Text: Peter Johansson
Tillägg och redigering: Christer Lundstedt
Bilder: Christer Lundstedt, Peter Johansson, Kyrie Wai
Filmer: Christer Lundstedt
Tisdag 9 juli
08.28 Ännu en frukost är konsumerad. Vi har lärt oss rutinerna så allt flöt smidigt.
08.51 Det händer en del här på KW Hotel i Uyuni, Bolivia. En man i ett annat rum hörs hosta, jag nös nyss och ute är det minusgrader. Det är sällan vi upplever minusgrader på sommarresorna men vi är på 3700 meters höjd över havet och det är vinter här, med andra ord inte helt oväntat. I morgon bitti ska vi gå iväg till bussen ännu tidigare än nu. Det blir nog allt annat än varmt.
09.26 Det har blivit dags att kroppsligen förbereda oss för dagens kommande äventyr ute i saltöknen Salar de Uyuni. Avlägsna det som kanske inte kan avlägsnas när, var och hur som helst.
09.42 Solkräm är applicerad på lämpliga kroppsdelar och solglasögon/clips är medpackade. Inom kort är vi redo att resa mot en mycket vitare värld. Först ska vi promenera in till centrum för att hitta det fordon vi ska åka med idag.
10.22 Här står vi nu och väntar utanför Andes Salt Expeditions (https://www.andes-salt-uyuni.com.bo) kontor. Vi ska invänta den bil och den guide som har våra namn på sin lista. Här finns många människor i rörelse och många olika kontor för diverse företag som alla ordnar utflykter av olika längd ut till Salar de Uyuni. Bredvid oss har vi en tysk familj som ska iväg flera dagar. De har handlat en hel pall med vattenflaskor från en kiosk här i närheten.
10.47 Nu börjar det för oss. Dagens utflykt startar. Dock blir det med bolaget Perla de Bolivia (https://perladebolivia.com). Det vi bokat med fyllde inte en bil med turister som ville ha engelsk guide så vi ombokades hit. Arrangörerna samarbetar och flyttar folk mellan sig lite som det passar. Med oss i bilen är Frida och Oscar, mor och son från Tyskland, Sophie från Frankrike och Kyrie från Hong Kong. Vi har också en guide, en kvinna härifrån Bolivia som talar utmärkt engelska.
13.48 Lunchen som åts på campingbord är över. Som tur var har vi några vegetarianer med oss idag. Mer kött till oss andra med andra ord. Vår värdinna, guide, har tagit kort på vårt sällskap i diverse udda situationer ute på saltvidderna. Det enahanda landskapet gör att allt liksom flyter ihop. Det är liksom ett speciellt djup i bilderna. Vi har hoppat, suttit i en bananbåt, varit inne i en matlåda och jagats av dinosaurier. Vi har bildbevis på allt.
16.50 Efter att ha vilat lite nere vid bilparkeringen ska vi nu lämna ön. Detta var en upplevelse. Utsikten här är fenomenal och naturen med alla stora kaktusar var verkligen speciell. Den här dagen var verkligen värd varje dollar vi har betalat för den.
19.30 Vi har sagt tack och hej till utflyktens chaufför, guiden och de tre kvarvarande i gruppen, Frida, Oscar och Sophie. Vi blev avsläppta centralt inne i Uyuni stad. Nu är Christer och jag tillbaka på fiket The Guardian för en lättare middag (hamburgare). Vi är rätt trötta efter alla upplevelser och orkar inte leta någon ny restaurang för kvällens måltid.
Onsdag 10 juli
Christer väntar på att dagens utflykt ska starta.
Vår lilla grupp går mot dagens första sevärdhet.
Tågkyrkogården utanför Uyuni.
En vanlig öken. Snart åker vi till en saltöken.
Saltföreläsning i Colchani.
Diverse saltföremål till försäljning.
Vi kör ut i saltöknen.
Dakarrally-monumentet i Salar de Uyuni.
Ute i det stora vita.
Sönderblåsta flaggor utanför Hotel Playa Blanca.
Inne i salthotellet Playa Blanca.
Lunch utomhus idag.
I Salar de Uyuni är solglasögon ett måste.
Vår utflyktsgrupp äter lunch.
Lunchen är avslutad.
Vi har klivit ner i matlådan.
Vi åker bananbåt.
En dinosaurie jagar oss.
Dags att hoppa!
Vi ankommer till Incahuasi.
På Isla Incahuasi finns dessa lokala gnagare. Viscacha heter arten.
Utsikt från Isla Incahuasi.
Christer bland de stora kaktusarna.
Efter en krävande promenad smakar det bra med kaffe.
Christer står mitt i det vackra saltlandskapet.
Ett spegelbildsfoto strax innan skymningen.
Solen går ner och kylan kommer.
En underbar dag avslutas med vinprovning.
06.30 Det är en tidig, kylig morgon här i Uyuni, -5˚C. I denna morgon och temperatur ska vi snart vandra mot bussen. Denna tidiga avgång beror på att vi bara stannar en natt i nästa stad och vi vill därför inte anlända så sent att vi inte hinner se något där.
07.03 Snart har vi packat ihop våra saker och snart är vi klara för vår lilla promenad till det torg där bussarna anländer och avgår. 07.27 Det var inte så kallt som vi befarade. Det gick ganska bra att promenera genom staden. Vi är, till skillnad från bussen, på plats och redo att resa. Det är småkallt att stå stilla här. Jag hoppas att vi snart får gå ombord. 07.42 Det är faktiskt kallare inne i bussen än utanför. Att kliva in i den för att bli varm var minsann ett felval. Bussen är på ett vis före sin tid eller rättare sagt bussbolaget som heter 11 de Julio. Idag ska vi ännu högre upp. Från 3700 meter över havet så bär det uppåt. 08.16 Resan till den gamla koloniala gruvstaden Potosí har börjat. Bussen är väl halvfull ungefär. 08.46 Här och där bland de karga klipporna syns ett litet stänk av grönt. Det är från gräs och kvistar. Vi är fortfarande högt upp och det mesta är torrt. Vi har sett en vidsträckt utsikt över Uyuni och saltslätten bortom staden. Den vyn blir ett fint minne av vistelsen här. 09.31 Landskapet är fortsatt kargt och kuperat. Det drar lite kallt i bussen men solen värmer oss allt mer.
Vi är på plats i en kall buss.
Vi blickar ner mot Uyuni en sista gång.
Berg och brist på växtlighet dominerar landskapet.
Betande djur nära Chaquilla.
The Koala Den är vårt nya hem.
Gruvarbetare som väggmålning i Potosí.
09.54 Ett litet vattendrag glittrar vackert vid sidan av färdvägen. Här och där betar olika typer av djur. Det är stora vidder och vackra vyer under dagens resa.
11.08 Mitt ute i det torra landskapet har bussen stannat för att ta upp passagerare. Vi har fått se stora grupper eller flockar av lamor. Dessa djur är vanliga här ute i glesbygden. 11.53 Vår färdväg fortsätter uppåt och uppåt. Hur högt upp är vi egentligen just nu? 12.11 Vi har börjat närma oss gruvstaden Potosí. Här har man brutit silver i hundratals år. På väg in till staden såg vi spår av gruvverksamheten på bergssidorna runt staden. Cerro Rico (Rika berget) heter platsen för fyndigheterna. 12.30 Äntligen är vi framme vid den gamla bussterminalen i Potosí där bussarna från Uyuni anländer, nu mot boendet! 12.50 Vår taxichaufför, faktiskt den här resans första anlitade, tog oss smidigt till vandrarhemmet The Koala Den. I centrum var det full fart med diverse parader och blåsorkestrar som så ofta i sydamerikanska städer. Här på boendet har vi endast lämnat väskorna, incheckningen sker lite senare. 13.10 Med små, lätta steg letade vi och även fann en lunchrestaurang. Vi är på en parallellgata till The Koala Den och snart blir det lamalunch här hos Phisqa Warmis. 15.01 God mat (lamakorvar med mos) och en kopp kaffe har gjort susen. Att dessutom ha ett rum som inte är kallt, det är prima det. Vi har aldrig bott så här högt över havet förut, 4090 meter. Nu ska här samlas kraft en stund. 16.14 Jag vet inte om vi samlat ihop den kraft vi behöver. Men väntar vi längre hinner solen gå ner och vi missar vyerna här i staden.
Vi letade en plats för lunch och fann trevliga Phisqa Warmis.
Peter äter en lyxigare variant av korv med mos.
Trånga gator i Potosí.
Trafikpoliserna ser speciella ut här.
Catedral Metropolitana i stadens hjärta.
Plaza 10 de Noviembre, Potosí.
16.37 Det har blivit några överraskningar efter det att vi lämnade rummet. I en soffa i lobbyn satt Sophie, fransyskan som var med på utflykten igår. Vi pratade lite kort med henne. På stan har vi sett människor i zebramönstrade dräkter som övervakar övergångsställen. Foton har tagits, bland annat på katedralen vid huvudtorget Plaza 10 de Noviembre. Vi är på hög höjd, gatorna är trånga, trottoarerna smala och båda torgen i centrum lutar. Det är inte helt lätt att strosa omkring i Potosí.
17.04 Det är lite kraft i kropparna och lite syre i luften. Detta har fått oss att gå i depå. Det blir crêpes och kaffe/coca-te hos Café De La Plata vid 10 de Noviembre-torget. Jag dricker kaffe och äter crêpes. Christer som känner sig rejält hängig testar med coca-te som ska hjälpa mot känning av höga höjder. 17.51 Det var goda drycker och crêpes. Nu ska vi mest samla våra krafter. Det känns att vi är på hög höjd. 19.37 Höjden, gårdagens utflykt, resandet eller vad det må vara sliter på oss. Vi saknar stuns och energi. Christer är inte alls i form, har eventuellt lite feber också. Han vilar mest just nu. 20.56 Det blir ett säkert kort för middagen. Vi har återvänt till lunchrestaurangen, Phisqa Warmis. Christer har inte mycket till aptit men ska försöka få i sig någon form av näring trots allt. 21.55 De slagna herrarna har återvänt hem. På hemvägen såg vi två herrar som bråkade, slogs med en tredje man. De jagade varandra längs gatan, nävar, slag och hårda ord utdelades och utväxlades mellan kombatanterna. Hur det slutade vet inte vi. Vi gick hem.
Coca-te är bra på höga höjder.
Peter tar ett mellanmål hos Café De La Plata.
08.17 Något har fått oss båda ur slag. Är det höjden eller något annat. Christer mår sämst. Han verkar ha fått det klassiska en dags-viruset som däckade honom även i Peru och Kenya. Alternativt är det någon form av matförgiftning som förstört hans natt.
09.28 Det var en smidig frukost här på The Koala Den. Det var bara att sätta sig ner vid ett långt träbord och bli serverad. Först titulerades vi pojkar vid dryckesbeställningarna och när frukosten kom var vi plötsligt barn. Allt enligt den äldre donnan som serverade. En man vid frukostbordet tog åtta skedar strösocker i sitt te. Även franska Sophie satt vid vårt bord. Nu ska det vilas en stund. Christer fick i sig några bananer och får sakta kraften tillbaka. 10.37 Det mesta är nu klart. Idag strävar vi efter en minimal ansträngning av kropparna. Det blir taxi till och från boendena, både härifrån The Koala Den och vid ankomsten till Sucre senare idag. 10.52 Mannen som älskar strösocker verkar vara en skum figur. Han går omkring här på boendet och ser allmänt vilse ut. Han ser ut att vilja ta kontakt med folk men verkar tveka. Han har ägnat förmiddagen till att raka sig och spegla sig. 11.11 Vid betalningen i den lilla receptionen hade några uniformsklädda som kändes som kontrollanter förtur. De skulle inspektera någonting här i byggnaden. Nu har det ringts efter en taxi. En katt stryker förbi oss just nu. 11.35 Taxin anlände, hämtade oss och har nyss släppt av oss vid den relativt nybyggda busstationen Nueva Terminal de Buses här i Potosí. Vi är längst norrut i staden. 11.56 Bussterminalen är mycket rymlig och fräsch. Här finns det mesta. En trappa upp fanns kontoret till vårt bussbolag, Trans Emperador. Nu har vi kvitterat ut den förbokade biljetten och en av hundarna här har traditionsenligt hälsat på oss.
Peter i det färgglada Koala Den.
Nueva Terminal de Buses, Potosí.
Det säljs mycket bussfika här.
Vår buss har oroväckande små hjul.
12.20 Vi hittade rätt port ut ur bussterminalen och har betalt den sedvanliga terminalavgiften som man oftast behöver betala här i Bolivia. Vore det inte enklare att baka in det i biljettpriset? Ute på perrongen säljs massor av drycker och snacks. Här behöver ingen avresa törstig eller hungrig.
12.41 Bussen från bolaget Trans Emperador har nu inlett sin och vår resa till Sucre, en av Bolivias huvudstäder. Det går långsamt att ta sig ut ur staden. Det stannas både här och där. Nu ska vi äntligen förflytta oss mot lägre höjd över havet. Det var ett tag sedan. 14.01 Vi är runt halvvägs på resan mot Sucre. Till vänster är det en vacker dalgång med runda bergssidor. Det är svårt att förklara i ord eller med bild. Det blir allt grönare nu när vi når lägre höjd. 15.55 Vi har åkt runt en stund i Sucre och sett lite olika stadsdelar. Vi kan konstatera att det är en kuperad stad. Nyss passerade vi en stor idrottsanläggning, Estadio Olímpico Patria. Nu efter att ha klämt oss in på den trånga busstationen så har vi bytt transportfordon. Vi åker med en taxi genom vimlet i en av Bolivias huvudstäder, Sucre. Den är historisk och konstitutionell huvudstad i landet men blev av med titeln huvudstad till La Paz 1898 när den drabbats av ekonomisk tillbakagång. Staden har fått sitt namn från revolutionsledaren Antonio José de Sucre. 16.43 Det gick bra att ta oss till hotellet, Capital Plaza. Vår taxichaufför var pratglad och frågade om var vi varit och om kommande resplaner. Väl här på hotellet var det svårare att hitta rummet, 102. Ännu svårare var det att hitta lysknappen. Vi har dock ett stort härligt rum och utanför dörren finns hotellets vackra innergård med sittplatser.
Vi har en fin utsikt över Potosí när bussen lämnar staden.
Vårt nya rum på Capital Plaza Hotel.
Capital Plazas vackra innergård.
18.43 Det är härligt med ett stort rum. En nackdel är det faktum att internetuppkopplingen är svag här. Man kan inte få allt. Vi har vilat lite och Christer har börjat repa sig efter sin hälsomässiga svacka.
20.02 Det har blivit dags för den första middagen här i Sucre. Utanför hotellet låg en hund och sov. I afton ska vi dricka mango/kardemummajuice samt en IPA-öl härifrån staden. Till detta blir det Pad Thai och sötsurt fläsk. Vi är hos Chifa & Thai (https://www.soysucre.info/chifa-thai), en asiatisk restaurang med latinamerikanska influenser. De erbjuder kinesisk mat, thaimat och även vegetariskt. 21.02 Så där lagom mättade promenerade vi hemöver den korta sträckan till hotellet som ligger vid stadens centrala torg, Plaza 25 de Mayo. Vi hade vissa problem att hitta ingången till hotellet. Tur att den sovande hunden låg kvar fortfarande. 22.37 Det är skönt att vara på lägre höjd. Här är vi endast 2810 meter över havet. I jämförelse med Potosí känns det riktigt lågt. Imorgon börjar den första av flera heldagar här i trevliga Sucre.
Peter äter middag hos Chifa & Thai.
Du kan se 190 foton från 9 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 47 foton från 10 juli i detta fotoalbum.
Du kan se 20 foton från 11 juli i detta fotoalbum.