07.20 Sitter på sängkanten in-/omsvept av mitt överlakan. Det har fått tjäna som badhandduk idag. Om två timmar och fyrtio minuter avgår vår buss. Innan dess ska jag/vi torka till, få på oss kläder, äta frukost, lukta bättre, packa ihop, checka ut och gå iväg.

08.44 Hyfsad frukost, bröd, mjukost, marmelad, svarta oliver, persikor, hummus och ägg. Till detta dracks hett te. Nu stundar tandgnuggning och kort vila innan avfärd. Vår Buss går 10.00

09.38 Efter en uppfriskande/svettande promenad till busstationen gick vi in på vårt bussbolags kontor. Där satt en ung dam som tittade på oss och ringde ett samtal. Vi satte oss ner för att invänta vår buss. Efter en stund hämtades vi av en herre och sneddade över busstationsområdet och in på ett annat av bolagets kontor. Biljetter utdelades och vi gick mot bussen. Knappt hade ryggsäckarna lastats in så backade bussen. Den stannade och vi klev ombord och nu 09.41 är vi på väg. En man har bokfört oss och en annan man har tagit biljetterna. Är detta en tidigare buss? Går den till Damaskus?

10.10 En skylt förkunnade just att Aleppo tackade för besöket.

11.22 Bruna fält, gröna odlingar, barrträd, en- och tvåplans tegel/betong hus, och skyltar med latinska bokstäver och arabiska tecken kantar vår väg. Vissa av skyltarna nämner Damaskus. Vi är nog på rätt väg i en tidigare buss än den vi tänkt ta, troligen 09.30-bussen..

11.45 Har just haft ett kort stopp för på och avstigande. Är någonstans....

12.17 Vi gör ett nytt stopp strax söder om Homs och motorvägen till Libanon. Framrutan på bussen har tvättats.

12.29 Resan har än så länge varit behaglig. Bussvärden har serverat oss vatten. Men nu vill jag resa vidare. Titta önskan slog in, vi backar ut.

12.56 I förgrunden syns, ett torrt landskap med enstaka planterade träd. I bakgrunden, ett mjukt, kurvigt, brunt berg. Träden pekar/lutar åt samma håll, förmodligen påverkade av vinden.

13.32 Vi åker genom en liten dal omgivna av höga kullar av sten och sand i varvade skikt.

13.56 Vi färdas nu i en täckt buss. Bussvärden har efter att ha samlat in alla tomma vattenmuggar, dragit för gardinerna. Nu blir det ännu svårare att lokalisera oss.

14.54 Vilar nu i hotellreceptionen på Al Majed Hotel i Damaskus väntandes på att bli incheckade. Vi kom hit med en taxi som vi hade gjort upp priset (10 dollar) med innan. När vi kom fram ville chauffören ha 10 dollar av oss var. Detta argumenterade jag emot. Han gav med sig och våra ryggsäckar bars in och vi inväntar som sagt för att få betala för oss.

Denna skylt på hotellrummet i Damaskus visar åt vilket håll hotellgästerna ska be.

14.35 Nu är vi i rum 116 på Hotel Al Majed. Boendekostnad 2250 pund för två nätter. Det gör 1125/natten/personen eller med vår valuta 160 kronor. Vårt rum har badrum med badkar, luftkonditionering, kylskåp, garderob, spegel, sängar och en skylt som pekar ut riktningen mot Mecka.

17.53 Vi har passat på att fräscha och vila upp oss efter bussfärden. Har den senaste tiden tittat i guideboken efter möjliga restauranger och har funnit några alternativ. Ska bli kul att se om de finns i verkligheten också.

Syriens president, Bashar Al-Assad, på sidan 1 i telefonkatalogen.

18.45 Sitter till bords på restaurangen ”Al Kamal” alldeles nära vårt boende. Vi har beställt in en förrätt och en huvudrätt vardera. Det är en ljus lokal med stora fönster ut mot gatan.

20.13 Vi har kommit hem igen efter årets måltid. Förrätten blev löksoppa med bröd och ost för mig och kycklingsoppa för Christer. Därpå kom de stora lassen. Jag serverades 2 filet mignon, strips, friterad risboll, ärtor och morötter. Enorm Gordon Bleu a’la Kamal, det vill säga 2 köttbitar med kycklingfilé mellan dem och täckt med ost, samt samma tilltugg som jag fick för Christer. Det gick inte att få i sig allt detta. Kan någon verkligen äta allt detta? Priset på kalaset inklusive dricks gick på 93 kronor för oss båda. Enligt receptionen kan vi äta frukost när vi vill på dygnet. Nu behöver vi vila på maten. Kyparen undrade oroligt om Christer ville byta maträtt eftersom han inte orkade äta allt av denna jättemåltid. Christers köttbit såg ut som en tårta då den bars in.

22.20 Så är vi tillbaka i den lysande världen. För tio minuter sedan for strömmen. Inget ljus, inga nyheter på TV och de var ju på engelska. Nåväl nu är allt som det ska igen. Lika bra att borsta tänderna.

Peter i rummet på Hotel Al-Majed i Damaskus.

Fredag 22 juli

09.07 Utsövd och duschad sitter jag under takfläkten och torkar till. Härnäst blir det frukost.

10.33 Det blev frukost i det gröna, ja på hotellrestaurangens uteplats. Kaffe/te, nybakade stora gifflar, marmelad och färskpressad apelsinjuice. Nu ska vi bunkra upp vattenförrådet.

Den berömda Umayyad-moskén i gamla Damaskus.

11.21 Vi har hunnit med att se en del sedan jag sist satte pennan i dagboken. Allt är lugnt och skönt eftersom det är fredag, lugn trafik och lite folk i farten. Vi vandrade in mot de äldre delarna av staden. Här har vi vandrat igenom den enorma souqen där det såldes allt möjligt. Ljuset strilade in genom små hål i taket högt ovanför oss. Mycket fanns det som sagt att köpa men inget som föll oss in. De flesta stånden var tyvärr stängda eftersom det var fredag, den muslimska vilodagen. När vi kommit ut från souqen fann vi en liten souvenirbutik. Vi hittade inga souvenirer som föll oss i smaken men väl några vykort och även frimärken till dem. Nu har det blivit dags att fortsätta vår vandring genom de äldre delarna av världens kanske äldsta ännu bebodda stad.

Promenad nära citadellet i Damaskus äldre delar.

11.57 Har tagit en paus vid en servering vid en fontän här i de äldre delarna. Har just beställt var sin sejdel nypressad apelsinjuice. Har fram tills nu hunnit med att plåta lite mera av stadens äldre delar.

På detta torg drack vi färsk apelsinjuice med is. Isen ledde sedan till att syriska toaletter besöktes
oftare än planerat. God men dyr juice..

12.41 Pustar ut i hotellreceptionen med var sin 1.5 liters vattenflaska framför oss. Vi sitter i zebramönstrade fåtöljer och tittar på en TV-sändning från Stora Moskén i Mecka. Vägen hem hit från de äldre delarna var en annan än den vi tog dit. Den förde oss förbi ännu mer människor som sålde ännu mera saker. En man lutade sig just fram emot oss och hälsade ”Salaam Aleikum”.

14.07 Vi känner oss ganska slöa men har orkat med att skriva vykort. Vad ska vi göra härnäst? Vila, sola eller vad? När fredagens eftermiddagsbön drog igång så var det en mäktig känsla att höra långa böneutrop från mängder av moskéer av olika åldrar i Damaskus centrum.

14.53 Funderar just nu hur vi ska göra med resten av dagen. Det är inte som vi är van vid från tidigare luffar då det gäller denna del av världen. Här finns inte många snabbköp som man kan glida in på och köpa sig lite. Vi funderar även över hur mycket mera pund som kommer att gå. Vad kommer allt att kosta?

Martyrernas torg i Damaskus centrum.

16.22 Vi har vandrat runt lite i närområdet och köpt lite mellanmål, dryck och godis/kex som vi snabbt konsumerade. Efter detta sökte vi upp en bankomat med en Visasymbol. Den enda bankomat vi fann var ockuperad av saudier som till synes bara stod där. När de avlägsnade sig visade det sig att bankomaten var avstängd. Var det därför de bara stått där eller hade de tömt den på pengar? Hur än fallet var så fortsatte vi med glad min vår vandring och fann snart en annan pengamaskin. Vår färd avslutades med att vi köpte dryck till morgondagens färd. Därute är det varma vindar, +36° och ganska lite människor. Det är behagligt klimat i Damaskus, mycket varmt men torr luft och friska vindar gör det hela riktigt skönt.

17.48 Det börjar nu bli dags att memorera namn inför morgondagen. Der första att minnas är ”Charles Helou” som är en av Beiruts busstationer. Det andra namnet som är aktuellt är ”Al-Nazih” ett möjligt boende.

På väg från centrum mot "vårt kvarter" i en modern del av Damaskus.

18.59 Dags att söka sig ut för middag. Blir det samma som igår eller något nytt? Blir det en liknande portion eller en mindre?

19.45 Det blev middag här på hotellet. Sitter till bords där vi satt imorse, på hotellets restaurang. Jag har beställt kabsa (lammkött och ris). Christer har beställt indisk kebab med ris. Vad månne ingå i den indiska kebaben?

20.57 Hemma efter betalning och dricks totalt 800 pund. Jag fick gott kryddat ris och kokta lammben. Christer fick nog en ”standard” kebab (färsrullar). Hur det nu var, gott var det. Vi bevakades under hela måltiden av en hungrig katt. Innan betalningen fick vi se några olika scener. En taxi stannade, ut klev en ”klassisk” arab med fotsid dräkt och huvudduk. Just som han tog tag i sin väska i bagaget åkte taxin iväg. Araben trippade snällt efter. Rätt snart kom taxin backandes tillbaka och tätt på den följde en man bärandes arabens väska och araben själv i släptåg. En fin scen var herrarna i de två saudiska familjerna som kom i en FIN bil. En bar ett spädbarn medan den andre blandade till mat i en nappflaska. Innan återkomsten till rummet var vi iväg och köpte dryck i en liten affär. Vi verkar ha fått mängdrabatt. Våra drycker blev billigare.

22.33 Dags för en klassiker. Kvällens utetemperatur är 30°.

Lördag 23 juli

09.20 Har vaknat, duschat och packat. Återstår att äta frukost och checka ut. Därpå börjar nästa utmaning, att ta sig till Libanon.

10.32 På rummet igen efter en frukost med samma innehåll som under gårdagen. Nu dras de sista riktlinjerna upp för resan västerut.

12.14 Vi tog en taxi från hotellet. Taxichauffören undrade om vi skulle åka buss eller bil till Beirut. Bussen skulle gå klockan 14.00 och bil var snabbare menade han. Han pekade på en libanesiskregistrerad taxi, klev ut och snart var affären i hamn. Vi åkte en bit till och bytte så fordon. Nu rullar vi först och främst mot gränsen.

12.46 Vi har stannat för bensinpåfyllning. Idag åker vi med Mouhammad Najid Younes i en Mercedes med nummer 377827 M.

LIBANON

13.30 Vi är nu i Libanon. Visumordnadet gick som en dans tack vare Mouhammad, vår taxichaufför i 65-årsåldern. De ville dock ha betalt i libanesiska livréer (lire) som vi fick växla. Det gick bra för Christer att växla och när det var min tur tittade växlingsgubben på mig och frågade ”French?”. Nej svarade jag, jag är svensk. Mannen flinade och menade att han undrat om jag ville ha franska sedlar. Jag svarade då att jag skulle föredra libanesiska. Detta ordnades och vi kunde betala våra visum. Nu rullar vi vidare mot Beirut.

13.58 Vi klättrar allt högre. Det mulnar på och blir allt svalare på vår västerledsfärd. Plötsligt var vi inne i en molnbank och allt blev kallt i taxin. Det kan tilläggas att luftkonditionerad taxi här innebär att chauffören vevat ner alla bilens rutor och det blir ett korsdrag som får huvudet att vilja lossna från kroppen. Det är skönt i värmen dock, men ansiktet känns konstigt efteråt.

15.01 Vår glade chaufför ville stanna vid första bästa hotell som dök upp i de centrala delarna. Vi nämnde att vi ville till Charles Helous busstation. Mindre lycklig fortsatte han att köra oss.

Beirut. Avenue Charles Helou syns från vårt hotellrumsfönster.

15.20 Taxin stannade, vi betalade, klev ut, tog vår packning, sa hej och gick mot Charles Helou avenyn. Först gick vi till vandrarhemmet Al Nazih. Där fanns bara rum att dela med andra. Vi bytte till Talal’s New Hotel alldeles intill. Jag gick upp till receptionen och kollade om det fanns rum, det gjorde det. Nerför trappen för att hämta Christer och min ryggsäck....uppför trappen och in på rum nummer 3. Här bor vi för 9 dollar per natt och svensk. Stället kan nås på [email protected]

En bild som visar den nya stadsdel som växt upp i Beiruts sönderbombade centrum.

18.02 Vi är på väg ut för att ta ut pengar och föra in mat, det vill säga äta middag. Vi har tagit sikte på Rue Gouraud, en gata en liten bit härifrån. Den har bankomat och restauranger. Det vore bra om den också hade en livsmedelsbutik.

18.31 Det gick bra att hitta en bankomat men sen var det slut på turen. Vi söker oss nog mot andra delar av staden för att få tag på mat.

Helt nybyggd moské i Beirut.

19.13 Vi drog mot centrala Beirut, förbi en moské och St George katedralen. Tog snart höger ner på Rue de Parliament och fann "Siesta Inn, det europeiska matstället". Vi har beställt en Spaghetti Bolognese var. Inte särskilt libanesiskt men ändå mat. Servitrisen undrade var vi kom ifrån. Då vi berättade att vi är från Sverige svarade hon att hennes boss var Sverige och försvann. Vi antar att hon menade att hennes boss var från Sverige.

Dagboksförfattaren i arbete på "Siesta Inn" i Beirut. Föga anade vi vad som skulle ske sedan.

19.22 Vi har träffar bossen, en man från Tranås. Han hade lämnat Libanon som trettonåring och återvänt 18 år senare. Väl tillbaka hade han startat upp den här restaurangen. Dock saknade han Sveriges ordning och reda. Han pratade med en av servitörerna och sa att vi skulle behandlas speciellt. Vår glada servitris kom tillbaka och sa klämkäckt att hon minsann hade plankstek och pekade på menyn. Jag tittade efter och mycket riktigt, de har plankstek och även skagenröra. Servitrisen log mot oss och avslutade det hela med att säga; ”Jag har kycklingbröst”. Vi tittade på henne och tyckte båda att hennes bröst såg fullt normala ut. Jag antar att hon med "jag" än en gång menade restaurangen och dess meny.

Place d´Etoile, centrum i ett helt nybyggt kvarter med mängder av restauranger.

19.52 Våra tallrikar bars ut efter det att vi ätit och nya har ställts in. Till spaghettin fick vi mineralvatten, Pepsi Cola, grönsaker och bröd med smält ost.

20.15 Det där speciella kom in för ett litet tag sedan, ett stort fat med frukt. Där fanns körsbär, äpplen, apelsinklyftor, druvor, persikor, ananasskivor, honungsmelon samt några till. Vad väntar nu? Innan frukten fick vi också helt gratis en uppsättning förrätter. Våra bordsgrannar röker vattenpipa och tittar avundsjukt på all vår frukt.

21.16 Det som väntade var att begära in notan. Vi betalade för vattnet, Pepsi Colan och spaghettin. Resten stod huset för. Tranåsbor, särskilt utflyttade är ganska trevliga. Omkring oss då vi åt fanns en man med mustascher på mellan 0.5 – 1 meter. Höjdaren var dock en man som inte kunde sätta sig på en stol med armstöd. Han var för bred över höfterna. Skulle tro att han har en matchvikt på 150 kilo eller mer. På vägen hem fick vi se några nygifta komma ut ur St Georges katedralen.

Peter smyger hemåt i det libanesiska kvällsmörkret.

Söndag 24 juli

08.23 En ny dag har grytt. Nattens mörker har flytt. Idag blir det att se mera av staden, fixa med bussbiljett åter till Damaskus, ta några kort, bänkvila, vykortsskriva och säkert något mer.

Blandad bebyggelse på Rue Gouraud i Beirut.

11.30 Har vandrat runt i hemkvarteren. Där fann vi mest stängda butiker. Vi träffade även en dam som pekade uppför en lång trappa och sa något på franska i stil med "St. Nicholas kyrkan". Det enda vi ser på kartan som kan ligga åt det håll hon pekade var Sursock museet. Sursock är en berömd familj ifall någon trodde något annat, har inget med strumpor att göra. Efter henne kom en grabb och mumlade något på franska. Jag upplyste honom, på franska, att jag pratade engelska och inte franska. Vykort har köpts och vi avslutade vår lilla promenad med att hitta en liten livsmedelsbutik och i den butiken köptes vår brunch.

13.48 Vi har samlat kraft och jag har släckt kaffetörsten. Inom kort lär vi återvända ut i stadsvimlet. Vi hoppas på mera liv därute men fasen vet.

Lugnt och stilla när det är söndag i Beirut.

På väg mot strandpromenaden skådade vi denna ballong och på bilden syns
även resterna av det sönderskjutna Holiday Inn-hotellet.

14.51 Vi är åter vid det blå Medelhavet. Har börjat vandra längs kornischen, Beiruts berömda långa strandpromenad. Det är varmt idag men fläktar skönt från havet. Vi besökte en liten souvenirbutik på väg hit och träffade en hurtig glad herre som berättade att han träffat svenska FN-soldater i sin butik. Vi såg också en avspärrad gata med till synes söndersprängda bilar. Polisavspärrningarna såg nya ut. Vi vet att en bilbomb nyligen sprängts i staden men vet inte om detta var rester av det eller ej. Gatan låg mellan några fina hotell och havet.

15.31 Har vandrat tillbaka och sett folk som badat, fiskat, solat, joggat samt sålt diverse varor. Just nu är vi framför Bayview hotell och Hard Rock café.

Den berömda kornischen, strandpromenaden i Beirut.

Diverse libanesiska flaggor syns i denna havsvy.

16.32 Vi har sökt oss tillbaka till hotellet, återvänt till vår lilla butik för att köpa oss var sin öl att avnjuta då kvällen faller på.

17.46 Vi är inte ensamma på rummet. Det är myror kring Christers säng. Under sängen ligger ett mynt som förr låg på tvättmedelsburken.

19.52 Myntet återfanns snart. Det var bra för nu ska vi söka oss ut och äta. Det blir nog inget på Tranåsstället igen men kanske ett ställe bredvid. I den nyuppbyggda delen av staden är konkurrensen hård och priserna hyfsade, annars är det rätt dyrt att gå ut och äta i Beirut.

20.37 Vi har nyss satt oss på Coyote´s. En nyöppnad mexikansk-libanesisk restaurang även den på Rue de Parliament. Detta område är återuppbyggt efter inbördeskriget på 70-talet. I hjärtat av det finns Place d’Etoile med sitt klocktorn. Det har beställts in libanesiskt grillspett med tillbehör.

21.25 Te och kaffe inkom just. Runt omkring oss hörs böneutrop, röks vattenpipa och här cirkulerar en ny arbetskategori, ”Glödgubbe”. Det är han som ser till glöden i vattenpipan. Han lägger dit en bit glödande kol och byter ut den om den falnar. Ett kraschande ljud av krossat porslin hördes nyss och omgivningen stämde upp i en spontan/spydig applåd. Mer saker tappades på närliggande restauranger och detta framkallade ännu mer applåder. Det tog tid att ta upp betalningen och komma med växeln. Detta fick till följd att de inte fick dricks.

Christer ser lycklig ut när han äntligen fick äta middag.

22.18 Tillbaka på vårt rum så går vi inom kort ut på balkongen för en klassisk balkongöl. Värmen har slitit på kroppen och det jobbigaste är nog att ta sig över gatorna. Står man och väntar vid vägkanten så stannar en taxi, beger man sig ut i gatan så är det ett lotteri med livet som insats. Nu på kvällen är det dock något lugnare trafik. Vårt tvättställ avger ett skrämmande ljud. När vattnet rinner ur det låter det som att någon person avger en kraftig rap. När Christer tvättade så hoppade han till av ljudet eftersom Peter ej kunde ha rapat då han var på kaffejakt i andra delar av hotellet.