Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson
Filmer: Christer Lundstedt



Onsdag 3 juli

08.41 Vi upplever ännu en morgon här i Argentina. Denna gång upplevs den på Alto Parque Hotel (http://www.hotelaltoparque.com.ar) i Salta. Det positiva denna morgon är att vi har WiFi. Det mindre bra är att uppkopplingen inte har mycket till ork. Vi däremot har ork för ännu en dag.

09.20 I lobbyn, alldeles vid entrén till hotellet, serveras frukosten. Det är dags att stärka oss inför de äventyr som stundar. Idag blir det vår andra heldag här i Salta. Vi hade från börjat planerat en bussutflykt men planer kan ju ändras. Istället ska vi se mer av denna trevliga stad och dessutom ta oss upp på San Bernardo-berget (Cerro San Bernardo).

10.15 Såhär efter frukosten spekulerar vi över dagen vi har framför oss. Det är klart väder och blå himmel men är det någon värme än?

10.49 Detta håller inte! Det har blivit dags att plocka med oss de små ryggsäckarna och ta oss ut.

11.08 Café del Convento är platsen där det blir elvakaffe idag. Det första bordet vi tänkt ta var reserverat. Undrar för vem? Någon lokal kulturpersonlighet kanske? Vi hittade ett annat bord långt in vid toaletterna. Det får duga. Vårt café ligger i anslutning till det gamla klostret Convento San Bernardo.

11.46 Efter lite väntan på att servitören skulle återkomma hit till vårt bortglömda hörn av fiket så letade Christer upp honom personligen. Snart får vi betala. Fika är trevligt men vi har också annat på programmet idag.

Peter har avslutat frukosten på Alto Parque Hotel.

Vi passerar ett vackert apelsinträd.

Roddbåt vid Salta-skylten i Lago San Martín.

Biljett är ordnad för resan upp och ner.

Snart är det vår tur.

Mot högre höjder.

11.58 En kort promenad har tagit oss till Parque San Martín med sin konstgjorda sjö. Vattnet ser inte helt rent ut men några har hyrt en roddbåt och ser ut att ha det skönt ute på vattnet. I närheten finns också diverse försäljare och erbjudanden för barn att sitta på små hästar och konstgjorda lamor.

12.11 Det har blivit dags att köa till biljettluckan hos linbanan Teleférico San Bernardo (http://www.telefericosanbernardo.com). Den mer korrekta termen för detta transportmedel är gondolbana. men hur många använder det ordet?

12.18 Biljett för en resa upp och en resa ner är nu fixade och vi har ställt oss i en lång kö i väntan på vår tur att kliva in i en av gondolerna. Undrar vilken färg det blir på den vi får åka med?

12.32 Köandet är över och vi åker uppåt. Nedanför oss har vi bussterminalen och vi kan studera vad som finns på taken av diverse hus vi passerar. Med oss i gondolen har vi en kvinna och hennes lilla son samt vad jag tror är en mor och dotter.

12.48 Den dryga kilometerns resa i linbanan är över. Vi har klivit ur vid bergsstationen. Det är svalare här uppe på toppen av berget. Vi är nu 1472 meter över havet. Det är dags att se oss om. Vad finns det att se här uppe?

13.12 Utsikten härifrån berget är hänförande. Hela området andas ett lugn. Det finns ett parkområde, porlande vatten och helgonet San Bernardo står som staty här uppe. Dessutom finns det hundar här. Vad mer kan man be om?

13.59 Nu ska vi snart avsluta vår toppenutflykt. Vi ska åka ner från berget för att så smpningom hitta en lämplig lunchrestaurang. Det är bra med lite höghöjdsträning inför det som komma skall senare i sommar.

Linbanestationen på toppen av Cerro San Bernardo.

Ett snabbt sätt att komma upp på berget.

Altare på Cerro San Bernardo.

Peter med Salta i bakgrunden.

Utsikt över Salta.

Estadio El Gigante del Norte.

14.09 Nedfärden från den trevliga bergstoppen är inledd. De två medpassagerarna i vår gondol var även med oss på vägen upp. Detta är killen och hans mamma. Vad är sannolikheten för detta egentligen?

14.22 Nedfärden tog lika lång tid som uppfärden för de passagerare som åkte åt andra hållet. under resan ner diskuterade mamman och hennes son solförmörkelsen igår som inte gick att se på grund av det mulna vädret. Nu ska vi kolla efter restauranger för lunch och även en lämplig för middag senare ikväll.

14.51 Vi promenerade först från linbanan bort till restaurangerna El Viejo Jack och Trattoria Mamma Mia. De skulle passa bra för middag men orkar vi verkligen gå ända hit sent ikväll. Hungern och fötterna ledde oss så småningom till The Gastropub, en restaurang som är granne med The Coffee Store som vi besökte igår. Vi har här precis beställt dagens rätt. Till den ska vi dricka var sitt glas rött vin.

15.42 Vi har avnjutit en smakrik förrätt och en delikat huvudrätt. Dock fick jag "Salta" klyftpotatisen. Nu väntar vi på desserterna. Servitrisen här är fantastiskt hjälpsam och behärskar dessutom engelska.

16.33 Måltiden knöts ihop med god dessert och det blev en mycket prisvärd lunch. På vägen hem växlade vi till oss mer pesos i ett växlingskontor. Vad de ska användas till ska nu närmast bestämmas. Semifinalen mellan Sverige och Nederländerna i damernas fotbolls-VM står 0-0. Vi har gått över till att följa matchen via Radiosporten. Kommentarerna på Aftonbladets sportsida var för fåniga och barnsliga. Istället för att berätta om vad som händer i matchen roade sig journalisten där med att dra fåniga skämt om motståndarnas efternamn.

17.38 Semifinalen verkar gå mot förlängning.

Väster om Salta når Anderna höjder på över 6000 meter över havet.

Christer vänder ryggen till Salta.

Tiden har kommit för nedfärd.

The Gastropub, Salta.

Att salta i Salta. Peter äter lunch hos The Gastropub.

17.54 Jodå, det blir förlängning och nu drog den precis igång.

18.08 Sverige ligger risigt till. De orangeklädda damerna har just gjort 1-0. Jackie Groenen heter målskytten.

18.40 Det blir bronsmatch för Sverige i detta VM. Kosovare Asllani blev dessutom skadad i slutminuten. Nederländerna har tagit sig till final mot USA. Själva ska vi strax gå och handla på livsmedelsbutiken Vea Cencosud.

19.35 Vid betalningen i affären fick Christer frågan om vi skulle handla tillsammans. Om inte så kunde jag byta kassa. Det gjorde jag inte. Just hemkomna till hotellet mötte vi i lobbyn de andra två som åkte upp med oss i linbanan tidigare idag. Det var de två kvinnorna, troligen mor och dotter av spanskt ursprung. Snacka om en liten värld.

20.45 Den lugna stunden är över. Att gå mot middag nu vi behöver.

21.15 OK, nu har jag åter lyckats röra till det språkmässigt. På frågan om hur jag ville ha köttet svarade jag sin gas, utan kolsyra. Jag trodde det frågades om vattnet vi fick till vinet. Ikväll dinerar vi på köttrestaurangen El Charrúa (http://www.parrillaelcharrua.com.ar).

21.36 Vid två tillfällen har en bricka med snapsglas och en isimmig flaska burits in. Första gången kom den till ett par i 80 plus-åldern och nu även till ett annat litet sällskap. Bjuds det eller? Nog om detta, nu kom maten till vårt bord.

22.47 Flaskan var inte alls isimmig. Det var drycken som hade den färgen. Den var god och smakade citron. Även vi bjöds på denna goda dryck. Allt var gott hos El Charrúa, brödet, vinet men främst köttet. I den sista semifinalen i Copa America leder Peru med 2-0 över Chile just nu.

23.13 Den goda drycken på slutet av måltiden var lemoncello eller heter det limoncello? Båda stavningarna verkar fungera.

23.26 I matchens sista minuter gör Peru 3-0 och Chile bränner en straff. Det blir alltså Brasilien-Peru i Copa America-finalen.

Peter äter middag hos El Charrúa.

Gratis sprit ger ett gott intryck.


Torsdag 4 juli

07.00 Vi väcktes just av att min telefon ringde. Någon ville prata med mig. Samtalet bröts innan jag hann svara. Numret var +5412300003, alltså ett samtal härifrån Argentina någonstans.

07.50 Nu har min telefon åter väckt oss. Denna gång var det dock väckningssignalen. Undrar vem som ville prata med mig tidigare?

08.19 Slagningar på internet gör gällande att numret är scam, bluff eller bedrägeri. Vi har blivit mer noga med att kolla upp telefonnummer efter att vi missat några viktiga samtal på Maldiverna och i Tunisien i tron att det bara var felringningar eller bluff. För övrigt är vännen och reskamraten Roberth framme i Johannesburg, Sydafrika. Han är i landet för att hälsa på sin kompis Jacques.

09.25 Snart är det dags att ta farväl av ännu ett hotell. Vi är nöjda med Alto Parque Hotel gällande läget och rummet. På minuskontot är den tama frukosten och det faktum att dörren till hotellet alltid är låst. Varje gång vi passerar måste någon i receptionen släppa ut oss eller släppa in oss. Nu återstår bara ett rum till innan det är dags att lämna Argentina för denna gång.

09.58 Då är vi här igen. Här denna gång är bussterminalen i Salta. Det är snart dags för ännu en långresa med buss. Idag reser vi rakt norrut med bussbolaget Balut (https://www.balut.com.ar).

En buss som är på plats i tid. Vi gillar Balut redan från början.

En medpassagerare i snygg hatt intervjuas i TV.

Våra medpassagerare här på bussens övervåning.

10.12 Något förvånade såg vi att bussen vi ska resa med var på plats i god tid innan beräknad avgång. Det har ju varit lite si och så med det här i Argentina. Vi hade börjat vänja oss vid att bussarna dyker upp en stund efter tiden som står på biljetten.

10.28 En man med mikrofon intervjuar en herre i hatt. Allt filmas av en kameraman. Vi ser detta från bussfönstret. Är vår medpassagerare en kändis eller frågar de bara en slumpvis utvald passagerare om något, vem vet? Nu är det slut med tittandet, bussen startar.

11.54 Rutorna omkring oss är immiga. Vi ser inte mycket trots våra platser längst fram på det övre planet. Himlen är mulen och naturen grön. Vi har lämnat den stora vägen (väg 34) och åker på diverse sämre småvägar utan någon vettig förklaring som vi ser det.

12.59 Vi har nyss gjort ett stopp på bussterminalen i Jujuy, eller som staden heter officiellt, San Salvador de Jujuy. Det är regnigt och sikten genom framrutan är fortsatt begränsad. Resan går nu parallellt med en flod. Vi reser också mot högre höjder.

13.33 En grönblinkande ambulans körde just om oss. Vi färdas med berg till vänster. Till höger kan det vara en torr flodfåra. Vägen verkar leda alltmer uppåt.

13.55 Bussen har klättrat brant uppåt genom dis och dimma. Nu ser vi solen värmande glimma. Vackra bergsmassiv omger oss. Solen hjälper oss även med sikten. Imman på framrutan försvinner mer och mer. Snart kan vi fotografera och även filma det vackra som omger oss.

14.22 Orten är Tilcara, höjden är 2641 meter över havet och bussen står på tomgång. Försäljerskor har kommit ombord.

Vi reser genom norra Argentinas torra landskap.

Den här trakten är känd för sina flerfärgade bergsmassiv.

Vägen börjar bli smalare.

Här åker man in i byn Maimará.

Vi har kommit till Tilcara.

Ju längre norrut vi kommer, desto mer glesbefolkade blir våra omgivningar.

16.24 Vi har gjort ett nytt stopp. Nu är vi i Abra Pampa på över 3400 meters höjd. Det är inte mycket bebyggelse i dessa trakter och befolkningen vi möter här påminner mer och mer om den i Bolivia och Peru, med andra ord ett större inslag av ursprungsbefolkning.

17.46 Efter en lång bussresa är vi äntligen framme i La Quiaca, en liten stad vid gränsen mot Bolivia. Det kände på att gå den lilla biten från bussterminalen till pensionatet Hosteria Refugio del Sol. Att det kändes jobbigt för mig kan bero på att vi är 3445 meter över havet nu. Luften är torr och tunn. Här på pensionatet har en tjej visat oss vilket rum vi ska bo i.

18.35 Vi har vilat och gjort oss hemmastadda i vårt rum. Där utanför har det blivit rejält kallt efter solnedgången. Vi har tre sängar i rummet. Det är alltid praktiskt. Sängen som blir över är perfekt som förvaringsplats för våra saker.

19.44 Andnödda herrar har gått ner till restaurangen som hör till boendet. Ikväll blir det dock inget vin. Vi nöjer oss med vatten.

20.48 Det var faktiskt gott med vatten ikväll. Köttet med tillbehör var också helt ok. Nu ska vi få kontroll på hur vi ska göra imorgon med gränspassage och ankomst till ett nytt land, det första nya landet för oss på denna resa.

22.09 Vi håller som bäst på att läsa in oss på Tupiza, morgondagens destination. Nu vet vi att bankomatuttag är möjliga, vad vi bör ta ut och uttagsgräns. Det har även uppgjorts en tidsplan. En annan nyhet som inte skakat om oss är att det varit jordbävning i Kalifornien. Undrar när vi kommer dit?

Vårt rum på Refugio del Sol.

Den tredje sängen.

Christer äter middag på Hosteria Refugio del Sol.

Den nyaste TV:n bjuder på underhållning.


Fredag 5 juli

08.17 Det har gått bra att sova på hög höjd även om Christer haft en del underliga drömmar. I rummet finns det viss värme. Det är mer än man kan säga om vattnet i duschen. Enligt uppgift i våra mobiltelefoner har det varit -7°C denna morgon här i La Quiaca. Vi längtar inte ut i den temperaturen.

08.36 Varmvattnet hade hittat fram då det var Christers tur att duscha. Det har varit mörkt som i en kolsäck här i rummet under natten. En oväntad händelse under natten var att den statiska elektriciteten från filten i sängen skapat gnistor runt Christer då han flyttade på den, små gnistor som lyste upp rummets mörker.

09.06 Vi har ätit frukost vid samma bord som middagen serverades vid igår. Vi följde nyheterna på morgon-TV under måltiden. Det visades bilder från olika platser i Argentina drabbade av köld. Lite söder om Buenos Aires hade det även kommit snö.

09.48 Nu när allt är betalt här på pensionatet ska vi inleda färden över gränsen till Bolivia. En sak är säker, det blir ingen språngmarsch med packning på. Just det ja. Vi ska även anpassa oss tidsmässigt till en ny tidszon, klockan ändras bakåt en timme.

10.02 Värmen från en het sol ska inte underskattas. Trots den iskalla morgonluften var det ganska behagligt att promenera ner till gränsövergången. Det gick även oväntat bra rent konditionsmässigt. Har kropparna redan anpassat sig till höjden eller är vi bara piggare efter nattens goda sömn?

BYTE AV TIDSZON

BOLIVIA

09.30 Det gick utmärkt att passera gränsen in till Bolivia. Vi hade inte vågat hoppas på att det skulle gå så fort. Det blev heller inga stämplar i våra pass. Istället har fått en lapp som vi ska hålla reda på tills vi lämnar landet. Det var ingen större säkerhet vid gränsövergången. Människor från argentinska La Quiaca och Villazón på Bolivia-sidan vandrade förbi gränsposteringen lite som de ville och verkade trötta och irriterade om någon krävde att få se deras legitimation. Vi har växlat pengar, tackat nej till diverse taxichaufförer och är nu på det lilla caféet Mi Delicia här i Villazón. Vi har just beställt dagens andra frukost. Vi behöver döda tid fram till vår buss ska avgå och vi vill också vila en stund.

09.54 Det blev mulattkaffe (kaffe med mjölk), två bitar bröd, margarin och marmelad. Nästa delmål är att fortsätta vandringen uppför genom staden till en park eller är det ett torg. Kanske rent av båda. Det heter i alla fall Plaza 6 de Agosto.

10.40 Vi fick upp farten, klev raskt förbi torget/parken och fortsatte med stora kliv mot bussterminalen här i Villazón. Den är nybyggd och ligger vid stadens norra utkanter. Sista biten gick vi längs en lång dammig grusväg. Jag är förvånad att jag orkade gå hela vägen utan någon bänkrast. Igår eftermiddag bar det emot att bara gå 200 meter. Formen är minst sagt varierande.

Gamla radioapparater i restaurangen på Refugio del Sol.

Vi lämnar vår sista övernattningsplats i Argentina.

Bussterminalen i Villazón syns som en hägring vid horisonten.

Nueva Terminal de Ómnibuses de Villazón.

Minibussen från Trans Segovia görs redo för avresa.

På plats i vårt färdmedel som tar oss från Villazón till Tupiza.

11.01 Ett litet problem har uppstått för oss. Vi har inte hittat bussbolaget Trans Segovias kontor eller biljettlucka. Det är där vi ska visa bekräftelsen och kvittera ut våra biljetter till Tupiza. Här i Bolivia använder vi oss av en sajt som heter Tickets Bolivia (https://www.ticketsbolivia.com). Man bokar och betalar biljetterna på internet och byter ut bekräftelsedomumentet mot riktiga bussbiljetter hos varje bolags biljettkontor.

11.35 Efter många vandringar runt runt i bussterminalen utan att bli klokare frågade vi en äldre dam från ett annat bussbolag. Hon hänvisade oss ut till bussarna utanför bussterminalen. Vi gjorde som hon sa och strax innan vi fann rätt så såg vi henne igen. Hon ville nog kolla att vi gick rätt. Detta kallar vi hjälpsamhet. Hon lämnade sitt eget kontor för att kontrollera att vi hittade fram till konkurrenterna. Nu har vi i alla fall bokat in oss och fått två platser i en minibuss. Trans Segovia är inget stort bussbolag, det är helt enkelt ett gäng minibussar som fraktar folk mellan Villazón och Tupiza. De hade ingen biljettlucka, bara en skrubb där de förvarade bagage.

11.58 Bagaget är fastsurrat på taket och bagagets ägare är alla på plats inne i minibussen. Bussvärdinnan går runt utanför och ropar ut destinationen. Detta känns bekant från tidigare resor vi gjort i Latinamerika, Afrika och Asien.

12.29 Bussen kör genom ett torrt landskap. Här och där syns boskap. I fjärran syns berg.

13.55 Vår minibuss har stannat på bussterminalen i Tupiza och vi fick våra ägodelar nerburna från taket. En kort promenad tog oss sedan hit till Hotel Mitru (http://www.hotelmitru.com), stadens bästa hotell. Här bor vi nu i rum 105. Det är skönt att vara på plats. Snart behöver vi också inta en sen lunch. Våra kroppar tror ju fortfarande också att klockan är 14.55.

14.36 För att stilla vår hunger samt att prova lite av den lokala maten har vi gått tvärs över gatan till Milan Center Pizzeria. Här blir det pizza och vi dricker den bolivianska ölen Potosina från världens högst belägna bryggeri i Potosí. Flaskan är på hela 1,25 liter.

16.40 God dryck mat till OK pris. Förmodligen var det riktigt dyrt för att vara i Bolivia men acceptabelt för oss trots allt. Nu är vi hemma i rum 105 för klädtvätt och lite annat nödvändigt. Rummet är redan nu kallt. Hur blir det när natten kommer? Vi är fortfarande på hög höjd. Tupiza ligger 2850 meter över havet.

Det är torr natur även i Bolivia.

Peter i rum 105.

Utsikt från Hotel Mitru.

I Bolivia finns det stora ölflaskor.

Christers pizza hos Milan Center.

18.07 Den nuvarande situationen känns bekant. Vårt rum är iskallt och på TV:n ser vi på CNN. Det är oroligt i Venezuela, problem mellan USA och Iran samt att Storbritannien på USA:s önskan har bordat en iransk tanker som misstänks vara på väg till Syrien. Detta hände nära Gibraltar.

19.34 Vad det här rummet behöver är en värmekälla. Vad vi också behöver är en lättare middag.

20.37 Det blir en vegetarisk middag ikväll. Vi äter pasta men köttfärsen var slut här i vår italienska restaurang. Det är lite oklart vad den heter. Samma ägarfamilj driver ett antal liknande restauranger i kvarteret och det finns skyltar i restaurangerna som gör reklam för andra restauranger i samma koncern. Vi tror dock att den här heter La Capresa. Det säger i alla fall Google Maps. För ävrigt är det gott om halvbra italienska pizzerior i staden. Någon har föreslagit att staden borde heta "Tupizza" istället.

21.37 Det gick bra med det vegetariska, det var gott att äta pasta med ostsås. Nu ska vi varva ner och Christers kamerabatteri behöver laddas upp. Det är lite varmare i rummet nu. Det känns i alla fall så. Har vi värmt upp det med våra egna kroppar?


FILMER


Du kan se 69 foton från 3 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 22 foton från 4 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 22 foton från 5 juli i detta fotoalbum.


FORTSÄTT


RESEDAGBOKEN.CC


Flag Counter