank vi in i en annan butik. Där pekade man på vad man ville ha. Damen man berättat för talade om det för damen i kassan. Man betalade till kassadamen och fick ett kvitto som mot uppvisande till bröddamen gjorde att man fått det bröd man pekat på. Då jag skulle köpa snabbkaffe tog jag min burk och gick vidare. Det var fel, man skulle först betala i en kassa, inte brödkassan och sen gå vidare. Nu har vi kryssat hem mellan vattenpölar, ösregn och blåst. Just nu klingade böneutropet ut.

20.22 Regnet fortsätter att ösa ner. Det bekommer inte oss än. Vi sitter och tittar på TV. Allt möjligt att välja bland. Just nu tittar vi på basket från Dubai. Vi har även sett en skrattande och hostande buddhistmunk som talade/föreläste på DMC TV. Vilka andra kanaler kan det finnas?

21.51 Vi hoppade mellan pölar och regndroppar ut på stan. Både mitt och Roberths paraplyer konverterade till parabolantenner men tvingades tillbaka till sina ordinarie sysslor. Nu sitter vi i ett källarvalv på restaurangen Nargiz. Den ligger på Fountain Square. Här ska snart beställas rödbetssoppa till förrätt och "lula kebab" till huvudrätt. Lula kebab testade vi första gången på en armenisk restaurang i Wroclaw i Polen 2003. Hoppas det är lika delikat denna gång.

Sen middag på restaurangen "Nargiz".

22.37 Jag och Roberth beställde in en öl till vardera. Våra glas fylldes och den sista tredjedelen av en av flaskorna hamnade i Christers glas. Personalen småspringer omkring här.

23.40 Roberth avlade en ny internetrapport. Efter det så gick vi hem, till oss. Nu ska vi samla ihop oss och planera morgondagen. Vi siktar in oss på lite inköp samt att prova på att åka tunnelbana. På TV:n har vi hittat ytterligare kanaler, bl.a. från Sudan, Jordanien, Qatar, Libyen, Nepal och Armenien.

Onsdag 7 mars

09.23 Jag har vaknat igen. Mina reskamrater sover ännu. Ute blåser det men just nu regnar det inte. Det sista dygnet i Baku har inletts.

10.29 Roberth har gått på stan, Christer har gått in i duschen och jag har satt mig ner framför vår TV för att skriva detta. Inom kort kommer vi att återförenas för att utforska nya områden.

Roberth fotograferar poliser i smyg, en något riskfylld hobby.

11.50 Efter att ha promenerat österut längs gågatan Nizami så är det dags för lunch på restaurangen Istanbul-2. När vi steg in tog värden/ägaren i hand och hälsade oss välkomna. Han presenterade sig som nåt som lät som den tyska staden "Mannheim". Vi utgår från att vi hörde fel. Nu har vi beställt ett grillspett vardera. Till dem blir det bröd, sallad och Cola. Nu kom de två sistnämnda.

12.56 Vi provar på att åka tunnelbana. Roberth har köpt ett fyraresorskort för 2.20 manat. Det är många som åker tunnelbana. Vi åker från Sahil stationen alldeles bredvid vårt lunchställe.

13.11 Efter att ha åkt tre stationer steg vi upp ovan jord. Det är en viss känsla av förort här. Vi sitter på en bänk i en park vid stationen Narimanov, döpt efter revolutionären Nariman Narimanov vars silvriga skalle finns som staty här. Han liksom många andra avled mystiskt under Stalins storhetstid.

13.30 Roberth har provat på att köpa parfym till sin hustru. Det blev ingen affär eftersom försäljaren ville ha dollar. Vad damen i biljettkassan i tunnelbanan ville ha vet vi inte. Hon tog 0.10 manat av Christer och inga av mig. Vi viftades iväg och släpptes förbi vändkorset. En i ortsbefolkningen stod för fiolerna. Går det inte att lösa enkelbiljett här?

Den ståtliga "elektriska järnvägsstationen" från 1926.

Tunnelbanestationen "28 May".

Kaféet (eller tehuset) Togrul.

13.55 Vi sitter på Kafé Togrul och dricker kaffe i små glas av typen för turkiskt te. Det som äts är en uppskuren Snickers, konstigt. Konstig smak på kaffet också.

14.48 Vi är tillbaka i centrum. Efter att ha gjort ett stopp i en park för att lufta fötterna har en ny galleria besökts. Roberth har köpt parfym, jag och Christer har växlat och nu köper Roberth ännu en CD. Det var inte kaffe i glasen det var te har vi kommit fram till eftersom vårt "Kafé Togrul" är ett tehus enligt guideboken. Logiskt? Christer köpte också en CD förresten. Priset är 5 manat, ca 40 kronor.

Roberth shoppar azerisk musik.

Gatuliv i centrala Baku.

Roberth letar efter en lämplig present till dottern.

15.40 På vägen hem slank vi in i olika butiker bl.a. Romaska Market för att köpa olika saker t.ex. te, godis och azerisk sprit. På Fountain Square mötte vi vår agent Marina och bytte några ord. Nu är vi hemma och planerar för de sista timmarna. Nu närmast stundar kaffe. Nu är det kaffe! Det görs på det inköpta snabbkaffet.

17.11 Några planer har lagts upp. I det stora hela är det lugnt. Nyss ringde telefonen här. Jag svarade och inget hördes. Då det ringde igen svarade Roberth. En kort konversation följde men det var någon som ringt fel, eller?

18.39 Vi lämnade boendet och våra vägar skiljdes för en stund och olika äventyr. Jag och Christer besåg nya delar av staden och hittade en möjlig middagsrestaurang. Vi fortsatte till en souvenirbutik. Innehavaren höll på att riva ner det mesta på hyllorna i sin iver att visa upp vad han hade. Där fanns glasgrejor, handvävda små mattor, gamla mynt och sedlar samt en hel del mer. Vi köpte en grej var och fick en sovjetisk medalj och en pin på köpet. Souvenirmannen började prata om ishockey när han hörde att vi var från Sverige. Roberth som stävade mot Internetkaféet stannade vid en folksamling. Alla tittade på en gråtande flicka i treårsåldern. Plötsligt pekade den lilla på Roberth och grät ännu mer. Hellre än att möta polisen eller en uppretad folkmassa så stack Roberth från allt. Nu är vi återförenade på Ayli Geca kafé. Jag dricker piva (öl) och mina vänner dricker çay (te).

Rasulzade street, Baku.

19.17 Roberth tittade in i samma butik som jag och Christer var i. Där köpte han lite mer parfym till sin fru. Den blandades till på plats och levererades i en sko av glas. Nu tittar vi på alla de träd som dekorerats med ljusslingor i olika färger.

19.48 Vi har just satt oss på restaurangen Köhna Baki (Gamla Baku). Vi har beställt soppa och huvudrätt. Vi sitter i ett källarvalv av samma modell som det i igår kväll. Faktum är att vi är i samma huskomplex. Kyparen granskades av en dam då han tog upp beställningen. En nyanställd kanske?

19.55 Kyparen lät just meddela att den azeriska öl vi beställt inte fanns att tillgå. Han rekommenderade Miller, något alla engelsmän brukar dricka. Det sades tack men nej tack. Men.. sa han, vi har haft en engelsman här som drack fyra flaskor Miller! Det beställdes ett annat azeriskt öl, Xirdalan. Under det att jag skrev detta hällde han upp ölen, även denna gång under strikt bevakning.

21.20 Maten kom in, vildsvinskebab till Christer. Det blev husets specialitet Köhna Baki till mig och Roberth. Den här rätten bestod av fyllda, friterade köttbitar med rättens namn spritsad på sig. Det påminde om Cordon Bleu. Sopporna var goda och rätterna klart mättande. På vägen hem stannade vi till och Christer gick för att köpa en dricka. Då tyckte jag mig höra, ”Ursäkta har du en cigarett”? Jag utgick från att jag hört fel, tyckte mig höra en svensk mening i något som sagts på azeriska eller ryska. Då frågade en kille om jag var svensk eller norsk. Det visade sig att han bott i Stockholm men ledsnat på Sverige och flyttat tillbaka. Nu packas det sista och vi städar så gott vi kan. Snart dusch och sömn det blir en tidig morgon.

Vackra träd lyser upp mörkret och en suddig Roberth.

Torsdag 8 mars

03.33 Vi är alla vakna. Inom knappa halvtimmen åker vi bil mot flygplatsen. Den långa resan hem har tagit sin början.

05.12 Marina kom och hämtade oss och vi skjutsades till flyget. Under resan genom ett ödsligt Baku såg vi en hel del vildhundar. Det verkar som att katterna håller till centralt och hundarna är mer förortsbaserade. Det har nog med biltätheten att göra. Vid flygplatsen sa vi tack och hej till Marina och hennes chaufför. Därefter gick vi in och fick ”hjälp” att fylla i tulldeklarationen av en grabb/ung man. Han ville ha en slant, gärna svensk, för besväret och Christer gav honom 20 kronor. Grabben och hans kompis undrade hur mycket sedeln var värd i dollar och vi upplyste dem om det. Därpå följde bagageröntgning, incheckning, utstämpling och säkerhetskontroll vid gaten. Jag fick öppna min ryggsäck och visa min ofarliga kaffeburk. Nu sitter vi vid gate 1 och väntar.

05.19 Det är mycket folk vid säkerhetskontrollen. En herre har haft med sig olika flaskor i handbagaget. Det verkar vara schampo, balsam och dylikt. Dessa har ompackats i en vit påse med röd text. Det stod något om Security på den. Jag antar att den får kvitteras ut vid ankomsten.

05.40 Ja så sitter jag i en flygstol igen. Det är närmare bestämt nummer 14A på denna Airbus Industrie A320-100/200. Har industribussen fått vingar? Stunden har kommit då vi säger hejdå och på återseende!? till Baku och Azerbajdzjan.

05.42 Vi har ställt om klockorna till Moskvatid och ätit vår frukost. Den bestod av bröd, juice, kaffe, pannkakor fyllda med banan, nötter och chokladsås, yoghurt och en liten kaka till kaffet. Det var riktigt gott. Utanför fönstret ljusnar det och månen skiner ner på en bädd av moln. Då vi lämnade Baku såg ljusen ut som glöd eller en kyrkogård i allhelgonatid.

07.39 Vi har börjat inflygningen mot Moskva. Jag hoppas att vi lyckas i första försöket denna gång. Jag har ingen lust att flyga någon annanstans för att vänta.

RYSSLAND

08.32 Det gick bara bra att landa. Väl inne togs vi omhand av en kille som guidade oss till ett kontor. Där togs våra biljetter om hand och vi ska vara tillbaka där vid 12.30 för att ordna med boardingkort. Nu ska vi bekanta oss med flygplatsen och få oss en lunch eller vad det blir.

09.22 Vi har sökt oss till en restaurang en trappa upp. Vi har beställt Kiev kotlett och Coca Cola.

11.06 Ingen stor portion men det var gott. Efter måltiden har vi fortsatt att undersöka det föga intressanta området mellan incheckningshallen och gaterna. Det som erbjuds här är restauranger, kaféer och otaliga taxfreebutiker. Just nu sitter jag och Christer ner och tar det allmänt lugnt. Roberth har ledsnat på det lugna livet och gått en sväng. Det är inte utan att jag känner mig lite slö.

11.57 Jag och Christer höll på att somna till där vi satt. Vi gjorde slag i saken och sökte upp vår vandrande kamrat. Nu sitter vi tre på Café Robinson. Vi är trötta och slitna. Beror det på den unkna doften, cigarettrök, parfym och instängdhet, koffeinbrist eller den tidiga morgonen? Vi tar en kopp kaffe var. Inom en halvtimme återvänder vi till kontoret för att fixa boardingkorten. Efter det återstår några mer timmars väntan.

12.30 Vi är inne på kontoret, precis på slaget. Här sitter vi i en lädersoffa och väntar på att de ska ge oss våra boardingkort och pass.

Glada men slitna resenärer undrar varför de är i Moskva egentligen?

13.05 Pass och boardingkort överlämnade. Det blir instigning vid gaten om trekvart och uppstigning om en och en halv timma. Dock har vi sett andra som verkar väntat längre. De har med sig madrasser, filtar och en hel del ägodelar i olika lådor. Bor de här eller reser de på detta vis?

13.40 Vi har passerat säkerhetskontrollen. Där rådde viss förvirring. Jag hade precis fått av mig mina skor och mina vänner var på väg. Då kom ordern, No shoes! Inga skor på bandet alltså. Vännerna behöll skorna på. Jag fick den bistra ordern, Put shoes in box! Christer skickades tillbaka av en säkerhetsman. Mannen ville att Christer skulle ta av sig sina skor och skicka dem på bandet för röntgen. Två stolar till vänster om mig sitter en georgisk coach. Han är coach för skidbågskyttelandslaget?! Finns det en sån sport? Vi är vid gate 8 igen.

14.00 Vi är ombord på dagens andra flygning. Denna gång med det bolag vi faktiskt bokat med, Air Baltic. Vår destination denna gång är Riga.

14.13 Dags för ännu en tidsomställning, ännu en flygning och ännu en måltid. Denna gång serveras varm soppa med krutonger och en ost- och skinkmacka. Vi flyger ju ekonomi och fick därför betala för maten men det var rimliga priser.

LETTLAND

15.18 Vi är tillbaka i Riga. Nu är det tre timmar tills vi flyger vidare. Det är inte utan att det börjar bli ett långt dygn.

16.43 Sedan sist har jag saknat, letat och funnit min tågbiljett till Sundsvall. Nu är vi incheckade och har just ätit på ännu ett ställe i Lidokoncernen. Flygplatsrestaurangen hade inte samma klass och stil som Alus Seta och Kvarnen men det var ändå gott och mättande.

Roberth äter god lettisk middag på flygplatsen i Riga.

17.43 Nu sitter vi vid ännu en gate. B6 är namnet på denna gate här på Rigas flygplats. Jag och Christer har köpt oss Svart balsam, lettisk örtlikör att ta med hem till oss själva och som present. http://www.balzams.lv/html/eng/28880.php. Snart är det dags att borda dagens tredje plan och flyga med det tredje bolaget. Denna gång blir det Ryanair.

17.57 Snart lyfter vi för tredje gången inom fjorton timmar. Det är dock den sista uppstigningen. Det känns länge sedan vi steg upp ur våra Bakubäddar.

17.31 Nu har klockorna ställts om för tredje och sista gången idag. Nästa gång vi landar är vi i Sverige.

SVERIGE

18.33 Så sitter vi i en busskur och väntar på bussen in till Nyköping. Snart är färdandet över.

22.36 Efter att ha ätit pizza så gjorde vi en kort tågtripp från Nyköping där ingen livsmedelsbutik eller pressbyrå var öppen, till Norrköping. På tåget fick jag och Christer härda ut med tre fjortisar som diskuterade sina lår och diverse klädinköp. Väl i Norrköping sa Roberth att "den här stan är väl också stängd." "Stalin var inte missnöjd!, han var glad och lycklig! svarade då en lokal kuf." Han måste ha missuppfattat Roberth eller? Vi drog på Statoil och träffade ett annat original som surrade om undanlagda tentaböcker, att vara ledig och dricka öl samt hävdade att vi nog var ishockeyspelare. Vi stack därifrån och när vi skulle kliva på tåget kom en herre ut och undrade var vi var. Det här är Norrköping svarade jag. Är du säker på det svarade mannen. Har alla Sveriges dårar årsmöte här eller?

Fredag 9 mars

05.20 Den första dåren, han med Stalin, för övrigt iförd en Luleå Hockey tröja skulle åka med i vår vagn. Han spelade kort, diskuterade och drack med ett gäng smålänningar och skåningar. Herren som undrade om det verkligen var Norrköping ingick i det sällskapet. På Stockholms Central klev Luleåsupportern plötsligt av men var snart tillbaka sägandes att han ju inte längre bodde i Stockholm och skulle vidare. Herrarna skiljdes lämnandes skräp och spyor efter sig. Vi reste vidare och är nu hemma hos Christer. Vår vän Roberth reser vidare genom natten mot Östersund.

Eftertext

Då det gäller tunnelbaneåkning i Baku så kostar resan 0.05 manat. Det Roberth betalade för var ett laddningsbart kort för 2 manat och 4 resor för 0.2 manat. Christer betalade 0.10 för sig själv och mig.

Personerna som vi såg på flygplatsen i Moskva var flyktingar. De hade tydligen varit nästan ett år på flygplatsen i väntan på ett bättre öde.

Skidbågskytte är en sport. http://archerybiathlon.org/

En av konjakflaskorna som Christer köpte i Baku kom inte med hem. Han vet att han packade ner den men när han skulle packa upp var den inte kvar. Någon sprittörstig ryss i Moskva där väskorna var i sex timmar är nog troligen skyldig.